Prideparad (2)

Jaha, då har det genomförts en ny Prideparad i Vingåker – och jag sitter här i den mörka natten och undrar ”Varför då?”
Kollar så i Kuriren där Robert Skoglund (S) är intervjuad. Skoglund är den som var främste initiativtagare till Prideparaden som genomfördes för första gången år 2016 då han – jag citerar Kuriren:
”pekade på behovet av en dag för att hylla mångfalden, alla människors lika värde och rätt att få finnas i Vingåker.”

Där blir jag sittandes med min undran ”Vem har – förutom Skoglund då – påvisat ett sådant behov?Jag själv har då aldrig hört talas om, eller märkt ett pip av, ett sådant behov.
Jag kan inte tänka mig annat än att där finns många Vingåkersbor (alla) som sympatiserar med Skoglunds ”alla människors lika värde och rätt att få finnas i Vingåker.” Att hylla mångfalden är jag väl mer tveksam till – innan jag får veta mer hur Skoglund beskriver den mångfalden.
Jag antar att han där mest tänker på olika sexuella minoriteter. Och där är min gedigna erfarenhet den att ”Folk i allmänhet bryr sig noll om sådant utan ser det som en privat sak.”

Ännu mer frågande blir jag när Skoglund lägger till:
Det är starka krafter i Vingåkerspolitiken som vill skuffa undan hbtq-frågorna hela tiden. Man möter ett starkt motstånd och inte bara från partier som man vet är emot. Hbtq-frågor blir inte högt prioriterade. Det här betyder att vi egentligen behöver jobba ännu mer med frågorna.

Jaha, mumlar jag, och kan faktiskt inte föreställa mig att där finns starka krafter inom Vingåkerspolitiken som vill skuffa undan hbtq-frågorna. Och jag blir allt mer nyfiken på vilka Skoglund ser som ”Vi” den avslutande meningen.
Jag själv tillhör inte dem som platsar i detta vi – jag är i ämnet totalt ointresserad..

Men jag kanske är i minoritet i frågan – funderar jag när jag i Kuriren läser:
– Men engagemanget kring pride är kanske inte jättestort i kommunen. Vi ser ett minskat intresse att delta, men vet inte vad det beror på. Men pride är fortfarande jätteviktigt och ännu viktigare nu när utvecklingen är att intresset minskar, säger Elin Pettersson,
kommunens upplevelsesamordnare.

Jätteviktigt? Hur då då? Tja kanske för några få då.
Eller vad säger du Elin Pettersson? Jag personligen kan dock föreställa mig varför intresset avtar – ämnet är uttjatat.

De som Kuriren intervjuar under paraden levererar de förväntade flosklerna ”Men jag har gått i Katrineholm Pride för att stå upp för allas lika värde.”
Eller ”Det finns så många som är homofober och anti.”
(jaså – hur vet den som sa det – undrar jag?)
Eller ”– Ja, jag går med, för man ska få tycka om vem man vill.
Jaha – och?
Får man inte det i Vingåker?

Kuriren inleder sin paradbevakning med orden:

Stolta bar de regnbågens alla färger under lördagens prideparad. Många ville vara med och stå upp för alla människors lika värde.
Och levererar ytterliga några förväntade floskler:
– Det är en trevlig folkfest och vi tycker det är viktigt att stå upp för mänskliga rättigheter och att alla får vara den man är, säger Lena Ångnell och Carina van Steenbergen, besökare.

Jamenfan – mumlar jag – det tycker ju alla normala människor.
Nå kanske inte i det där med ”folkfest” då. Som jag.

Johan Tranquist, upplevelsechef i kommunen ville tacka deltagarna.

Jag är överväldigad över att så många kom. Det här är en viktig symbolisk handling.

Symbolisk handling? Jaha, varför då? – OK kanske för några få då – men vanliga människor bryr sig nog inte.
Utom, som alltid, några nyfikna då…

Postbilen…

Jag har mitt hus vid en vändplan vid en kort återvändsgata vilket betyder att det bara är jag och grannen intill som kör hit med våra bilar. Bortsett från ett och annat kompisbesök som infaller. För all del – den vänliga ”sopgubben” anländer ju varannan onsdag.
Och postbilen.

Därför är det väl inte så konstigt att, där jag satt på verandan med mitt förmiddagsfika, tittade upp när jag hörde att en bil kom farandes åt vändplanen till
Jag är ju som så många andra – en smula nyfiken…

En gul postbil stoppade någonting i grannens brevlåda och for sedan snabbt iväg igen.
Av någon anledning hade ännu inga tankar om politik uppenbarat sig i huvudet, vilket kan vara anledningen till att jag kom att tänka på post. Och då min egen postgång eftersom jag högst sällan får någonting stoppat i min egen brevlåda.
Inte ens en gång i månaden, sa jag till mig själv.
Där min skylt på brevlådan – ”Ingen reklam – tack” – nog bidrar mest till detta konstaterande.

Fast all reklam slipper jag inte – men då kommer den i min mejlbox.

Nåväl, mitt nuvarande liv är sådant att alla viktiga meddelanden kommer i datorn.
Fick för någon dag sedan ett ”slutskattebesked” som jag kunde ta del av om jag loggade in mig på www.minmyndighetspost.se med mitt mobila bank-ID.
Enkelt.
Liksom att jag fick logga in mig hos www.kivra.com/ för att få se mitt nya försäkringsbesked för bilen – Kivra – en ”digital brevlåda” som Folksam använder för att kommunicera med sina kunder.
Försäkringspapperen (?) fanns där som en pdf som jag kunde spara ner i datorn – och om jag så ville – kunde skriva ut på min skrivare.

Jag får numera inte en enda faktura på papper. Mina återkommande månatliga fakturor sänds direkt till min bank (autogiro) eller som e-faktura och jag sköter alltså den delen av livet genom att logga in mig hos min bank.
Superenkelt – och bekvämt.
Det sista ordet där är ett av mina favoritord.

Väntar jag paket så ser jag till att jag blir aviserad om leverans via min mobil. Får i ett SMS en kod plus veta om jag ska pallra mig till Ica eller Coop för att hämta paketet.
Inga avier i brevlådan längre.

En annan förändring jag också noterade det var att det var mycket länge sedan jag gick till en bankomat för att ta ut pengar. Numera betalar jag (bara) med kort eller swishar.

Och blir emellanåt lite förvånad över hur många det är som inte vill ”hänga med” i den utvecklingen.

Men fortfarande kör jag min bil – med automatlåda – helt själv…

Prideparad?

Den 11 augusti avhålls Prideparad i Vingåker.
Kommunen skriver på sin hemsida:

Idag bjuds det på kärlek, kreativitet och härliga rytmer när den tredje upplagan av Vingåkers Pride genomförs. Syftet med paraden är att hylla och lyfta fram alla människors lika värde oavsett ålder, kön, sexuell läggning, könsuttryck, etnicitet, funktionsnedsättning, och religion.

Klickar mig snabbt bort med en vag känsla av avsmak.
Kanske för att jag just innan hade läst vad Patrik Engellau skriver på DGS som i sin tur fick mig att igen läsa vad Jens Gahnman skrev i går:
Klicka här
(Levy pants) och du får läsa – årets – avrättning…
Har du inte Facebook kan du läsa Gahnmans text här.

Och undrar lite senare kring frågan – vilket parti ska jag nu ge min röst i riksdagsvalet?
För ”Det ges föga val bland ruttna äpplen.”

Andra funderingar

I går var det valfundering, i dag pockar andra på. Jag börjar lite försiktigt denna lördag med att citera Johan Hakelius som i en krönika skriver:

Jag tror att det har att göra med att det finns en svensk impuls att helst inte utkräva ansvar av någon för något. Det blir så obehagligt. Det är mycket trevligare om vi kan vara överens om att alla egentligen menar väl.

Vill du få veta varför han skriver så klicka dig in till krönikan.

Men för egen del vill jag bara framhålla att denna svenska ”sjuka” irriterar mig något så – du får själv välja svordom…
Varför synes det vara så svårt att utkräva ansvar av någon som ”gör fel” – skriver jag för att undvika skriva fula ord.
Jo, klart det är obehagligt för den som drabbas av ”sitt ansvar” men det jag har så svårt för att förstå är att det verkar kännas ännu mer obehagligt för den som kräver ansvar.
Vi svenskar är ett märkligt folk – på många sätt…
Blanda bara inte in mig för mycket i den meningen – jag är ju halvnorsk…

Om Vingåker

Smått larvig rubrik, konstaterar jag för mig själv när jag ser den tydligt skriven på skärmen.
Men ibland blir det lite oinspirerat, en aning töntigt.

Då får vi se vad det följande kan bli då.
Det har numera blivit så att när jag vill få ta del av någonting viktigt vänder jag mig i första hand till Göteborgs-Posten. Skummar bara de övriga drakarna som produceras i Stockholm. Tv har jag ju inte, heller ingen radio…

Vilket blir övergången till vad (hur) Alice Teodorescu börjar sin ledartext i dagens GP:
Den snart gångna mandatperioden har dominerats av diskussioner om migration och integration. Det har varit nödvändigt givet utvecklingen i omvärlden, inte minst i spåret av kriget i Syrien och den efterföljande flyktingströmmen som nådde sin kulmen i Europa år 2015.

Ovanstående handlar om politiken på riksplanet men på något sätt fick texten mig att hamna i Vingåker. Så här då – vad har under den snart gångna valperioden varit de dominerande frågorna i kommunpolitiken?

Kanske har jag fel, har uselt minne, varit totalt ointresserad av kommunpolitiken – men jag kan f-n i mig inte peka på just någon dominerande fråga.
Med visst undantag för enstaka smågnabb om skolan då. Men i övrigt – öken.

Börjar så famla i tankarna – dominerande fråga – för vem? När jag började skriva menade jag själv att svaret på frågan var – för Vingåkersborna förstås.
Inte våra lokalpolitiker.

Suck – kan inte minnas minsta ”upprördhet” från någon Vingåkersbo som i något som helst publikt forum (som i Kuriren) som åstadkommit någon slags påverkbar  vindpust i någons tankeverksamhet.

Borde jag inte tycka att det är bra?
Tyder inte det på att jag tycker att det mesta i Vingåker flyter på bra?
Jo, jag tror nog att jag tycker så.
Väl medveten om jag lever ett mer annorlunda (privilegierat) liv än t ex alla er som har familj och barn.
Och hamnar då i funderingen – vilket parti ska jag då ge min röst i det kommande kommunvalet? Är det något som lyckats fånga mitt intresse med för mig intressanta förslag. Nix – inte så här långt.
Vid förra valet var jag inte skriven i Vingåker och fick därför inte rösta i kommunvalet – så kan ju inte bara göra det lätt för mig (som många andra) genom att tänka ”Äh – det får bli samma som förra gången”.

Valfunderingar i natten

Jag har sannolikt drabbats av någon slags mental åkomma, konstaterar jag lite frågande om mig själv, när jag i den sena kvällen, ute på den allt mer svala och sköna verandan, kommer på att jag där i mörkret sitter och funderar på kommunpolitik.

Jag kommer på mig själv med att sitta och fundera över frågan: Undrar hur det går till när de nyvalda 9 september ska ta över efter de nuvarande – och min nyväckta nyfikenhet får mig att stilla vandra in till datorrummet för att se om jag kan få tag i någon information om det via Google.

Att byta politiker i kommunfullmäktige låter sig inte göras över en natt – får jag där veta och läser:

”Det finns säkert en och annan som tror att dagen efter valet går de politiker som verkat förra mandatperioden hem, och de nya kommer in, men så är det inte.

Enligt en ny lagstiftning börjar den nya mandatperioden den 15 oktober, varför nya kommunfullmäktiges första sammanträde blir senare samma månad.
(i Vingåker är det den 29 oktober)

Vid det mötet ska fullmäktiges presidium väljas, det vill säga ordförande, vice och andre vice.

Därtill väljs en valberedning, till vilket partierna kommer att lämna in sina förslag på personer som ska besätta de olika platserna i nämnder, bolagsstyrelser och stiftelser.

Vanligtvis – vid årets sista sammanträde beslutas så om vilka som ska sitta i de olika nämnderna – och kommunstyrelsen, formellt en nämnd.

Nämnderna tillträder vid årsskiftet så med andra ord är den nuvarande kommunstyrelsens ordförande så fram till och med nyårsafton.”

Jaha, mumlar jag, och undrar om jag blev så mycket klokare av detta.
Kanske en aning då.
Men kommer på mig att tänka ”Många av dagens KF-ledamöter lär nog väljas om för en ny 4-års-period”.
Fast – nog kan det så här fem veckor före valet vara en aning spännande att fundera lite över om det blir någon ändring vad det gäller vilka som får majoriteten i Vingåker.
Fast på vägen tillbaka till verandan kommer jag nog att tänka ”som om det skulle förändra något i hur kommunen styrs”.

Så småningom får vi väl veta…

08.45 – Väl återkommen till verandan tog det en stund innan jag kunde släppa tanken på kommunpolitik – men innan dess började jag fundera lite till över våra lokala partier och de kandidater de för fram som lämpliga att sitta i kommunfullmäktige – som jag tyder det hela.
Så kom jag att tänka på de här raderna:
Vanligtvis – vid årets sista sammanträde beslutas så om vilka som ska sitta i de olika nämnderna.

Och blev nyfiken över min plötsliga längtan efter att få veta vilka personer – av sina kandidater – de vill föreslå som ska sitta i de olika nämnderna.
Och varför de anses vara lämpade för den rollen.
Vad har de för kunskaper i ämnet? Borde de inte ha kunskaper nog för att kunna tituleras – experter?
Det kan man i alla fall få fundera över innan intagande av morgongröten?

Oro i leden

Va? Jo, självklart menar jag den här med att SD i går publicerade sin ”film” om Socialdemokraternas brunfläckade bakgrund.
En rejäl smäll/påhopp som säkerligen får påverkan på valet.
Har du inte sätt filmen så sägs det att den finns att se hos Youtube och jag själv har sett länkningar på Facebook.
Jag själv fick i går en länk via ett mejl – och blev sittandes allt mer obehagligt påverkad av den så tydliga uppräkningen av hur S betedde sig förr.
Hur ska nu S – eller för den delen något annat 7-klöverparti – kunna fortsätta med sitt ständiga hackande om SDs ”anor”?

Och jag sitter nu här i spänd förväntan över att få ta del av reaktionerna från PK-media och – alla övriga berörda – skriver jag för att slippa åstadkomma en lång lista…

Kan knappas bärga mig inför att få ta del av vad Katrineholms-Kuriren har att säga om filmen. I skrivande stund inte en rad i den digitala tidning jag prenumererar på.

S får förstås stöd från sin regeringspartner MP i sin iver att vara sin partner till hjälp genom i Expressen angripa SD – men för min del har jag svårt att tänka mig något mer löjligt än detta:

Sverigedemokraternas politik är ett hot mot arbetet att förhindra nästa stora kris.
Det menar miljöminister Karolina Skog (MP) och pekar bland annat på att SD inte ser SMHI som en viktig aktör i att tackla klimatförändringarna.

– Det är allvarligt och fruktansvärt att SD undergräver förtroendet för SMHI och legitimiteten i svensk krisberedskap, säger Skog.

Läs sista meningen igennå i alla fall jag – har just inte mycket förtroende vare sig för SMHI eller andra vädertjänster och deras prognoser – som emellanåt stämmer ”så där” och det skulle aldrig falla mig in att bli minsta upprörd om SMHI i går hade utlovat sol i dag och att det blev som det blev – åska med regnskurar…

Inte heller har jag väl så värst stort förtroende för den svenska krisberedskapen – eller dess legitimitet – som inte heller (hos mig) har ökat den senaste tiden.
Nå, den är i alla fall högre än den jag har för MP som är – noll.

En korkad till

Lugn – det gäller ingen i Vingåker – utan ytterligare en kommunpolitiker i Flen.
Märker jag när jag tittar in på kkuriren.se – och läser:

I Flen toppas Moderaternas vallista till kommunfullmäktige av Emma Dahlin, som trots sin unga ålder redan har flera politiska uppdrag i kommunen.

– Jag är oppositionsråd, första vice ordförande i kommunstyrelsen och socialnämnden och sitter med i kommunfullmäktige. Så har jag även flera ersättaruppdrag.

Artikeln slutar med:

Vilka partier kan ni tänka er att samarbeta med efter valet?

– Man behöver avvakta valdagen, när Flensborna har sagt sitt. Sedan gäller de partier som är beredda att ta ansvar. På kommunnivå behöver man vara mer pragmatisk än på riksnivå, så resultatet kan bli alla möjliga konstellationer.
Jag kan inte tänka mig att samarbeta med Sverigedemokraterna, för att den ideologiska skillnaden mellan oss är alldeles för stor.

Varför jag satt den här rubriken förstår du bättre om du tittar på vad jag skrev den 29 juli.
Och jag finner det lite lustigt att Ann Heberlein som kandiderar till M på riksplanet med sin text så tydligt ”sopar till” sin lokale M-politiker i Flen.

Jag kan inte låta bli att fundera lite över att Emma Dahlin pekar på ideologisk skillnad som orsak till att inte vilja samarbeta. Och finner att jag blir synnerligen intresserad av att få veta hur denna ideologiska skillnad tar sig ut i det kommunfullmäktige som styr i Flen.
Jag ska skriva till Dahlin och fråga om exempel.

Vid valet 2010 fick M 2451 röster – år 2014 – 1892. (minus 559)
Vid valet 2010 fick SD 700 röster – år 2014  – 1802  (plus 1102)

Alla lokalpartier i Flen – utom SD då – visar minussiffror för 2014 jämfört med valet 2010.

Tillägg:

Jag har i förmiddags – sänt ett mejl till Emma Dahlin med några frågor – om det här med den ideologiska skillnaden hon hänvisar till.
Jag har ännu inte fått något svar.
Medan jag väntar på det så roade jag mig med att gå in på en SD i Flens-sida där de klargör sitt valmanifest för 2018.

Där läser jag först att SD i Flen vill:
Att minska invandringen
Att föra en ansvarsfull och effektiv ekonomisk politik
Att arbeta för ett hållbart ekologiskt samhälle.
Att skolmaten görs näringsrik och attraktiv vilket är en högprioriterad fråga 
Att låta medborgare vara med och besluta, genom omröstning i viktiga frågor

Sedan kommer det intressanta – SD klargör tydligt, utförligt och klart – sin syn på hur detta kan gå till.
Suveränt bra!
Ett föredöme för partierna i Vingåker.

Så försöker jag se vad i det som SD för ut som – ideologiskt – skulle anses vara så ”omöjligt” att Moderaterna inte kan tänka sig samarbeta med SD inom kommunpolitiken i Flen.
Jag hittar inget!
Avvaktar med spänning svar från M i Flen.
Som ännu inte har publicerat sina valmanifest.

Mandatfördelningen i Flen den nuvarande valperioden

  • Socialdemokraterna 14
  • Sverigedemokraterna 9
  • Centerpartiet 8
  • Moderaterna 6
  • Vänsterpartiet 3
  • Liberalerna 2
  • Miljöpartiet 2
  • Kristdemokraterna 1
  • Flens kommun har en politisk majoritet som består av partierna Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna.
    Det betyder att de samarbetar och tar beslut tillsammans.
    Majoriteten har 25 mandat tillsammans.
    En majoritet kan besluta saker utan att alla partier i kommunfullmäktige
    tycker lika.

På väg

Jo, snart är jag på väg till Eskilstuna som sällskap till Madame som ska göra besök på Mälarsjukhuset i en förhoppning att då få hjälp med en krånglande högeraxel.
Men, redan före klockan 07.00 hade jag läst fyra blogginlägg som rufsade om mig i håret lite grand och jag fick funderingen –”Vafan är då Sverige på väg?”.
Och – finns där då någon hjälp?

Denna soliga morgon känner jag mig lite ”på hugget”, känner hur hornen växer fram i pannan, och bestämmer mig för att vara lite ”politisk” och länkar därför till de blogginlägg jag just läst.
Håll till godo:

Om övertro på kausaliteten
Vad betyder nationalism?
Tänk så rätt Sara Skyttedal hade
– Vad fan får vi för pengarna?

Outstanding

Ännu är det några veckor kvar av sommarlovet och lärare (?) och elever kan fortsätta njuta av sin ledighet. Men efter att ha läst en artikel i SvD om en skola i England undrar jag lite över vad de ansvariga för skolorna i Vingåker har för sig. Nu – i den kvava sommarvärmen.

Sitter de och funderar över hur de ska agera för att våra skolor ska – som den engelska skolan artikeln handlar om att av – landets skolinspektion lyckas uppnå betyget/omdömet ”Outstanding”?

SvD skriver:

Har det alltid gått så här bra?
– Oh no!
Rektorn Louise Nichols skrattar. ”Out of control” är uttrycket hon använder för tiden när hon tog över ledningen för tio år sedan, okontrollerbart.
Gick hon in i ett klassrum flög det saker.
Elever och föräldrar flydde skolan.

Kingsmead Primary var långt ifrån den enda skolan med problem. I början av 2000-talet låg Hackney i botten på landets resultattabeller. Situationen var så katastrofal att kommunen fråntogs ansvaret för skolorna. Istället avsattes pengar till en stiftelse som skulle få skolorna på fötter.

Det var hårda tag, berättar Åsa Melander, tidigare skolplaneringschef och jobbade med bland annat Hackneyprojektet.
Hon är svensk men sedan över tio år bosatt i England.  

Skolor stängdes, rektorer sparkades, lärare utvärderades.

Det är, i alla fall för mig, lätt att få en snabb fundering som ”Vingåkers skolor har ju under många år harvat i bottenträsket när det gäller omdömet om skolornas kvalitet. Borde kommunen fråntas ansvaret för skolorna?”

Om du är intresserad av hur det kan gå till att ändra en skola från botten till toppen – läs artikeln. Och sitter du i kommunfullmäktige efter den 9 september – se därefter till att skolorna i Vingåker tar efter Kingsmead Primary.

Skolor stängdes, rektorer sparkades, lärare utvärderades.
Hårda tag.

En i  Sverige/Vingåker fullständigt osannolik tanke.
Tråkigt nog…