Årets svensk…

Jag har för mig att jag tidigare berört den här frågan om Årets Svensk som tidningen Fokus utser. Att jag drabbades av funderingar igen beror på att i förra veckans Fokus hade de med en helsida (egen reklam) där de puffade för att de den 30 januari (på Cirkus i Stockholm) kommer att redovisa vem som fått utmärkelsen.
Jag ser med spänning fram emot att få ta del av vem det blir och vad denne har åstadkommit för att kunna få kalla sig Årets Svensk.

Kan du tänka dig, frågar jag mig själv, att de styrande i kommunen Vingåker skulle kunna få för sig att ”kora Årets Vingåkersbo” med samma motivering som Fokus har satt för Årets Svensk?

Jo, svarar jag mig själv men bara om jag får hänvisa till vad där står i första meningen – och då förändrat till – ”Syftet är att finna en snäll och trevlig person som kan sprida en skön känsla av obrutet samförstånd”.

Att kommunen skulle våga sig på att premiera en person som ”på något sätt vågat avvika från det konforma” ser jag som fullständigt otänkbart. Lika otänkbart som att gårdagens Tomteparad skulle bytas ut mot en parad för Sverigedemokraterna.
Jag kan väl tro att, båda sakerna, var för sig  skulle kunna åstadkomma en del stå- hej och rabalder bland Vingåkersborna om det kom till stånd.

Jag trivs bra i Vingåker – men det beror huvudsakligen på mig själv – kommunen erbjuder, på basnivå, vad jag behöver få för att kroppsligen må bra.
Intellektuellt är det mesta mörker – den stimulansen finns det tacksamt då – att finna på annan plats.
Så livet är i alla fall inte så tokigt – i det stora hela…

PS – lite senare började jag fundera över vad skulle kunna påvisas som ett praktexempel på något som sticker ut från det ”konforma i Vingåker”.
Hornen kommer fram och – ha ha – här får du något (skrämmande – antar jag) att bita i…
Kanske inte i kommunal regi då – men…
(i alla fall något som skulle sätta Vingåker på kartan)