Hur kniviga etiska problem kan uppstå

Jag kommer på mig att tänka ”Det är väl ingen normal svensk som en dag som denna, med sin blå himmel och sköna semestervärme, skulle få för sig att ägna den minsta lilla minut till att tänka på politik”

Så nickar jag belåtet över min tanke nummer två ”Det är allt jämrans skönt att inte vara helt normal” – för just detta konstaterande har gjort att jag tidigare i dag har läst (i skrivande stund) fyra begåvade inlägg på internet.
Och därmed fått uppleva en mental stimulans – i höjd med vad den föregående natten bjöd…
Nåväl – som så många gånger tidigare – rubriken har jag kopierat från DGS där Patrik Engellau så underhållande berättar om det som sägs i rubriken.

Ur artikeltexten:

”Om gamla människor får bestämma själva kanske de bestämmer att de inte vill bli vårdade av en utlandsfödd man (eller kanske inte heller av en utlandsfödd kvinna). Frihet kan alltså leda till diskriminering. Nu ska Diskrimineringsombudsmannen pröva saken.
Dagens Nyheter förklarar:

Vilket väger tyngst: En gammal människas rätt att välja vem han eller hon ska få vård av? Eller en mörkhyad mans rätt att inte bli diskriminerad på arbetsplatsen? Det ska Diskrimineringsombudsmannen, DO, avgöra inom kort.”

Det finns alltså pensionärer som inte vill godta att någon ”utlandsfödd” sköter om dem vilket den statliga – eller om det nu är den kommunala – äldreomsorgen inte vill acceptera.
Eller i alla fall DO (Diskrimineringsombudsmannen)
Det anses alltså som diskriminering.

Läs här vad Engellau skriver om detta ”etiska problem”.
(och ta gärna del av kommentarerna efter artikeltexten)

Varför är vi så korkade?

Dagens rubrik ställer exakt samma fråga som Patrik Engellau gör till sin text på DGS (Det Goda Samhället) idag. Hans inlägg börjar så här:

”Den här sajtens motto är Här skapas samtidens självförståelse.
Det är kaxigt. Jag har själv skrivit det. Det är ärligt menat.

Det officiella Sverige lever kvar i en antikverad självförståelse som utgår från hur samhället såg ut för fram till för kanske femtio år sedan. Då kunde man förstå Sverige genom att tala om höger och vänster, om borgare och socialister. Men det gör man inte längre. Vad ska man då tala om i stället för att begripa? Det är långt ifrån självklart och därför är den här sajtens självpåtagna uppgift att söka bra svar på den frågan (och på andra angelägna frågor såklart).

I ett av årets mest lästa inlägg frågar Jan-Olof Sandgren så här:

Men om PK-ismen är ett internationellt fenomen, varför har den funnit en så gynnsam jordmån just i Sverige? Är svenskar mer ”korkade” än andra, eller finns en alternativ förklaring?

Som alternativ förklaring föreslår Jan-Olof att svenskar inte kan kommunicera på något vettigt sätt och därför tar sin tillflykt till högstämda, idealistiska principer av PK-typ.”

Längre ner i Engellaus text står:

Vilka är de svenskar som är mer ”korkade” och ansatta av PK-ismen än andra? Är det alla svenskar till skillnad från eventuellt alla danskar eller är det några agendasättande svenskar till skillnad från andra svenskar?

Vill du veta vad Engellau själv svara på den saken – klicka här


Engellaus text hade jag hunnit läsa innan jag ordnade min frukost och det kan vara en av orsakerna – tillsammans med att jag äter min morgongröt mycket långsamt och därför hinner fundera lite mellan tuggorna – som fick mig att hamna i en egen tanke ”Är inte jag också lite korkad som förväntas rösta på personer i kommunvalet som jag inte har den minsta kännedom om?”

Vad jag menar med det är att våra lokala politiska partier nu bjuder oss väljare listor på personer de vill att vi ska rösta på och som (antar jag) partierna finner vara extra lämpliga att företräda partiet i Kommunfullmäktige.

Jaha, mumlade jag medan jag fyllde på gröten med lite mer av de goda rårörda lingonen, men vad vet jag då om dessa personer och deras lämplighet att vara med och styra kommunen?
Och konstaterar med viss – någonting – att jag vet just ingenting ens om min granne Hans Averheim som finns med i toppen på listan för VTL.
Annat än han är en trevlig granne då – som jag hejar på när vi ses…

Nå, man kan väl tro att de som nu kommer att hamna i kommunfullmäktige också får plats i vissa nämnder – där man då förväntas ha goda kunskaper om det man ska hantera. I alla fall förväntar jag mig det.
Har de det? Inte vet jag. Inte vet jag heller hur jag i dagsläget ska få veta det.

Vilket partierna hur lätt som helst kan hjälpa mig med – t ex. genom att på sina hemsidor publicera ”personporträtt” (vem är han/hon och vad vad brinner han/hon mest för?) på de personer som de tror kommer att få väljarnas förtroende.
Eller om det nu inte är partiet som får det…

Att åstadkomma sådana personporträtt kostar inte många kronor – man slipper ju tryckkostnader och distribution – utan vad som krävs är bara en viss liten möda att ”få till texten och ta en bild på personen i fråga”.

Det kan bero på att gröten tog slut och att kaffet inte var färdigbryggt – för jag hann däremellan komma fram till åsikten att jag inte tror på vad jag nu skrivit om personporträtt.
Och det beror på att jag är – konstaterar jag – inte det minsta intresserad av att läsa personporträtt som huvudsakligen är fyllda med partifloskler.
Något annat kan – eller vill inte – något parti heller redovisa.

Då återstår för mig att under dagen försöka bestämma mig för om jag tycker att det är jag som är korkad – eller några andra…

Ett litet avbrott…

Ibland behövs det inte mer än vad som står i förra rubriken – just ingenting – för att jag (man?) ska fara i taket av frustration. Uppdateringarna av nattgöken.se sker i ett program som heter b´Easy som jag hyr av mitt webbhotel (Binero AB). Brukar till 99,9 procent fungera helt utmärkt.

MEN, så händer det som ofta sker ”man vill uppdatera sina program”. Och det var precis det som Binero började med i förrgår. b´Easy skulle få sig en rejäl uppdatering och bli ”mycket bättre”.

Kanske det är – tycker jag mig konstatera att efter just lyckas få kontakt med det igen. För – givetvis – har det krånglat för Binero och därmed också för mig. Det har under drygt ett dygn inte gått att göra uppdateringar av nattgöken.se.

Vilket tydligt har fått mig att förstå att jag har drabbats av någonting (mentalt då) – för jag blev kraftigt irriterad av denna – egentligen – lilla skitsak.

Ett omdöme man verkligen inte kan ge när man läser vad Zhengyang Wu skriver under rubriken:
Den svenska sjukan och det svenska samhällets utveckling

Texten börjar så här:
Sverige har en liten befolkning, och det är naturligt att man inte har eller har haft så många (om ens någon) intellektuella giganter som med sin unika insikt och kunskap kan påverka samhället mot en positiv riktning, och i yttersta fall rädda landet från förfall när makteliten håller på att tappa kontakt med verkligheten.

Om du inte dessa rader lockar dig att lösa vad Zhengyang Wu skriver kanske några rader längre ner i hans inlägg kan göra det.

Man kan naturligtvis fråga sig varför. Varför Sverige, som till synes verkar vara ett så öppet land där även folkmördare med oklar identitet välkomnas med gratis bostäder och hela välfärdspaketet, har så svårt att acceptera så viktiga insikter utifrån?
Olika personer kan ge olika förklaringar, och min förklaring är den svenska ynkligheten. Jag anser att ynkligheten är ett viktigt symptom av den svenska mentaliteten, det vill säga den svenska sjukan.

Eller varför inte?

Vidare hade Friedman sitt favoritargument mot en omfattande välfärd som naturligtvis förutsätter en stor stat och hög beskattning av folket:
”Ingen spenderar andras pengar lika försiktigt som han spenderar sina egna”. Han frågade retoriskt: ”Tror du att dessa människor spenderar dina pengar lika försiktigt och lika effektivt som du skulle göra med dem själv?
Tror du att de vet bättre om vad som är bäst för dig än du själv gör?”
Jag skulle vilja gå ett steg längre med frågan:
”Tror du att de bryr sig överhuvudtaget?”

Om du klarar av att bli lite omruskad i ditt välbefinnande – läs vad Wu skriver.
Missa inte kommentarerna…

Just ingenting

I alla fall just ingenting viktigt utan bara någon liten fundering. Som poppade upp när jag i dagens Kuriren läste en insändare som ondgör sig över Sörmlands vatten.
Och det kanske det kan finnas anledning till – men det som fick mig att stanna upp i läsningen var att insändarskribenten – skulle i snart sagt vilket annat fall som helst – hudflängas i PK-media som rasist, eller att han/hon ställer ”grupper mot varandra” för vad han/hon skriver.
Tänkte jag och du får exempel här:

Tidigare har de sagts att Katrineholms nya vattentäkt hade så stor tillgång på vatten att fler kommuner utan problem kunde kopplas in, vilket har gjorts i delar av Vingåkers kommun och snart också i Flens kommun. Ska vi bli ännu fler människor som delar på det vatten som uppenbarligen riskerar att ta slut?

Och att vattnet kan ”ta slut” i Katrineholm gillar inte skribenten och bakom raderna finner jag att han/hon inte vill dela med sig till ”de behövande” i Vingåker och Flen.

Att jag funderar så är för att där också står:

Vi medlemmar av VA-kollektivet har varit med och finansierat den nya vattentäkten. Då vill vi att vattnet i första hand ska räcka till oss som betalat och har trädgårdar som behöver bevattning.

En tankegång som sprider sig allt bredare inom Sverige.
Och då menar jag inte bara vad gäller kommunalt vatten…

Leva smart?

Rubriken finns där mest för att jag fick lust att lite härma den förra – men också för att jag just läst vad Rune Barnéus skriver hos det goda samhället.
Barnéus var under många år koncernchef i Nordbanken.
Texten börjar så här:

Jag föddes 1938. Det var en märklig tid, så till exempel fanns det bara två kön, vi fick försörja oss själva, statens roll var begränsad till att försvara landets gränser och bevara lag och ordning.
Utbildning var också en statlig angelägenhet.
Sveriges skattetryck var i nivå med eller lägre än övriga europeiska länders. Sverige var ett kristet, lutheranskt land med en homogen befolkning.
Det var ett säkert samhälle med låg brottslighet och kvinnofrid.
Detta är inte skrivet för att raljera utan för att förklara att vi som är födda på 30-talet kommer från en annan planet.
Mellan min barndoms Sverige och dagens Sverige finns det en värld.

Även jag är född 1938 och kan – vill – skriva under på vad Barnéus här skriver – och vad annat han har berättat för vännen Leif Perssons och mig i Perssons magnifika Pub i hans dåvarande lika magnifika och vackra hus i Östra Vemmenhög.

Nog vill jag tycka att det är dags att vi i Sverige börjar leva lite smartare när jag också läser:

När nu politiker tillskjuter skattemedel för medborgarnas inköp av elcyklar har vi nått vägs ände. Naturligtvis inte för att det är någon viktig reform utan därför att den är ett tecken på mental kollaps av vårt politiska system och dess bristande respekt för medborgarnas skattemedel.

När vi inte längre har råd att ta hand om våra äldre eller upprätthålla kvalitet och kvantitet i vården; när vi inte längre har råd med kärnan i välfärden men har råd till röstköp genom att t.ex. subventionera suspekt föreningsverksamhet då är det dags att vända tillbaka till en mera respektfull verksamhet.

Äta smart?

23.00 – Dagen har varit skön, emellanåt rent underbar, och jag har förstås därför haft annat för mig än att fundera på Vingåker. Förstås och förstås – de flesta av mina dagar i kommunen är sköna…

Efter att Madame har återgått till Apoteksgatan fick jag för mig att avsluta dagen med en runda på internet. Hamnade hos DN där en rubrik fick mig att börja fundera. Så här säger rubriken:
Smartast att ät mer vegetariskt.
Jag förmodar att den som har sagt det är Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin som är intervjuad av DN. Jag kan inte gå i god för att det just är så eftersom jag inte har läst själva artikeln som ligger bakom betalvägg.

Äta smart? Tanken har aldrig förespeglat mig. Över huvud taget är min grundsyn på intag av mat – att den ska smaka gott. Därefter händer det att jag ägnar några enstaka funderingar kring att ”den borde vara nyttig”.
Om maten är närodlad eller ekologiskt odlad ingår inte i mina funderingar.
Jo, du har nog rätt – jag är en usel människa. Vilket också kan ses i att jag nu skriver ”Det bryr jag mig inte det minsta om att du tycker”.
Bara för att jag just kommer på detjag tittar heller aldrig på priserna. När det gäller det jag köper på Ica alltså. Och får ständigt bannor för det av Madame.

Bra – då har vi rett ut det…
Men jag kan banne mig inte reda ut (för mig själv) vad som menas med att äta smart.
Klart att beror på mina usla kunskaper men jag begriper inte hur man äter smart. Och i så fall vad det smarta ligger i att just äta mer vegetariskt.
Tja, det kan ju vara så att det är bra för ”kroppen” på något sätt att vi äter mer vegetariskt. Kanske gynnar det också vår planet på något sätt, vill jag tro, efter som det är ett MP-språkrör som påstår det.

Nu har jag ju inte tv, men Madame berättar för mig att där visas ”otaliga matprogram” i de olika tv-kanalerna. Får en nyfiken tanke – är den mat som där presenteras/lagas att beteckna som ”smart?”.
Knappast vill jag tro – men förmodligen väldigt god. Vilket väl igen bevisar att jag har lätt för att ha åsikter utan gedigna underliggande kunskaper.
Nå, strunt samma, för vad gäller matprogram i tv så finns det inte mycket som jag kan bry mig mindre om.

Eftersom dagen har varit så skön och att jag ser att räkneverket för nattgöken har passerat 77.000 är jag på mitt allra som vänligaste humör.
Så därför avslutar jag gärna med – jag missunnar absolut ingen att äta smart och vegetariskt eller att kolla efter röda prislappar.
God måltid önskar jag er alla – och eftersom kvällen är ljum och kroppen inte ger minsta tecken på att längta efter sängen så drar jag mig stillsamt ut på verandan med ett glas…

Men vaf…

Jo, så utropade jag för mig själv när jag i DN läser rubriken att:
500.000 svenskar kan inte betala digitalt
…och undrar om jag inte borde ha återanvänt samma rubrik som till förra inlägget i stället för att svära.

DN-artikel börjar så här:
Enligt en undersökning från Internetstiftelsen står 500.000 personer i Sverige helt utanför det digitala samhället och använder aldrig internet. En stor del av dem är äldre, men det finns också andra samhällsgrupper som av olika skäl inte kan ta del av de internetbaserade samhällsfunktionerna.

Och, jag har svårt att tro vad jag läser:

74 procent av dem som uppgett att de inte använder internet är över 66 år.

Den vanligaste orsaken till att inte använda internet är avsaknad av intresse eller att man inte anser sig ha någon användning för internet.
Det uppger 52 procent.

20 procent tycker att det är för krånglig teknik.

Källa: Internetstiftelsen.

Det är jag som fetmarkeerat texten – för hur jag än funderar kan jag inte fatta att någon med ett IQ över 73 kan ha den åsikten.

Och när jag läser den (av mig) andra fetmarkerade texten mumlar jag ilsket till mig själv : ”Att sköta en dator på den enkla nivån att bara kunna göra sina betalningar via internet är ju just inte svårare än att spola sin toalett”

Ungefär då – och om den okunnige t ex ges tillgång till en mac-dator (enkel att sköta) som redan är uppkopplad till fibernätet tar det runt en kvart att lära sig det.
Här – finns startknappen
Här – är ikonen (bilden) att klicka på som gör att du kommer ut på nätet.
Här – klickar du för att hamna hos din bank
Så här (enkelt) loggar du in på banken (bank-ID på kort)
Så här gör du (lika enkelt) för att göra dina betalningar.

Svårare är det inte – vet en 79-åring i Vingåker.

OK – en liten överkurs i hur man surfar på internet tar väl ytterligare en kvart.

PRO och boule

…har jag åsikter om. En förening som kan stå som förebild för ”låg ambitionsnivå”.
Tycker jag alltså – som inte är medlem. Av just den anledningen…

Kolla in här på föreningens hemsida. Spritter lika mycket av livsglädje som hos den lokala föreningen ”Bårhusets vänner”. Den största anledningen till detta ointresse för sina medlemmar skyller jag på styrelsen och där mest på två personer – föreningens ordförande och dess webbredaktör. Alltså den senare är den som har det egentliga ansvaret för uppdateringen av föreningens hemsida.
Båda har ansvaret för att se till att den uppdateras ofta.

Eftersom jag vaknade på det humör jag vaknade på så sa jag till mig själv ”Det är ju själva f-n att PRO kan ha en så usel hemsida” – och så fick jag den där märkliga längtan av att hjälpa till. Ungefär som när jag ser en synskadad person som ska gå över gatan. Jag går fram och vill hjälpa personen över…
PRO-Vingåker säger sig ha en del aktiviteter att erbjuda sina medlemmar.
Vilket du kan se om du klickar in dig på deras hemsida.
Om du frågar mig – det verkar inte vara någon vidare glöd i de aktiviteterna –  eftersom det inte berättas det minsta om vad ”de har för sig”.

Vad finns berättelserna om de resor PRO arrangerar? Eller från PRO-körens aktiviteter eller den Bingo som förekommer?
Varför presenteras inte ”dagens/veckans/månadens födelsedagsbarn?” bland medlemmarna.
Eller hur ordföranden tänker om föreningens framtid?
Och så vidare.
Och varför hade ingen fått i uppdrag att för den egna hemsidan bevaka vårfesten på Folkets Park den 29 juni där boulegänget festade till i många timmar?

Finns där ingen bland medlemmarna som har – och kan hantera en kamera? Har alla PRO-medlemmar gått i skolan i Vingåker och därför är helt okunniga att skriva samman några enkla rader om den aktivitet de deltar i?
Sedan är det webbredaktörens jobb att publicera det på hemsidan.

Så, därför tog jag mig ner till dagens PRO-boule (som sköts bra) för att som ett exempel visa en o-ambitiös styrelse, en o-ambitiös ordförande och o-ambitiös webbredaktör hur det kan se ut på hemsidan – om man vill visa ambition utan o…
Och därmed visa  medlemmarna att ”de bryr sig” och i ett försök att få fler medlemmar att aktivera sig i vad PRO erbjuder…

OK – då kör vi – boulegänget startar alltid – måndagar och torsdagar – sina tävlingar 13.30. Så även i dag och jag smög mig ner vid 14-tiden för att ”ta några bilder”. När jag närmade mig gruppen kom genast en man (Ove Fredriksson) emot mig leendes – och ställde frågan ”Vill du vara med?
Nja
, inte just nu, sa jag och frågade om det var okej att jag tog några bilder.
Det var det.
Ett vänlig och sympatiskt mottagande som gjorde mig glad.

Det som först slog mig när jag tittade på deltagarna var ”det goda humöret” bland de 31 ivriga deltagarna den här soliga dagen. Många skratt och och kommentarer. Sedan allas koncentration under spelet. Och de många olika spelstilarna.
För egen del blev jag inspirerad att gå med i boulegänget till hösten – trevliga vänner kan man inte få för många av…

Borde analyseras

Jag har funderat på en sak, sa Clemens, som kom förbi huset och anslöt till mitt och Madams förmiddagsfika på verandan.

”En fråga som borde analyseras mer djupgående är att förstå varför just den svenska politiska överheten är så förvånansvärt och nästan utstuderat oförmögna att ta itu med landets problem utan  i stället oförtröttligt och med en nästan oslagbar halsstarrighet ständigt förvärrar situationen.

En  trolig förklaring är att de politiska ämbetena är så till den grad trista och mentalt utan någon som helst stimulans att det är omöjligt att finna några andra villiga än de som kombinerar energi och maktsträvan med det mest medelmåttiga och fantasilösa intellekt  som man kan föreställa sig.

En lösning på situationen vore därför att gradvis beröva politikerna inflytande i alla viktiga frågor ( utan att de märkte detta) och låta dom syssla med pseudofrågor precis som dagen monarker.”

Du menar väl då rikspolitiken och inte här i Vingåker?, frågade jag lite avvaktande.
Clemens tittade upp lite fundersamt och sa:
Jo så är det nog jag menar. I Vingåker sköter våra politiker sig betydligt bättre.

Sedan pratade vi om annat…

Fast inte det här – som vi kanske borde ha gjort…

Om skolan – för 52a gången

Från vännen Åke kom just en ”fundering” som jag gärna delar med mig av.Och känner samtidigt en diffus känsla av att lärarna nog upplever en viss samhörighet med de inom SD – i form av att de ständigt är ifrågasatta…

”I debatten om orsaken till varför det  gått snett i den svenska skolan anförs ofta som skäl att skolan tappat initiativet till förmån för elever/föräldrar. Det talas inte så ofta om den digitaliserade utvecklingen som skett vilket automatiskt medfört en förskjutning av maktförhållandet.
Förr fanns skolan som den främsta förmedlaren av utbildning tillsammans med den press som informerade om omvärlden. I takt med att digitaliseringen accelererat har alternativen till att inhämta information ökat lavinartat och individualiserats på ett sätt som få kunnat förutse.
Den utökade möjligheten till kommunikation har så gjort att information kan spridas momentant och till hur många som helst. Den som då inte haft förmåga att värdera informationens giltighet har lätt blivit vilseledd med fatalt resultat.

För ansvarig myndighet är det förvisso en svårighet att anpassa utbildningen i takt med den tekniska utvecklingen då det tar tid att både utforma, implementera och genomföra en anpassad utbildning.
Dagens lärare och pedagoger är själva en produkt av den digitala utveckling som skett och har säkerligen trott att ett elevaktigt och digitalt lärande är det ultimata i dagens samhälle. Mot ett sådant synsätt vänder sig flera auktoriteter.
Inger Enkvist t.ex menar att Sverige har förstört sitt skolsystem. Lärare har fått studera mer pedagogik och psykologi för att stödja elever socialt och emotionellt och lägga mindre vikt vid inlärning.
Skolan har fått användas som verktyg för social förändring snarare än för inlärning. För att vända utvecklingen måste ämneskunskap prioriteras i lärarutbildning och på elevnivå.

Ingen elev har rätt att frånta andra elevers rätt till utbildning. Alla måste inte ha eller behöver ha samma utbildning. I Tyskland gör man tidigt en selektering av de som är mer lämpade  för högre utbildning och de som är mer lämpade för en praktisk utbildning.
Lärlingsutbildningen är där väl ansedd och avslutas efter 4-5 år med meriterande lärlingsprov, Det är inte mer pengar som behövs utan mod att ompröva ideologier som slagit fel.
David Ingvar t.ex hänvisar till att vi har vetenskaplig forskning som visar vad som fungerar. Att lära sig gå gör ett barn av sig självt, programmerad som hon är att resa sig och ta sitt första steg.
Men att lära sig läsa är ingenting som hjärnan känner igen. Den är inte organiserad för att låta ett ljudande språk symboliseras av små grafiska former på ett papper. De flesta behöver en tydlig instruktion för att komma igång och därefter träna, träna och åter träna.
De flesta pedagoger och politiker har missat en så enkel sak som skillnaden mellan kunskap och färdighet. Lärarna måste vara förmedlande auktoriteter och det är direkt destruktivt att elever får ansvar för inlärningen då deras hjärnor kräver en tydlig struktur  och studiero.
Man kan undra varför skolorna i Vingåker skall behöva utveckla och testa sin undervisning när så många exempel på lyckad undervisning och tips från auktoriteter visar på vad som fungerar.
Varför skulle inte skolan kunna vara den ledande auktoriteten?
/Åke

En så kallad bra fråga…
Vilket vi också kan ställa de ansvariga för de svenska skolorna när man ser den här annonsen från Lärarförbundet – helsida i dagens Fokus – där rubriken får mig att undra:
Vad har då hänt med läraryrket om det har blivit så här?
Varför vill så få bli lärare?