Kyligt?

För all del – rubriken kan gälla att det är minus nio grader utanför rummet där jag har mina datorer – men ordet kommer upp hos mig som en fråga om det nu inte kan användas som beskrivning om känsloläget mellan Charlotte Prennfors och Anneli Bengtsson. Två av kommunens ledande politiker…

Funderar jag när jag i Kuriren läser att:
Majoriteten river utan förvarning och samtal upp ett gammalt avtal med Moderaterna och tar kontroll över kommunens brottsförebyggande råd. Förkastligt, tycker Charlotte Prennfors (M) som förutsatt att posten skulle förbli hennes.

Att Prennfors är sur bekommer inte Anneli Bengtsson det minsta – kan man väl tyda det som – när man i Kuriren läser:
– Jag har full förståelse och respekt för att Charlotte känner sig åsidosatt. Men det är ingen förhandlingsfråga. Det är en ny mandatperiod nu, ett nytt ledarskap. Man äger inte ett uppdrag, man sitter på väljarnas förtroende.
Så det är inget att dividera om.

Det är ingenting att dividera om?Den meningen väcker små funderingar hos mig där jag sitter och njuter av morgonfikat. För, funderar jag, kan det vara så att de orden klargör hur samarbetet inom kommunfullmäktige kommer att bedrivas den här valperioden?
Och faller i stilla funderingar över hur man kan känna sig som medlem i KF och inte tillhöra majoriteten. Så jämrans trist – skulle jag själv nog uppfatta det läget.
En aning hopplöst till och med – utan någon som helst möjlighet att påverka de politiska besluten – eller få genomslag för de egna förslagen.
Nå, i alla fall inte så många av dem…

Brottsförebyggande rådet?Vad kan det vara – undrar jag smått eftersom jag inte hört talas om det tidigare. Tittar nyfiket in på kommunens hemsida och skriver in namnet i sökrutan. Och hamnar i ett protokollarkiv.
Finner ingen beskrivning av vad rådet förväntas göra.
Nåväl i rådets senaste sammanträde 27 augusti 2018 finner jag att de beslutande inom rådet (då) var:
Charlotte Prennfors, ordförande                                       
Robert Skoglund, SN
Ralf Hedin, Kommunchef  
Anders Danielsson, BoU
Annica Petersson, Ifo-chef soc
Peter Grönlund, samhällsbyggnadschef
Pirjo Svegreus, Lokalpolisområde Katrineholm
Dennis Ejdvinsson, Lokalpolisområde Katrineholm
Marcus Asplund, Västra Södermanlands Räddningstjänst
Dan Forsberg, Dammsdalskolan
Tommy Björkdahl, område upplevelser  
Fredrik Fundberg, Fastighetsförvaltare Vingåkershem   
Ludmila Holm, Områdeschef integration
Fredrik Skoglund, Chef Elevhälsan  
Dan Ulf, IT-strateg  

OJ, tänker jag – och lite annat också. Vilket du också kan tänkas göra om du tar del av rådets protokollsamling…
Vilka som numera ingår i rådet kan jag inte finna men ordförandeposten har i alla fall fått ett nytt namn…

Ser ordet Vingåkershem där – och det påminner mig om att jag i torsdags (förra veckan) sände en fråga till Vingåkershem där jag frågade om storleken på de lägenheter som finns i huset Humlegatan 1-3 – som Vingåkershem vill riva.
Inget svar ännu så länge…

Ytterkantspartier…

De senaste veckornas usla hanterande av politikerna – om hur de försöker få till en arbetande regering – är en deprimerande upplevelse. Och den känslan lär inte försvinna de kommande dagarna – vad jag förstår.
Dessvärre tror jag inte att den – heller – kommer att tona bort särskilt snabbt när det så småningom går upp för oss vankelmodiga väljare att där – faktiskt – finns en regering som (sägs) ska styra landet.
Som jag ser det i dag – vad det än blir kommer jag att vara missnöjd.
För egen del kan bara ett extraval åstadkomma en smula – hopp.
Det verkar jag vara tämligen ensam om att tycka – och vad jag förstår är det bara SD bland partierna som gillar den tanken.

Nå – ytterkantspartier?
Ordet har fått Lennart Bengtsson att fundera lite över hur det kan tydas.
Hans text börjar så här:

”Under de senaste dagarna har vi fått stifta bekantskap med ett nytt ord i svenskan. Vem vet, kanske det finns kvar till slutet av året och då får sin rättmätiga plats i Svenska Akademiens ordlista.
Inte minst var det liberalernas partiledare Björklund som genomgående använde ordet ytterkantspartier för att på detta sätt ge mer stadga och auktoritet gentemot de övriga partierna och därigenom hamna i en mer respektabel mittsektion. Ett slags ”main stream”-partier skulle man kanske ha sagt i ett engelsktalande land.

Hade det bara rört sig om Sverigedemokraterna kunde man förstås ha hållit sig till det mer vanligt förekommande begreppet fascist- eller rasistparti eller de senaste årens mildare ”populistparti”, men med ett vänsterparti som under åren blivit mer rumsrent i sitt nära samarbete med S och MP fick man hålla sig till ett mera neutralt ord ungefär som att kalla en tidigare kriminell för en person med ett tvivelaktigt förflutet.”

Bengtsson slutar sitt inlägg så här:

”Men andra ord vill jag snarare beteckna MP. C och L som landets ytterkantspartier. Av denna anledning löper de också en ökande risk att hamna utanför ytterkanten vid nästa val. Det är snarare av denna anledning som de med semantikens hjälp vill hålla sig på insidan och fösa SD och V till utsidan.
Här tror jag de är dömda att misslyckas.”

Vill du veta hur han kommer fram till den åsikten – läs hela hans artikel…

Medan du funderar över om du vill det kan jag underhålla dig med några rader från en kommentar till vad Bengtsson skriver:

Ja, Lennart Bengtsson, det är förvisso C, L och MP som är landets ytterkantspartier. Och S vränger ut och in på sig för att kunna härbärgera dessa plus V under sossarnas parasoll. S är ett maktparti, snart utan politik. Maskerna har fallit på många håll. Undrar just hur S ska argumentera i kommande valdebatter. Vad är det för skillnad på nya S och nya M, så som M utformats under Reinfeldt/Kristersson ?
Johan Hakelius är en ytterst underhållande och intelligent betraktare av svensk politik. Han kallar C ett ytterlighetsparti som ska diktera politiken för en regering som man inte ens vill sitta i. Och så frågar han sig om V nu ska gå från dörrmatta till pruttkudde. V kan nämligen mycket väl vara en pruttkudde som ger ifrån sig  generande ljud när man sätter sig på den men sedan ligger slak och tom under rumpan.
Mycket fyndigt.
https://www.fokus.se/2019/01/men-kanske-pruttkudde/

Om feminismen…

…tycker jag inte. Alls!
Men kvinnor gillar jag – av vad jag förstår – mest av några få speciella anledningar.
Men efter att ha läst vad Jan-Olof Sandgren skriver i ett inlägg förstår jag bättre att det är två helt skilda saker.
Sandgren skriver:
”Feminism” definierar jag som en motrörelse, som uppstått för att beröva patriarkatet något av dess maktmonopol, vilket kanske kan vara en god sak.
Men utan fungerande ”matriarkat” som skulle kunna utgöra ett alternativ, riskerar man att kopiera den manliga auktoritetsmodellen, för att därunder odla en attityd av infantil ansvarslöshet.”

Läs gärna kommentarerna – också…

Rabatt på resor…

Jag får ofta i min e-post erbjudanden om rabatter på olika resor. De flesta kommer från färje- och flygbolag. Denna morgon ett entusiastiskt meddelande från Tallink/Silja Line om 40 procents rabatt på resor till exempel mellan Stockholm och Åbo i Finland.
Va? Jodå och hem igen…
En avkopplande resa jag (sommartid) gjort många gånger och klickar mig därför lite nyfiket in på vad det finns i erbjudandet. När jag företar mig båtresor vill jag gärna unna mig en bra hytt – och sneglar därför vad det skulle kosta att uppgradera hytten från grunderbjudandets E-hytt för 150 kr/hytt till en A-Premiumhytt med havsutsikt.
750 kr vill de få betalt för en sådan hytt och jag kollar lite på vad jag får för att byta upp mig.
Förutom havsutsikten då och dubbelsäng – ingår LCD-TV.

Eftersom jag skulle kunna tänka mig att boka en resa nu i januari känns det (väl) inte så där förmånligt med havsutsikt enär utresan startar 19.30 och att sitta vid fönstret och glo ut i mörkret känns inte så övertygande prisvärt.
Men visst känns det väl då lockande (?) att i stället kunna sitta där i dubbelsängen och långt in om natten och kolla på – TV?

Nä – det tycker inte jag heller trots att jag inte har egen tv där hemma…

Det var det det. Några ytterligare rabatter erbjuds inte – om man nu inte tillhör dem som klarar av att förbeställa måltiderna ombord – då får man 15 procents rabatt på priserna.

Jag börjar ana att jag är en ”grinig jävel” för jag får ingen reslust av att få 200 spänn i rabatt på en resa när jag summerar vad en resa kostar totalt.
Man ska ju t ex ta sig till Stockholm och hem igen.
Vilket får mig att ta upp rederiet DFDS som synnerligen ofta erbjuder mig förnämliga rabatter på båtresor mellan Köpenhamn och Oslo.

OK – nu ska den grinige göra någonting riktigt roligt.
Plocka bort Julen från huset…

Tjockisar i Vingåker

Du, sa Clemens, har du läst i Kuriren att vi män i Vingåker är några riktiga tjockisar och rankas ha sämst hälsa av kommunerna i Sörmland?
Nej, det hade jag inte hunnit med, så Clemens förklarade lite mer att Kuriren skriver:

Den främsta förklaringen till varför hälsan är sämre i Vingåker, och särskilt bland männen, är den låga utbildningsnivån.

– Vi har lägre utbildningsnivå än övriga länet. Det avspeglar sig i siffrorna. Vi kanske också har längre distanser, vilket kräver bilkörning och vardagsmotionen minskar.

Dessutom, fortsatte Clemens, i Vingåker är 64 procent av männen mellan 18 och 64 år överviktiga eller feta. 

– En sån tur att jag är äldre än så, svarade jag, och klappade mig belåtet på min runda mage.
Och hamnade i en fundering över hur man skulle kunna förbättra utbildningsnivån i de åldersgrupperna. Vilket jag personligen tycker är ett viktigare område än – bantning…
Och min fundering hamnade i (märkliga tankehopp men det var nog ordet bantning som åstadkom det) förmodligen skulle det komma fler intresserade om kommunen ordnade vinprovningar jämfört med den skrivarcirkel kommunen bjuder in till på biblioteket den 17 januari.
Men det sa jag inte till Clemens, för han bytte ämne och sa:
”Jag börjar tycka som du att Kuriren börjar vakna till och – synes mig – förändra sitt innehåll åt det mer läsvärda hållet.”
Kan nog bero på, enades vi om, att tidningen fått ny ägare.
Mera manligt styrd antar jag, la jag till…

Clemens fortsatte:
– Jag tycker mig förstå att du inte på minsta sätt lider av klimatångest?
–  Sånt skit befattar jag mig inte med, svarade jag, och fortsatte med:
”Ska jag få ångest så ska det till rejäla saker” och pekade på en rubrik i dagens digitala AB:

Forskare – Dvärggalax kan krocka med Vintergatan
Kan orsaka stor förödelse på Jorden

Clemens log brett och frågade – finns det mer kaffe?

Så kom vi att prata lite om den (påstådda) lägre utbildningsnivån i Vingåker och Clemens antydde något om att ”det syns i valet”.
Jag hummade med lite och kom att undra över vad Rebecca Weidmo Uvell skriver om – tillväxt – och mitt ständiga tjat om att ”Den som läser lär sig något”

Förbjud hundar och höga sängben

Är en rubrik jag läser i Göteborgs-Posten.
Tisdagen börjar synnerligen uppiggande – årets första bowlingdag – och så artikeln i GP.
Som handlar om förbudet att skjuta raketer – ett förbud som synbarligen förtjuser massor av människor. Att skjuta upp raketer anses vara ”farligt” – man kan skada sig – därav förbudet.
Krönikören Emanuel Karlsten skriver:

Exakt hur stort skadeproblemet är grävde sedan alla tidningar i under årets sista vecka. Det gjordes grafik, lokalt och nationellt. 121 personer i hela landet fick förra året söka vård för fyrverkerier. 121! Ok, det kanske inte är jättemycket eller tillräckligt för ett förbud, men det är kanske inte heller anledningen till allmänhetens jubel?

Och fortsätter längre ner i texten med:
Varför tänker ingen på våra hundar? Jag tänker på hundar. För när jag slog i Socialstyrelsens databas över vilka skador svensken söker vård för dök hundar upp överallt. Medan 21 personer i Västra Götaland sökte vård för fyrverkerier, sökte 498 personer vård för hundbett – nästan 4 000 personer i hela landet!

Som jag tyder kröniketexten – en ironisk betraktelse över svenskarnas lust att skapa förbud. Ni svenskar (absolut inte jag) måste vara världens mest ängsliga (löjliga) folk.
Så – bästa ni av den sorten – läs vad Karlsten skriver och ni får många tips om farligare saker än att skjuta raketer där ni kan förnöja er med att kräva nya förbud. Som:

Fall från sängen orsakar 6 000 skador – varje år! Drygt 1 600 av fallen leder till sluten vård! Hur svårt kan det vara att förbjuda höga sängben om de nu orsakar så våldsamt stor skada på samhället?

Min självbild?

Ja, vad har jag för bild av mig själv? Frågan passerade snabbt förbi – väldigt snabbt – efter att jag hade läst vad Patrik Kronqvist, skriver i Expressen i dag. Hans text handlar om ”oss i Sverige och vår självbild”. Och en av dem Kronqvist intervjuar – Ylva Nilsson – säger i artikeln:

”- Britternas problem är inte att de vill lämna EU, för det kan de göra. Problemet är att de vill ha kvar alla fördelar som finns med EU-medlemskapet. Att de har drivit den frågan så hårt – trots EU:s tydliga invändningar – beror på att de har en väldigt överdriven självbild:
De är viktiga, inflytelserika och ingen klarar att driva en klubb utan dem, tror de. 

– Det där tycker jag att Sverige delar med Storbritannien. Vi har en självbild som påverkar hur vi uppför oss i EU. Vi hamnar väldigt fel om vi inte reviderar den självbilden.

Hur ser den självbilden ut?

– Att vi är lite bättre än alla andra, lite duktigare. Att vi har haft fred och välstånd beror helt enkelt på att vi är smarta och arbetsamma. Vi har byggt ett väldigt fint land, absolut, men vi har ju haft tur i det. Vi var ett av få länder i Europa som inte var fullständigt sönderbombat efter andra världskriget. Men det där har vi inte tagit in i vår självbild.
Eftersom vi tycker att vi är lite märkvärdigare, bedömer vi hela tiden EU-samarbetet som rätt så onödigt, det kostar och det blir lite jobbigt att ändra saker.”

Kanske jag ska berätta att rubriken till artikeln berättar:
I Bryssel garvar man åt Sverige

För egen del tror jag att man gör det många fler platser…

Nåväl, för att slippa återgå till frågan om mig själv så lät jag funderingarna i stället hamna i Vingåker. Vad anser Vingåkersborna om kommunens självbild?
Om de nu till äventyrs skulle ha fått för sig en så udda tanke i huvudet.

Jag som inflyttad har väl inte heller bekymrat mig så mycket över frågan – även om jag allt eftersom har matat på en del av mina fördomar.

Tittar in på kommunens hemsida och läser:
”Vingåkersbygden – Sveriges smartaste landsbygd”

Ser att kommunens argument för den tanken om sin kommun skrivs så här:

Tack vare vår solidariska modell för utbyggnaden av fiber där alla delar solidariskt på kostnaden så möjliggörs en utbyggnad till 100 procent. Alla inom kommunens gränser erbjuds fiber oavsett var de bor och verkar. Det gäller i såväl centralort som i mindre byar eller på rena landsbygden. Alla erbjuds fiber till samma kostnad och förutsättningar.

Målet är att 100 procent av hushållen och företagen senast år 2020 ska ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s.

För all delmen påverkar fiberkabeln ortsbornas bild av Vingåker?
Tveksamt, mumlar jag till mig själv. Och får en kort tankesläng till kommunens många pensionärer.
För det finns väl annat som besvärar Vingåkersborna – kan jag föreställa mig.
Och citerar ur en annan artikel i Expressen där Ann-Charlotte Marteus skriver en artikel under rubriken:
Ska vi bara titta på medan städerna dör nätdöden?

”Näthandeln kryper som en farsot över städerna och tömmer dem på liv.
Butiker dör. Men inte bara butiker. 

Allt fler varor och tjänster kan beställas hem till dörren, som julgranar, med eller utan fot. Det är ingen vild gissning att granförsäljningen på gator och torg kommer att minska eller helt upphöra. Så går vi miste om trädens parfym, känslan av högtid, den pratglade försäljaren som yxar till stammen, de uppspelta barnen och de vuxna med sina tappra försök att bära hem julträdet med en smula värdighet i behåll. 

Ju fler ärenden människor väljer att uträtta på nätet och ju fler varor vi ber att få hemskickade, desto mindre riskerar våra cirklar att bli, både geografiskt och socialt. Segregationen förstärks när alla har färre praktiska skäl att lämna sitt revir.”

Madame och jag kom idag under en bilresa till Örebro att prata om butiksdöden i Vingåker.
M berättade inlevelsefullt och positivt om Hur det var när hon kom till Vingåker 1961- med alla dessa många små affärer”.
Och avrundade med att ”om de nu är någon som startar något nytt så är det antingen en damfrisering till eller en pizzeria”. Och nämnde någonting om en tatuerare…


Vingåker är en öken – vad gäller utbudet av affärer – enade vi oss om under vår resa till Örebroaffären som sålde M:s eftertaktade radio – som också kan spela upp både cd och gamla kassetter. Som vi fann efter att ha sökt på – nätet.

Och det har nu blivit så att ska jag och M handla oss någonting som inte systembolaget, Ica, eller blomsterhandeln har – far vi oftast antingen till Katrineholm eller Örebro.
Jag själv gör alla mina många bok-köp – och resor – på nätet.
Mina kläder köper jag – huvudsakligen – i Köping.…

Den utvecklingen är absolut inte kommunens fel!
Tänkte jag först – men hamnade sedan i små grubblerier över hur jag då skulle placera kommunens iver att låta ortsborna ta sig ut på – fibernätet…


Bottennoteras

Även en söndagsmorgon kan man ju få för sig att vara intresserad av politik – den på riksplanet då, konstaterar jag för mig själv när jag läser följande rader hos ledarsidorna.se:
”Har våra politiska system urholkats så mycket att de är bortom räddning? Är flertalet av de politiker som kämpat sig fram till ledningen i partistrukturerna så urusla i politisk kommunikation att allt fler av de röstberättigade antingen avstår från att välja någon av dem – eller lägger sin röst i ren protest mot dem?

Är rent av den så förhatliga ”populismen” det enda som kan stärka den västliga demokratin? Mycket handlar om hur politikerna förhåller sig till ”folket”. Italienske inrikesministern Matteo Salvini är mer populär än någonsin medan Frankrikes president Emmanuel Macron fortsätter att rasa.
Exempel på dalande stjärnor blir allt fler och svenska politiker bottennoteras.”

Ett långt inlägg som först i slutet hamnar i Sverige. Kanske är det så att skribenten velat ”sparat det godaste till sist”.
Vad vet jag – som i alla fall håller med i hans slutsatser.

Några av hans rader får mina funderingar att hamna i Vingåker:

”Svensk politisk kommunikation är under all kritik. Därför har väljarna slutat lyssna till den. De har också tappat intresset för politik och demokratiutveckling då allt färre respekterar företrädarna för det ”politiska spelet”.

Vad får jag då för egna funderingar kring våra kommunala politiker och deras kommunikation till mig?
Just inga tankar alls – och kan inte enas med mig själv om jag tycker det är bra eller dåligt.
Vi som bor  Vingåker får ju i alla fall några gånger om året kommunens tidning – Vingåker för dig – som innehåller en del nyttigheter.
Men en oinspirerande hemsida – kommunens alltså – får aldrig mig att nyfiken hoppa ur sängen om morgonen.
Vilket jag förmodligen skulle kunna tänkas göra om där – också – fanns någon ”kommunikatör” som (ofta) skrev en personlig krönika om ”läget i Vingåker”.

Kommunfolk, säger jag till mig själv, är lika nyttiga som havregrynsgröten jag äter om morgonen – och ungefär lika färgsprakande…
Och blanda gärna in KF-delegaterna i den kommentaren där ingen sticker ut som en ”glad prick till kommunikatör”.
Tycker jag alltså.
Jag kan förstås inte påminna mig om att ha läst någonting om Humor i kommunens värdegrund.

Läser en rubrik i Svenska Dagbladet som inte vill lämna mig någon ro:

Levererar inte köket kvittar det vem som har designat matsalen

Får mina tankar att vingla runt i vida svängar, och hamnar emellanåt i Vingåker, och passerar där gång på gång Tennisparken.

Saker som jag inte vet

”En av världens längsta listor har rubriken ”Saker som jag inte vet”. Det är en jobbig lista för där blandas, huller om buller, saker som jag saknar kunskaper om, till exempel hur man tillverkar en julgran av plast, och saker som man inte kan slå upp ens på Google, till exempel om Gud finns.
En fråga som står på listan, men vars kategoritillhörighet är oklar, är det här med låglönejobb. ”Vi måste öppna för låglönejobb”, säger politikerna stup i kvarten. Vad kan de mena med det?
Eftersom jag har betyg i nationalekonomi anar jag hur de tänker.”

Vill du veta vad Patrik Engellau menar med det – får du läsa vad han skriver i sitt senaste inlägg. Som är synnerligen tänkvärt och underhållande skrivet – och som slutar så här:

”I verkligheten finns bara ett sätt att inrätta låglönejobb. Det är att staten drar in bidragen. Då kommer folk att tvingas jobba för nästan ingenting. Vidare kommer brottsligheten att öka eftersom många vill dryga ut den magra lönen. En tendens till nedpressning av lönerna på den reguljära arbetsmarknaden kommer också att skönjas. Underklassen kommer att bli mer uppenbart fattig och nödlidande. Så ser det ut i många länder så det går, det också. Välkommen till Rio de Janeiro.

Jag tror att alltfler politiker egentligen begriper detta men att de inför det isande perspektivet föredrar att låtsas ett tag till. Går det så går det. Makthavare ger inte upp bara för att de anar att deras projekt är dömt till undergång.”

Det var det det – men som får mina funderingar att hamna i ett ”prat med mig själv” där jag undrar över hur många i Vingåker som på egen hand tar del av sådana här texter? Pensionärerna i kommunen? Där många verkar bygga sin kunskap om omvärlden genom att läsa Kuriren och titta på ”bakprogram i teve” – och därför fortsätter att aningslöst ge S sin röst – eller ännu värre – MP…
Kanske jag ska förtydliga att jag här pratar om riksdagsvalet.

Om socialnämnden i Vingåker ska kunna klara sin budget för 2019 krävs ”drastiska försämringar” av verksamheten, enligt förvaltningen.
Kan jag läsa i Kuriren – och undrar lite över  hur Vingåkersborna ser på den saken.
Lika nyfiken är jag på deras tankar om kommunens skolor och om de skänker minsta tanke kring vem det är som styrt kommunen den förra valperioden och att (nästan) samma gäng ska styra ytterligare i fyra år.

Fram till mitt hus kommer inga tecken på att någon bryr sig…

Nå, det finns märkligare saker än så – som kvinnor…  😉
Eller mesiga svenska män

Ekologisk mat är en bluff…

Om jag nu kände för att vara en smula snäll på Nyårsafton så har den känslan så här i början av januari bytts till en längtan att få vara en smula provocerande.
Därav rubriken som jag har kopierat från ett inlägg av Rebecca Weidmo Uvell som börjar så här:

”Det har funnits få röster som kritiserat ekologisk mat genom åren. Några envetna forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet har i princip varit de enda.

Resten har velat vara med på det ekologiska halleluja-tåget.

För vi svenskar är ju så trendkänsliga. Och älskar att vara moderna. Alltså trummades det ut att ekologisk mat var både det bästa för klimat, miljö, djur och dessutom var det bättre för våra kroppar. Många upplever säkert också att det smakar godare.”

Uvells text slutar så här:

”Jag vädrar en vändning faktiskt. Från nästan religiös status där den som dristar sig ifrågasätta den store eko-guden direkt inte bara av folk i debatten utan även privat får ifrågasättande om man vill mata sin unge med gift och döda planeten, till att miljörörelsen faktiskt försvarar kritik med “ekomat inte sämre för klimatet”.

Fantastiskt.

Nu inväntar jag bara på att alla former av subventioner och gräddfiler politiskt både på riksnivå och lokal försvinner.

För jag tar en gång till: ekologisk mat är inte bättre för miljön, inte bättre för klimatet, det är inte bättre för dig eller dina barn och smakar heller inte bättre än konventionellt odlad mat.”

Vill du veta varför Uvell drar den slutsatsen så får du läsa hennes text.