Jag kunde inte…

…hålla mig när jag nyss läste den här texten hos Nyheter idag:

På Socialdemokraternas partikongress 2013 satte Stefan Löfven målet att Sverige skulle få EU:s lägsta arbetslöshet 2020 med hans partis politik. I dag, med några månader kvar till 2020, ligger Sverige på 22:a plats av EU:s 28 medlemsländer. 

Teckning: Jeander.

Det är verkligen inte fel att ”sätta mål” för sin verksamhet. Det har jag själv gjort massor av gånger på den tiden jag drev ett mindre tidningsförlag.

– Vi ska nå lägst arbetslöshet i EU. Det är det förpliktigande delmålet, men vi ska åt full sysselsättning. Det mina vänner, det är socialdemokratisk politik, 
sade Stefan Löfven på partikongressen för sex år sedan.

Försöker lite föreställa mig hur man som ansvarig för ett riksdagsparti som Socialdemokraterna resonerade (inom gruppen) då man kommer på att sätta ett så omöjligt mål som att ha EU:s lägsta arbetslöshet inom en så tämligen kort framtid.

Jag kan inte tänka mig annat att de själva måste ha (insett) förstått att det var en – omöjlighet. Men det visste de ju – att väljarna inte hade en aning om – så ”Va´fan, vi kör med det”. Så får vi se – kanske de lade till…

Jo – och nu är det inte så lång tid kvar innan vi inte bara ”får se” utan även får ta del av – vågar jag kalla det – för fakta?
Fakta – som väljarna har glömt när det är dags för nästa val – och då möts av nya Socialdemokratiska ”delmål” som väljarna (då) heller inte har nog kunskap om för att värdera.
Om nu inte S lovar att stoppa eller i alla fall kraftigt minska invandringen…

Du – det var en riktigt dålig avslutande tanke – om en osannolikhet.

Om skolorna i Vingåker…

…har det inte skrivits – eller hörts – så mycket om på senare tid. Så allt lunkar väl, då, på i samma gamla vanor.
Vilket får mig att fundera lite över hur jag ska tolka det.
Kanske som Claudia De Longueville – som i en kommentar till en artikel på DGS skriver följande:

”Det tog långt över hundra år att bygga en högklassig svensk skolkultur, Lennart.
Efter tre decennier av illdåd är den förvandlad till den grushög, som nu kan beskådas.
Mardrömslik misshandel av skolan har sänkt även universiteten till sopklass.
Svenska elevers kunskaper har rasat mot ett svart hål samtidigt som betygsinflationen galopperat mot oändligheten.

Katedern är bränd och lärarprofessionen slaktad.
Adjunkter och lektorer är utrotade.
Ignoransen och ineffektiviteten är satt i system och kunskaper åtnjuter i dag lika högt anseende, som den yrkesgrupp som är satt att bibringa dem.

Det svenska skolsystemet fungerar inte alls.
Alla internationella undersökningar visar, att det är ett absolut fiasko.
Aldrig har det släppts ut grupper av så obildade elever och aldrig har medelgoda och duktiga elever fått så lite stimulans.
Den svaga tredjedelen, som inte bara stör all undervisning får dessutom praktiskt taget alla resurser.

I OECD:s rapport från 2015 konstaterades, att Sveriges självbild av att vara en kunskapsnation inte stämmer med verkligheten.
Social utjämning och inte kunskapsförmedling varit den svenska skolans huvuduppgift sedan 1960-talet. (min kursivering – för att jag finner detta sant)

Kunskapsförmedling har ersatts av snömos och svammel
Det har gång på gång visats, att svenska elever är svaga i kreativ problemlösning, självständigt tänkande och enkannerligen i läsförståelse.
Brister, som rimligen inte befordrar elevernas intellektuella utveckling och som sannolikt inte heller gagnar demokratin eller den politiska toleransen.”

Hur kan det ha blivit så här då? Varför gör inte föräldrarna något?
Frågar jag mig, för de bör ju ha full vetskap om det allt sämre läget i skolan.
En annan av dem som givit kommentar skriver:

Jag tror att en faktor är att ingen har idag tid eller ork att lyssna; det hinns inte med om man skall visa hur lycklig man är och presentera vilken mat man precis avnjutit på alla sociala plattformar. Dagens människor lägger sin fritid på trivialiteter som inte för dem själva eller mänskligheten framåt, men väl bakåt.

Tendensen har varit tydlig en längre tid och gäller för hela västvärlden; man orkar inte lyssna på sakkunniga experter. Det är en sådan enorm uppförsbacke att behöva koncentrera sig, för det måste man om det rör är ett ämne man inte behärskar, att man helt enkelt inte ids.

Jaha! Vad ska vi då säga om det – bästa Vingåkersbor?
Jag själv svarar med att kopiera vad jag skrev i går:

Om jag bodde i den kommun jag kan se framför mig skulle den kommunen ha en egen ”blogg” där en ansvarig (t ex kommunchefen eller kommunfullmäktiges ordförande) i en veckokrönika – småpratade med sina ortsbor på ett personligt sätt om sådana här saker.
Berätta om: ”att, jo så är det – och det innebär att – och det får de här konsekvenserna för oss i kommunen”.

Visst kan man…

…man väl bli sittandes i funderingar? I alla fall om man som jag – har tid över för sådana nöjen. Som jag ser det – en skön känsla av att just inte behöva bry sig så mycket om annat än att få dagarna att fyllas av egna nöjen – som att läsa bloggar och ”alternativa medier” som ger grunden till så många funderingar.
Ger intellektuell stimulans.

Jag tillhör inte de personer som ängslas så mycket. Men kan nog i alla fall medge att att jag fick små funderingar åt det hållet när jag hos Samhällsnytt läste dessa rader:

Kraftiga neddragningar att vänta i kommunerna
”I takt med att staten dumpat över ansvaret för sin misslyckade invandringspolitik på kommunerna har alltfler av dessa fått ekonomiska problem med allvarliga konsekvenser som följd. Tidigare har SKL varnat för bland annat skattehöjningar och nu varnar man åter igen för att det allvarliga läget kan komma innebära drastiska neddragningar.

– Vi har ju pratat om detta i åratal, och det finns anledning att vara lite självkritisk. För det är som att man inte tagit det allvar. Men nu sker det, och då kommer man inte kunna blunda för det längre, säger Annika Wallenskog, chefsekonom på SKL.

– Det här är inget som hänt över en natt utan kommunernas ekonomi har urholkats under lång tid. Men något som påverkat situationen är flyktingmottagandet 2015, där man redan från början i de kommuner som tog emot flest hade dåliga förutsättningar vad det gäller arbetsmarknad och integration. Och det har gjort situationen ännu tuffare, säger Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Jönköping.

I 99 procent av landets kommuner genomförs redan i dag besparingar men det som nu väntar är betydligt mer drastiska åtgärder. (min kursivering)

– Det är stora förändringar som måste till. Kommunerna behöver tänka om helt och hållet kring vilken service man erbjuder, säger Wallenskog.

– Kommunerna kommer tvingas fundera på hur man kan bedriva sin verksamhet på ett nytt sätt. Det kan vara att man inte längre har nattillsyn av äldre med hjälp av personal utan genom kameror eller att lärare får åka runt mellan många skolor och så får eleverna delta i lektionen via videokonferenser.”

Om någonting i Sverige sägs omfatta 99 procent är jag säker på att Vingåker finns med bland dem – vilket styr mina tankar till att förklara för mig själv att:

Om jag bodde i den kommun jag kan se framför mig skulle den kommunen ha en egen ”blogg” där en ansvarig (t ex kommunchefen eller kommunfullmäktiges ordförande) i en veckokrönika – småpratade med sina ortsbor på ett personligt sätt om sådana här saker.
Berätta om: ”att, jo så är det – och det innebär att – och det får de här konsekvenserna för oss i kommunen”.

På något sätt skulle det kännas en aning tryggare. För mig alltså…

Men en sådan kommun finns inte i Sverige – och jag kan svårligen tänka mig att Vingåker skulle bli den första. Det finner jag vara ett trist konstaterande…

PS – tillhör du en av de (sällsynta?) Vingåkersbor som vill få mer kunskap/information om kommunernas ekonomiska framtid så kan du – här – ta del av vad ledarsidorna.se skriver i dag.

En önskad lokalpolitiker…

Jodå, det händer enstaka gånger att jag också tänker ”Jag måste vara galen”. Vilket poppade upp när jag läser i AB att den ”folkkära tittarfavoriten” Ingalill Mosander måste sluta med sina populära inslag i ”Go kväll”.
Att där prata om böcker och bokläsning.

Nå, jag kopierar en del text ur ABs artikel och ber att du försöker tänker dig läsa samma text (med vackra omdömen) men att då byta ut orden bokbranschen och böcker till någon inom lokalpolitiken i Vingåker.

Även inom bokbranschen tycker man beslutet att lyfta bort Ingalill Mosander är märkligt.

– Jättemånga människor har genom henne fått utomordentliga boktips, säger Ann-Marie Skarp, förlagschef och vd på Piratförlaget.

Att ha någon som kan väcka läslust (intresse för lokalpolitik) och inspirera människor till att läsa är viktigt för alla – även för bokbranschen (Vingåkersborna) , menar Dorotea Bromberg, förlagschef och vd på Brombergs förlag, som tycker beslutet är mycket tråkigt.

– Hon är otroligt viktig och sprider en sådan läslust (intresse för vår lokalpolitik) . Hon är helt unik helt enkelt, säger hon.

Vad gör henne så speciell?

– Hon har allt som krävs för att kunna tala om litteratur (lokalpolitik) på ett lättillgängligt sätt.

Har ni kunnat märka en ”Mosander-effekt” när hon pratat om era författare i tv?

– Ja, det har märkts, helt klart. Jag tror det är det program som haft mest effekt på bokförsäljningen (Förståelsen av vår kommun) , säger Dorotea Bromberg.

Ann-Marie Skarp menar att Mosander spelar en viktig roll för läsarna genom att gallra i den enorma bokutgivningen (mängden floskler):

– Hon har varit en otroligt bra vägledare. När hon sagt någonting har man märkt att det betytt mycket för intresset för böcker (för lokalpolitiken i Vingåker).”
(min kursivering)

Hm – man skulle ju då lätt kunna se framför sig en entusiastisk lokalpolitiker som – i samma berättande stil som Johan Hakelius – förklarar för oss (okunniga) i Vingåker t ex om sina funderingar kring det här med – kommunalskatten…

En som däremot vet det mesta om kommunalskatter är Göran Persson -Expressen skriver:

Den tidigare statsministern Göran Persson riktar svidande kritik till Socialdemokraterna.
I synnerhet kritiserar han skattesystemet, rapporterar TT.

– Den fråga som är akut och farlig är kommunalskattediskussionen, där du kan säga i dag att den som betalar högst skatt får sämst service, sa Persson på en pressträff på tisdagen.

Civilkurage?

Ett fint ord, kom jag att tänka på när jag läste det i en artikel i Kuriren som berättade om att – Tennisparken i Vingåker utsätts för ”förstörelse” – som det står i tidningens rubrik. 

”Jag kände att det började bli för mycket skadegörelse både på utemöbler och växter”, säger Laura Bende – som är landskapsarkitekt i Vingåkers kommun.
Jag vet inte hur det är för dig – men ett sådant uttalande väcker funderingar hos mig.
Alltså – ska man se det så att det finns ett läge av ”lagom skadegörelse för Tennisparken?”
Skadegörelse – är inte det någonting helt annat det är normalt slitage? Jag menar att barn kan ju (omedvetet) vara lite oförsiktiga, funderar jag, och hamnar i debatt med mig själv om vad jag menar med barn och deras ålder när de mer närmar sig åldersgränsen för att kallas ungdomar där de mer medvetet vill förstöra saker.

Velar lite och hamnar i stället i nya funderingar kring vad jag läser som lösning på ”problemet”. Eller är det rent av en en utmaning – som vissa regeringsledamöter gärna beskriver en situation.

Skadegörelsen är polisanmäld – vilket fick vår områdespolis, Pirjo Svegréus, att lägga ut ett inlägg om förstörelsen i parken på polisens Facebooksida där hon berättade att hon ”fått namn” på på några ungdomar som utpekats som ansvariga för förstörelsen.

Tuffa tag, tänkte jag.
Du, det tänkte jag inte alls, för bäste läsare, hur många gånger i ditt liv har du tittat in på ”polisens Facebooksida?” Antagligen färre gånger än du besökt vår lokala PROs hemsida. Jag själv – aldrig.

OK polisen vet (vågar jag väl anta) vilka ungar (antar jag också) det är som är ansvariga för skadegörelsen. Vad händer då?
Jo – berättar vår lokalpolis: ”Ungdomarna är inte straffmyndiga  så det blir hemkontakt av mig eller också av mig och socialtjänsten.”

Nu vet jag inte vad ordet hemkontakt betyder i verkliga livet, men eftersom jag har fördomar anar jag att det handlar om någon slags förmanande samtal med föräldrarna.
I mitt liv förväntar jag mig också att ”nu får ni en faktura på vad skadegörelsen kostar”.
Då jag menar att föräldrarna har betalningsansvar för vad deras ungar förstör.

Så blir det förstås inte. I polisens Facebook-råd lyfts också frågan om övervakningskameror i Tennisparken.
Sannolikt lika otänkbart som faktura till föräldrarna. Tänker jag när jag läser vad Robert Davidsson, ordförande i samhällsbyggnadsnämnden i vår kommun säger:
”att han anser att det alltid finns en konflikt mellan personlig integritet och övervakning.
Jag är av den uppfattningen att man måste kunna röra på sig på allmän plats utan att bli dokumenterad eller filmad – men det kanske kan vara en lösning”.

Velpotta, tänker jag, som vet att man t ex, i London city, inte kan gå ett steg utan att vara övervakad. Bryr jag mig noll om…

Vilket också gäller mig själv och centrum av Vingåker.
Enär mitt  personliga samhälls-samvete är renare än Davidssons underlakan. Mig får de övervaka hur mycket de vill bara jag får vara i fred hemma på muggen och i sovrummet.

Ska jag nu komma med ett ”Medborgarförslag” till kommunfullmäktige – om kameror lite överallt i kommunen. Eller i alla fall i Tennisparken?
Livet består emellanåt av svåra frågor…

Vad kommer nu ordet civilkurage in i det här? Jo, vår lokala polis säger:
”I kommentarerna till mitt inlägg lyfts civilkurage fram, att man säger till när man ser något”.
Civilkurage är ett fint ord som för sällan efterlevs…

Bonnläppar…

…finns det folk som kallar oss som bor i Vingåker – en del på skämt andra med lite större allvar. Kom jag att tänka på – sent i gå kväll – efter en mycket skön helg.
Där jag plötsligt mindes en tidigare dag då fyra personer – inga barn – som över en synnerligen god middag förde resonerande samtal. När livet är som bäst!

Att jag kom att tänka på det beror på att jag igen läste följande rader av Johan Hakelius i en tidigare krönika i Expressen:

”I vår egen tid finns ett helt gäng turnerande tänkare som reser från världsstad till världsstad och drar städernas bästa argument för alla som kommer i vägen. Kjell A Nordström heter en. Det var han som häromåret kallade landsbygden ”skräpyta” och sammanfattade dess framtid så här:

– Där finns inga universitet, ingen underhållning, ingen shopping, bara träd. Åker du dit kommer du hitta tre alkoholister, några barn, och ett par knäppgökar. Det är det som återstår, alla andra har stuckit.”

Jag kände (igen) en vag känsla av att jag höll med om detta. Du – en liten stund bara – innan jag sa till mig själv att ”jag är ju inte det minsta intresserad av universitet, shoppning eller underhållning och jag gillar ju skogarna med alla dess träd. Och jag gillar barn och (i alla fall vissa) knäppgökar”

Men kunde ändå inte riktigt få bort den första känslan. Som jag tror till viss del bygger på att det finns vissa – visserligen mycket få – dagar då jag (i Vingåker) känner mig som vad troligen en manlig balettdansör skulle känna när han plötsligt upptäcker att han är omgiven av tanterna i ortens PRO-Linedancegrupp.

Om jag själv bättre kommer på varför det är så – kanske jag återkommer i ämnet.
Det kanske rent av är så att jag är en av knäppgökarna – tänkte jag lite snabbt innan jag bestämde mig för att genast börja botanisera bland mina favoritbloggar på internet…

En udda sida av…

…mig själv – kan man ju tycka att det är – är att jag har lätt för att vilja lägga mig i när jag ser att någonting som sköts klantigt. Enligt min mening då.
Och speciellt då om det klantiga utförs i en mening att göra livet behagligare (roligare) för andra människor.

På senare tid har jag retat mig lite på vårt lokala PRO och dess hemsida – som inte är dålig – för den är värre än så – rent av uselt skött och till noll glädje för medlemmarna. Fortfarande – enligt mig…

Varför jag nu skulle bry mig om det då jag inte är medlem i PRO. Men (förmodligen) i en blandning av min inre lusta att vara besserwisser som påverkats av att pro-medlemmar beklagat sig över hur vårt lokala PRO sköter sig – väcktes en lusta att – till dess styrelse – framföra vissa funderingar till förbättringar jag fick när jag tittade in på föreningens hemsida.

Om du nu blir nyfiken av vad jag skriver och klickar dig in via länken möts du av – som jag förmodar – en ingångssida ”med den vackraste och mest lockande bilden av Vingåker” som styrelsen kan se framför sig. Åbrogården!
(Eller om det nu var den tidigare webbansvarige?)

På ingångssidan möts du också av rubriken: Aktuellt från Vingåker – information från år 2018.
Varav den förste berättar om en medlemsmöte den 26 september samma år.
Den andra informationen sägs handla om Boule men när man klickar på den länken kommer man till en tom ruta.

Tillhör du de idoga och nyfikna så kanske du klickar på länken till:
Till nyhetsarkivet – och får då bl a kännedom om att föreningen har en teaterresa den 23 november. År 2017…

På PRO-hemsidan finns också en länk till något man kallar ”Verksamhet” där du får veta vad PRO bjuder sina medlemmar att delta vid.
Som – Resor & utflykter.

Någonting som jag antar borde locka de allra flesta av den åldrande medlemsskaran.
Kolla – och du finner den Svenska historiens sämsta marknadsföring av en reseverksamhet. 


Tänkte jag för mig själv alltså – och bestämde mig för att ge några enkla tips på hur det skulle kunna se ut genom att bland andra (på 14 minuter) tillverka en (av mig påhittad) annons för en resa till Rejmyre. Som ser ut så här:

Jodå – givetvis tror jag själv – att om PRO på sin hemsida satte in liknande ”information” om sina olika verksamheter (som inte kostar något) – och berättade för sina medlemmar att ”NU – uppdaterar vi varje vecka vår hemsida” antar jag att lusten, och möjligheten, att delta – från medlemmarna – skulle öka betydligt.

Som det är i dag kämpar vårt lokala PRO med föreningen ”Bårhusets vänner” om att ha minst antal besökare till sin hemsida.
Ganska förståeligt – eller hur?…

Plasthyckleriet…

”En gång var det fantastiska materialet plast något som var trendigt och hyllades som bakteriefritt och hållbart. För hårdplasten är just det och den så utskällda plastpåsen visade sig vara mer klimatvänlig än den ekologiska tygkassen. 

Men numera har plast blivit en symbol för miljöförstöring, för att vissa länder i världen inte hanterar sina sopor. 

Och då har plasten tagits som gisslan hos miljörörelsen som ser goda chanser att plocka politiska poäng genom att förbjuda den, trots att det i Sverige inte är något problem.”

Den som skriver så – och rubriken – är Rebecca Uvell Weidmo – som i sin text väl beskriver ”hyckleriet inom regeringen” vad gäller synen på svenskarna och deras hantering av plastprodukter.

Läs vad Rebecca skriver och fundera gärna över hur du själv ser på saken.

Min misstro för den sittande regeringen växer lite för varje dag…

Idag darrar de kriminella gängen av skräck

Rubriken kommer från ett inlägg i dag på en av de många bloggare jag följer. Den här bloggaren kallar sig ”Petterson gör Sverige lagom” och jag förstår snabbt att rubriken är en ironi över att sju partier (av våra 8 i riksdagen) i dag möts under en timme för att partierna ska föra samtal om hur gängvåldet ska hanteras.
Pettersson redovisar i sin bloggtext vad partierna har för förslag för att stoppa gängvåldet. Om man är snäll kan man säga att inget av förslagen är av det slaget att det kan införas – bums. Vilket jag själv förväntat mig.
Nu har jag väl denna torsdag inte vaknat med ett speciellt snällt sinnelag – därför berättar jag gärna om några av de förslag som ska hanteras under denna – timme…
Liberalerna vill:
Förbättra det brottsförebyggande arbetet med satsning på skola, socialtjänst och integrationsåtgärder.
Vänsterpartiet vill:
Tillsätt en haverikommission om våldet.
Moderaterna vill:
Vistelseförbud så att kriminella kan stoppas från att återvända till sitt gamla område.
Socialdemokraterna vill:
Brottsförebyggande åtgärder
.
Kristdemokraterna vill:
Tillträdesförbud för personer som begår brott i butiker.
Miljöpartiet vill:
Bryt nyrekryteringen, bland annat införa ny brottsrubricering om kriminell rekrytering.
Centerpartiet vill:
Stärkt vittnesskydd.

Du – nog kan vi väl klart förstå att de som ingår i de kriminella gängen nu inte kommer att våga gå utanför dörren i framtiden när de kan läsa om sådana (för dem) ruskigheter…

Jodå, om du läser Petterssons text så ser du att partierna har fler förslag på hur de kriminella gängen ska stoppas. Gäsp…

Skadeglädje?

Jo, jag tror f-n i mig att jag börjar känna en första lilla känsla av skadeglädje. Tänkte jag när jag läste vad Bitte Assarmo i dag skriver på DGS.
Rubriken till inlägget säger:

Socialdemokraternas sjukliga SD-fixering är förödande för Sverige

En bit ner i texten läser jag:
Socialdemokraternas sjukliga fixering vid Sverigedemokraterna har visat sig vara riktigt illa för Sverige.
Hela den huvudlösa flyktingpolitiken 2015, då de öppna gränserna och den bristande kontrollen banade väg för dagens absurda situation i flera av landets kommuner, härrör från just denna fixering.
Att Stefan Löfven talade sig varm för ett Europa utan ”murar” handlade inte alls om att hans hjärta klappade varmt och innerligt för 163 000 asylsökande – utan om att det var just på detta sätt han kunde markera skillnaden mellan sitt parti och SD.
Det var det som var viktigt för Löfven, inte medborgarnas eller ens de asylsökandes väl och ve.

Jag har under en längre tid varit så förvånad över de övriga partiernas påhopp på SD. Vilket fick mig att ladda ner deras ”program” i min dator för att se vad det är där som framkallat detta ”SD-hat”.
Just ingenting – om du frågar mig.

De övriga partiernas främsta argument för att dissa SD var väl ungefär att ”Där fanns i början av deras start folk med nazistiska åsikter”.

Om det vet jag just ingenting – men om det nu var så – så var det så länge sedan att för min del – är preskriberat. SD av i dag är – vad det gäller den saken – lika rent i tankarna som vilket annat svenskt parti som helst.

Nu kommer den känsla som framkallar min smygande skadeglädje. Om nu SD – för länge sedan – var ”besmittat” så har det sedan länge klarat den åkomman och är nu ett lika seriöst parti som de övriga – var…

En gång i tiden – har det sagts mig – var Socialdemokraterna ett hedervärt parti som åstadkom mycket gott för vårt land.
Det är de inte längre – tycker allt fler svenskar.
Om jag nu jämför S med SD – så har de gått åt olika håll.
SD har blivit hedervärt och S gått den andra vägen – till ett sunkigt parti som fördärvat Sverige till något av ett elände.
I samarbete med MP och V då…

Det var på riksnivå det – men jag blev fort fundersam över oss i Vingåker.
Och där den smått illasinnade funderingen smög sig fram ”Jag undrar jag hur de 33,38 procenten av väljarna i Vingåker känner sig i dag – de som gav S sin röst i riksdagsvalet? Och förmodligen även i tidigare val…
Är de stolta över vad deras valda makthavare har åstadkommit med Sverige? 

Medan du funderar över den saken far jag till Katrineholm och spelar bowling. Antagligen återkommer jag här under kvällen…