Attan vad det blåser

11.00 – Jo, attan vad det blåser ute, märker jag när jag tittar ut genom fönstret i rummet där jag har mina datorer. Och tänker då för mig själv ”det borde det väl göra inne på barn- och ungdomsförvaltningen också” då dess verksamhet inom skolområdet är satt under kritik.

Det kan nog vara så att jag – utan att ha fått diagnos från någon auktoritet – har drabbats av någon mental bokstavskombination vars beskrivning innehåller ordet ”storhetsvansinne” för jag får ibland för mig att jag vill försöka påverka.
Vad som händer i kommunen.

Jag i min tur är – tror jag – kraftigt påverkad av dels av att samtliga våra lokala politiska partier så ofta och då så självförhärligande tjatar om att de – samtliga – just inte tänker på annat än den mindre goda verksamheten inom kommunens skolor. Och alla vill de satsa – dock oklart vad…
Som du snart kommer att märka mer av i kommande närodlat valfläsk…

Ännu mer blir jag sannolikt påverkad av vad – som jag anser – begåvade människor skriver på nätet om den svenska skolan – och hur fel den sköts.

Vilket är den direkta orsaken till dessa mina rader.
Och länkar så till vad professor em Torsten Sandström skriver under rubriken:
Pedagogiskt hasardspel om ungdomars framtid

Om du klickar dig in till Sandströms tex så kan du bl a läsa:

”Varför har detta inlärningsfientliga system inplanterats i den svenska skolan? Det hjälper inte att svara att syftet med kritisk analys av ett delvis självvalt material är gott. Ideal är en sak. Verkligheten måste ändå vara styrande. Och här ger PISA negativa besked. Vem eller vilka är ansvariga för detta stolliga program med så allvarliga konsekvenser för elevernas inlärning av kunskaper och deras framtid i arbetslivet?

Ytterst ansvariga är förstås politikerna, som fastställt de planinstrument som gäller för skolan. Men de är normalt inga experter på hur kunskaper bäst inhämtas. Därför lyssnar de, som sagt, på forskningen.

Och nu kommer politik och åsikter in i bilden. Politikerna lyssnar på de forskare som lovar lösningar som bäst passar in i rådande politiska ideal. Så växer drömmar fram. Elev och lärare ska ges frihet i skolsalen.
Och kritiska studier låter så skönt. Vem vill inte att det egna barnet ska lära sig analysera jobbiga problem. Och om en professor säger att resultatet i slutändan blir ökade kunskaper måste man väl satsa på denna pedagogs visdom.
Låt vara att man tycker att idéerna verkar luftiga. Pedagogik väljs alltså inte efter det sunda förnuftet, utan efter en politisk drömplan om hur barn ska bibringas kunnande. Och så leder läroplanerna skolbarnen ut på ett gungfly.
Vem kan vänta sig att ungdomarna ska få en positiv bild av sina studier?”

”Om du tror att du är för liten för att kunna påverka har du aldrig gått till sängs med en mygga i sovrummen”

 

OK – bou kan ha annat att jobba med än att svara en näsvis lokal bloggare med näsan i vädret – men jag hade uppskattat ett första svar som ”vi återkommer i frågan”.

Antagligen – tänker jag mig – att de anser att jag inte har med saken att göra och inte kommer att svara. I en förhoppning att det hela ska rinna ut i sanden…
En annan fundering kan ju vara att det inte vet vad de ska svara…

Galna funderingar

Jag har i mitt liv varit föremål för tre stycken, tre dagar långa, personlighetstester och förra året genomgick jag en Datortomografi (en särskild form av röntgen som skapar mycket detaljerade bilder av, som i mitt fall, hjärnan).
Jag kan inte sanningsenligt påstå att de tre första på något sätt bevisar att jag är ”mentalt frisk” men där konstaterades i alla fall att jag inte (verkade) ha några som helst ”mentalt märkliga egenskaper” som påvisar något utanför det ”normala”. Resultatet från hjärnskanningen har jag på papper, där står i all enkelhet en mening som innehåller orden ”helt normalt”.

Du, jag gillar inte att bli kallad normal. I alla fall i den bemärkelsen att jag ”är som alla andra”. Vilket jag på något sätt tycker bevisas – åtminstone för mig själv då – när jag ser hur mina funderingar vimlar i väg tillräckligt långt bort för att motivera rubriken.

Så här är det. Jag läser en synnerligen trevligt beskriven ”krogtest” där DI-weekend har besökt Daniel Berlins krog i Skånes Tranås. Det är förståeligt om du inte känner till vare sig Daniel Berlin eller Skånes Tranås men hans krog har tilldelats två stjärnor i Guide Michelin.
Det får man inte om man inte kan laga god mat. Som dessutom serveras i en behagfull miljö.

För att kunna följa med i mina fortsatta funderingar är det bra om du redan har läst krogrecensionen – (som dessvärre är bakom betalvägg) för vad som fick mina funderingar att vingla ut i ”galenskap” är vad DI-berättar om maträtterna. De är, för mig, av en sort och kombinationer jag aldrig kunnat föreställa mig. Och som du (kanske då) kan se av ingredienserna så är det få saker som du och jag sällan finner hos Ica eller Coop i Vingåker.

Om du nu inte kommer dig för (kan) att ta del av krogreportaget så får du här ett smakprov:

Daniel Berlins signaturrätt är den kolgrillade rotsellerin. Det låter inte mycket för världen, men är det. De svarta små handbollarna grillas över björkved i många timmar och skärs itu av Daniel Berlin själv, med andaktig skärpa.
Sedan skopas det krämiga innandömet ur och serveras med bröd av skalet på rotsellerin, buljong på resterna och olja av stjälkarna.
Så lent, så perfekt balans av härligt gammal rotselleri och frisk klorofyll, låt det få vara i evigt, en närmast religiös övergång från höstens söta, fylligt tunga rotsaker till vårens sprittiga lekfulla grönska. Allt kött bli hö – och så börjar det äntligen om igen.

Vid det här laget är andakten i rummet tung och vi blir varsamt visade ut i träd-gården för en frisk paus.

Efter att ha läst vad DI-weekend skriver om Bertil Berlin och hans kokkonst hamnade mina tankar i – Vingåker. Så illa kan det gå i huvudet på mig – och ännu jävligare var det – i den lokala politiken.

För plötsligt började fråga mig vad jag tycker om min egen fundering ”Är det inte så att – åtminstone något av våra lokala politiska partier borde bete sig – att i sina valmanifest erbjuda oss väljare samma slags (för oss) otänkbara – men smakfulla – tankekombinationer som det är i Berlins maträtter?
Det där som kan ge partiet 3 stjärnor – eller vad det nu kan bli – i nattgökens kommande Valet 2018- Guide.
Du förstår ju liknelsen ”Det där osannolika bra som nu drar massor av gäster till Skånes Tranås, och som på samma sätt skulle dra till sig väljarna i Vingåker till partiet.”

Det var väl där någonstans jag började fundera över ”hur f-n står det till i huvudet egentligen”. Nu ber jag om ursäkt om jag anför kränkande tankar om invånarna i Vingåkermen jag tror inte det skulle fungera i politiken i vår kommun.
Den politik som jag pratar (fantiserar) om och som då så totalt skiljer sig från den (den nuvarande) vardagliga ”köttbullar med potatis och brunsås” är antagligen en bit ovanför vad vi klarar av. Vilket jag vågar tro även gäller den 6-rätters-meny som Daniel Berlin erbjuder sina gäster.
Med ett vinpaket, som bara det, kostar runt 2500 kronor.

För att rädda mig själv från nesan att tvingas erkänna att jag kanske har märkliga funderingar ändrade jag snabbt läget från Vingåker till rikspolitiken.
Som om det skulle förändra saken. Jo det gjorde det – till det värre…

Det var just där jag fann rubriken till dagens text.

Men som tur är det måndag i morgon…

Om Kuriren

Jag tycker jag skulle kunna vänja mig, men det verkar svårt efter som Katrineholms-Kuriren ständigt förvånar mig. Med att bli allt sämre.
Då mest genom att i sina ledartexter så tydligt visa att ”de hatar SD och gör allt vad de kan för att motarbeta partiet”.
Som i dag då redaktionen till sin negativa ledartext sätter rubriken:
På Åkessons nåder
och där ledarskribenten hoppar på Moderaterna för att Kristersson inte utnyttjade sin replikrätt när Åkesson hade hållit sitt andra anförande och vill pådyvla läsarna att det ”är ett tydligt exempel på att M undviker konflikt med SD” och att detta starkt misstänkliggör M som parti.
Vem vet – kanske man kan få för sig att de båda partierna rent av kan tänka sig samarbeta efter valet. En totalt förbjuden tanke hos redaktionen på Kuriren – tydligen.
”Den grundläggande orsaken är att jag inte tar repliker för att jag vill diskutera min egen politik. De flesta repliker är till för att förvanska motståndarens uppfattning och sedan tjafsa om den. Det tycker jag är meningslöst”, säger moderatledaren till TT.

Sådant kan alltså inte gå för sig och ledartexten förklarar därför:
”Ett sådant resonemang flyttar fokus från att SD är ett hårt toppstyrt parti med ett nazistiskt rotsystem, öppna spjäll mot hatsajter och vit makt-miljö och internationellt samarbete med Putinväldets västeuropeiska understödjare.”

Och så kommer det:
Moderaternas tystlåtenhet och tassande gentemot Sverigedemokraterna är dock logisk. M har valt att söka regeringsmakten med stöd av SD. Följden blir att motkrafterna mot SD försvagas.

OK det ovan handlar om politiken på riksplanet, och Kuriren har ju all rätt i världen att ha sina åsikter. Men jag blir i alla fall smått undrande över ett par saker:
– undrar hur de 1017 SD-väljare i Vingåker tänker när de läser sådana glödande påståenden och uttalanden om ”sitt parti”. Eller de 903 som gav M sin röst?
Känns det OK att förnya prenumerationen?
Om de nu har någon – jag kan inte tänka mig att Kuriren har så många betalande prenumeranter i Vingåker.
Antalet prenumeranter (2017) för tidningens hela spridningsområde (Katrineholm-Flen och Vingåker med tillsammans 60.239 invånare) är endast 9200 – en minskning med 500 från året innan.
Och där endast 7100 är fullbetalande prenumerationer.

Läser igen: SD är ett hårt toppstyrt parti med ett nazistiskt rotsystem, öppna spjäll mot hatsajter – glödande hat som inte påverkar mig det minsta vad det gäller min syn på SD.
Men det gör det vad gäller Kuriren – vars rotsystem jag inte har en aning om, men där tidningens menlösa innehåll gör att jag numera mest besöker alternativa medier – de som av redaktionen betecknas som hatsajter.

Jo då – det är en vanlig reaktion hos den som är på väg att förlora slaget – man börjar hata vinnaren…

Att fundera…

…är bland det roligaste jag vet. Så det gör jag ofta och det behövs ibland då bara några få ord eller korta meningar som kan försätta mig i ”funderingsläge”.
Ibland ett långt sådant.

Kom jag att fundera lite över när jag just läste orden:
”På hederlig nivå gäller förstås själva grundprincipen – fall inte för frestelsen att utmåla det elände som kommer att utbryta om motståndarpartiet vinner valet.
Skildra i stället det lyckorike som infinner sig om du och ditt parti blir valda.
Beskriv inte de de sjukdomar ditt läkemedel botar utan det blomstrande hälsotillstånd det framkallar.
Visa det rena badrummet efter skurningen – inte smutsen före.”

Och så stönar jag uppgivet, av irritation och ilska, när jag jämför de orden med hur våra rikspartier (mest) beter sig i sina debatter.
Och försöker i mina funderingar förstå deras brist på kunskap om grundprincipen…
Och känner hur en lite frågande röst där inne någonstans försynt frågar:
”Hur fan står väljarna ut?”

Jag gör det inte – men finner i alla fall en liten tröst i att jag kan utnyttja min nattgök till dämpa min frustration genom att publicera mina gnälliga åsikter.
Och nickar medhållande till vad författaren Inger Brattström, i dagens Fokus, lär ha sagt om sin första skrivna bok ”Elises svåra år”:
Jag skrev för att förklara för mig själv – och för alla förstockade vuxna”

Om skolan

Det är många nu som på riksplanet redovisar hur de vill ta sig an problemet med skolan. Att det inte är någon quick fix fick utbildningsministern erfara när han 2014 slog fast att han skulle rädda skolan på 100 dagar.
Det har nu gått 1000 dagar och andelen elever som inte nådde tillräckliga kunskaper 2017 var högre än någonsin.

Alliansen försöker nu med sina glada nunor i DN ge väljarna ett intryck av att man har en idé om hur det skall gå till att vår skola inom 10 år skall vara bland de 10 bästa vid Pisa-mätningen.
I alla sammanhang nämns att det viktigaste är att ha en bra lärare. En bra lärare är kunnig och får då både respekt och lyssnande elever vilket automatiskt ger en bra miljö med ordning i klassen. En bra lärare är också en lämplig lärare.
Vem minns inte den praktiske Överfuriren som hela tiden hade beväringarnas öra till skillnad mot den skolade men mindre lämplige Löjtnanten.

Alldeles för länge har de allt lägre intagningspoängen, för att fylla lärarintagningen, medfört att många kandidater skulle ha lyckats bättre om deras talanger utnyttjats i andra verksamheter. Man vill ha fler nationella och digitaliserade prov med extern rättning för rättvisare bedömning och komma till rätta med fusk.

I Tyskland producerar man årligen en bataljon ”doktorer” som numera får sina inlämnade avhandlingar granskade av speciella dataprogram som jämför lämnade alster med redan tidigare registrerade dokument.
När det så 2011 avslöjades att försvarsministern Karl-Theodor zu Guttenbergs avhandling i stort sett enbart innehöll plagierade sidor och passusar blev det ett stort hallå och han åkte ut direkt i kylan med huvudet före.

Alliansen vill ha en10-årig skola och införa reformpaket för ökad kunskap, ordning och reda, samt lärare. Kända långsiktiga och kostsamma ambitioner som redan stötts och blötts i åtskilliga sammanhang.

Under tiden rikspolitikerna ägnar sig åt dessa långsiktiga skolfrågor vore det av intresse att ta del av vilka planer för förbättring av skolresultaten i Vingåker som både de ansvariga inom kommunen och även intresserade partier har. (Se Gökens inlägg i Högst personligt 11/6)!
/Åke 

Håhåjaja – tänker jag när jag läser Åkes sista rader. Detta då jag själv har funderingar om skolverksamheten i Vingåker – kanske mest då om de ansvariga för verksamheten men även om KF-ledamöternas engagemang. Och kunskaper.

Tänker jag lite extra på i dag då jag i Göteborgs-Posten läser en synnerligen intressant intervju med ”Professor emerita Inger Enkvist” – en erfaren lärare och skoldebattör, som har skrivit ett flertal böcker om skola och utbildning.
Hon menar att den svenska skolan är i stort behov av radikala reformer, skriver Isak Skogstad i GP.

Så tillåter jag mig att citera ur GP:

Vad tycker du om den svenska läroplanen?

”– Den svenska läroplanen håller inte måttet och den måste förändras i grunden. Den måste bli mycket tydligare. För det första måste läroplanen präglas av ett starkare fokus på själva ämneskunskaperna. För det andra måste läroplanen klart peka ut vilka kunskaper det är som eleverna ska behärska i de olika årskurserna.

– Att som nu säga att eleverna förväntas kunna diskutera och analysera olika ämnen blir tomma ord, om eleverna inte först har arbetat in en bas av ämneskunskaper. En sådan bas borde vara målet i grundskolan.
De abstrakta förmågorna, som exempelvis att kunna reflektera och analysera, är inslag som passar bättre för studenter på universitetet. De har uppnått den kognitiva mognad som sådana förmågor förutsätter. Och när studenterna ska diskutera och analysera behöver de ha med sig grundkunskaper från skolan. Dagens läroplan har kastat om ordningen mellan vad som bör komma först och vad som kan vänta till senare.”

När jag läser sådant så blir jag sittandes i funderingar – lätt beskrivet som ”Vad vet man om sådant hos de ansvariga för skolan?”

Och undrar förstås också över om våra KF-ledamöter, som samtliga ”värnar så stort om våra skolor” och deltagarna i utbildningsförvaltningen läser sådana här artiklar. Jag tillåter mig tvivla. Alldeles för ofta i alla fall.
Samma ord använder jag också om min syn på min egen fråga:
”Hur är det då med elevernas föräldrar då?”
Bjarne

Nostalgi

Inte så ofta – men vissa dagar vaknar jag med en tydligt trötthetskänsla kring allt var politik heter. Mest den på riksplanet då – eftersom den lokala politiken inte gör så mycket väsen av sig. Men den är inte mindre viktig för det…

Nåväl, nostalgi – under morgonens runda på internet hamnade jag plötsligt hos Spårvägsmuseet i Stockholm – och började titta i det rikliga bildmaterialet.
Jag tar det igen – jag körde ju spårvagn i huvudstaden åren 1960-67 – och kände när jag (allt mer lystet) bläddrade mellan bilderna att en stark känsla av vemodig nostalgi som krånglade sig fram i tankarna.
Inte minst när jag – länge – tittade på den här bilden som visar ”Mustanger vid Tegelbacken”. Just den typen av spårvagn körde jag hela tiden. Om du besökt huvudstaden under de senaste åren tror jag att du som jag smått förundrad noterar hur lite folk där är på Tegelbacken mitt på dagen en sommardag.
Den skillnaden gör att jag undviker att besöka Stockholm nu för tiden…

Men det gör jag inte med min födelsestad, Västerås, som jag snart ska åka till för mitt årliga kontrollbesök hos ”min” tandläkare. Där jag varit kund sedan 1976…
Så hamnar jag (högst motvilligt vill jag berätta) i alla fall i små funderingar kring politik. För jag plötsligt kommer tanken upp: ”Undrar hur en miljöpartisk skulle kommentera den saken”.
Det blir ju i alla fall en bilresa på lite över 200 km, (10 liter diesel) fram och tillbaka då, för att få mina tänder kollade. Borde jag inte – för miljöns skull – skaffa en tandläkare i Vingåker eller åtminstone i Katrineholm – får jag för mig att en MP-sympatisör kan tänkas tänka…

Nej, det har jag ingen som helst tanke på. För just i dag finns det ingenting som känns viktigare än att få sätta mig i bilen (i sällskap med Madame) och få njuta av en stunds bilkörning och efter tandläkarbesöket en stund få strosa runt lite i stadskärnan – och få uppleva lite mer – nostalgi…

Val på gång

För egen del har jag på senare tid blivit allt mer intresserad av att få ta del av våra lokala politiska partiers ”Vallöften”, Nja inte som du kanske får för dig – för att jag är intresserad av vad de kommer att lova. Mera då hur de kommer att bete sig när de vill förföra oss med sina framtidsvisioner.

Därför letade jag fram ur bokhyllan den här boken och började läsa om den i går kväll. Och till skillnad från förra genomläsningen så gulmarkerade jag stycken – och enstaka ord – som jag anar att jag kan behöva tänka på när partiernas valinformation hamnar i min brevlåda.

Att jag började skriva de kommande raderna beror nog mycket på att jag läste:
”I vårt land associerar vi av någon anledning tråkighet med kompetens och hederlighet med trögtänkthet. Inget i verkliga livet ger fog för den uppfattningen, men i den mån man vill komma någonstans i svensk offentlighet bör man fundera över saken.”

Ett kapitel i Häggs bok har rubriken: ”Att ha skrattarna på sin sida” och att där få tips på hur man kan använda humor när man vill föra ut sina budskap.
Jag som många gånger har efterlyst humor i vår lokala politik börjar ana att det inte alla gånger är så lätt med den saken. I texten får vi många tips och idéer om när & hur det kan fungera bäst med humor.
Men, som Hägg skriver ”Ingenting i verkligheten blir roligare för att du sätter på dig en rolig hatt eller lösnäsa.”

Och det är väl ungefär där som man (jag då) förväntar sig att vår lokala humor skulle hamna.
Men skulle älska att bli överbevisad om att jag har fel där…

I Sverige väntar sig folket ett rejält sömnpiller när det erbjuds politiska talare, skriver Hägg. Och för egen del tror jag att det är så – i alla fall för mig.
För, skriver Hägg: ”Den lutherskt skolade svensken betraktar det som en sorts medicin för själen som inte tar om den inte smakar illa.
Man måste lida och ha rejält tråkigt, ungefär som om det gällde en bantningskur eller en stund på motionscykeln.”

Och vad gäller politiken antyder Hägg att – där publiken tvivlar på djupet om man omedelbart begriper eller rentav har roligt vid avlyssnandet.”

Nja – att vara extra tydlig eller rent av visa humor – är kanske inget att rekommendera för våra lokala politiker. Kanske mer då en annan sak att fundera över. Hägg skriver:
I den amerikanska reklamjargongen talar man om ”The seven year old mind”, sjuåringens intelligensnivå, som varje framgångsrikt reklambudskap måste anpassa sig till för att få rimlig effekt.
Och så får vi vet att: ”Var och en som har något viktigt att säga måste ta hänsyn till denna masskommunikationens första lag.”
För som Hägg säger det: ”Det är nästan omöjligt att underskatta folks fattningsförmåga.”

En kul och intressant skriven bok som den – som vill föra ut sitt budskap – har glädje av.

Man kan ändra sig

Det går att ändra sig – kan den som tittat in här de senaste dagarna märka – som då kan se att jag – igen – fått nya idéer över hur jag vill driva den här bloggen.
Vilket ska tydas att jag menar att när jag kommer på vad jag bestämt tidigare inte blir bra – då försöker jag med något – annat.
Hur jag än försöker så lyckas jag inte få fram några överdriva positiva förebilder i huvudet om den saken när jag tänker på våra lokala politiska partier.
Som, tycker jag, mest gnetar på med ”det gamla vanliga”.

Det är väl en sak – men jag har svårt att – när det gäller partierna och deras förslag (brist på förslag) bara rycka på axlarna om mumla ”det struntar väl jag i”.
Vilket nu för tiden händer allt oftare – och jag blir småsur på mig själv för att jag inte klarar av den saken.
Men träning kanske ger resultat.

Medan jag funderar kring det så så har jag uppmärksammat vad VTL skriver på sin FB- sida för någon vecka sedan:

Skolan har alltid legat VTL varmt om hjärtat, därför vill vi om vi sitter med i en majoritet efter 9 sep:

Och så får vi veta att VTL vill öppna (bygga) en F-3 skola i Baggetorp. VTL anser att barn i så låga åldrar inte skall vistas i trafiken med skolskjutsar och bussar.

Inget ont att säga om det – men – visst finns det (väl) större problem att åtgärda inom skolorna i Vingåker – tänker jag och publicerar igen vad jag då menar som exempel på vad våra lokala partier  – som alla säger sig värna om skolan – skulle kunna föreslå:
(eller redan borde ha föreslagit om de tagit del av viktigare media än Kuriren)

Skolan bygger på att gott uppförande är en förutsättning för god inlärning.
För elever som kommer från primary school och är 11 år gamla inleder man därför med en bootcamp (
startläger).
Eleverna ska förstå vilka skolans normer är och varför.
Dag 1 lär man ut skolans rutiner och regler.
Dag 2 fokuserar artighet och självkontroll.
Inga nedlåtande ord eller gester tillåts. Mottot är work hard, be kind.
Dag 3 talar man om hygien och prydlighet. Skolan använder uniform, och inga märkesnamn av något slag är tillåtna i klädseln.
Dag 4 berättar man hur inlärning går till.
Dag 5 inskärper man att ingen form av trakasserier tillåts.
Dag 6 trummar man in att alla måste kunna lita på varandra på skolan.
Dag 7 lär man sig tacksamhet.
Dag 8 ägnas åt vikten av att ha långsiktiga mål och inte ge sig. Eleverna lär sig också två berömda dikter utantill, som handlar om hur man styr sitt liv, så att de har de raderna till hands, när något känns tungt.”

Jag har i dag skrivit till de ansvariga för kommunens skolor och frågat: Varför ser det inte ut så här i våra skolor – och bifogat ovanstående lista.
Vilket gott kan tydas så – att jag gillar vad  man gör i den engelska skolan som använder dessa regler.

Bara så du vet det – jag gillar VTL  – mest då av den anledningen att det är det enda partiet i Vingåker som veckovis berättar vad de vill med sin politik.
Det gillar jag – men som för dem förstås kan få den lilla förtretligheten att de av (mig då) kan få kommentarer om vad de skriver…

Äntligen lite regn

Jag hade gärna skrivit ”äntligen ett rejält ösregn” i rubriken. Och då av den helt egoistiska orsaken – det hade mina brända gräsmattor verkligen behövt. Och i ett kort ögonblick får jag för mig att finns många fler som håller med mig om detta. Även andras gräsmattor har ju behövt få lite vatten på sig.

Nå – lite är bättre än inget.
 Så blir jag lite fundersam hur jag ska komma på en vettig förklaring till varför lite regn kan få mig att så gärna citera Alice Teodorescu i GP som i går inleder sin ledartext med:


Låt oss vara uppriktiga; det är inte de eventuella vinsterna i välfärden som är det primära problemet för vänstern. Det är maktförskjutningen som de inte tål. Maktförskjutningen från stat och politiker till vanligt folk. Makten för den enskilde att ta ansvar och själv få välja – och inte minst välja bort – skola, vård och omsorg. Det är en frihetsreform att värna.”



När jag läser sådant så – blir jag uppiggad – men också som vanligt började jag tänka fritt (vilket inte nödvändigtvis betyder att jag tänker rätt) men – hur som haver – jag själv tänker nog som Teodurescu i min syn på vänstern.
Vilket då kanske förklarar för dig att jag hamnade hos Vänsterpartiet i Vingåker.

Som jag just inte vet mycket om annat än att jag vet att de har en synnerligen trist hemsida som sällan uppdateras. Men om deras lokalpolitik vet jag – intet.
Vilket inte alls bekymrar mig ett dugg – att trots denna brist blir sittandes i funderingar kring de 202 personer som i valet 2014 gav vårt lokala V sin röst.
Jag förstår inte (vet inte då jag inte bodde i kommen då) vad V i Vingåker hade för övertygande argument i förra lokalvalet som fick dessa 2002 att rösta som de gjorde.
Och grunnar över frågan (som förstås gäller samtliga partier) hur skulle Vingåker ha sett ut i dag om V 2014 fått egen majoritet i kommunen?

För min egen del få jag små rysningar inför vad mina egna funderingar hamnar.

Om vinster i välfärden…

Får veta en intressant text som handlar om att begränsa ”Vinsterna i välfärden” – som riksdagen nu ska rösta om.
Texten börjar så här:

Det gäller Riksdagens beslut om begränsning av vinsterna i vissa välfärdsföretag.

En kväll på 1950-talet såg mina mostrar efter mig, för mamma och pappa var på föreläsning. Elise Ottesen-Jensen, Ottar som hon kallades var i Kristinehamn och ämnet var sexualupplysning.
Erotik var känsligt på den tiden och diskuterades inte. Svenska folket sov med händerna på täcket. Fattas bara annat. Och begreppen nämndes på latin.
Ottar kunde lyfta debatten från hjärtats självcensur och till huvudets logik på ett mycket avdramatiserat sätt.

Det verkar som om varje tid har ett förbjudet ämne och nu är det ekonomi.
Det kan inte diskuteras.
Ordet ”vinst” får mer än 50 procent av svenska folket att bryta ihop logiskt, flytta ner från huvudet till hjärtat och utbrista; ”Vinst är fult, usch, det är snusk, det ska vi inte ha!”
Ur ekonomisk synpunkt har frågan om vinster i välfärden förts på en erbarmligt låg och känsloladdad nivå.
Var har ekonomins Ottar funnits under de senaste åren? På torsdag denna vecka ska Sveriges Riksdag fatta beslut i frågan om man ska ha ett tak för de vinster som genereras i vissa välfärdsföretag.

Varför inte ta del av hela texten – och dess intressanta slutsatser…