Dags att vara det goda exemplet

Regeringen har beslutat anslå 50 miljoner kr för att etablera nattåg till kontinenten.

Det har fått Lars Bern attgöra ett inlägg hos Svensk Webbtelevision där han bestämt klargör att våra politiker och miljöförespråkare bör sluta flyga och i stället föregå som goda exempel för vad de kräver hur vi ”vanligt folk” ska bete oss.

”Politikerna är troligen de som står för de allra största koldioxidutsläppen. De borde istället föregå med gott exempel. Lars Bern förutsätter därför att politiker och andra som arbetar med klimatfrågan i och med detta beslut går över till att åka nattåg istället för att flyga.
Exempelvis bör det innebära att de åker nattåg till sina möten i Bryssel. Annars visar de att de inte tror på klimatlarmen utan att det bara är ett sätt att öka skatterna för vanligt folk.
Tyvärr visar hans erfarenhet att resandet ofta ses som en viktig statussymbol man inte vill avstå ifrån.”

Finner du detta vara en smula intressant föreslår jag att du tittar på Lars Berns videoinslag – som kan ses här

Så fina ord…

…tänker jag när jag läser vad Alice Teodorescu skriver som avskedsord nu när hon slutar som chef för ledarsidorna i Göteborgs-Posten.
Jag tar mig friheten att pracka på dig inledningen av artikeltexten:

”Jag vill riva åsiktskorridoren”, skrev jag som nytillträdd politisk redaktör på denna sida (6/3-2015). Jag hoppas att jag under dessa fyra år har lyckats, om inte riva ned den, så åtminstone vidga den.
Min ambition, som konsekvent har löpt igenom allt jag har skrivit genom åren, har varit att ge dig som läsare det som framkommer i mellanrummen – mellan det som formuleras öppet och det som tanken (inte sällan av rädsla) rationaliserat bort. Just där, där det skavt lite att stanna, har jag strävat efter att vara.

Ledarsidans texter, främst av ordinarie medarbetare men också av fasta kolumnister och sporadiskt anlitade krönikörer, har byggt på nyfikenhet liksom en genuin vilja att förstå – i stället för att förfasas – över de vars åsikter vi inte har delat. Vi har skapat och drivit opinion, sällan följt den. Det är jag stolt över.”

”Att ge dig som läsare det som framkommer i mellanrummen” – ingenting du kan få ta del av som läsare av Katrineholms-Kuriren en tidning som mest stryker makthavarna snällt över ryggen – men saknar egen ryggrad…
Då menar jag huvudsakligen på ledarsidorna och ännu tydligare när tidningens chefredaktörer får för sig att åstadkomma en personlig krönika där vi (dessutom) ständigt fått (och kommer antar jag) matats med hur viktig tidningen är för demokratin.

Mina fördomar drar mig ivrigt i örat och frågar viskande – ”tror du då att Kurirens läsare är intresserade av – mellanrummen?”

Inte så många – viskar jag tillbaka – och tänker då på lokalpolitiken…

”Att skriva satir är att överträffa verkligheten en smula. Det är inte lätt. Satiren är elak av naturen. Men den överdriver inte. Den gör inte heller narr, som parodin gör. Den håller sig så nära sanningen som möjligt.
Däri ligger elakheten.”

Jag undrar när jag ska lära mig den saken…

En lurig dag…

…och dessutom måndag. Påverkar mig inte det minsta vill jag framföra. Blir dock allt mer påverkad av en växlande känsla av – uppgivenhet – tror jag är det rätta ordet. Och som växer lite mest varje dag då jag gör mina sedvanlig rundor bland de bloggar jag följer – och donerar pengar till varje månad. Som:
https://anthropocene.live
Där Lars Bern med jämna mellanrum förser mig med ny viktig information så påverkar mitt – tänkande. Som det här

Det Goda Samhället – där Patrik Engellau med sina medskribenter förnöjer min tillvaro högst betydligt. Du kan här ta del av ett av dagens inlägg:
Ett kompromissande folk

Vid morgonkaffet blev jag sittandes en stund i funderingar som: ”Undrar hur många i Vingåker som tar del av sådana här texter?”
Inte många antar jag, viskade jag till mig själv och suckade lite smått.
OCH – bäste läsare – om du nu har läst den första länkningen till texten som har rubriken:
”Kina går åt ett håll och Sverige åt motsatt” och så kanske du kan förstå min växande känsla av uppgivenhet när du läser texten om en ”visumansökan”.

Jag tänker Sverige är galet – men det kanske ska stå Svenska myndigheter – jag kan inte bestämma mig…

Om Vingåkersborna, våra lokala politiker och kommunens tjänstemän vågar jag själv just inte framföra några egna åsikter…

Nå, det finns ju trevliga saker i livet också – som att jag i dag ska byta till sommardäck på bilen (som jag längtat) och det får mig att ännu mer längta till den kommande bilresan Madame och jag bokade nu i helgen – till Norra Wales – via lite kulturupplevelser i Brügge (Belgien) innan färja Calais-Dover och övernattning i Stratford upon Avon innan vi hamnar vid vändpunkten Betws-y-Coed i Snowdonia National Park för en tre-fyra dagar – innan vi återvänder mot Vingåker i behaglig takt (först) via nattfärja – Hull-Rotterdam…