Kvinnor…

…har jag under mitt långa liv haft stor glädje av – och har fortfarande – även om anledningarna till det har förändrats lite sedan jag var i 19-årsåldern…

Nåväl – det har alltid funnits en liten skara ”damer” som inte riktigt har passat in på hur jag sett, och ser, på livet – och nu finner jag att den skaran har ökat – betydligt – är ordet jag väljer.

Vilket har fördunklat mitt enkla leverne en aning – speciellt då jag inte har haft mod nog för att klart och tydligt föra ut denna min åsikt.
Därför log jag tacksamt när jag denna dag läser vad – kvinnan – Bitte Assarmo skriver i sin krönika hos DGS (DetGodaSamhället).

Där kan du bl a läsa dessa rader:

Att samma fenomen numera också tycks drabba svenska män i stor utsträckning beror sannolikt på att många svenska män numera är så förtvivlat feminiserade att de inte längre vågar vara män. Jag menar, vi har vuxna män på höga politiska positioner som klär sig i knytblus och gör handhjärtan för att visa vilken fantastisk värdegrund de har. Bara det är ju övermåttan sjukt.
(min fetmarkering)

Vilket fenomen Assarmo menar får du veta om du läser vad hon skriver
DU – glöm inte läsa kommentarerna.

En aning grådaskigt…

…tänkte jag, när jag lyckats samla tankarna kring annat än morgonens frukost. Och menade först vädret utanför fönstren innan känslan övergick till att gälla hela vårt land. För att slutligen hamna i ”slutsatsen” och grådaskigast av alla är våra svenska politiker som gemensamt har åstadkommit detta – ett allt mer grådaskigt Sverige.

Därmed torde väl jag har uppnått årets kvot av det ordet.
Vi får väl se, garderade jag mig med en stund senare – eftersom jag fick för mig att logga in hos kkuriren.se – och kan läsa en stort uppslagen (bra) artikel om den kommande Slottsskolan 7-9.

Ser ut att bli en fin skola, tänkte jag, tills jag läste vad rektor Magnus Karlsson säger i artikeln:
– Vi är en liten skola med höga ambitioner. Här ska vi sikta högt, både på kvalitet och i utbildningen, sa han.

Inget negativt att säga om det, mumlade jag till mig själv, då en liten viskande röst bröt in och väste ”Jodå, det är bara det att det räcker inte med att ha höga ambitioner och att sikta högt – man måste också ha resurserna för att kunna uppnå sina visioner – och det saknar man i Vingåker.”

Jo, svarar jag lite undvikande för jag fick funderingen att det räcker inte med att ha en skolbyggnad i klass med ”restaurangen i Grand Hotel i Stockholm och bara kunna erbjuda rätter som (typ) Kalops till de hungrande.”
Av den anledningen att man inte har den rätta kompetensen hos – kökspersonalen.
Eller hos hovmästaren…

Även om de (gästerna) får äta sin mat tillsammans med andra – skofria – gäster.
(– Det blir också Sveriges första skofria restaurang, berättar skolkocken Sara Svensson i Kuriren)

Den som lever får se hur det blir med den saken, tänker jag, och menar då förstås hur det kommer att bli i framtiden för våra skolor i Vingåker.

Och tänkte samma igen – efter att ha läst vad Jan-Olof Sandgren skriver i sin krönika hos DGS där rubriken säger: Det är de duktiga som får skulden.
Krönikan börjar så här:

”Flatskrattet från de andra eleverna när klassens primus svarar fel, där börjar fascismen”.

Upphovet till detta berömda citat lär vara Theodor Adorno, och vad som gör det så genialt är att alla som gått ut grundskolan förstår vad han menar.

Den som är kompetent och gör bra ifrån sig står under bevakning, och hämnden från de mindre kompetenta kanske inte tar sig omedelbara uttryck, men lurar under ytan. Ett ringa felsteg kan vara tillräckligt för att utlösa en kedjereaktion av hån, eller till och med hat.

Med duktigheten följer ett moraliskt ansvar, som av någon anledning inte gäller för de mindre duktiga.”

Som vår nuvarande regering, var en tanke som stilla passerade…

Stressad av dyster rapport…

Jag känner mig lite stressad. Det börjar bli lite mycket nu med anmaningar och förhållningsorder från alla håll. De dagliga anvisningarna från hustrun har jag lärt mig att hantera/negligera,  🙂 men det börjar bli många nu i media.
De flesta klagomålen handlar om att vi äter fel, skräpar ner och åker omkring för mycket med bil och flyg. Och nu spär WHF på eländet med en ny rapport.Om hela världen konsumerar lika mycket som EU gör skulle resurserna för i år ta slut idag fredag den 10 maj.
Sverige är ett av de länder som konsumerar mest.
Globalt sett inträffar den dagen vanligtvis i augusti med tendens till att bli tidigare för varje år. EU-invånarna utgör 7 procent av jordens befolkning men använder 20 procent av resurserna. Det innebär att Europa resten av året konsumerar av övriga världens resurser. I Sverige är vi bra på att minska på utsläppen inom landets gränser men genom vår stora konsumtion av importerade varor åstadkommer vi stora utsläpp där dessa varor producerats.
När Asien och Afrikas befolkning börjar kräva att få konsumera lika mycket som vi gör nu kommer det att bli kärva tider för alla.För att vända den negativa trenden anser WHF att EU bör anta en europeisk hållbarhetsaspekt innefattande både hållbart livsmedelssystem och investeringar för att naturen skall kunna återhämtas sig.
Tänkvärda saker i global skala men inte så lätt att se effekten av det lilla bidrag man själv kan åstadkomma. De globala bekymren skull nog kunna bli mindre om: det föddes färre barn, man bättre kunde ta vara på solens energi genom att utnyttja den optimalt, lagra den under den mörka tiden samt överföra elen hundratals mil dit den bäst behövs.
/Åke

Inte på många år…

…om ens någonsin – tänkte jag när passerade kortsidan av kyrkogården vid Vingåkers kyrka på väg i min halvtimmeslånga promenad – jag emellanåt ägnar mig åt.
Tanken – om det dystra läget – fanns där för att jag kom att tänka på de svenska skolorna och måhända lite extra vad gäller våra egna här i kommunen.

Alltså – jag tror inte på någon förbättring under min kvarvarande levnadstid – som i bästa fall handlar om 20 år så där – och alldeles speciellt då om skolorna i min närhet. Jag tror att känslan kommer av att jag har läst så många artiklar, inlägg osv som beskrivit (och beskriver) hur försämringen blivit allt svårare. Men också texter som beskriver att ingen vet hur det i så fall skulle kunna gå till.
I Sverige alltså – utomlands finns det goda exempel på skolor som fungerar – men som inte duger som förebilder i Sverige enär de inte lever upp till vår värdegrund:
Speciellt då den inom skolvärlden framtagen av ”felprogrammerade pedagoger” – för att skriva det snällt.
”Man får – f-n i mig – inte ställa krav på vare sig eleverna eller deras föräldrar”.
I alla fall inte sådana krav som de framgångsrika skolorna (utomlands) har infört och som bevisligen ger goda studieresultat – och välartade elever…

Jobbar du inom den svenska skolan förstår jag om du ryser – av obehag – när du läser sådant…

Hemma igen och åter framför datorn läser jag ett inlägg av Patrik Engellau (en av mina husgudar) som skriver en lättläst text om skillnaden mellan amerikanska lärosäten och svenska.
Engellau är välutbildad – som du förstår om du läser hela han text.

Dock, det finns ju folk som inte vill ta sig för att läsa länkade texter – för er vill jag gärna återge den text som fick mig att börja skriva vad du läser här:

Jag ger ett exempel bara så att du inte ska tycka att jag försöker göra mig märkvärdig. Hur ska man förstå att svenska politiker inte tycks akta för rov att köra nationen i kvav och förstöra ditt och mitt land?
Det är ingen banal och lättbesvarad fråga. Det finns inget säkert svar. Vi måste samtala om det. Din granne, hur förvirrad han än må vara, kanske har någon ledtråd som kan hjälpa ditt eget tänkande.

För att du ska komma någonstans måste du lyssna. En del korkskallar kanske kommer med uppslag som du avfärdar redan från början men du måste lyssna.
Du måste vara ödmjuk inför vad din nästa eventuellt kan komma med. Och din nästa, liksom du själv, måste våga komma med lösa och oprövade funderingar som kanske visar sig ha fundament och därför inte får förkastas så snart de presenteras.

Nå, bäste läsare, tror du att det här en tankemodell du tror skulle nå fram till våra svenska skolpedagoger?Det tror inte jag – och det är nog grunden bakom att jag inte tror på någon förbättring av de svenska skolorna – på mycket länge – om ens någonsin…

”Vi behöver erkänna varför det blev så fel”

Att rubriken står inom citationstecken beror på att den är hämtad ur texten i en artikel av Richard Sörman där han intervjuar Maria Hind Alias. När Maria var sex år kom hon till Sverige med sina föräldrar som flykting från Irak.
De har stämt träff för att tala om hennes kamp mot hedersvåld och religiös extremism.

OK, kanske en inte så övertygande läslockande inledning för en genomsnittlig svensk. En torsdag – med pannkakor och annat – förmodligen mer lockande.
Men för egen del fann jag det intressant att veta att det finns ”icke svenskar” som säger vad jag själv anser:

Samhället måste bli mycket tydligare och ställa hårdare krav. Hade det funnits en en tydlig integrationspolitik innan vi släppte in alla de här människorna som nu har kommit skulle de ha vetat att om vi kommer till Sverige måste vi lära oss svenska, har vi ingen utbildning måste vi skaffa oss det (annars får vi inga bidrag), när vi skaffat en utbildning ska vi leta efter ett arbete och så vidare.
De skulle veta att de hade ett antal år på sig där de får hjälp av det svenska samhället men att de sedan måste bli självgående.
Det ska vara tydligt att du har skyldigheter, inte bara en massa rättigheter.

OK – det var det om det – men om du nu inte är på humör för att orka läsa mer  av tjatet om invandrarna så kanske jag kan få locka med en artikeltext av Bitte Assarmo där du bl a kan läsa de här raderna:

”När en partiledare för ett av riksdagspartierna kränker hälften av landets befolkning genom att använda deras kön och hudfärg som ett skällsord inser man att något är riktigt sjukt i det svenska samhället.

Annie Lööf är inte den första politikern i Sverige att spy infantilt och omotiverat hat över just vita män. Hon lär inte vara den sista heller, eftersom hatet mot de vita männen numera är i det närmaste obligatoriskt för dem som vistas i de politiska finrummen och på de stora massmediala plattformarna.

Som om det alls krävs något mod för att sitta och rabbla samma strunt som tusen och en andra pk-marinerade fjortisar i alla åldrar i den politiska korrekthetens frontlinje. Allt som krävs är brist på bildning i kombination med en tillräckligt utpräglad flockmentalitet.”

När jag läser vad Bitte Assarmo skriver anar jag en tyst röst inom mig som säger  ”Din jävla fegis som inte vågar skriva på det här sättet.”

Knepiga politiker…

…finns det gott om, sa Clemens. Inom alla partier, la han till efter en snabb andhämtning.
– Men jag undrar ändå om inte de knepigaste finns inom Miljöpartiet – de med sina språkrör. För du har väl läst om att de nu förespråkar att det ska bli obligatoriskt att ha solceller på varje nybyggt bostadstak?

Nix, svarade jag, det har jag inte hunnit med ännu, jag har varit upptagen med bowling de senaste två dagarna förutom lite annat smått och gott…

Fridolin, sa Clemens, och skakade på huvudet – ”snillet” som utlovade att fixa skolorna på 100 dagar har nyligen bytts ut mot ett nytt språkrör vid namn Per Bolund som vid började sitt rörande med att just föreslå det här med solcellerna. Och hänvisar till Kalifornien som ett utmärkt föredöme för solceller.

Jaha, svarade jag lite undvikande eftersom jag inte hunnit få någon som helst uppfattning om huruvida det var ett bra förslag eller inte. Men lutade lite mot att det var ett hyggligt bra förslag – eftersom jag enstaka gånger haft funderingar på en sådan installation på mitt eget hus.
Att det slutat med bara funderingar var nog det att eftersom min årliga elförbrukning är så låg skulle det ta (för) lång tid innan solcellerna skulle skulle betala sig.

Du, sa Clemens, det där är ett uselt förslag från Bolund – som borde skaffa sig en jordglob så kan han se att Kalifornien ligger mellan trettioandra och fyrtioandra breddgraden.
På vår sida om Atlanten motsvaras det av Rom i norr och Tripoli (Libyen) i söder. Sveriges sydligaste punkt ligger norr om 55:e breddgraden och Treriksröset ligger strax norr om 69:e breddgraden.
I USA motsvaras detta grovt sett av Alaskas nord-sydliga utbredning.

Och dessutom är solflödet på dessa, södra breddgrader är ungefär dubbelt så stort som på våra och mycket jämnare fördelat under året.”

Kort därefter enades Clemens och jag om att vare sig inköpa solceller eller att rösta på MP.

Ibland är det väldigt lätt att komma fram till beslut…

Idealism eller realism när det gäller invandring…

I en avhandling påminner statsvetaren Björn Östbring om vikten av att politiken återspeglar den folkliga opinionen.

Utgångspunkten för statens migrationspolitik är den konflikt som ligger mellan att erkänna och vilja ta ansvar för ”allas mänskliga rättigheter och samtidigt erkänna ett särskilt ansvar för rättigheterna och välfärden för det egna landets medborgare.” Här ligger en grundläggande värderingsfråga om och på vilka grunder staten har rätt att begränsa invandringen.

Enligt Östbring finns två sätt att hantera frågan. Universell liberalism utgår från att vi har en moralisk skyldighet mot andra oavsett var de befinner sig. Att skydda och respektera andras mänskliga rättigheter är fundamentalt.

Statens gränser mot omvärlden blir då ett problem eftersom den  markerar en ordning där skyldigheter mot landets egna invånare ges företräde framför skyldigheten mot individer på andra platser.

Den nationella liberalismen menar att ”exkludering och kontroll  över gränser”  är en avgörande förutsättning för att förverkliga frihetens och jämlikhetens ideal.. Staten och dess gränser utgör en lösning på det praktiska problemet att skapa välfärd och trygghet.

Stängda gränser mot omvärlden vore enkelt att försvara om det inte fanns en moralisk skyldighet att bry sig om förföljelse och lidande i andra länder. 

Felet med den universella liberalismen ligger inte i dess demokratiska premisser utan i dess bristande verklighetsförankring.

Det är ett faktum att de flesta människor inte delar en universell moral.
De flesta människor anser sig ha färre skyldigheter gentemot dem med vilka de varken delar relationer eller gemensam identitet.

En ”realistisk” liberalism bör därför utgå från att människan inte är beredd till stora uppoffringar för dem som är annorlunda.

Man inser då lätt att det är en svår balansgång för våra politiker att, som valda företrädare för medborgarna, både fatta humanitära rimliga beslut och samtidigt återspegla medborgarnas allmänna inställning.
/Åke

De börjar vakna…

Ser att politikerna och PK-media har vaknat till liv igen. Det stundar ju ett EU-val och man försöker entusiasmera oss medborgare. 

Intresset för Europa-valet är av naturliga skäl mindre då det ligger lite längre bort och har inte så stor påverkan på det dagliga livet. I senaste valet deltog 51% av svenskarna och i hela Europa såg det ut så här.
http://www.europarl.europa.eu/elections2014-results/sv/turnout.html

Våra röster fördelade sig då på partierna enligt följande
https://data.val.se/val/ep2014/slutresultat/E/rike/index.html
och man kan längre ner se en lång lista på en mängd udda och omöjliga
partier.

Nåväl, frågan är då hur pass intresserade Europa är av vår ”svenska modell” och vårt sätt att se på hur saker och ting skall skötas. Det är tänkt att våra 20 representanter skall marknadsföra det bland församlingens 751 platser från 28 länder. Och då tampas med de stora drakarna Tyskland med sina 90 platser, Frankrike (74), Italien  (73), England (73) och Spanien (51).
Många länder med oftast annan syn på tillvaron än vad vi har.

Senaste perioden skickade vi ner dessa personer
https://www.svt.se/nyheter/val2014/har-ar-de-svenska-ledamoterna-i-eu-parlamentet
från S 5 personer, Fi (1), Mp (4), M (3), KD (1), L (2), V (1), C (1) och SD (2).

Av de opinionsmätningar som redan skett kan man se att det kommer att bli förändring denna gång. S klarar sig bra och SD går starkt framåt. Fler av de övriga partierna får svårt att hålla näsan ovan för vattenytan.

C tycker så i sin valpropaganda att centerns röst behövs mot högerpopulismen. Jojo. Man har 1 röst bland 751. KD vill göra EU ”great again” med sin röst.
S försöker släta över sin generösa syn på invandringen med att nu fullt ut satsa på gemensamma lösningar för hela Europa. 

Mp har kongress i dagarna och ledningen har bekymmer med att formulera
artiga avslag på alla stolliga motioner som kommit in. Klimatklivet, regeringens
(Mp:s) kronjuvel,  innebär kostnader på cirka 700 Euro för varje ton utsläppen minskar. I EU:s system för handel med utsläppsrätter är  motsvarande kostnad 27 Euro. Våra utsläpp är per capita bland de lägsta i hela EU. 

En som bättre fattat problemet med dignitet är Jimmie Åkesson. Han har i flera år hävdat att en satsad krona på flyktingars närområde ger betydligt bättre utdelning än på satsad krona på mottagning i Sverige.
Just nu åker Jimmie snabbtåg in i finrummet.
Då tillsammans  med vältalige majoren Björklund. Tanken är att de under en turné skulle kunna vara varandras ”Sidekick” genom deras olika syn på vårt förhållande
till EU där Björklund vill ha mer EU och Åkesson mindre överstatlighet.

Vinsten för oss väljare skulle vara att för – resp. nackdelar skulle kunna 
belysas på ett begåvat och vältaligt sätt så att vi kan förhålla oss till frågorna.

Till sist tycker jag nog det är pinsamt att välutbildade politiker kommer med
så genomskinliga argument för att, visserligen enligt regelboken, tillskansa
sig ytterligare förmåner på den skattebetalande medelklassens bekostnad.
Att runda regelverket är en sport som tillämpas av politiker från de flesta partier.
Shame on you!
/Åke

Krisberedskap…

Kan väl börja dagen med en upplevelse från i går där jag utanför Cityhallen kom i samspråk med Vingåkers kommuns säkerhetsstrateg, Hanna Mehaj, som stod där för att informera oss kommuninvånare på våra (tänkbara) frågor om krisberedskap och förevisa för oss vad en krislåda bör innehålla.
Om just det tänkte jag inte orda så mycket mer utan att jag i går kväll började fundera lite över alla dessa människor som”brinner för saker”.
Som denna mycket trevliga Hanna Mehaj klart tydligt visade att hon gjorde – då hon verkligen lyste av entusiasm kring sitt favoritämne – krisberedskap.
Vilket just inte så många Ica-kunder gjorde, eller verkade vara så överdrivet intresserade av.
Jo, en man som var 58 år gammal berättade han och att han hade tidigare varit militär – som anslöt till vårt samtal och han var en man med kunskaper i ämnet krishantering (för han gav tydliga exempel) och hade dessutom kraftfulla åsikter om hur ”idioterna i riksdagen hanterade frågan på riksnivå och pekade på kommunhuset och inkluderade folket i det huset till den gruppen av förståndshandikappade”.
Jag hade gärna lyssnat på honom längre men när en kvinnlig journalist från Kuriren närmade sig för att spela in intervjuer smög jag iväg…

När jag då senare satt i favoritfåtöljen märkte jag att jag på något sätt beundrar de här människorna som brinner för vad de nu finner viktigast i livet. (Om de nu inte är Miljöpartister eller vänsterpartister då)
Som Hanna Mehaj som så gärna ville att alla skulle lyssna på henne och vad hon brinner för, eller som de idoga personer från diverse religiösa sammanslutningar som så gärna vill få mig att hamna i deras lyckorike.
Oförtrutet kämpar de på och intresset från omgivningen är oftast minimalt.
Att de orkar, funderar jag, som just inte brinner för någonting speciellt.
I alla fall av den digniteten att jag ger mig ut och…

Skolan då?

Tittar på förra rubriken och får vibbar om att skriva in orden ”bistra tider” än en gång eftersom jag just i Kuriren läser att skolorna i Vingåker hamnar på plats 283 (av 290) i Lärarnas Riksförbunds ranking av skolorna i Sverige.

I artikeltexten läser jag:
– Kommunerna har väldigt olika ekonomiska och befolkningsmässiga förutsättningar att driva skola. Dessa skillnader får för stort genomslag. Vi klarar inte av att ha en likvärdig skola, säger LR:s ordförande Åsa Fahlén till TT.

De stora skillnaderna mellan kommunerna som rankningen blottar talar för att staten måste ta över finansieringen av skolan, enligt LR.

Där blir jag sittandes i små funderingar kring frågan om resultatet för Vingåkers skolor skulle bli bättre om staten tar kostnaderna. Tankarna hoppar lite hit och dit men jag hamnar efter en stund i – högst tveksamt.
Nå – så här skriver kommunen om ekonomin för våra skolor:

Barn- och utbildningsnämnden –4,9 mkr.

Det  stora  underskottet  berodde  framförallt  på  att  antalet  elever  ökade  mer  än  beräknat  (–2,8  mkr). Landsbygdsskolorna hade svårt att hålla budgeten för personalkostnader (–1,6 mkr) och gymnasieskolan inklusive gymnasiesärskolan hade ett underskott på nära 1,9 mkr.
Gäller för år 2017, någon redovisning för 2018 kan jag inte finna på kommunens hemsida.

Hm, ett minuskostnad på lite över 400-tusen kronor i månaden för våra skolor är ju inte direkt kattskit, tänker jag och undrar om det går att få fram om där kan tänkas uppkomma nya kostnader (någonstans i kommunens redovisningar) från den snart färdigbyggda skolan.

Högst sannolikt, påstår mina inre funderingar, eftersom skolbygget väl på något sätt ska betalas av kommunen. Men orkar inte börja rota i just den frågan – eftersom mina funderingar säger att de hellre vill diskutera med mig varför våra skolor fortsätter att ligga i botten av skolrankingarna.
Jag spjärnar emot för jag inser att det här är inte platsen för så långa texter.
Men två av mig, sparade meningar, minns jag:

Regnet faller droppvis men bildar ändå dammar.
När förnuftet slutgiltigt drunknar i moraliserande pladder är vi förlorade
.

Skriver jag i en förhoppning att du drar samma slutsatser av de raderna som jag tidigare har gjort…

PSUselt – vill jag påstå. Vilket förstås är lätt att tycka när man inte har den fulla insynen i hur våra skolor i Vingåker sköts.
Men känner i alla fall en lust att låta det ligga kvar eftersom våra skolor igen har fördystrat vår tillvaro (för oss som bryr sig då) genom att ha harvat i gärdsgårdsserien i de senaste årens skolrankningar.
Omdömet står den här gången – för att våra skolor hamnar på en neslig 283-plats av 290 i Lärarnas Riksförbund nyligen levererade ranking.

Kuriren skriver:

Ansvariga politiker, förvaltning och skolpersonal i Vingåker är luttrad när det gäller låga rankningsplaceringar. I höstas hamnade kommunen på plats 257 av 290 när Lärarförbundet gjorde sin årliga jämförelse ”Bästa skolkommun”. Det var ändå ett fall framåt.

På måndagen presenterade det mindre lärarfacket Lärarnas riksförbund, LR, en undersökning som åter trycker ner Vingåker mot botten: till plats 283 av 290 kommuner.

Ingen trevlig läsning – och inte ser det ut som att någon större förbättring är att förvänta sig de kommande åren, tänker jag när jag läser vad LS:s lokala Vingåkersrepresentant säger:
– Vi har jätteproblem med behörigheten och att vi tappar folk. Det görs en hel del för att locka behöriga lärare till kommunen, men av någon anledning nappar de inte, säger Olausson.

Är det någon som frågat dem? – undrar förstås jag…

Ing-Mari Frössevi är efter senaste valet ordförande i barn- och utbildningsnämnden och fördystrar mitt sinnelag ytterligare genom att bekräfta svårigheterna att få till en tämligen snar förbättring genom att säga:

– Men det är ett omfattande arbete, som att vända en Atlantångare med en sytråd. Det tar tid, tillägger hon.

Varför då? Jag vill veta varför då? väser en ilsken röst bakom vänster öra. Och jag nickar ivrigt för att hålla med. Och rösten bakom örat mumlar någonting som jag uppfattar som ”inkompetenta” och ett följande ord jag tycker mig uppfatta börjar med bokstaven ”i”.
Visserligen kan jag inte minnas att Frössevi utlovade att ”Fixa skolan på 100 dagar” som knäppgöken, skolminister Fridolin påstod när han trädde till – men varför skulle inte vi i Vingåker kunna åstadkomma denna nödvändiga förbättring på, låt mig säga, 200 dagar?
Frössevi – jag vill veta varför det inte skulle kunna gå…

Liksom att jag skulle vilja få veta varför dagens rektorer och lärarkår inte redan har gjort det…

PS-2
Hallå Bjarne,
ser med viss förvåning  på Kurirens uppgift om  Vingåkers platssiffra  (283 )  i Lärarnas Riksförbunds årliga ranking av skolorna i Sverige.
Göken har tidigare redovisat Vingåkers placering  för åren 2015 -2018 och då i jämförelse med länets övriga kommuner. Vingåker ligger stadigt förankrad i botten och är förhoppningsvis på väg uppåt. Rätt plats för 2018 är 257.

Siffran avser en totalbedömning som egentligen  är summan av en bedömning 
av 13 olika kriterier vilket länken visar.

Så här står sig Vingåker i jfr med länets övriga kommuner.
/Åke