En aning veligt…

08.35 – …verkar morgonens väder vara, som när jag tittar ut genom fönstret inte verkar ha bestämt sig för om det ska fortsätta vara gråmulet eller för att släppa fram lite solsken.
Lite så känner jag mig själv. Humöret har inte bestämt sig för om det ska behålla sin grå avvaktande hållning eller ställa om till ljusare tankar.
Jag kan nog tro att av att jag just läst vad Julia Caesar skriver under rubriken:
”Minoriteter är fina, majoriteten är grym”

…snart får mitt sinnelag att – om nu inte vakna upp åt det mer ljusa hållet – i alla fall vaknar till liv.
Efter en stund känner jag att jag ler över det nya ordet jag just lärde mig – ”åsiktsmannekänger”

Leendet försvinner en aning när jag läser vad Jenny Piper skriver under rubriken:
Kommer de svenska väljarna att vara naiva ännu en gång?
(varning för känsliga – hennes text innehåller positiva omdömen om SD)

 där hennes text avslutas med:

Det är varje enskild individs ansvar att ta reda på fakta och sätta sig in i det politiska spelet inför valet, för att således rakryggat kunna motivera varför man lägger sin värdefulla röst på just det partiet som man bestämt sig för – om så inte sker är man inget annat än en egoist som inte tänker på nästa generation som ska leva under de villkor som vi har bestämt åt dem!

Men va´f det är ju måndag – poppar plötsligt upp – ”veckans bästa dag” – och mitt humör stiger därmed av sig självt med flera positiva grader. 

Och förutom annat roligt – så får mina allt oftare kommande funderingar ”Hur kan man rösta på MP eller V” en uppdatering när jag läser vad Erik van der Heeg skriver på ledarsidorna.se om den ”lära” som V sprider kring sig.
Läs gärna kommentarerna till texten.

17.10 – Medan du roat dig med det har jag bl a denna eftermiddag emottagit en beställd bok innehållande 540 sidor – som jag förväntar mig – ska innehålla spännande läsning. Jag beställer ofta böcker på nätet – hos bl a Adlibris och Bokus – och ett par gånger om året vill jag läsa annat än faktaböcker och beställer därför då gärna en kriminalroman.
Denna gång en bok av Håkan Nesser som heter ”De vänsterhäntas förening”.
som ankom min brevlåda idag.
Jag har (förstås) redan kommit ett par kapitel in i boken som är synnerligen intressant så långt, vilket gör att den får mer uppmärksamhet senare i kväll.

Förutom det har jag hunnit med att fundera över ordet gröt – huvudsakligen då havregrynsgröt – för det är sådan jag, sedan åratal tillbaka, äter till frukost varje morgon.
Försedd med smakhöjande rårörda lingon. Både gott och närande.

Du, sa jag till mig själv för en stund sedan, motsvarar inte den syn du har på din gröt ganska precis de förväntningar du har på politiska partierna och den politik de erbjuder?
Smart tänkt – viskade jag tillbaka.

Mycket kan man inte säga om havregrynsgröt – men i alla fall det – att den är pålitlig i smaken, lätt att ta till sig (äta menar jag här), att den av näringskunniga personer betecknas som näringsrik och nyttig för kroppen och att den med synnerligen enkla och svenska tillägg (lingonen och mjölken) kan uppnå nya smakliga höjder.

Jag tror att jag avstår från att skriva dig på näsan vad jag mer konkret menar med liknelsen – för jag vet ju att ni begåvade som tittar in här genast får klart för er vad jag menar…

Man tycker olika…

00.07 – Jag har slutat besöka biblioteket i Vingåker. Nå, i alla fall är det väl en så där två år sedan jag tittade in där. Men kanske snart igen för att kunna förhandsrösta…
Jag vill väl egentligen inte skylla biblioteket för denna min avoghet – tänkte jag först – eftersom vårt bibliotek (väl) ser ut om de flesta andra i småorter och mindre städer.

Som jag minns det i skrivande stund – de böcker jag fann att det gick att botanisera mellan erbjöd ett tämligen mediokert utbud. Erbjudet i en lokal som på intet sätt skapar positiva känslor. För en sådan som mig…

I mina stunder av missmodighet över den ”moderna svensken” hens (förfärliga ord) oförstånd och ointresse av kultur, får jag för mig att det nu för tiden anses vara betydligt mer viktigt att där finns flera datorer hos biblioteket än att själva atmosfären ser ut så här…

Så vill ju de styrande att det ska vara i Sverige – tänker jag – där det hos de styrande – helt saknas en längtan, eller förståelsen, efter något som kan förhöja biblioteksbesöket.
Billigt – står högst uppe på deras prioriteringslista – just före handikappanpassade toaletter, och godkänd luftcirkulation och av facket godkänd städmaterial…

Att läsa böcker finner jag synnerligen viktigt. Nå i alla fall en del av dem. Och blir sittandes i avundsjuka funderingar kring möjligheten att ha få ha letat efter betydelsefull läsning i en en stimulerande och njutbar miljö som den här.

Nej, jag vet, ingenting för den moderne svensken.
Men du kan kanske i alla fall kan hålla med om att det vackert?

Jag själv undrar lite över hur det kommer sig att människor, för ganska länge sedan, tyckte att det var värdefullt att skapa någonting så vackert  – och att det fanns pengar till det.
Och kunniga människor som kunde skapa det…

När försvann det ? – undrar jag medan jag njuter stilla och eftertänksamt av mitt goda vin i sitt behagfulla glas…

 

Sport och miljö

Håhåjaja, miljöfrågorna finns inte med i min personliga 5-i-topp-lista – vilket inte hindrar att jag stundom får funderingar åt det hållet.
Som när jag nyss i DN läser en intervju med vårt kvinnliga tennis- ess – Johanna Larsson där jag i texten får veta att hon gör en så där 70 flygresor per år.
För att kunna spela sin matcher – för att få in tillräckligt med vinstpengar för att kunna ha råd att fortsätta göra det hon gillar så starkt – att få spela tennis.

Och det handlar ofta om långa flygresor läser jag:
Tennissäsongen inleds i Australien, Kina och på Nya Zeeland. Därefter spelas tävlingar i USA, Ryssland, Taiwan, Qatar, Ungern, Dubai, USA igen och Mexiko. Tio olika länder på två månader.

Kan inte påminna mig att jag någonsin tidigare har formulerat minsta tanke på ordkombinationen sport & miljö. Men det hände i alla fall (lite kort) när jag läser:

– Jag försöker resa så smidigt det går men med mitt jobb har jag inte så stor valmöjlighet. Vill jag spela tennis är flyg mitt transportmedel. Det är inte så att jag kommer åka tåg genom Europa som tar två dagar och gör att jag hela tiden är sämre förberedd.

Och det kan i alla fall jag förstå – vilket jag inte lika lätt kan säga om den nya funderingen ”Måste vi hålla på med sporter som påverkar miljön negativt?
Antar jag att jag menar…

Johanna Larsson är ju inte den ende tennisspelaren som flyger – hur många fotbollsspelare och åskådare var det inte som flög långa sträckor för att vara med under senast fotbolls-VM.
Du begriper lika gott som jag att föreställa dig allt resande till alla dessa olika sportevenemang.
Eller andra slag av evenemang vi (tydligen) inte kan leva utan…

Så till det jag finner en smula förvånande – jag kan inte minnas mig ha hört ett minsta lilla pip från någon svensk (miljöskrikare) som haft åsikt i den frågan.

Prideparad (2)

Jaha, då har det genomförts en ny Prideparad i Vingåker – och jag sitter här i den mörka natten och undrar ”Varför då?”
Kollar så i Kuriren där Robert Skoglund (S) är intervjuad. Skoglund är den som var främste initiativtagare till Prideparaden som genomfördes för första gången år 2016 då han – jag citerar Kuriren:
”pekade på behovet av en dag för att hylla mångfalden, alla människors lika värde och rätt att få finnas i Vingåker.”

Där blir jag sittandes med min undran ”Vem har – förutom Skoglund då – påvisat ett sådant behov?Jag själv har då aldrig hört talas om, eller märkt ett pip av, ett sådant behov.
Jag kan inte tänka mig annat än att där finns många Vingåkersbor (alla) som sympatiserar med Skoglunds ”alla människors lika värde och rätt att få finnas i Vingåker.” Att hylla mångfalden är jag väl mer tveksam till – innan jag får veta mer hur Skoglund beskriver den mångfalden.
Jag antar att han där mest tänker på olika sexuella minoriteter. Och där är min gedigna erfarenhet den att ”Folk i allmänhet bryr sig noll om sådant utan ser det som en privat sak.”

Ännu mer frågande blir jag när Skoglund lägger till:
Det är starka krafter i Vingåkerspolitiken som vill skuffa undan hbtq-frågorna hela tiden. Man möter ett starkt motstånd och inte bara från partier som man vet är emot. Hbtq-frågor blir inte högt prioriterade. Det här betyder att vi egentligen behöver jobba ännu mer med frågorna.

Jaha, mumlar jag, och kan faktiskt inte föreställa mig att där finns starka krafter inom Vingåkerspolitiken som vill skuffa undan hbtq-frågorna. Och jag blir allt mer nyfiken på vilka Skoglund ser som ”Vi” den avslutande meningen.
Jag själv tillhör inte dem som platsar i detta vi – jag är i ämnet totalt ointresserad..

Men jag kanske är i minoritet i frågan – funderar jag när jag i Kuriren läser:
– Men engagemanget kring pride är kanske inte jättestort i kommunen. Vi ser ett minskat intresse att delta, men vet inte vad det beror på. Men pride är fortfarande jätteviktigt och ännu viktigare nu när utvecklingen är att intresset minskar, säger Elin Pettersson,
kommunens upplevelsesamordnare.

Jätteviktigt? Hur då då? Tja kanske för några få då.
Eller vad säger du Elin Pettersson? Jag personligen kan dock föreställa mig varför intresset avtar – ämnet är uttjatat.

De som Kuriren intervjuar under paraden levererar de förväntade flosklerna ”Men jag har gått i Katrineholm Pride för att stå upp för allas lika värde.”
Eller ”Det finns så många som är homofober och anti.”
(jaså – hur vet den som sa det – undrar jag?)
Eller ”– Ja, jag går med, för man ska få tycka om vem man vill.
Jaha – och?
Får man inte det i Vingåker?

Kuriren inleder sin paradbevakning med orden:

Stolta bar de regnbågens alla färger under lördagens prideparad. Många ville vara med och stå upp för alla människors lika värde.
Och levererar ytterliga några förväntade floskler:
– Det är en trevlig folkfest och vi tycker det är viktigt att stå upp för mänskliga rättigheter och att alla får vara den man är, säger Lena Ångnell och Carina van Steenbergen, besökare.

Jamenfan – mumlar jag – det tycker ju alla normala människor.
Nå kanske inte i det där med ”folkfest” då. Som jag.

Johan Tranquist, upplevelsechef i kommunen ville tacka deltagarna.

Jag är överväldigad över att så många kom. Det här är en viktig symbolisk handling.

Symbolisk handling? Jaha, varför då? – OK kanske för några få då – men vanliga människor bryr sig nog inte.
Utom, som alltid, några nyfikna då…

Postbilen…

Jag har mitt hus vid en vändplan vid en kort återvändsgata vilket betyder att det bara är jag och grannen intill som kör hit med våra bilar. Bortsett från ett och annat kompisbesök som infaller. För all del – den vänliga ”sopgubben” anländer ju varannan onsdag.
Och postbilen.

Därför är det väl inte så konstigt att, där jag satt på verandan med mitt förmiddagsfika, tittade upp när jag hörde att en bil kom farandes åt vändplanen till
Jag är ju som så många andra – en smula nyfiken…

En gul postbil stoppade någonting i grannens brevlåda och for sedan snabbt iväg igen.
Av någon anledning hade ännu inga tankar om politik uppenbarat sig i huvudet, vilket kan vara anledningen till att jag kom att tänka på post. Och då min egen postgång eftersom jag högst sällan får någonting stoppat i min egen brevlåda.
Inte ens en gång i månaden, sa jag till mig själv.
Där min skylt på brevlådan – ”Ingen reklam – tack” – nog bidrar mest till detta konstaterande.

Fast all reklam slipper jag inte – men då kommer den i min mejlbox.

Nåväl, mitt nuvarande liv är sådant att alla viktiga meddelanden kommer i datorn.
Fick för någon dag sedan ett ”slutskattebesked” som jag kunde ta del av om jag loggade in mig på www.minmyndighetspost.se med mitt mobila bank-ID.
Enkelt.
Liksom att jag fick logga in mig hos www.kivra.com/ för att få se mitt nya försäkringsbesked för bilen – Kivra – en ”digital brevlåda” som Folksam använder för att kommunicera med sina kunder.
Försäkringspapperen (?) fanns där som en pdf som jag kunde spara ner i datorn – och om jag så ville – kunde skriva ut på min skrivare.

Jag får numera inte en enda faktura på papper. Mina återkommande månatliga fakturor sänds direkt till min bank (autogiro) eller som e-faktura och jag sköter alltså den delen av livet genom att logga in mig hos min bank.
Superenkelt – och bekvämt.
Det sista ordet där är ett av mina favoritord.

Väntar jag paket så ser jag till att jag blir aviserad om leverans via min mobil. Får i ett SMS en kod plus veta om jag ska pallra mig till Ica eller Coop för att hämta paketet.
Inga avier i brevlådan längre.

En annan förändring jag också noterade det var att det var mycket länge sedan jag gick till en bankomat för att ta ut pengar. Numera betalar jag (bara) med kort eller swishar.

Och blir emellanåt lite förvånad över hur många det är som inte vill ”hänga med” i den utvecklingen.

Men fortfarande kör jag min bil – med automatlåda – helt själv…

Prideparad?

Den 11 augusti avhålls Prideparad i Vingåker.
Kommunen skriver på sin hemsida:

Idag bjuds det på kärlek, kreativitet och härliga rytmer när den tredje upplagan av Vingåkers Pride genomförs. Syftet med paraden är att hylla och lyfta fram alla människors lika värde oavsett ålder, kön, sexuell läggning, könsuttryck, etnicitet, funktionsnedsättning, och religion.

Klickar mig snabbt bort med en vag känsla av avsmak.
Kanske för att jag just innan hade läst vad Patrik Engellau skriver på DGS som i sin tur fick mig att igen läsa vad Jens Gahnman skrev i går:
Klicka här
(Levy pants) och du får läsa – årets – avrättning…
Har du inte Facebook kan du läsa Gahnmans text här.

Och undrar lite senare kring frågan – vilket parti ska jag nu ge min röst i riksdagsvalet?
För ”Det ges föga val bland ruttna äpplen.”

Andra funderingar

I går var det valfundering, i dag pockar andra på. Jag börjar lite försiktigt denna lördag med att citera Johan Hakelius som i en krönika skriver:

Jag tror att det har att göra med att det finns en svensk impuls att helst inte utkräva ansvar av någon för något. Det blir så obehagligt. Det är mycket trevligare om vi kan vara överens om att alla egentligen menar väl.

Vill du få veta varför han skriver så klicka dig in till krönikan.

Men för egen del vill jag bara framhålla att denna svenska ”sjuka” irriterar mig något så – du får själv välja svordom…
Varför synes det vara så svårt att utkräva ansvar av någon som ”gör fel” – skriver jag för att undvika skriva fula ord.
Jo, klart det är obehagligt för den som drabbas av ”sitt ansvar” men det jag har så svårt för att förstå är att det verkar kännas ännu mer obehagligt för den som kräver ansvar.
Vi svenskar är ett märkligt folk – på många sätt…
Blanda bara inte in mig för mycket i den meningen – jag är ju halvnorsk…

Om Vingåker

Smått larvig rubrik, konstaterar jag för mig själv när jag ser den tydligt skriven på skärmen.
Men ibland blir det lite oinspirerat, en aning töntigt.

Då får vi se vad det följande kan bli då.
Det har numera blivit så att när jag vill få ta del av någonting viktigt vänder jag mig i första hand till Göteborgs-Posten. Skummar bara de övriga drakarna som produceras i Stockholm. Tv har jag ju inte, heller ingen radio…

Vilket blir övergången till vad (hur) Alice Teodorescu börjar sin ledartext i dagens GP:
Den snart gångna mandatperioden har dominerats av diskussioner om migration och integration. Det har varit nödvändigt givet utvecklingen i omvärlden, inte minst i spåret av kriget i Syrien och den efterföljande flyktingströmmen som nådde sin kulmen i Europa år 2015.

Ovanstående handlar om politiken på riksplanet men på något sätt fick texten mig att hamna i Vingåker. Så här då – vad har under den snart gångna valperioden varit de dominerande frågorna i kommunpolitiken?

Kanske har jag fel, har uselt minne, varit totalt ointresserad av kommunpolitiken – men jag kan f-n i mig inte peka på just någon dominerande fråga.
Med visst undantag för enstaka smågnabb om skolan då. Men i övrigt – öken.

Börjar så famla i tankarna – dominerande fråga – för vem? När jag började skriva menade jag själv att svaret på frågan var – för Vingåkersborna förstås.
Inte våra lokalpolitiker.

Suck – kan inte minnas minsta ”upprördhet” från någon Vingåkersbo som i något som helst publikt forum (som i Kuriren) som åstadkommit någon slags påverkbar  vindpust i någons tankeverksamhet.

Borde jag inte tycka att det är bra?
Tyder inte det på att jag tycker att det mesta i Vingåker flyter på bra?
Jo, jag tror nog att jag tycker så.
Väl medveten om jag lever ett mer annorlunda (privilegierat) liv än t ex alla er som har familj och barn.
Och hamnar då i funderingen – vilket parti ska jag då ge min röst i det kommande kommunvalet? Är det något som lyckats fånga mitt intresse med för mig intressanta förslag. Nix – inte så här långt.
Vid förra valet var jag inte skriven i Vingåker och fick därför inte rösta i kommunvalet – så kan ju inte bara göra det lätt för mig (som många andra) genom att tänka ”Äh – det får bli samma som förra gången”.

Valfunderingar i natten

Jag har sannolikt drabbats av någon slags mental åkomma, konstaterar jag lite frågande om mig själv, när jag i den sena kvällen, ute på den allt mer svala och sköna verandan, kommer på att jag där i mörkret sitter och funderar på kommunpolitik.

Jag kommer på mig själv med att sitta och fundera över frågan: Undrar hur det går till när de nyvalda 9 september ska ta över efter de nuvarande – och min nyväckta nyfikenhet får mig att stilla vandra in till datorrummet för att se om jag kan få tag i någon information om det via Google.

Att byta politiker i kommunfullmäktige låter sig inte göras över en natt – får jag där veta och läser:

”Det finns säkert en och annan som tror att dagen efter valet går de politiker som verkat förra mandatperioden hem, och de nya kommer in, men så är det inte.

Enligt en ny lagstiftning börjar den nya mandatperioden den 15 oktober, varför nya kommunfullmäktiges första sammanträde blir senare samma månad.
(i Vingåker är det den 29 oktober)

Vid det mötet ska fullmäktiges presidium väljas, det vill säga ordförande, vice och andre vice.

Därtill väljs en valberedning, till vilket partierna kommer att lämna in sina förslag på personer som ska besätta de olika platserna i nämnder, bolagsstyrelser och stiftelser.

Vanligtvis – vid årets sista sammanträde beslutas så om vilka som ska sitta i de olika nämnderna – och kommunstyrelsen, formellt en nämnd.

Nämnderna tillträder vid årsskiftet så med andra ord är den nuvarande kommunstyrelsens ordförande så fram till och med nyårsafton.”

Jaha, mumlar jag, och undrar om jag blev så mycket klokare av detta.
Kanske en aning då.
Men kommer på mig att tänka ”Många av dagens KF-ledamöter lär nog väljas om för en ny 4-års-period”.
Fast – nog kan det så här fem veckor före valet vara en aning spännande att fundera lite över om det blir någon ändring vad det gäller vilka som får majoriteten i Vingåker.
Fast på vägen tillbaka till verandan kommer jag nog att tänka ”som om det skulle förändra något i hur kommunen styrs”.

Så småningom får vi väl veta…

08.45 – Väl återkommen till verandan tog det en stund innan jag kunde släppa tanken på kommunpolitik – men innan dess började jag fundera lite till över våra lokala partier och de kandidater de för fram som lämpliga att sitta i kommunfullmäktige – som jag tyder det hela.
Så kom jag att tänka på de här raderna:
Vanligtvis – vid årets sista sammanträde beslutas så om vilka som ska sitta i de olika nämnderna.

Och blev nyfiken över min plötsliga längtan efter att få veta vilka personer – av sina kandidater – de vill föreslå som ska sitta i de olika nämnderna.
Och varför de anses vara lämpade för den rollen.
Vad har de för kunskaper i ämnet? Borde de inte ha kunskaper nog för att kunna tituleras – experter?
Det kan man i alla fall få fundera över innan intagande av morgongröten?

Oro i leden

Va? Jo, självklart menar jag den här med att SD i går publicerade sin ”film” om Socialdemokraternas brunfläckade bakgrund.
En rejäl smäll/påhopp som säkerligen får påverkan på valet.
Har du inte sätt filmen så sägs det att den finns att se hos Youtube och jag själv har sett länkningar på Facebook.
Jag själv fick i går en länk via ett mejl – och blev sittandes allt mer obehagligt påverkad av den så tydliga uppräkningen av hur S betedde sig förr.
Hur ska nu S – eller för den delen något annat 7-klöverparti – kunna fortsätta med sitt ständiga hackande om SDs ”anor”?

Och jag sitter nu här i spänd förväntan över att få ta del av reaktionerna från PK-media och – alla övriga berörda – skriver jag för att slippa åstadkomma en lång lista…

Kan knappas bärga mig inför att få ta del av vad Katrineholms-Kuriren har att säga om filmen. I skrivande stund inte en rad i den digitala tidning jag prenumererar på.

S får förstås stöd från sin regeringspartner MP i sin iver att vara sin partner till hjälp genom i Expressen angripa SD – men för min del har jag svårt att tänka mig något mer löjligt än detta:

Sverigedemokraternas politik är ett hot mot arbetet att förhindra nästa stora kris.
Det menar miljöminister Karolina Skog (MP) och pekar bland annat på att SD inte ser SMHI som en viktig aktör i att tackla klimatförändringarna.

– Det är allvarligt och fruktansvärt att SD undergräver förtroendet för SMHI och legitimiteten i svensk krisberedskap, säger Skog.

Läs sista meningen igennå i alla fall jag – har just inte mycket förtroende vare sig för SMHI eller andra vädertjänster och deras prognoser – som emellanåt stämmer ”så där” och det skulle aldrig falla mig in att bli minsta upprörd om SMHI i går hade utlovat sol i dag och att det blev som det blev – åska med regnskurar…

Inte heller har jag väl så värst stort förtroende för den svenska krisberedskapen – eller dess legitimitet – som inte heller (hos mig) har ökat den senaste tiden.
Nå, den är i alla fall högre än den jag har för MP som är – noll.