Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

”Varför handlar nästan ingen på Coop längre?”

Rubriken ovan har jag kopierat från DNs nättidning och den har fått mig att under flera timmar försöka komma på hur jag ska – med mina egna ord – förklara att ”Jag förstår precis varför”. 
Det är ju så att det är sällan jag besöker vårt lokala Coop – inte ens när jag gör veckans inköp på Systembolaget går jag in på Coop utan gör först mina inköp hos Ica och kör sedan in på parkeringen vid Coop för att handla – veckans vinbuteljer…

Nu har jag alltså under söndagseftermiddagen försökt finna (hos mig) de känslor som gör att jag undviker Coop. En sak tror jag mig vara säker på – jag upplever att hela affären sprider en doft av – tråkighet. Jag får för mig att det är den största anledningen till att jag väljer Ica. Men, säger jag till mig själv, visst är också själva varuutbudet, sämre, dvs mer begränsat sortiment, men också på något sätt ”mer tråkigt” än vad Ica lockar med.

Medan jag sitter där och letar efter ord, gör jag en avstickare ut på nätet för att se om jag där kan finna något som hjälper mig i mina funderingar.
Jodå, mängder, om jag är intresserad av att ta del av klagomål över Coop. Vilket jag förstås är på visst sätt är – eftersom de negativa raderna ger en viss bakgrund till varför Coop går så sämre än Ica.

Läser också rader som:
”I senaste numret av Axess går Anders Johnson igenom kooperationens uppgång och nedgång. 1966 gick Ica om kooperationen med 35 procent av dagligvaruhandeln.
Idag har Ica 50 procent och Coop 18  procent 
(2018) av marknaden.

I de fall då Coop tillåtit franchisebutiker – enligt Icas modell – har det gått bättre än i de traditionella ”föreståndarbutikerna”, enligt Anders Johnson.
Föreståndarbutiker klingar otidsenligt.
Vem vill vara föreståndare när man kan vara fri?

Sista meningen där pockar lite på uppmärksamhet och då speciellt ordet – föreståndare. Och anar att där finns korn som gör att Coop i Vingåker – för mig då – upplevs som tråkigt. Lite förvaltar-styrd om du förstå vad jag menar med det.
Där saknas en driftig privatperson som vill att hans butik ska bli/vara så lönsam som det bara går – för att det bl a gynnar honom privat.
Vilket i mina ögon är betydligt starkare mental drivkraft för framgång en än lusten av att vara föreståndare…

Cityhallen bjuder (mig) på en mer ”spontan och glädjerik atmosfär”.
Mer rusch, mer personal – och gladare sådan – vilket är betydelsefullt för mig.
Och i jämförelse med Coop – erbjuder Cityhallen ett modernare varuutbud.

Med insikt om att jag kanske retar upp en och annan sumagad ”socialdemokrat” kan jag meddela omvärlden att jag är i den lyckliga belägenheten att ”jag behöver inte bry mig ett smack om att kolla eventuella prisskillnader mellan de båda butikerna”.

Jag ser ju att Coop har kunder, även om de inte ser ut att vara överdrivet många. Jag har dock några bekanta som är stamkunder. Två bowlingvänner (som jag känner till) som vad jag förstår handlar där av ideologiska skäl. Två andra: ”för att det är så lugnt och skönt att handla där – inte så mycket folk”.

Vill du få lite mer information om hur Coop nu ska försöka vända den det trista förhållande till Ica så klicka här

När jag själv läser intervjun med Coop Sveriges vd Magnus Johansson är det några saker som gör mig en smula – frågande. Som:

– E-handeln är vår stora chans att få kundlojalitet.
Vi växer med marknaden men jag vill växa ännu mer.
Han återkommer till att Coop måste ha Sveriges bästa kundbemötande. 

Hur ska då Coop åstadkomma denna ökade kundlojalitet? Om man siktar på e-handel. Lägsta priserna?
Och hur ska man kunna åstadkomma denna viktiga ökning av kundbemötande sina butiker? Har man tillräckligt men personal där för att kunna åstadkomma någonting som kunderna verkligen upplever som förnyelse? Med landsomfattande kurser i ämnet?

Så avrundar jag söndagens betraktelse med de ord som får mig att tänka: ”Det här klarar nog inte Coop”.

Externa styrelseproffs sattes (tidigare) in i Coop Sveriges styrelse. Men nu har de åkt ut och i stället sitter som förut konsumentföreningarnas ordföranden där – som de senaste åren haft infekterade konflikter med vd:arna om styrningen. 

Magnus Johanssons ordsvada avtar. Tycks väga orden på guldvåg när han säger att alla föreningar tidigare kanske inte utgick från ordet ”tillsammans” eller ”gemensam” agenda.

– Det är viktigt att de sitter i min styrelse för att vi ska få följsamhet och gemensam agenda, säger han.

De – för mig negativa orden är: 
– konsumentföreningarnas ordföranden 
– 
för att vi ska få följsamhet och gemensam agenda, säger han.

Föreståndarna dök upp där igen – men gör kunderna det?

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Vanligt folk…

…är förmodligen ganska vanliga, sa jag till mig själv när jag läste den sista meningen i Bitte Assarmos krönika hos DGS idag:

”För om det finns något som vanligt folk i det här landet avskyr så är det malliga människor som sätter sig själva på höga hästar och agerar moralpoliser.”

Och kunde förtjust notera att jag själv där tillhör gruppen – vanligt folk – medan jag återgick till favoritfåtöljen…

Raderna ovan skrev jag sent i går kväll men efter att denna morgon ha läst mina favoritbloggare (och alternativa media) anar jag att min tillhörighet till gruppen ”vanligt folk” är tämligen skör. Antagligen samma för dig – eftersom du besöker nattgöken – och kanske därmed också läser de artiklar jag länkar till.
Sådant som – vanligt folk – inte läser. Vilket de borde göra! 
Som när Bitte Assarmo så elegant ironiserar över sakernas tillstånd i det märkliga landet – Sverige.

Eller när Richard Sörman, lika elegant gisslar oss ”svenskar” – det vanliga folket – som vanligtvis inte ägnar många sekunder till att fundera över hur livet för ”dem” håller på att försämras (ännu mer) till det sämre.
(Missa inte att ta del av kommentarerna till artiklarna)

Så faller jag i den märkliga funderingen ”Tänk om man i Kuriren kunde läsa sådana krönikörer”. Då skulle tidningen få mig som fullbetalande prenumerant…
Men möjligen också förlora en del ”vanligt folk” som prenumeranter… 

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Nattgöken

Fler som är oroade?

Mening är att den här rubriken ska peka på en tidigare- men – i alla fall är jag den här gången orolig – och uppgiven… 
Anledningen är att jag läser en artikel som berättar att ”En ung man har avlidit efter ett knivrån under natten till onsdag.”
Som vad jag förstår skedde i Göteborg.

Jag själv är inte alls orolig för min egen säkerhet här i Vingåker – utan min oro och känsla av uppgivenhet kommer från vad jag läser att ”ansvariga personer” säger i artikeln.
Som kommunalrådet Axel Josefsson:

– Vi jobbar aktivt med olika trygghetsskapande åtgärder där vi dels på ett nationellt plan vill få fler poliser, och dels på ett lokalt plan vill införa bättre bevakning och trygghetskameror. Han förklarar att trygghetskameror på knytpunkter, så som Hjalmar Brantingsplatsen, är ett sätt att förbättra kontrollen på områdena.
(Som leder till vad? – undrar jag)

– För att förhindra att det drabbar unga personer måste vi fortsätta samarbetet mellan polis, socialtjänst och skolor. (min kursivering)

Vad då samarbete? Och förundras över att reporten inte ställer frågan om ”hur ser det samarbetet ut?” Där jag för egen del bara kan se mig ett antal ”möten” där man utbyter floskler mellan deltagarna. Något annat kan jag inte föreställa mig.
Kan du? Hur skulle det i så fall beskrivas?
Och undrar förstås lite över om något sådant samarbete finns i vår kommun…

Inrikesminister Mikael Damberg är ännu en pratmakare bland regeringens ministrar – som förstärker min känsla av uppgivenhet.

– Vår regering är fast besluten att bekämpa brotten men också brottens orsaker och därmed förhindra att unga människor faller in på brottets bana.
År 2024 ska vi ha 10 000 fler polisanställda.

Jaha – muttrar jag allt mer förbannad – både för att reportern inte heller där ställer frågan ”Hur beskriver du att den bekämpningen ser ut?” liksom frågar – hur regeringen nu kommer att agera för att ta hand om ”brottens orsaker”.

För egen del tror jag inte alls att ”regeringen” bryr sig särskilt mycket – de har ju invandringen att tänka på. Förutom att hålla reda på vad Greta har för sig och resten av tiden lägger de ned på att ”Hålla SD utanför”…

Johan Attenius (S) är oppositionsråd i Göteborg och ännu en av dessa pratmakare – som även ha slipper följdfrågor. Han säger:

”Man måste arbeta förebyggande med unga människor som riskerar att bli involverade i kriminell verksamhet.

– Vi måste vara kompromisslösa när saker väl händer. Men vi måste jobba förebyggande med skolor för att skapa alternativ åt personer som riskerar att hamna i kriminell verksamhet. 

Han förklarar att riktade satsningar tidigare har gjorts mot unga män, som är i den största riskzonen.

– Man måste tänka på vad som ligger bakom. Ge alternativ och skapa jobb som ett alternativ till brottsligheten.

Den usle reporten borde ha frågat:
– Vem är denne ”man” som ska tänka på (ut) vad som ”ligger bakom”
Och hur är det sedan tänkt att man ska använda den kunskapen till?

– Vilka är de ”vi” som ska vara kompromisslösa – och vilka är de ”vi” som ska jobba förebyggande med skolor?
Och hur ser det ”jobbet” ut. När kan det komma igång?
Finns det resurser för sådant?
 
– Och vem är det som ska skapa jobben? –  ”alternativen till brottsligheten”

Suck – jag kan bara konstatera att min uppgivenhet – över regeringens oförmåga och dagens usla PK-media – ökar för varje dag… 

Men min förnöjsamhet över att bo i Vingåker ökar dock också för varje dag…




Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

”Here in Sweden we have a ’värdegrund’…”

Om det finns något jag tycker (nästan) lika illa om som dagens regering så är det ordet värdegrund. Och jag blir därför glad när jag läser vad Ann Heberlein skriver om ordet.
Heberleins text börjar så här:

”Blott Sverige svenska krusbär har – och bara i Sverige finns ”värdegrunden”. ”Värdegrund” är ett ord som är lika unikt för Sverige som ordet lagom, lika omöjligt att översätta och ytterst svårt att fånga.
Begreppet värdegrund används i princip inte någon annanstans i världen. Enda undantaget är Norge, som anger termerna ”vaerdigrunnlaget” och ”vaerdiplattformen” i läroplanen för den norska grundskolan. 

I övrigt är värdegrund ett exklusivt svenskt begrepp, utan kopplingar till en internationell diskussion och diskurs. Nationalencyklopedin definierar ”värdegrund” som ”de grundläggande värderingar som formar en individs normer och handlingar”. Själva begreppet är alltså tomt på innehåll.
En värdegrund kan alltså bestå av vilka värderingar som helst.
Att hänvisa till ”värdegrunden” är alltså lika informativt som att svara ”mat” på frågan ”vad blir det till middag?”

Om jag nu, denna onsdagskväll, inte vore så jämmerligt obenägen (läs lat) skulle jag förstås ägna en god stund åt att ta reda på vad som står bakom den värdegrund företrädare för kommunen säger att ”vi” har.
De kanske jag ska skriva.
Jag är inte tillfrågad om vad jag anser om den saken men har en svag misstanke om att jag i alla fall tidigare har tagit del av den – men inte så säkert kan påstå – att jag helt delar den…

Och lite funderar jag över hur många Vingåkersbor det är som ens känner till att ”vi” har en alldeles egen värdegrund – och om de nu till äventyrs vet det så kanske de tänker som jag ”ja ja den är väl mest formulerad för att vara något slags rättesnöre för kommunens anställda”.
Det vill säga – vi bryr oss själva just inte så mycket om den saken.
Och inget av de två skälen – kan man ju ha anledning att ha något negativt att anföra emot.


Kategorier
Nattgöken

Vilka är de skyldiga?

…läser jag som rubrik till ett inlägg hos DGS (Det Goda Samhället) – en sorglig berättelse om en pensionär som misshandlats av samhället. 
Texten börjar så här:
”Enslingen Anders, 82 år, dog dagen efter att han skjutsats hem från sjukhuset, den fjärde juli 2019. Han dog i sin säng i sin ensamhet, i sitt nedgångna föräldrahem ute på landet.”

Längre ner i sin text skriver artikelförfattaren Anders Thunström:

”Hur kan det vara möjligt att äldre och sköra inte ges högsta omsorg när de är utsatta? Det ska naturligtvis utan prut finnas lämpliga resurser att ta till.
Vilka är skyldiga till att Anders och många äldre med honom skickas hem från sjukhusen för att ensamma och svaga försöka reda ut allvarliga sjukdomar och ingrepp?
Låt oss ta de skyldiga i ordning:” (min fetmarkering)

Nu hoppas jag du tar dig tid att läsa vilja skyldiga Anders Thunström anger – och varför.

Nå, texten avslutas med: De äldre med anförvanter borde förbanna de ansvariga och gå man ur huse och ställa de skyldiga till svars.

Inte bara de utan vi alla – inte minst för att vi alla förr eller senare hamnar i den åldern att vi behöver samhällets stöd.

I sin uppräkning av de skyldiga skriver Thunström:
”Pensionärsorganisationerna har väl heller inte protesterat om att den humanitära stormakten prioriterats före deras medlemmar.”

Eftersom jag själv anser att nattgökens motto kan sägas vara ”Från Vingåker om Vingåker” hamnar förstås mina funderingar hos vårt lokala PRO – ett av mina mobbingobjekt. Och frågan ”Varför arrangerar inte Vingåkers PRO-avdelning någonting liknande som ett Pridetåg?”
Ett slags protesttåg för att visa på hur landets pensionärer behandlas. 
Behöver inte vara speciellt långt vad gäller tågsträcka men skulle säkerligen få Kuriren att skriva om det. Om nu någon inom PRO kom sig för att berätta för tidningen om den kommande händelsen.
Låt mig föreslå – från Ica till Coop – genom Tennisparken.

Jag har viss inblick i vårt lokala PRO vars huvudsakliga verksamhet verkar vara att ordna möten med ”kaffe och smörgås” och någon slags underhållning (någon spelar gitarr och sjunger) plus lotterier. Eftersom jag själv inte är PRO-medlem får jag lita till vad folk berättar för mig – men något som synes vara av slaget ”intellektuell stimulans” har jag inte fått höra att det erbjuds på mötena.

Tänk, säger jag till mig själv, tänk om någon i PRO-styrelsen ordnade till en slags debatt där han/hon läste upp  t ex vad Thunberg skriver och frågade deltagarna ”Vad ska vi säga om det här då?”
Kunde kanske aktivera till någon slags ”hjärnaktivitet” hos åhörarna…

Inte heller har jag hört någon antydan om att PRO-medlemmarna på minsta sätt har antytt ett önskemål om att det kunde vara ”lite mer fart på aktiviteterna”.

Va fan är det för tok med – de äldre – Vingåkersborna?

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Måndag – underbart…

…tänker jag när jag slår upp mina grågröna ögon denna morgon – och gör vad jag gör de flesta morgnar – slår på datorn. Så att den kan kan ordna till sig medan jag fixar med frukosten…
Som, som alltid, följs av en stunds botaniserande bland PK-media och (de mer) intressanta bloggar och alternativa media jag följer. Om jag börjar dagen med PK-media (de stora tidningarna och lilla Kuriren) blir jag förvånad över att de lägger så stor vikt på att redovisa det svenska vädret.

Min förvåning bygger på att jag själv är just intill noll intresserad av det kommande vädret – det blir som det blir – och skulle det inte bli som media beskriver framtiden – bryr jag mig inte alls.
Kan förstås bero på att jag aldrig ordnar med grillfester i trädgården och om det skulle vara så att jag och Madame om förmiddagen sagt oss att ”i kväll grillar vi” och det regnar – So what? – då blir det väl pannkaka inomhus i stället – och spar vinflaskan till senare tillfälle…

Bara så du vet det – vi tänker inte några som helst elaka tankar kring klimatet en sådan gång. Fast jag undrar förstås lite över varför jag då här länkar till SMHI…

Det var väderleken det – det finns andra ”lekar” – som fotboll och där har det framförts tankar om att de svenska fotbollsdamerna är – underbetalda.
Några har till och med anmält saken till DO – diskrimineringsombudsmannen (eller något liknande).

Är det så att , du som jag, har tillgång till Youtube kan du – här – ta del av vad (den allt mer kände – Youtubern) Henrik Jönsson anser om den saken.

Oj, mumlar jag när jag läser vad Patrik Engellau berättar i sin krönika om att en – i Sverige boendes ryss – har sökt asyl i Polen. Och fått den beviljad:

”Denis Lisov hade flytt från Sverige och sökt asyl i Polen. Svenska myndigheter hade efterlyst Lisov och begärt honom utlämnad till Sverige. Detta hände för några månader sedan. Den nya nyheten är att en polsk domstol just beslutat att inte utlämna Lisov till Sverige eftersom Sverige har kränkt Lisovs mänskliga fri- och rättigheter.”

Jag kan inte riktigt komma på varför jag nu vill citera Clemens som säger ”Har du tänkt på att de länder som våra inkommande säger sig komma från inte är ett dugg intresserade av tanken på ett mångkulturells samhälle?

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

En skola för alla?

Det har under flera år skrivits en hel del om orsakerna den låga kvaliteten i den svenska skolan. Många förslag har publicerats  till hur den skulle kunna förbättras liksom exempel  på hur man lyckats vända dålig trend  till det bättre.

Professor Christopher Gillberg lanserar i en artikel teorin om att det är
det är dagens betygssystem som slår ut alltför många elever.

”Vid utformningen av betygskraven för de teoretiska kunskaperna i 
grundskolan har Skolverket inte tagit hänsyn till att ca 13 % av eleverna
har en svagare teoretisk begåvning. Nyligen larmade Lärarnas Riksförbund om den höga andel  -17 % – som utifrån betygskraven inte är behöriga att söka till gymnasiet. Man ser en risk for utanförskap som skolsystemet därmed skapar. Teoretisk är en typ av begåvning som ofta är högt premierad i vårt samhälle, andra är till exempel emotionell, social, praktisk, musikalisk, konstnärlig och motorisk begåvning.

Gillberg menar att många elever i grundskolan med den gällande läroplanen
inte har förutsättningar att klara godkända betyg (A-E) och riskerar utanförskap.
Skolverket behöver i samverkan med relevanta professioner skapa ett betygssystem och en läroplan som tar hänsyn till elevers olika förutsättningar.
Vi behöver en skola för alla!”

Frågan är hur mycket mer urvattning vårt skolsystem tål i jämförelse med utlandet. Många länder har anpassat sin utbildning efter elevernas olika förmåga och skapat elitskolor.
Hos oss har majoren Björklund ofta pläderat för införande av elitskolor
https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/skola/jan-bjorklund-vill-infora-elitskolor-har-varit-tabu/

och Lärartidningen 
https://lararnastidning.se/elitskola-fulltraff-eller-stolpskott/
frågar sig hur bra en elitskola är.
/Åke

Kategorier
Nattgöken

Två av tre är oroade…

Det var de här raderna som fick mig att reagera:

”Det där kommer inte heller att slå bland alla instagrammande klimataktivister. De kommer aldrig att köpa att vi kan rädda världen genom att odla vår trädgård: Ta det lugnt, sluta skrika, ha lite trevligt och plantera träd.
Vad ska de då göra av ångesten, skammen, försakelserna och hysterin?
(Min fetmarkering)

Den som skriver så är Johan Hakelius i en krönika i Expressen. Om du läser vad han skriver så får du ta del av ett – seriöst – förslag som beskriver hur vi kan minska vår oro inför framtidens klimat. Som Hakelius berättar om på det här sättet:

Forskare i Zürich har räknat ut att två tredjedelar av den koldioxid som tillförts atmosfären genom mänsklig aktivitet kan bindas i nyplanterade träd. Vi skulle kunna komma ned i halter som ligger i nivå med de som rådde under tidigt 1900-tal. Då planteras träden enbart på platser där de kan växa väl och inte på mark som används för att odla mat eller till stadsbebyggelse.

Om du tillhör den gruppen som rubriken pekar på – Två av tre svenskar är klart oroade över klimatförändringarna. (Det visar en stor mätning om svenskarna och klimatet som Demoskop har gjort åt Expressen) 
…då kanske du ska läsa vad Hakelius skriver som möjligen kan få dig att känna dig en aning lugnare över vetskapen om att det faktiskt går att ordna till vissa saker – om man bara vill…

Kategorier
Bjarne Wilmarsgård Nattgöken

Om flygskammen…

…kom jag att tänka på – den svenska då – en liten stund när jag i SvD läste:

Den europeiska flygplanstillverkaren går för första gången om rivalen Boeing. Det rapporterar Reuters efter att Airbus på tisdagen bekräftade sina leveranser för det första halvåret. – 389 flygplan.
Airbus har angivit leveranser av 880–890 flygplan för hela 2019.” 

Några siffror om Boeings leveranser står inte men jag antar att de inte är så mycket lägre.

Nåväl, jag blev sittandes en stund i någon slags fundering kring det här med att det finns så många svenskar – som det syns – är så förtjusta i, rent av älskar, att göra det egna livet så besvärligt de kan. För all del – en viss överdrift – men till vissa delar då – någon slags lust att ägna sig åt leka fakir (självplågare).
Nå, det är mycket jag inte förstår va gäller mänskligheten men för egen del undviker jag så mycket jag kan sådant som minskar min egen känsla av att ”livet är härligt”.
Och i de orden finns inte plats för vare sig flygskam, eller andra skammar, va det gäller mitt resande. Som till 95 procent består av bilresor. Gärna långa sådana.

Åter till den svenska flygskammen – som du kan få en uppfattning om om du klickar på det röda ordet. Upp kommer då en karta med små flygplan på. Om du klickar på dem så får du ta del av just det flygplanets rutt och lite andra uppgifter.

Du kan förflytta kartbilden genom att t ex ”dra den” med musen och på så sätt se flygaktiviteterna över Sverige. Eller över hela planeten…
Då ser du att många av de som flyger över Sverige är förbipasserade plan från andra länder på väg till andra länder utanför Sverige.

Nog kan man väl anse att det är glest mellan flyget över Sverige och speciellt då över landets norra delar.

När Clemens och jag hamnar i pratstunder kring det här med flygskam, suckar han djupt och säger: Vad fan kan man komma på som förmår regeringen och alla dessa klimatprofeter upp ur meningslöshetens kvicksand.

Kategorier
Nattgöken

Är Jimmie en – banan?

Kan det vara så att Jimmie Åkesson kan liknas vid en – banan? 
Kan man likna våra stora media som – iskallt vatten?
Kan man se sju av våra politiska partier som – apor?

”Fem apor blev placerade i en apbur. I taket hängdes en banan som aporna inte kunde nå. En stege placeras i buren så att aporna skulle kunna nå bananen. 
Varje gång en apa försökte klättra upp på stegen för att nå bananen, blev alla aporna nersprutade med iskallt vatten.

Efter några försök lärde sig alla apor sambandet mellan försöket att nå bananen och det kollektiva straffet att bli nersprutade med iskallt vatten. De lärde sig att om de ville fortsätta vara varma och torra så var det bäst att hålla sig borta från stegen. Från och med nu försökte ingen av de fem aporna nå bananen.
Det fanns inget behov av vattenbehandlingen längre.

Nu byttes en av de fem aporna mot en ny apa. Den nya apan, som inte kände till vattenbehandlingen, försökte ta bananen. Inom loppet av en sekund attackerade de andra fyra aporna honom och bet honom ett flertal gånger, tills han slutade försöka nå bananen.
Observera att vattenbehandlingen inte användes längre.

Samma procedur upprepades. En av de fyra aporna som erfarit den ursprungliga vattenbehandlingen blev utbytt mot en ny, och återigen bet de andra aporna honom till lydnad, även den näst nyaste som inte varit med om vattenbehandlingen.

Till slut fanns det fem apor i buren, varav ingen hade upplevt den ursprungliga behandlingen. Då introducerades en ny apa. När denne försökte nå bananen, hoppade alla fem andra aporna på honom och bet honom. Ingen av dessa apor kände till den ursprungliga kollektiva bestraffningen med kallt vatten.

Ingen visste varför man inte fick ta bananen, men de hade lärt sig att det inte var tillåtet att ta den.
Ingen åt bananen och ingen visste varför.”