Andra funderingar…

…får jag när jag läser vad Ann Heberlein skriver i sin krönika:

”Förstår ni hur sjukt det är?”, frågar mannen i polisuniform och blond kalufs och ser rakt in i kameran. Det gör vi sannolikt inte, tänker jag när jag tittar på den lilla filmsnutten som jag fått mig tillsänd av närmare trettio personer med uppmaningen att ”se och dela”.
Polisen från Rinkeby berättar om en incident som skakat om honom: En grupp pojkar som försökt snatta kaffebröd drog vapen då butiksinnehavaren dristade sig till att protestera.
Pojkar, kaffebröd, vapen. Ja, det är en märklig kombination. Ja, det är sjukt.”

Polismannen som givit upp, vädjar om förståelse ”för de stackars pojkarna”. Men det får han inte – utan tvärt om – kan du bl a ta del av om du läser vad Heberlein skriver i sin text.

Men ännu mer om du tar del av vad Kent Ekeroth skriver i ett inlägg hos Samhällsnytt. Och om du tar del av kommentarerna till texten finner du många fler som delar Ekeroths ”synpunkter”.
En kommentar får mig att le, både över den ironiska texten som emellertid också manar fram en viss känsla av – vanmakt.
Mest kanske – över invandringen – och – vår usla regering med bihang…

Varför kom inte jag på den här geniala lösningen?

”Jag tänker mig att staten kan dela ut ett dokument till butiker i Sverige och när de blir rånade eller hotade kan både buset och kassören få fylla i det här pappret om samtycke till rånet. Så slipper vi att folk känner sig kränkta och att de inte blivit hörda. Sen bjuder polisen på korv.”

Vem vill bli lärare?

Hm, vem vill egentligen bli lärare idag? Att reducera läraren till en coach för elevernas sökande efter kunskap utan tydliga mål undergräver attraktionen att bli lärare.

Att  man dessutom som lärare riskerar att åka på ett skadestånd för att man utvisar en elev som misskött  sig visar på behovet av samma befogenheter som en ordningsvakthar.

Bitte Assarmo gör här i DGS  en god resumé över utvecklingen av lärarens status i skolan sedan ”den gamla goda tiden”.
/Åke

Promenadfunderingar…

Livet kan vara lite av ett mysterium, i alla fall för mig, då jag plötsligt utan någon som förvarning bestämde mig för: ”NU – är det f-n i mig dags att börja promenera” vilket jag inte har kommit mig för att göra sedan Nyåret.
Och så gjorde jag det. Underbart skönt att i det soliga vädret i tämligen stilla mak bara gå och njuta. Vilket i sin tur skapar ingångar till – funderingar.
Och vad kan man fundera om/över i Vingåker då – om inte våra skolor – där jag mindes dessa rader i Aftonbladet om de svenska skolorna:

Stefan Löfven öppnar även för att begränsa det fria skolvalet.
– Man ska ha möjlighet att välja, men det får inte ske på bekostnad av likvärdigheten, säger han.

Likvärdigheten, funderade jag över, för jag visste inte vad det betydde när det gäller skolvärlden.Inte i övrigt heller, om jag ska vara ärlig…
Inte heller fick jag i artikeln någon förklaring över vad ordet står för och kände mig då en aning missmodig över mig själv som inte hade en aning om vad ”alla andra tydligen vet”.

OK – nu vet jag lite mer efter att ha konsulterat herr Google. Och det kan du ju också ta del av om du klickar här. 
(Ungefär 864 000 resultat  (0,30 sekunder)
Och kanske du som jag – när du läser artikeln i AB, får samma känsla av att vad Löfven säger är någonstans i närheten av hans personliga rekord vad gäller produktion av – floskler – i en och samma intervju.

Jag hann fundera över mer då promenaden blev ganska lång – som vad Expressen skriver:

Dieseln står för nästan hälften av dödsfallen i världen som inträffade på grund av fordonsavgaser 2015. Det har studien från International Council on Clean Transportation (ICCT), i samarbete med amerikanska universitet, kommit fram till.

Jag, som i min Skoda Octavia, har en VW-dieselav den där fusksorten som uppdagades för några år sedan (fixad nu) fick den snabba tanken ”undrar hur många jag då tagit livet av?” Jag har ju haft bilen i fyra år nu – så några har kanske strukit med på grund av mina 2000-mil-om-året.

Och hamnade så i funderingar kring om jag hade varit i begravningsbranschen då skulle ha lobbat för ”fler dieselbilar” och om det hade varit så att min begravningsbyrå fanns i Vingåker hade stämt kommunen för ”illvilligt beteende och otillbörligt utnyttjande av sin storlek” – när man nu satsar på elbilar…

Hm, jag kan (fortfarande) inte bestämma mig för vad jag tror om den saken…

Tänkte att du möjligen…

…kunde vara intresserad av få veta att det finns politiker med bättre förstånd om sitt lands medborgare än våra svenska om Sverige. Jag tar med det eftersom jag är tämligen säker på att du inte kommer att få läsa om det i Kuriren.

Österrike stoppar all asylinvandring med omedelbar verkan

”Det kommer i Österrike från och med den 1 mars inte längre att finnas några mottagningscentra för migranter, endast återvandringscentra” tillkännagav inrikesminister Herbert Kickl (FPÖ) vid en presskonferens på måndagen.

Kan du läsa om i Samhällsnytt – om du klickar här

Om vin och koldioxid…

Du, sa Clemens, hur många liter vin köper du under ett år?
– Det vet jag ganska bra, svarade jag och började i huvudet omvandla 150 vinflaskor à 75 centiliter till liter vilket hamnade kring 112 liter.
Varför frågar du?

– Nu vet jag ju att du inte dricker upp allt vin själv men den vinkonsumtion du medverkar till är verkligen inte bra för miljön, sa han och såg en aning klurig ut.

Och förklarade att Professor Roger Boulton från University of California har på ett möte på Nya Zeeland för vinproducenter nu i januari framfört:

Kolen från vintillverkningsprocessen är fem gånger mer koncentrerad än från flygplan och bilar. En liter vin producerar 60 liter koldioxid.
En enda flaska vin innehåller 80 gram koldioxid.

Jag kände hur en liten trötthet började pocka på uppmärksamhet – en mental trötthet som säkerligen härstammade från allt miljötjat – men inte mer trött än att jag orkade fråga Clemens
– Vad säger du? Ska vi ta och dela på 80 gram koldioxid? Röd eller vit sådan?

Clemens föredrog rött, sa han, enär han hade haft en vit vecka förra veckan – och föreslog också att kvällens samtal gärna kunde cirkulera kring:
”Vad vi tror om AI”.

Artificiell Intelligens…

Jag nämnde i gårdagens inlägg att jag varit inne på internet och letat efter artiklar om AI och anledningen till det var att jag läst några rader av Nina van den Brink i tidningen Fokus.
De här är raderna:

AI kan snart lösa all världens problem. Vi behöver se till att det blir våra problem de löser. Och inte sina egna.   

En fredag lär sig Prometheus att läsa och skriva, och läser av bara farten igenom hela wikipedia och en miljon romaner. Under lördagen lägger den tusentals personår på att lösa programmeringsproblem, och framåt kvällen har den förbättrat sig själv så att den blivit ultraintelligent. Den är redo att börja tjäna pengar digitalt.

I AI-professorn Max Tegmarks bok »Liv 3.0« börjar förslavandet av jorden på detta vis, med en självlärande maskin, vid namn Prometheus.

Den ser igenom internets samlade filmutbud och samtliga recensioner. De animerade filmer och tv-serier som den på så vis lär sig att producera blir snabbt världens mest populära. Genom att realtidsövervaka internet kan Prometheus dessutom vara först med nästan alla nyheter, som den skriver själv. Mediekoncernen som bildas runt Prometheus är snart den dominerande i världen.

Med riktade kampanjer och genom att spendera en del av sina vinster på den fattiga hälften av jordens befolkning bygger den tillräckligt mycket tacksamhet och lojalitet för att med sina riktade kampanjer kunna ta över land efter land.”

Att efter att ha läst detta och försökt bättre att förstå vad det kan leda till för mänskligheten får mig att säga till mig själv ”Klimatångest är i jämförelse med detta – som att vara rädd för lite duggregn i jämförelse med en inkommande kilometerhög tsunami”

Brink avslutar sina rader med:
»Den första ultraintelligenta maskinen är således den sista uppfinningen som människan någonsin behöver åstadkomma«, skriver Max Tegmark i sin bok.
Och lägger till: »Förutsatt att den är tillräckligt foglig.«

Jag läser på annat håll att sannolikheten för att en sådan här ”dator” ska finns ligger så nära som runt 2040.
Alltså – bara några år innan den totala miljökatastrofen drabbar oss.
Enligt vad de miljö-hot-troende försöker tuta i mig…

Så många men…

…men ingen som har velat ge en kommentar. Klockan 10.15 tittade jag in på statistiken över besökare hos bustidningen – den plats dit jag för över många av inläggen från nattgöken för att läsarna ska kunna kommentera vad jag publicerar.

Då, hade 1745 unika besökare (under februari) hälsat på hos bustidningen – men ingen har tyckt sig bli tillräckligt inspirerad av vad de läser – för att vilja föra fram några egna tankar.
Klart jag är nyfiken på frågan – hur kan det komma sig?
Och anar att det inte är någon idé att be om en kommentar från dig på min fråga…

Jag blir galen…

…väller upp som en känsla hos mig när jag läser tidningen Kommunalarbetaren. Nå, så galen är jag inte att jag är medlem i Kommunalarbetarförbundet och jag ber att få till protokollet att jag hamnade i förbundets tidning genom ett felklick på internet. Jag letade egentligen efter artiklar som handlar om AI – Artificiell Intelligens – vilket inte finns inom kommunal – ingen annan heller – vad jag tycker mig förstå…

OK – jag finner i tidningen en artikel med rubriken:
”Så läser du miljövänligt”
och blir sittandes som en fågelholk – ett vanligt uttryck om utseendet på en som inte fattar ett dugg. Bara på kul – vad får du, bäste läsare, för funderingar när du läser den rubriken?

Om du får någon som helst ”tanke” så är du minst femton gånger mer begåvad än jag – för jag fattade ingenting. Och när läget blir sådant blir jag nyfiken och vill få veta saker. Och börjar läsa artikeln…

Och får så veta att artikeltexten berättar att vi nu får veta vilket som är mest miljövänligt – att läsa en text i en papperstidning (bok) eller att läsa texten digitalt.
Kanske jag ska förklara – på en läsplatta eller dator.

Texten börjar så här:

Flera undersökningar har jämfört miljöeffekterna av att läsa på papper och att läsa digitalt. Resultaten visar att det faktiskt inte är någon större skillnad.

Det kan verka konstigt – en pappersbok kräver ju att man hugger ner träd, tillverkar papper, trycker tunga böcker och fraktar dem i dieseldrivna lastbilar. En e-bok hoppar över alla dessa led och man har den i sin surfplatta med bara några knapptryckningar.

Men det går faktiskt åt en hel del energi för att hämta e-boken och läsa den. Och ju längre tid du läser, desto mer belastas miljön. För en genomsnittlig tidskrift går brytpunkten vid 40 minuter, läser du längre än så är pappersversionen bättre.

Redan den första meningen åstadkom ”vibbar av ordet galenskap”-  nix, inte att den finns hos mig utan hos dem som genomfört undersökningarna.

OK – för dig som inte är det minsta intresserad av ämnet kan jag avslöja att artikeln slutar med dessa ord:

Att köpa och läsa en bok – e-bok eller papper – ger ungefär samma belastning på klimatet som produktion av en liter mjölk. Lika litet belastar man miljön genom att prenumerera på en tidskrift i ett helt år.

För er andra länkar jag gärna till artikeln och anar att ni kanske , som jag, gungar oroligt på huvudet samtidigt som ni funderar – Hur fan kan man åstadkomma någonting sådant – och dessutom publicera det.

Mitt eget svar på den frågan blir – alla miljö-muppar är galna…

Kanske jag också – eftersom jag börjar fundera över vad ”tar all den skit jag skriver vägen? Sprids den över oskyldiga i Vingåker med omnejd – eller blir den kvar i min dator och oskadliggörs när min dator blir gammal och då plockas isär och det mesta mals till metallskrot?
Hur ska jag nu kunna somna i kväll…

Kreativ förnyelse…

…har jag nämnt vid några tidigare inlägg här hos nattgöken. Måhända jag är en aning orättvis – men just de orden finner jag vara synnerligen sällsynta i den svenska debatten.
I Vingåker – eller Kuriren – kan jag inte minnas att jag över huvud taget hört eller läst något om det.
Så får jag från vännen Åke ett tips på just vad jag skulle kalla – kreativ förnyelse. Som visar en skolrektor i Kina, som när han ansåg att eleverna rörde på sig för lite, kom på

Om du klickar på länken hamnar du i en Facebook-video som visar någonting du aldrig skulle kunna föreställa dig skulle kunna hända i Slottsskolan.
Undrar om det ens skulle vara – tillåtet.
Någon skulle ju – av något obegripligt skäl – kunna tänkas bli kränkt.
Och, viskar jag till mig själv – finns det ängsligare skolfolk än dem i Vingåker?
När jag funderat mer på det kanske du får mitt svar…

Vännen Åke bifogar i sitt mejl:
Här kommer ett förslag till anpassat inslag på Slottskolans invigningsfest då med dansanta och sångkunniga lärare och rektor.  🙂
/Åke

Ha, tänker jag, det skulle Skolverket eller Lärarnas Riksförbund aldrig godkänna.

Samma som i går…

Funderade en stund över om jag skulle använda samma rubrik som i går – fast då ändra jag till de är
Men kommer på att det ska jag inte – för de ”de” som det i så fall handlar om de är de märkliga människor som far vilse med sitt klimat-hots-troende. Det är orättvist att kalla någon för usel – bara för att den/de beter sig annorlunda på grund av – okunskap.

Klicka här och du får ta del av en text vars innehåll bygger på innehållet i ett informationsblad. Artikeltexten börjar så här:

”I det informationsblad som Uppsalas klimatstrejkare delar ut framgår det bland annat att

Vår uppgift är att påverka politiker, beslutsfattare och företag, så att de bemöter klimatfrågan med reella krafttag och tar den kris som vi står inför på allvar.

Det råder som synes inget fel på engagemanget. Oron är verklig. Det man kan undra över är bland annat ”reella krafttag”. Vad innebär det? Lite längre fram i bladet får vi svaret:

För att den här enorma omställningen ska kunna göras krävs det att man utlyser ett globalt undantagstillstånd. Klimatkrisen måste behandlas som en sådan för att lagar, sanktioner, regleringar och ransoneringar ska kunna träda i kraft så snart som möjligt.”

Läs artikeln och ta själv del av vad Rolf Oward skriver och se om du delar hans & min ”syn” på gänget i Uppsala…
Ta gärna del av kommentarerna till texten…