I väggen?

Kan jag ha blivit så modern att jag – som så många andra – gått in i väggen. Som det brukar formuleras när man känner att ”man inte orkar längre”. Utbränd…
Nja, tänker jag efter en lugn stund i favoritfåtöljen och tror mig konstatera att jag nog mer är uttråkad av att sitta här och inbilla mig att jag kan påverka någon i Vingåker genom att peka på länkar till andra bloggar där kloka personer  – som jag starkt anser – skriver kloka, intressanta och viktiga saker som ni i Vingåker borde läsa.

Men det gör ni ju inte – tycker jag mig förstå – av att ingen har visat minsta lust att kommentera vad jag/vi skriver här eller ge minsta tecken på att ni ”tycker något” – vare sig negativt eller positivt om det som skrivs på de länkar jag hänvisar till.
Intresset för rikspolitiken verkar vara lika hög som att försöka påverka ”niorna” i Slottskolan att dansa till Beethovens femma på sin klassfest.
Vingåker är inte bara småaktigt (se nedan) utan i ännu högre grad – sömnigt.
Mentalt då händer det att jag anser…

Fast jag grunnar ibland på hur jag ska tolka att det i alla fall finns några kvinnliga pensionärer – som vet att jag skriver den här bloggen – vill att jag ”ska ta upp” och fördöma viktiga saker som att de halvstora ungdomarna cyklar i Tennisparken – och då cyklar så oförsiktigt att de inte längre vågar gå igenom parken. ”Får de verkligen göra så?” fnyser de irriterat.
Och fnyser ännu mer irriterat när jag ställer motfrågor ”Vad tycker du själv, och om du anser att de inte ska få göra det – vad tänker du göra åt det då?”

Så, plötsligt känner jag lite mer glöd i fingrarna och kommer därför med en länk till en bloggare som heter Karl-Olof Arnstberg var text börjar så här:

”I dag är nog samtliga politiker i Sveriges riksdag överens om att demokrati inte bara och inte främst betyder det som det betyder, det vill säga folkstyre, utan kriteriet på en demokrati är att den – med referens till FN och det ursprungliga dokumentet från 1948 – respekterar och bejakar medborgarnas mänskliga rättigheter.

Därmed inträffar något som inte alla har förstått. Medan demokrati är ett betsel som folket vill sätta på sina ledare, krav från folket mot ledarna, så är mänskliga rättigheter ett krav som går åt andra hållet. Det är inte folket utan politikerna, med biträde av diverse experter, som har hittat på att exempelvis asyl är en mänsklig rättighet och att folket ska inte bara acceptera detta utan dessutom stå för de kostnader som är förenade därmed, också när de asylsökande har färdats över halva jordklotet för att söka asyl i just Sverige.

Ett annat exempel. Svenska politiker begär att medborgarna över hela landet ska stå ut med att dela vardag med tiggare från helt andra länder. Varför? Därför att politikerna anser att de som bor i Europa ska ha rätt att röra sig fritt i världsdelen. Har svenska folket fått ta ställning till detta? Nej. Är det troligt att medborgarna vill ha ett Sverige översvämmat av tiggare från andra länder? Knappast.

Det blir ju inte bättre av att politikerna också bestämt att svenska skattebetalare ska betala för viss basservice till dessa tiggare, därför att som människa har man vissa rättigheter.”

Jag vet ju inte hur du känner när du läser dessa rader – eller efter om/att du har läst hela inlägget – men två saker pockar hos mig på uppmärksamhet – uppgivenhet och ilska.