Det nya samarbetet…

I morgonens runda på internet hamnade jag, som vanligt, en stund hos kkuriren.se för att få en hastig överblick om där (under rubriken Vingåker) fanns något intressant att ta del av. Jodå, det händer ju…

Men det kom sig också så att jag läste om artikeln som berättar lite om KF-mötet den 29 oktober. Och fastnade i funderingarna kring vad Lennart Andersson hos KD säger:

– Vi har suttit på avbytarbänken i tre mandatperioder. Nu har vi chansen att vara med och påverka, medverka och motverka, säger Lennart Andersson (KD).

Men också:

– Vi har inte suttit och ojat oss. Det här ska vi gå i land med.

Det säger Ing-Mari Frössevi, gruppledare för Centerpartiet som i sällskap av Miljöpartiet och Kristdemokraterna nu har ingått ett samverkansavtal med Socialdemokraterna om styret av Vingåker till hösten 2022.

Hm, undrar jag, vilka ingår då i det ”Vi” som Frössevi nämner ska ”gå i land”?
Är det ledamöterna i den nya majoriteten eller är jag som medborgare inbjuden?
I så fall är jag tacksam att få veta vad jag förväntas deltaga med.
Men det kanske kommer…

En fundering till som pockar på uppmärksamhet är att en liten (möjligen lite ogin) tanke passerar : ”Vad har då kommunens största parti (S) lovat C och KD som fick dem att kliva (över) till ett samarbetsavtal med Socialdemokraterna och MP”.

Tar fram KDs valprogram jag fick i brevlådan – och ser vad KD har (hade) för visioner för son kommunpolitik:

– Fler lärare – mindre klasser. Välutbildade lärare som får rimlig lön.
– Att föräldrarna själva ska få bestämma över hur deras barnomsorg skall utformas.
– Alla som fyllt 85 år ska ha möjlighet till plats på ett äldreboende. Tryggare hemtjänst med max 10 personal under en tvåveckorsperiod.
– Att en ny sporthall ska byggas.
– Fler hyresrätter – i tätorten och i ytterområdena.
– Tågförbindelsen till Örebro bör förbättras.
– Stimulera kontakten med företag och föreningar.

363 Vingåkersbor fann detta så lockande att de gav KD sin röst.

Jag tror jag måste be om ursäkt – det här kommer att bli långt. Men jag kan inte låta bli att även återge vad vårt lokala Centerparti erbjudit väljarna att de vill åstadkomma under den här valperioden.
Jo:

– Ett nytt ledarskap för Vingåker.
– Barns- och ungdomars hälsa och utveckling.
– Behålla och stödja landsbygdsskolorna.
– Utveckla Slottsskolan till en kreativ arbetsplats för lärande.
– Goda möjligheter till vuxenutbildning och högre studier på hemmaplan i Vingåker.
– Stärka äldreomsorgens kvalité och kompetens.
– Öka valfriheten inom vård och omsorg.
– Utveckla hemtjänsten.
– Återupprätta Åbrogården som servicekontor för kommunal och statlig service.
– Stärka räddningstjänsten i Vingåker.
– Fler invånare som betalar skatt, inte färre som betalar allt högre.
– Attraktiva miljöer för boende om etableringar.
– Marknära seniorboenden, såväl på landsbygden som i tätorten.
– Underlätta och stimulera entreprenörskap och kreativa näringar.
– Stärka den lokala demokratin och kommundelarna genom en bygdepeng.
– Öka användningen av närproducerade varor och förnybar energi.

416 Vingåkersbor ansåg att detta (huvudsakligen floskler) är vad som bör åstadkommas under en nära framtid. Och då – utan att just ett enda av dessa ”löften” har beskrivits hur de ska kunna uppfyllas.

Så hamnar jag i någon slags inre meditation där bl a tanken (?) passerar ”Har dessa som gav KD och C sin röst en enda sekund funderar över ordet – kostnader?”

Bli nu inte ledsen och känn dig utpekad (det handlar ju, som du förstår, mest om de andra – de som inte tittar in här) men jag tar det igen:
”Det sägs att 50 procent av medborgarna är dummare än genomsnittet. Jag tror att Vingåker är ett unikt undantag genom att här är den siffran är runt 57 procent”.

Det finns dagar då det känns så…

PS – är inte dessa ”visioner & löften” ( i alla fall lite) som att jämföra med Islams löfte om att ”Om du offrar livet för Allah så hamnar du i Paradiset och får njuta av 72 oskulder”?
Gäller väl bara män då? Va f-n säger kvinnorna om det – tro?

Det kommer att göra ont…

Kan man ana – för dig och mig – tänker jag när jag i Kuriren läser:
Det fanns 13 miljoner skäl att växla upp direkt när nya kommunfullmäktige på måndagen höll sitt första möte.
Så mycket befaras kommunen gå minus i år.
Och det kommer att göra ont att fixa, sa kommunalrådet Anneli Bengtsson (S)

Och längre ner i Henrik Wising artikel får vi veta det igen:
– Det ser inte bra ut framöver. Vi måste krympa in i ram, och det kommer att vara smärtsamt och göra ont, sa Bengtsson.

Vad jag förstår beror det kommande ”onda” av stora budgetavvikelser i socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden som gör att prognosen för 2018 pekar på ett minusresultat på drygt 13 miljoner kronor. Som kanske kan bli en aning mindre om man vid årsbokslutet kan justeras ned det med sparade av öronmärkta medel så att de röda siffrorna hamnar på: minus 9,8 miljoner.
En förhoppning man inom kommunen för ut.

Eftersom jag inte tog mig för att besöka KF-mötet (tänkte bevaka det genom utlovade webblänken – som emellertid inte fungerade) vet jag inte om fadäsen med Tennisparken togs upp som en av de mer betydande skälen till det väntade underskottet.

Nå, vad jag blir lite fundersam över är ”Hos vem kommer det mest att göra ont?”.
Och anar att de som mest kommer att känna av det onda blir vi Vingåkersbor då jag kan se framför mig indragningar och nedskärningar inom vissa områden.
Och har nog t ex en aning svårt att tro att de verksamheter som pekas ut här ovan:
socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden kan minska ner sina kostnader under 2019. I alla fall inte utan att det kommer att ”göra ont” på sina håll…

Så småningom lär vi få veta hur det blir med vår kommun. Vad jag tycker mig se är att den nybildade majoriteten i KF – S, MP, KD och C är förhoppningsfulla att kunna ”fortsätta kunna utveckla Vingåker”.
Enligt vad Henrik Wising skriver i Kuriren:

Överst på listan över huvudområden står då ansvarsfull ekonomi, tätt följd av skola, hållbar tillväxt och landsbygdsutveckling. Partigruppledarna är medvetna om att det kommer att krävas mycket för att nå dit de vill: samarbeten med övriga partier, nytänk och smarthet.

– Kreativitet och tillit. Det är mycket vad det handlar om, säger Håkan Östlund (MP).

Hm, mumlar jag lite för mig själv – Tillit? jodå det tror jag inte bara jag utan även de flesta ortsbor känner för Vingåker och framtiden.
I alla fall som det känns i nuvarande läge.
Men som Clemens säger – det där med ”nytänk, smarthet och kreativitet” vad ska det komma ifrån?
Kanske från kommunens duktiga tjänstemän? Om de tillåts tänka fritt…
Tänker jag innan mitt nära framtidsintresse övergår till att försöka åstadkomma lite eget nytänkande till eftermiddagens bowling – som klart behöver förbättras.
Men tilliten om det är ständigt på topp!

PS – är du en gnutta intresserad av politik på annan nivå – tipsar jag gärna om vad Patrik Engellau skriver idag. Hans text börjar så här:
En sak som jag lärt mig genom livet är att man inte ska underskatta vad ens de stolligaste politiska viljeyttringarna kan ställa till med på längre sikt.

Sista måndagen…

…i oktober då, som när jag tittar ut genom fönstret ser lite gråkall ut och just inte så lockande att ge sig ut i. Kan det vara den känslan som får mig att tveka om jag ska ta mig till Åbrogården i eftermiddag för att se vad de har för sig på dagens kommunfullmäktigemöte. Är jag tillräckligt motiverad att övervara en mängd formalia innan det kommer till den enda punkt som egentligen intresserar mig – den ekonomiska delårsrapporten för tiden januari-augusti.
Som enligt förhandsskvallret kommer att visa ett starkt minusresultat. Just nu, skriver Kuriren, pekar det på att årets resultat hamnar på – minus 13 miljoner.

Jag hinner vela lite till innan jag beslutar mig för om jag ska ta mig dit.

Samtidigt i riksdagen:

Lång dags färd mot – (f)natt…

Tänker jag och klickar mig in på dagens besök på Wikipedia. Det gör jag varje dag för att få ta del av nyheter och få ta del av nya (eller väcka bortglömda) kunskaper.
Som detta om vatten:

Sötvatten eller färskvatten är vatten som har tillräckligt låg salthalt för att vara drickbart, men anger inte om det är tjänligt som dricksvatten i övrigt. I allmänhet avser det vatten med en salthalt under 1 – 2 psu (se Salinitet).
Vattnet i all nederbörd är färskvatten, men det utgör en försvinnande liten del av vattnet. Totalt utgör sötvatten bara ungefär 2,5 % av allt vatten på jorden, och till nästan 99 % är det uppbundet i form av grundvatten eller is.

Grundvatten utgör ungefär 30 % av allt färskvatten och nästan 69 % är is i bland annat inlandsis, shelfis och glaciärer. Bara ungefär 1,2 % av färskvattnet, eller 0,032 % av allt vatten, är ytvatten och för människor lättillgängligt i insjöar, floder, grundvatten och is. 

Det visste jag inte och den nya informationen påverkar mig faktiskt att i framtiden bli lite mer aktsam med min vattenförbrukning.

Son och sonson badar vid ett vattenfall inne i Laos djungler

Mera tråkigt

Tennisparken – har svårt att försvinna ur mina funderingar.
Den så pedagogiskt utförda och sannolikt även genuscertifierade plats – men ack så trista upplevelse.
Den poppade i alla fall upp i form av en tanke av ”tänk om” – som emellertid stilla tynade bort till en omöjlighet – allt medan jag insöp den här (på FB) spelglädjen – som i mina öron är betydligt mer sinnlig och hänförande än att lyssna på – den lokala PRO-kören.
Men som jag tror att du mer säkert – från scenen i Tennisparken – kan få tillfälle att avnjuta nästa sommar…

En skillnad i upplevelse som att jämföra dagens Kuriren med gårdagens Fib-Aktuellt  – om du nu förstår vad jag menar med det…   😉

KOMMENTAR

Bjarne,
Vilket fint exempel på härlig spelglädje. Eftersom det i Tennisparken finns en scen, visserligen utomhus,  som skulle kunna utnyttjas till båtnad för alla musikintresserade, fick jag en association till de möjligheter som bjuds oss i en än mer urban tillvaro. 

Hos oss kan vi njuta av ”Kastanjegårdens Vänner” som på onsdagarna kl 15.00 varje höst- och vårtermin bjuder intresserade vänner på trevlig och underhållande musik. Som t.ex. programmet för nu i höst 2018.

Nåväl, kanske det är så att scenen inte är väderbeständig, men nog vore det väl
smutt att kunna ha en fin publik plats för att i parken kunna avnjuta den spelglädje
din länk hänvisar till.
Det kanske finns andra lokaler i kommunen för intresserade?
/Åke

Sinnlig Spelglädje, tänker jag för mig själv.
I en kommun som de senaste åren styrts av Socialdemokrater, Miljöpartister och Vänsterpartister?
Ja, du bäste läsare – hur fan kunde jag få för mig en sådan tokig och märklig tanke – att i en sådan kommun skulle kunna uppstå något mer upphetsande än en – Mångfaldsfestival…
Den smått syndiga och den djupt sinnligt medryckande glädje – jag vurmar för synes hos många här i Vingåker vara – en lika främmande tanke som lusten att blanda sina jordgubbar med sillspad …
BW

Varför så tråkiga?

Rubriken finns där för att jag just läst en artikel i morgonens Fokus. Artikeln är en intervju med Svenska Akademins nye medlem – Mats Malm. Som verkar vara en synnerligen trivsam person – men också en rejält kunnig person.

Mats Malm har roat sig med att försöka ta reda på vad det är hos vissa böcker som får dem att anses vara tråkiga.

Det händer ibland hos mig att jag läser några meningar som gör mig upprörd på något sätt.
Som när Mats Malm berättar om en präst som kunde berätta saker ”medryckande” på ett sådant sätt att människor gärna lyssnade.
För, vem om inte präster, lär sig att framställa saker levande, åskådligt och gripande.
”Men när den här prästen  skrev roman lät han medvetet bli – för ett moral- och normsystem sa – att åskådlighet och medryckande framställning är sinnligt, och betyder att man ägnar sig åt något som kyrkan och normsystemet är emot.”

När jag läste de raderna blev jag kraftigt påverkad av – någonting – jag inte för mig själv riktigt kunde beskriva.
Kanske – jävligt förbannad…

…på alla dessa människor med sina moral- och normsystem – som avskyr  sinnlighet. Det var väl den första tanken det – innan den andra hamnade – hos våra svenska urtråkiga politiker.
En tanke som snabbt förökade sig till att omfatta andra grupper.
Den tredje tanken sa mig att sluta skriva här – för att inte ”skriva något jag kommer att ångra”.
Vilket man kan få anledning att göra om man för tydligt skriver sina ”egna sanningar”. För – de tråkiga – med sina icke medryckande pekpinniga värdegrundsfingrar – kan vara svåra att stå ut med.
De skaver elakt på den egna sinnligheten…

Årets svensk…

– Nämen hej, sa Clemens, när vi stötte på varandra på Systemet där vi båda var där för att fylla på våra vinförråd från de inbjudande hyllorna.
– Vad sägs om en lunch på Joans, frågade Clemens, och la till – de  de lockar med helstekt fläskfilé med rödvinssås och rotfruktsgratäng.

Låter fint, sa jag, och såg fram emot en god lunch och en livgivande pratstund med min gamle kompis. Och vi fann oss snart sittandes vid ett bord ätandes raggmunk med stekt fläsk och lingonsylt…
– Såg du i morgonens Fokus att de håller på och tar fram kandidater till ”Årets Svensk 2018″ som de kommer att presentera den 30 januari 2019 på Cirkus i Stockholm, frågade Clemens.

För er som inte läser Fokus kan jag här berätta vad tidningen själv skriver i ämnet ”Utmärkelsen Året svensk ska tilldelas en person som under året stuckit ut på ett sätt som förändrat Sverige till det bättre. Det kan, men måste inte, innebära att personen gjort sig känd i offentligheten.
Det centrala är att vinnaren visat prov på självständighet och originalitet i ett land som på gott och ont gillar det samstämmiga och välanpassade.
Det är naturligt om Årets svensk har gjort sig fiender, inte bara vänner, för det är svårt att åstadkomma något värt att belöna, utan att det har ett pris.”

Det är klart att Clemens och jag hade våra funderingar cirkla kring vilka namn vi själva kunde tänka oss då – Clemens plötsligt ställde frågan:
Kan du tänka dig en liknande företeelse för Vingåker?
Att där utses en person som tilldelas titeln ”Årets Vingåkersbo 2018”?

– Av samma skäl som Fokus anger – en person som under året stuckit ut på ett sätt som förändrat Vingåker till det bättre – i så fall nej. Och förklarade att det konstaterande gällde så här långt på året.
Året är ju inte slut ännu – och mumlade något om ”Vem skulle i så fall vara den som korade vinnaren?”

Det kunde vi inte svara på men kom överens om att grunna lite på den här tanken med bakgrunden att på så sätt kunna hjälpa de entusiaster inom kommunen som så gärna vill att någon ska komma på någon lysande idé som ”sätter Vingåker på kartan”. (Sörmlandskartan åtminstone då – minns jag att jag tänkte)
Vilket vi båda anser att ingen ännu så länge har kunnat presentera.

Hemma i favoritfåtöljen igen blev jag sittandes i långa funderingar kring:
Det centrala är att vinnaren visat prov på självständighet och originalitet i ett litet Vingåker som på gott och ont gillar det samstämmiga och välanpassade.

SD eller kommunister?

Visst finns det saker man kan bli sittandes i funderingar kring?
Jag vet ju inte hur det är med dig – men det händer mig smått dagligen.
Som nyss, när jag kom att fundera lite över den mejlväxling jag haft med Anneli Bengtson om ”Varför hon så tydligt – i Kuriren – avfärdade tanken på samarbete med SD när hon och hennes parti (S) ville knyta till sig partier för att S skulle kunna fortsätta styra i kommunen.”.

Det som fick mina funderingar röra på sig var när jag i ett svarsmejl från Bengtsson läser ”Det jag sagt är att SD inte delar vår (S) värdegrund (ja jag har läst deras partiprogram)” och så ett inlägg av Rebecca Weidmo Uvell där Uvell kommenterar Vänsterpartiets ”Värdegrund”.
Som om du läser hennes text får klart beskrivet att de har ”kommunistisk värdegrund”.
Vilket inte alls av Bengtsson och S tydligen har ansetts vara något besvärande.
Läs vad Rebecca skriver och du förstår vad jag menar med det.

Det är tydligen så att Vänsterpartiet som finns med i den tidigare majoriteten i KF och Miljöpartiet under förra valperioden av Bengtsson (och S då) ansågs dela Socialdemokraternas Värdegrund.
Och nu även Centerpartiet – som är det lokala parti som sagt ja till att de kommande åren ingå i det rödgröna majoritetsgänget.

Tja – livet är fullt av märkligheter.
Vad kan då SD föra fram för ”otrevligheter” i sin politik som är så graverande otäcka att Bengtsson & Co vrider sig av olust.
Om du nu är nyfiken vad SD säger själva att de vill med sitt parti – klicka här

Jag – som inte röstade på SD i kommunvalet – finner absolut ingenting jag personligen inte kan leva med.
Vilket jag VERKLIGEN kan – vad gäller vänsterpartiet.
Hittar du något hos i SDs program som skaver illa är jag tacksam om du berättar det för mig. Gärna här.

Jag har i ett nytt mejl till Anneli Bengtsson bett henne förklara för mig vad det är i SDs partiprogram som är så motbjudande.
Väntar ivrigt på ett svar,
Får jag ett ska jag dela med mig här.

Clemens 24/10

Du, sa Clemens, jag tittade i förmiddags in hos tidningen Fokus och läste några rader i en krönika som lättade upp humöret rejält. Och så startade vi min dator för att jag skulle kunna läsa vad han refererade till.
Krönikan av, Michaela Abercrombie Simpson börjar så här:

”Om Sveriges unga befolkning hade fått avgöra valet, skulle vi ha sluppit det parlamentariska kaoset. Hos förstagångsväljarna vann nämligen borgerligheten valet stort, med Moderaterna som största parti. Mönstret är detsamma bland de ännu yngre. Även i skolvalet blev Moderaterna störst och Centerpartiet och Kristdemokraterna gick framåt jämfört med 2014.

Vi tittade på varandra och log…

– Synd att vi är så gamla att vi förmodligen inte får uppleva när detta slår igenom i Vingåker. Att S blir ett lokalt 17-procentsparti, förklarade han pedagogiskt eftersom han inte alltid tror att jag hänger med i hans tankegångar.

Så resonerade vi lite kring våra funderingar att anledningen till att vårt lokala S är största parti i Vingåker beror på att här finns så många gaggiga pensionärer som inte hänger med i omvärldens förändring och därför inte kunnat ta till sig förändringarna och blivit – eller envist låter sig bli – påverkade – och därför i senaste valet av gammal vana givit S sin röst.

Det kommer att ta lite tid innan dagens ungdom tar över, var vi ense om, och var lika ense om att det skulle nog dröja lite extra länge i vår kommun ”Eftersom vi i Vingåker ligger alltid lite efter”.

Därefter övergick vi till att prata om andra intressanta saker – som kvinnor – som ibland för oss är lika omöjliga att förstå – ungefär lika omöjligt då – som att försöka begripa vad våra rikspolitiker har för sig i sin vimsighet för att få till en duglig regering.
Vilket vi var tämligen ense om att det inte ”skulle gå” att få till – med dagens politiker.


Vingåker då?

Sverige behöver mer byggare – skrev jag i förra rubriken. I förrgår…
Man hinner under ett par dagar fundera över många saker – och det har jag förstås gjort – men först i kväll passerade den lilla funderingen ”Vad behöver Vingåker då?”

Den första spontana tanken som passerade blev  ”inte sådana byggare då som de som åstadkommit Tennisparken.”
Vilket jag snabbt kom på var en helt fel tanke eftersom de ”byggare” som med sina gemensamma krafter har åstadkommit parken verkar ha gjort ett gott arbete.
Den ser ju stabil och tålig ut…

Nästa fundering då, som snabbt påkallade uppmärksamhet, var ”Hur f-n kommer det sig att jag inte nåtts av minsta kommentarer kring den artikel som Kuriren – förtjänstfullt skrev – om den ohemula kostnadsökning av Tennisparken som har redovisats.”

Om jag nu fattat siffrorna rätt så hade KF godkänt ett ”pris” på (högst) 8,7 miljoner kronor för att bygga Tennisparken.
Slutsumman verkar nu ha blivit 15,7 miljoner.

Anneli Bengtsson, kommunstyrelsens ordförande, svarar i Kuriren på tidningens fråga om hennes kommentarer till denna kostnadsökning – och Bengtssons svar blev ”Jag blev förbannad”

Jo, jag delar den känslan – för visst finns det skäl att bli det.
8 miljoner skäl faktiskt…

Så kommer jag då äntligen fram till anledningen till dessa rader: ”Jag börjar bli smått orolig över det mentala läget i kommunen”.
För – hur kan det vara möjligt att kommunen ”slarvar bort” 8 miljoner kronor utan att där märks-hörs det minsta gny från ortsborna?

Det är väl en sak att ingen har utnyttjat möjligheten att kommentera vad jag skrev här den 14 oktober (där det går att skriva sitt inlägg under signatur i stället för sitt namn)
MEN
hur kan det vara möjligt att inte det minsta pip (vrål då) har hörts vare sig från något lokalt politiskt parti (oppositionen då) vars Facebook- och egna hemsidor borde vara överlupna av – om inte annat – ironiska kommentarer – eller att otaliga ilskna Vingåkersbor har gödslat Kurirens insändarsidor med ”upprörda känslor”?

En insändare har jag kunnat finna i Kuren – där signaturen ”pensionerad kommunaltjänsteman” anför att ”Bengtsson har det yttersta ansvaret för Tennisparkenfadäsen”.

Om just det har jag ingen kunskap – men är tämligen övertygad om att hela Tennispark-affären kommer att sluta i att ”inget fel har begåtts och därmed kan heller inget ansvar krävas av någon”.

Kanske jag har lite fel där – för det finns en sannolikhet nr två – där du får ta del av:
”Det var ju alldeles förargligt tokigt det här med Tennisparken – men nu har vi sett över våra ekonomiska rutiner för att kunna undvika sådant här i framtiden”
Och det nöjer sig säkert kommunens skattebetalare med – och livet rullar på som vanligt igen. För det är ju så himla otrivsamt att hålla på och bråka – och vem som helst kan ju göra fel…
I ett feministiskt land.

Fler byggare eller vårdare?

Du, lova att inte sprida det vidare, det här är bara mellan dig och mig, men jag håller med om vad Jan-Olof Sandgren skriver i sin krönika i dag på DGS.

Kanske är jag fördomsfull. Men jag tror inte något av de här projekten skulle fungera om bygglaget utgjordes av kvinnor. Det finns något i mannens psyke som gör den här typen av disciplinerat grupparbete möjligt. En process där alla fokuserar på varsin del, men drar åt samma håll enligt någon på förhand uppgjord sofistikerad plan, ända tills högen med byggmaterial förvandlats till en katedral. Eller en atombomb.
Det finns byggprojekt som tar årtionden i anspråk eller längre, men det är alltid män som utför dem, aldrig kvinnor.
Om genusvetenskapen vore en vetenskap skulle den kanske tagit reda på varför, men jag tvivlar på att det rör sig om patriarkalt förtryck.

Jag har tidigare svagt antytt att jag hyser liknande fördomar har bara varit för feg för att uttrycka åsikterna lika tydligt som Sandgren…
Blir sittandes i små funderingar när Sandgren också skriver:

Mitt snusförnuft säger mig att Sverige behöver mer av ”byggare” och mindre av ”vårdare”. Bara en sån sak som att bygget av en funktionsduglig regering kan framstå som ett närmast omöjligt projekt, med alla vårdfixerade politiker vid rodret. Tänk om riksdag, regering och statsförvaltning kunde fungera mer som en byggarbetsplats. Grunden först och väggarna sen, alla gör sin del och ingen klagar. Till slut, efter mycket tålamod och hårt arbete skingras röken – och högen med sten har genom ett osannolikt mirakel förvandlats till en katedral.

Utförs det några mirakel i Vingåker?
Jo då, det tror jag säkert –  men kanske inte i formatet att det kan jämföras med en katedral.
En Tennispark får duga…