Kriget mot verkligheten…

…är en rubrik till ex text skriven av Patrik Engellau hos DetGodaSamhället.
De som krigar är dagens politiker och dem de krigar mot är dig och mig – verklighetens folk – som Engellau beskriver det.

Det är ju måndag, veckans bästa dag enligt mig, vilket förstås har den påverkan på mig att jag har vaknat med ett positivt sinnelag, som då i sin tur möjligen kan skyllas på när jag skriver ”Det här är den bästa text jag läst på mycket länge”.
Som börjar så här:

Levande organismer har alltid någon strävan. Träd, ödlor, bönder, företag för, var och en på sitt sätt, en kamp för överlevnad och tillväxt.
Även den svenska staten, representerad av vår tids härskande politikervälde, utkämpar en strid som i sista hand, liksom när det gäller andra levande varelser, har sin egen överlevnad och utveckling som högsta mål.
Politikerväldets ambition, förutom att gynna sig själv, vilket det har gemensamt med alla andra slags välden, är att omvandla verkligheten.

Men också:
Kriget mot verkligheten pågår överallt och med allt större aggressivitet i hela vårt samhälle. Det som är uppenbart för verklighetens folk måste bestridas. Verklighetens sanningar och ersätts med nyuppfunna dogmer.
En sådan dogm är den statliga värdegrunden som utarbetats av Skolverket. Enligt den har alla människor lika värde. Vad det riktigt betyder vet man inte, till exempel att alla har samma lön eller springer lika fort i Olympiaden eller betingar samma pris på en eventuell slavmarknad eller älskas lika mycket av Stefan Löfven.

Nu handlar Engellaus text huvudsakligen om politik (och politiker) på riksnivå men nog kan jag finna små, små, tecken som lite pekar åt Vingåkershållet till.
Läs vad Patrik Engellau skriver och se om du därefter – tycker som jag
(glöm inte läsa kommentarerna)

Ställ krav…

…på elevernas föräldrar!
Om du tittar högst upp på ingångssidan så ser du raderna:
”nattgöken – med sin egen värdegrund” – vilken jag inte brukar orera om så mycket alls utan tror mig ana att den kan ni få viss vetskap om från vad jag skriver.

Så fick jag plötsligt för mig att klargöra åtminstone en sak ur denna min värdegrund. Och det beror på en artikel i Expressen där Ann-Charlotte Marteus framför åsikter som jag helt delar.

Texten börjar med en – självklarhet:

”Svenska barn har skolplikt. Vårdnadshavare ska se till att plikten fullgörs. Så säger lagen. Föräldrar som inte sköter sina skyldigheter kan straffas med vite. Bollen ligger alltså hos föräldrarna när en elev skolkar mycket eller till och med blir hemmasittare?”

Trodde jag då och kanske även du?
Av texten förstår jag att – som vanligt i Sverige – inte fan kan vi ställa krav på några enstaka personer när det finns ett helt land att överföra skuldfrågan på!

Om det nu kommer sig att en elev inte infinner sig till lektionerna kan inte rektorn – som jag finner vara fullständigt självklart – åka hem till föräldrarna och då förklara för dem att det är deras absoluta skyldighet att se till att ungjäveln (ungefär då) infinner sig till lektionerna. (Och dessutom med hemläxorna gjorda)
Annars kan de få betala vite!
Dessutom förklara för föräldrarna ”Jag bryr mig inte om ert barns framtid – men det borde ni väl göra?
För utan gedigna kunskaper blir deras framtid – inte så positiv.”

Nej du, så enkelt är det inte.

”Enligt lagen har skolan ett väldigt ansvar. Frånvaro måste utredas, orsak fastställas och konkreta åtgärder sättas in så att eleven kommer tillbaka. Åtgärderna ska följas upp och om de inte funkar ska fler åtgärder vidtas. Skollagen utlovar anpassningar och särskilt stöd.”

Vad är det för slags vilsna kornknarrar (pedagoger – antar jag) som fått igenom sådant?

Jag blir svårt irriterad (snyggare än vad jag egentligen ville skriva) när jag läser sådant jämrans trams. Men nöjer mig att som avslutning citera Marteus:

Den svenska skolans ansvar för att barn får en utbildning är alla överens om. Kravet på föräldrar att sparka i väg sina barn till skolan måste vara lika självklart. Det bör finnas svidande sanktioner för vårdnadshavare som sviker.
(min fetmarkering)

Precis så – enligt min – värdegrund!

PS – Läser rubriken:
Skolorna skärper säkerheten för mångmiljonbelopp.

”Otryggheten på skolorna fortsätter att växa. Skolket ökar. Och bråken. Stölderna. Skadegörelsen. Och insatserna för att förhindra brott. Allt större del av skolbudgetarna går inte till undervisning utan till väktare och säkerhetsåtgärder.
Sju av tio kommuner har höjt säkerheten vid sina skolor de senaste åren”

Ing-Mari Frössevi, barn- och utbildningsnämndens ordförande, hur är det med den saken i Vingåker då?

Det är något med Danmark…

…som jag gillar, känner jag starkt efter att i Fokus läst en lång intervju med Marie Krarup, (DF) Dansk Folkepartis, integrationspolitiske talesperson. Som visar sig vara en person med  bland annat bestämda åsikter om hur vi sköter vår politik i Sverige.

Krarup visar den besökande journalisten en bild, som visar hur ett hundratal muslimer samlats till fredagsbön på Christiansborgs slottsplats och säger:
Här är en bild av vad jag önskar inte ska ske i Danmark.
Det här är inte Danmark, det är ohyggligt.”

Marie Krarup, framhåller också skillnaden mellan hennes parti och vårt svenska SD genom att säga:

”Jag har lagt märke till att SD gör mycket negativa kampanjer,.
De antyder domedag och undergång.
Vi gör positiva kampanjer. Danmark är dejligt och Danmark ska bli ännu dejligare. Vi säger inte att Danmark är på väg att gå under, även om vi ser utmaningarna.
Jag tror att våra positiva kampanjer också gör att vi är lättare att samarbeta med. De negativa kampanjerna jag sett från Sverige skulle vi aldrig använda.”

Låter klokt? Eller hur ni begåvade läsare som läser detta. Tänker jag och njuter av vad hon också säger:
”Danmark och Sverige hade tidigare samma dåliga utlänningspolitik, tills DF bildades. Därefter kan man se att vi gjort skillnad, Danmark har fått in färre och färre och det är för att vi fått inflytande.”

När jag läser detta så är det väl inte så konstigt om funderingarna hamnar hos vårt svenska SD och skillnaden över hur ett parti som fick 21 procent i senaste Folketingvalet har varit så framgångsrika i sin påverkan av invandringen till Danmark.

Om du har läst mitt förra inlägg så vet du att jag gillar ”att man inte är som alla andra – och att man också vågar stå för vad man tycker”.
Förmodligen är det den saken som gör att jag gillar danskar och Danmark.
Vill jag framhålla när Marie Krarup säger: (vid frågan om inte invandringen från islamska länder är positivt för den behövliga framtida välfärden)

”Det är vanvett och helt fel. En arab kan inte ersätta en svensk eller dansk.
Det är en helt annan kultur.
Alla våra erfarenheter under senaste 50 åren visar att de som kommer från länder med låg utbildningsnivå inte kan ersätta en svensk eller dansk.
Det är alla möjliga problem förbundna med dem.”

Vågar man framföra sådana orädda åsikter hamnar man på omslaget på Fokus – Sveriges bästa tidning.

Kan du tänka dig en svensk kvinnlig politiker som – så här utmanande – vågar låta sig fotograferas? Nej, det kan inte jag heller. Ser lättare framför mig en, försedd med sedesam knytblus och med ängsligt ihopknipta knän. Det låter ju som en beskrivning av dagens svenska politik.

PS – läser en kommentar på nätet:
Danskarna har det svenskar saknar !
Självkänsla , integritet och en klar Verklighetsuppfattning !
Utan att vara medlöpare till politisk korrekthet.

Orättvisor på gång…

…som kommer att drabba kvinnliga idrottare. Tänkte jag att ni som inte är så intresserade av kommunpolitiken i alla fall skulle kunna tänkas ta del av.
I en tänkvärd text som börjar så här:

De nya regler som i tävlingssammanhang sannolikt införs för transpersoner (individer som känner sig tillhöra det motsatta könet) kommer att få ett stort genomslag under nästa olympiad.
Den internationella olympiska kommittén har av sin rådgivande underkommitté i frågan rekommenderats godkänna att en manlig transperson inte behöver ha genomgått några kirurgiska förändringar för att delta som kvinna.
Det räcker med att hans testosteronnivå ligger under en viss nivå under ett år före tävlingen.

Lite längre ner i texten står:
Även personer, som är helt ointresserade av sport, kan bli upprörda över följderna av den nya politiken. I framtiden kommer då biologiska kvinnor att förlora alla rekord och även medaljer i de allra flesta sporter.
Det betyder också att de kommer att förlora de prissummor och andra pengar samt publicitet som sammanhänger med att vara en sportstjärna. Understöd av olika slag för till exempel träningen, som fyller större delen av året, kommer att falla bort.
Från elitnivåerna ned till skolnivån kommer nu flickor alltid att förlora i sport – ifall det finns någon pojke eller man som känner sig som flicka (och uppfyller de krav som ställs för att accepteras som transperson).

Ja Du, bäste läsare, vad ska vi nu säga om detta? Ska vi göra som vi brukar vid de andra orättvisor vi känner till – sucka lite – men mest bara strunta i saken?
För det är så jobbigt att behöva ta ställning och hålla på och bråka.
Och dessutom är jag så dålig på att skriva insändare.

För egen del finner jag det som ytterligare ett bevis på att ”alla människors lika värde” inte gäller vid alla tillfällen. Eller vad säger ni politiker i vår kommun som ofta använder begreppet. Är det inte dags för en ny slags manifestation som skulle ”sätta Vingåker på kartan”?
Fan – här finns ju verkligen ett ypperligt tillfälle att med ett ”tåg” av något slag – visa hela världen att vi i Vingåker verkligen menar allvar med vår kommuns heliga mantra – alla människors lika värde.

Fast – mumlar jag lite tyst för mig själv – kan man inte då även anse att det också därmed skulle kunna tydas att män och kvinnor kan tävla mot varandra?
Funderar vidare på den saken…

Det kan jag väl göra medan Du läser vad Patrik Engellau skriver under rubriken:
Den kanske hetaste potatisen
…där hans inlägg avslutas så här:

”Häromkvällen lyssnade jag på ett föredrag tillsammans med ett femtiotal andra stockholmare. Till frågestunden skulle svenskheten diskuteras. Det urartade.
En invandrare i salongen klagade över att svenskar aldrig bjuder hem migranter till sina hem.
Men i stället för att stolt säga att vi svenskar är de fria viddernas folk som ofta inte gillar att umgås med någon alls så stack publiken svansen mellan benen och skämdes.
En man erkände att han inte vågade prata om svenskhet i vänners lag eftersom han fruktade att undslippa något som kunde vara nedsättande för någon annan kultur. Samtalet kom ingenstans.
En annan invandrare sa att han hade blivit diskriminerad i en nattklubbskö. Då hördes en skammens suck från svenskarna i lokalen och all luft liksom försvann.

Allt vore mycket enklare om man fick säga som det är, till exempel att den svenska kulturen är bättre än de som finns i Mellanöstern. Då skulle vi inte heller behöva vara så otydliga gentemot invandrare – det var ett annat klagomål – om vilka regler som gäller i vårt land. Vi bör sluta skämmas över att vi är bra och i stället utan övermod erkänna detta. Räta på ryggen, svensk.

Läs gärna hela texten och därefter kommentarerna…

Alternativa media…

…är något/några som dagligen förgyller min tillvaro. Du, så pass att de får mig att stiga upp ur den sköna sängen – tidigare är jag förmodligen annars inte skulle ha gjort – för att ta del av innan jag tar mig an frukosten.
För all – jag skummar först – det jag vet att jag kommer att fördjupa mig i lite senare under dagen.

Det som (den här gången) fick mig att ta upp det ämnet är att jag just läste ett inlägg från bloggaren Foliehatten som väcker någon slags känsla inom kroppen.
En aning oklart hur jag ska beskriva det utom att det påverkar ganska mycket hur mina funderingar tar vägen.

Den här gången skriver Foliehatten om Staffanstorp – kommunen som har vågat sig på att inte följa de utsagor som vår feministiska regering anser vara de rätta utan räds heller inte att PK-media (regeringens språkrör) delar regerings underliga syn på tillvaron
F-n vet varför – nå i alla fall frågar jag mig det.

Nåväl – Foliehattens text slutar så här (smått redigerad)

Nu är mullret så sakteliga igång mot Staffanstorp.
Svensk media har flyttat sig försumbart över tiden och dess verklighetsförändring från Sjöbo till Staffanstorp.

Vi kan förvänta många attacker från media och
vänstern den närmaste tiden. 
Sonesson (Han är M-kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Staffanstorps kommun) har stöd av de invånare i Staffanstorp som normaliserat rasism. Såg något inslag om att Sonessons lokalväljare röstar på Sonesson lokalt, men kan inte få sig till, att rösta M i de nationella valen. Så där har du svaret. Folk vill ha Sonesson och hans politik. Han har befolkningen med sig.
Vad har då rikspressen att sätta emot? Ingenting.

Foliehatten menar att vad politikerna i Staffanstorp nu börjat med kan ”smitta av sig” till betydligt fler kommuner – vilket gör överheten (dvs politiker och PK-media) ängsliga för en okänd framtid.
(Christian Sonesson (M), föreslår bl a att personer som deltagit i, eller understött, terrorism ska uteslutas från kommunal stöd och service.)

Du, beroende på man ser på tillvaron, en del kanske är glada för att de lever sitt liv i Vingåker. Platsen – där inget politiskt liv står att finna.
Eller vet du något som jag inte vet?

Man kan ju undra…

Nå, i alla fall jag då, om vi ska vara petiga, vilket verkar vara en egenskap som växer sig allt starkare i mellanmjölkens land.
Du märkte det va? Jag använde inte Vingåker som ett ”exempel”…

Denna ljuva onsdag började (för mig då) med en smått förvånad undran över två saker:

1 – Varför skriver Kuriren om sånt här?
2 –  Varför läser någon sånt här?

Det jag hänvisar till (med risk från att få fan för det från Kuriren eftersom jag utnyttjar min citaträtt å det grövsta genom att publicera hela texten och inte ett citat ur en längre text)

Det var strax innan 23 på söndagen som räddningstjänsten larmades till en mopedbilsolycka på Widengrensvägen i Vingåker.
Ingen av de drabbade behövde uppsöka vård. Plast och olja hade spridits vid olycksplatsen och räddningstjänsten har hjälpt till att sanera där.
Det är okänt om polisen har någon misstanke om brott.

Det är allt Kuriren skriver om denna händelse – under sin rubrik ”Mopedbil körde in i mur”.
En text som helt missar svaret på den för – Vingåkersläsarnas otåliga längtan efter att få veta”hela sanningen” – Hur fan gick det med muren?

Kuriren har sina sidor…
Vad jag anser om tidningens läsare i Vingåker får du inte veta.

Vad gör din kommun för…

Hm, när jag läste ditt inlägg om vad PRO hade att erbjuda tänkte jag att i alla fall en anledning till att flytta till Vingåker kunde strykas från listan. (PRO är föga bättre i andra kommuner).

Det fina påskvädret gav mig i alla fall en anledning att packa kappsäcken och tillsammans med kartläsaren (använder helst bara GPS:en) och lämnade så vår vår utmärkta storstadskommun (Huddinge) och flyttade till vår likaledes framåtlutande sommarkommun med sina ca 13000 invånare. (Bålsta)

Fick genast anledning att undra vad din kommun gör för sina invånare när jag tog del av vår lokaltidning  (36 sidor som delas ut gratis till enligt statistiken ca 19000 läsare).

Kommunens tekniska förvaltning skickade för några veckor sedan ut en enkät till 1000 invånare med frågor om vad man tycker att kommunen bör satsa på i framtiden för att göra livet bättre och trevligare och då inte minst för cyklister.

Man fick också tycka till om vägar, belysning, parker och kvaliteten på kranvattnet med mera.

Enkäten gjordes för att hjälpa tekniska förvaltningen att prioritera rätt saker. Resultatet kommer att innan sommaren publiceras på kommunens Websida.

Hur jag än ansträngde mig kunde jag inte komma på att jag har läst något inlägg från dig att Vingåker har frågat sina invånare vad de har för önskemål.
Har du hört/läst något?
Och 36 sidor gratis lokal information i ett veckotidning tycker  jag står sig väl mot Kurirens dagliga sida riktad till Vingåker.
/Åke

Nix – jag har ”inte hört något” – men det kan ju bero på att jag varit ouppmärksam (eller för att jag inte prenumererar på Kuriren i pappersformat) men inga frågor har hamnat i min brevlåda.
Inte heller kan jag påminna mig att kommunen har ställt frågor i sin kommuntidning ”Vingåker för dig” eller där hänvisat till möjlighet att svara på frågor på sin hemsida.

Vilket inte förvånar mig det minsta – eftersom jag själv har den privata uppfattningen att det beror på att inget av de partier som sitter i kommunfullmäktige verkar ha den minsta förståelse för kommunikation med väljarna.
Vilket tydligast kan ses på partiernas egna hemsidor.
Tar gärna emot förslag på ett ord som beskriver ett läge som är sämre än – uselt.

Bedövande tråkighet…

…var två ord som som förföljde mig under kvällen då jag vid 22-tiden om tisdagskvällen fick ta del av PRO-Vingåkers program för 2019.
När jag är på ett smått uppgivet, surt humör över Vingåker och dess invånare brukar jag häva ur mig att ”Genomsnittskurvan visar ju att 50 procent är dummare än genomsnittet och 50 procent alltså klokare än den genomsnittlige svensken – där Vingåker skiljer sig från verkligheten genom att 67 procent är dummare än genomsnittet”.
(Jo – jag har sådana dagar när jag också finns med på den nedre halvan)

Men jag kan faktiskt inte tro att ens mina jämbördiga (där) finner vad PRO-Vingåker erbjuder är något som (ofta) är det minsta intressant för att på något sätt kunna inspirera deras intellekt.
När man skriver så – bör man redovisa vad man bygger detta på – så här får du ta del av årets PRO-begivenheter.
17/4 – Erna Andersson från Visingsö berättar om sin bok ”I Axel Ohlins fotspår”
29/5 – Vårlunch (obs i Kyrkans Hus) Underhållning: Allt från Taube till Lehar.
28/8 – Svampinformation
25/9 – Underhållning: Speldosan
30/10 – Höstmöte – budget och verksamhetsplan. Ärtsoppa och sånggruppen underhåller.
27/11 – Jullunch – Rock och Blues underhåller. (obs Kyrkans Hus)
11/12 – Luciatåg – PRO-vetartävling kaffe med skinksmörgås.

När jag skrivit dessa rader sa förmanande till mig själv ”Ta det lugnt nu och börja lite försiktigt”.
Vi får väl se hur det blir med det
, väste jag tillbaka…
Jo, jag börjar nog lite lugnt med att påstå att jag själv hellre är död än ser fram emot ett framtida liv på den här nivån.

Vilket får mig att hamna i en frågeställning som jag inte lyckas få något (för mig) begripligt svar på:
Om du nu tycker att det är så uselt – hur kommer det sig då att det är 50 personer eller fler som kommer till dessa möten?

Ökar trycket lite genom att skriva:
– Alzheimer? Grav demens?
Innan jag kommer på det lite mildare ”De har väl ett så himla trist vardagsliv att till och med vad PRO erbjuder (kaffe med macka och lotterier) är roligare än repriserna på tv.”
Vilket (om inte annat) klart bevisar min inställning till tv och dess programutbud – riktat till dagens pensionärer. Vad det berättats mig…

Påsk…

Påsken – kan jag just inte bry mig mindre om – vet jag sedan många år tillbaka. Även om jag inte direkt kommer ihåg varför så var jag på den tiden barnen var små mer benägen att vara med och fira med påskägg och allt övrigt som hörde saken till.

Låt mig säga att för en så där 20 år sedan förvandlades min lusta att delta i årets ”högtider” till just ingenting. Julen?, Påsken?, Pingsten? och några till – passerar numera mitt liv utan att få just något av min uppmärksamhet.
Däremot, märker jag när jag skriver, kan Midsommar fortfarande framkalla ett uns av någon slags skön känsla.
Vilket inte namnsdagar och födelsedagar – vare sig mina egna eller andras – inte förmår åstadkomma det minsta av.

Va? Jo, klart att du har rätt – jag är förstås en jämrans trist figur.
Kan jag ana att andra kan tycka.
Men då vill jag kraftigt påpeka att denna jämrans trista person är en lycklig person som kan undvika alla dessa måsten.
Som, som idag, kan tillsammans med Madame kan dra oss undan dessa måsten genom att bara försvinna bort till en tämligen enslig mysig plats och där bara njuta av varandra, god mat och långa skogspromenader.
Vad vi sen gör senare om kvällen får du inte veta – men vi tittar inte på tv…

Men i alla fall – Glad och trevlig Påsk önskar jag alla er begåvade som tittar in här…

Annat viktigt?

Ord är viktiga påstod jag i går och kom senare under natten att fundera över om jag också tycker att åsikter kan vara det.
Och kan inte riktigt bestämma mig vad jag ska tycka där – annat än att jag personligen tycker att vissa åsikter – för mig – känns mer angelägna än andra.
Efter några fler funderingar så blir jag mer benägen att säga att jag i alla fall är tämligen villig att lyssna på alla åsikter.
I ämnen som intresserar mig – även om jag inte håller med om alla.

En, vars åsikter jag mycket ofta delar, är Patrik Engellau och alldeles särskilt när han skriver den här typen av inlägg – som har rubriken ”Män och våld”.

Hans inlägg börjar så här:
Tänk dig ett samhälle som hade en lagregel som stod över alla andra och som sa att i det här samhället får alla göra precis vad de vill utom det som de är bäst på. En liten gosses speciella fallenhet för matematiken upptäcks redan tidigt av dagispersonalen och pedagogisk expertis kallas in varefter det förbjuds att gossen någonsin ska få komma i närheten ens av multiplikationstabellen.

På motsvarande sätt kommer en liten flicka som av sig själv sätter sig vid pianot och spelar Für Elise att för evigt portas från alla musikaliska akademier.

(Varför ett samhälle skulle hitta på något så dumt vet jag inte. Det är inte det som är poängen. Om du prompt måste ha något slags förklaring så kan vi säga att det handlar om en vilja till jämlikhet. Om någon har medfödd fallenhet för en viss syssla så kommer hon att excellera i den sysslan och andra att känna sig evigt dömda till en mer undanskuffad position.)

Lysande Patrik, mumlar jag för mig själv inför en sådan början. Och allt eftersom jag läser vidare känner jag mig ökande – nöjd.
Kanske jag ska förklara – för att locka dig att läsa vad Patrik Engellau skriver – ska antyda att krönikan prisar att män är starkare än kvinnor – och därför mer lämpade för vissa saker. Bra saker.

Men en sak förefaller vara oomtvistlig och det är att den genomsnittlige mannen har större kroppshydda och mer muskelmassa och därför mer rå styrka än den genomsnittliga kvinnan.
I alla tider har samhällena förstått att utnyttja detta till sin fördel, till exempel genom att skicka ut männen snarare än kvinnorna på jakt mot vilda djur och i strid mot fiender (tro inte på myterna om amazonstammar).

Min rätt självklara observation är att män har särskild medfödd kompetens när det gäller att utöva den råaste formen av våld. Till den råaste formen av våld räknas inte att trycka på en knapp som skickar iväg en kärnvapenstyckad stridsspets och ej heller att mobba folk eller utsätta dem för annat psykiskt lidande utan att ge en fiende en rejäl smäll på käften så att blodet sprutar.

I likhet med det galna samhälle som jag inledningsvis omnämnde så har det moderna Sverige bestämt att den råa formen av våld som män är bra på är onödigt och ont och vidare att män ska avvänjas från sin medfödda natur.

Ja ja – får jag så be att alla kvinnliga läsare tar del av vad Patrik skriver:

Jag säger detta för att jag tror Sveriges härskare domineras av ett kvinnotänkande som har glömt bort eller inte begripit vad den manliga våldsbenägenheten betyder för samhällets välgång och därmed även kvinnornas frid och lycka.