Blandad tisdag

En trevlig tisdag vill jag påstå så här om aftonen. Jag själv har besökt Kullbergska för att ”trampa cykel i 20 minuter” – ett arbetsprov för att kolla mitt hjärta.
Som enligt doktorns preliminära besked verkar vara i anständigt skick.
Liksom min kondition…
Dagen, tillsammans med Madame, avslutades vid 18-tiden med en god middag på Joans.

Nu, i min lugna, tysta ensamhet, har funderingar börjat pocka på uppmärksamhet.
Som det märkliga att Vänsterpartiet i Vingåker ökade sin väljarandel med 126 personer jämfört med 2014.
Obegripligt. mumlar jag för mig själv, när jag läser – detta…
Vad är det för lokala dönickar som vill ha ett sådant samhälle?

Lika obegripligt finner jag det vara att Anneli Bengtsson, (S) kommunstyrelsens ordförande så tydligt berättar att hon (partiet?) behöver bredda samarbetet med fler partier för att ”kunna behålla majoriteten inom kommunfullmäktige”.
Det är kanske inte så märkligt – men det tycker jag det är när hon så klart ut berättar att SD inte ingår bland de godkända samarbetspartierna.

”– Vi kommer att börja prata med de övriga partierna. Jag är övertygad om att vi får till en majoritet. Jag sitter lugnt i båten än så länge här, det är ingen idé att ta ut något gravöl i förskott, säger Anneli Bengtsson (S), kommunstyrelsens ordförande.

Hon vill inte alls spekulera i vilka partier det kan bli, som styr Vingåker framöver.

– Dörren är öppen för alla partier utom SD. Där har vi satt ner foten. Men att vi har dörren öppen för alla partier innebär inte att alla har öppet för oss.”

För egen del är jag starkt nyfiken på varför Bengtsson avfärdar SD. Tycker hon och hennes parti att vårt lokala SD på något sätt har agerat emot någon Värdegrund (ovisst vilken i så fall) vad gäller kommunpolitiken?
(om SD-väljarnahär)

Kan jag svårligen tänka mig – utan tror att SD i Vingåker behandlas på detta sätt för vad som skrivs om SD på riksplanet.

Jag har tidigare varit positiv till Anneli Bengtsson vad det gäller hur hon har skött sin del av kommunjobbet. Den känslan är numera mer nära noll och en elak figur bakom höger öra mumlar ”hoppas den  nuvarande oppositionen tar sig samman och tillsammans tar över majoriteten i KF”.
Så kanske de 1113 Vingåkersbor (de 19 procent av väljarna) som gav SD sin röst kan få känna den lugnande tanken att ”skönt – då räknas våra röster också”

Vin eller mellanmjölk?
Jag antydde i går att jag skulle återkomma i ämnet – livsglädje.
Ett ord jag aldrig läst eller hört att en politiker – på något plan – har använt.
Det tror jag beror på att de inte vet vad det är.
Livskvalitet
är det ord jag någon sällsynt gång hört som väl på något sätt – hos dem (politikerna alltså) – blandas ihop och ska betyda samma sak.
Nä – det tror jag inte alls – de vet helt enkelt inte vad livsglädje är.

Ämnet är outtömligt – men jag ska här med stöd av två bilder försöka förklara skillnaden – så att även en politiker borde kunna uppfatta skillnaden.

Så här tror jag våra lokalpolitiker beskriver – livskvalitet – kanske blandar de också in ordet livsglädje. Som de tolkar det…
Det här är ett exempel på hur jag tolkar ordet livsglädje dvs livskvalitet. Efter att ha upplevt hur ortsborna i Rüdesheim drar sig undan turiststråken för att i lugn och ro få umgås tillsammans – resonerar och skvallrar – allt medan de dricker sitt lokala vita vin…

Politiskt eftersnack

Det är inte utan att jag känner mig en smula ”fed up” vad gäller politik. Och kanske det rent av blir värre med den saken eftersom det återstår en hel del rävspel vad det gäller allt från val av talmän i riksdagen, val av statsminister och lite annat humördämpande ”spel för galleriet”.

Lite mer intressant tycker jag det är att läsa eftersnacket från de olika partierna – mest då de som känner sig som förlorare.
Som MP i Sörmland – som i det här landstingsvalet förlorade sin medverkan i landstinget. Läser en artikel i Kuriren där företrädare för MP gråtmilt ondgör sig över sakernas tillstånd:

”Miljöpartistisk landstingspolitik har ett starkt fokus på hälsofrämjande och förebyggande arbete, samt givetvis miljö, klimat och social hållbarhet.”, berättar de – och deras utsagor slutar så här:

Vi fortsätter utveckla vår landstingspolitik. De senaste veckorna har nya medlemmar börjat strömma till, och vi ser över hur vi ska bygga upp en stark organisation för ett fortsatt politiskt arbete även efter valet.

Vi försvinner från maktens korridor men inte från Sörmland, och vi räknar självklart med att komma igen i valet 2022, för miljö, klimat och en jämlik vård.
Vi vet att vi behövs.
(min fetmarkering)

Medlemmar strömmar till? Vilket i min syn på vad det betyder är ungefär att – ett hundratal har blivit medlemmar den senaste tiden.
Det har jag svårt att tro på. Vilket förstås kan bero på att jag har fel uppfattning om hur ”strömmar till” ska tydas. Det kanske med MP-ögon ska tydas som ett 15-tal den senaste månaden…
Jodå, jag är begåvad med fördomar. Som bl a kan visa sig i att jag har en tämligen bestämd uppfattning om de människor som är MP-politiker – de brinner för att rädda planeten.
En känsla som inte så överväldigt många svenskar verkar dela – i alla fall inte riktigt så där glödande som de inom MP – utan lite mer avvaktande. Vilket väl då kan förklara varför MP gjort så dåligt från sig i senaste valet och på något sätt också motbevisar vad MP i Sörmland säger – Vi vet att vi behövs.

Om nattgöken behövs vet jag inte – men jag har i alla fall (själv) lite kul när jag håller på. Livsglädje – är ett ord jag nyligen använt på annan plats.
Erbjuds man inte sådan från kommunen får man ordna den saken själv.

Då såddes ett första frö

Att läsa kan ge mig kunskap, eller information som kan påverka hur jag tänker. Noterar jag lite förnumstigt när jag läser en liten berättelse om Pepsi – företaget som konkurrerar med Coca-Cola. Läser:

”Pepsi beskrivs som en plats som präglas av extrem, men rättvis konkurrens. Frekventa, kortsiktiga, precisa mätningar av resultat, baserade på marknadsandelar betydde att varje enskild chefs insats var lätt att spåra.
Pepsi är är en plats för de bästa och de smartaste, men även de tuffaste. Krigsmetaforer är ofta förekommande. Cheferna själva beskrev sig som företagsvärldens marinkår.
Folk klagade inte. I stället levde de upp till ett starkt maskulinitetsideal

Marinkårskulturen medförde att cheferna kände sig pressade att ständigt topprestera.
Familjen och vänner hamnade ofta i utkanten – fixeringen vid tävlan, både mellan företag och inom företaget ”krävde sin man”.
De rigida ritualerna, det militära språket och de stränga fysiska uppförandekoderna skapade tillsammans en maskulin, disciplinerad prestations- och karriärfixerad individ. Det är svårt att föreställa sig en forskare som är på väg att hitta botemedlet mot cancer som är mer engagerad än ”Pepsikrigarna”.
Eftertänksamhet var inte en dygd under Colakrigen.

Om du tittat på den här världen från betryggande avstånd blir du kanske förvirrad. Hur kunde dessa chefer framkalla så mycket energi och engagemang?
Och i vilket syfte?
För att sälja dyrt sötat vatten till tonåringar. (min fetmarkering)”

Texten ovan kommer från boken Dumhetsparadoxen som är betydligt mer omfattande och förstärker beskrivningen av ”arbetsplatsen Pepsi” som hos mig framkallar rysningar.
Det var ungefär där i boken som jag kände att det såddes det första fröet inne i mitt huvud som (ungefär då) sa ”Nu ger jag fan i att längre delta i kampen om ”att rädda planeten”.
Fler ”frön” såddes allt eftersom jag läste vidare i boken.

Ibland kan man undra om landsbygden håller på att dö…

Frågan om landsbygdens framtid har klättrat på den politiska agendan. I fokus står ofta den vikande befolkningen och med den försämrad samhällsservice.

DN har redovisat fakta i en del frågor. Bl. a om klyftorna mellan stad och landsbygd. Oklarhet råder om definitionen på landsbygd då det bl a finns kommuner som både har tätort och landsbygd.
En användbar definition kan vara:

Storstad T.ex Stockholm, Göteborg och Malmö.  2,4 miljoner (24%) bor där. Sthlm har 12 kommuner (Tex Huddinge, Solna, Sundbyberg)
Övriga städer. Tätorter med minst 10000 invånare (T ex Luleå, Jönköping)
2015 fanns 121 sådana städer med 3,8 miljoner invånare (38%).
Landsbygdsorter. Tätorter med färre än 10000 invånare och ligger 45 min.bort från Storstad. T.ex Hällefors och Ånge.
2015 fanns 935 st sådana orter med 1,1 miljoner invånare (11%). Största orter är Lindesberg, Älmhult,Åmål, Säffle, Lycksele och Tidaholm.
Övriga tätorter.
Har mindre än 10000 invånare och ligger nära större tätort.
T.ex. Alvesta (Växjö), Åhus (Kristianstad). 2015 fanns 920 st sådana orter med 1,4 miljoner (14%) invånare.
Storstadsnära landsbygd.
Ligger utanför t.ex Stor-Malmö, Stor-Göteborg.2015 bodde 170000 (2%) invånare där.
Ren landsbygd.
Områden utanför tätorter i övriga kommuner.
2015 bodde1, 1 miljoner (11%) av befolkningen på ”ren landsbygd”.
Inflyttningen till storstäderna sker inte på bekostnad av landsbygden.
Högre födelsetal och invandring gör att storstäder ökar.
Från landsbygden flyttar man till tätorter med mindre än 100000 invånare.

När befolkningsunderlaget minskar försämras samhällsservicen som t.ex att skolor, bibliotek, badhus och apotek läggs ner.
År 2000 hade 734 landsbygdsorter en eller flera livsmedelsaffärer.
Till 2018 hade livsmedelsaffären försvunnit på 144 landsbygdsorter (20%)
År 2000 hade 276 landsbygdsorter en eller flera vårdcentraler.
Till 2018 hade dessa försvunnit på 51 landsbygdsorter (18%).
År 2000 hade 788 landsbygdsorter en eller flera  grundskolor.
Till 2018 hade dessa försvunnit på 97 orter (12%).

Ingen av dessa nedläggningar har kunnat påvisats som orsak till minskad inflyttning eller ökad utflyttning. Dessa rörelser påbörjades långt innan t.ex.butikerna lades ner. Inte heller nedläggning av skolan har haft påverkan.
Klyftan mellan stad och land syns tydligt när man jämför förtroendet för samhällsinstitutioner och dagspress.
Förtroendet är lägre på landsbygden än i storstäderna.
/Åke