Tennisparken

Ingen sa något. Så ingen frågade. När nu hela notan för Tennisparken står klar för Vingåkers kommunpolitiker väcker den både förskräckelse och ilska. Projektet som skulle få kosta max åtta miljoner kronor har blivit dubbelt så dyrt.

Henrik Wising på Kuriren har gjort ett gott arbete i sin artikel som börjar så.
Och som så graverande tydligt visar hur ansvarslöst man jobbar inom vår kommun. 

Omställningen av parken till en populär mötesplats för Vingåkersborna skulle totalt få kosta åtta miljoner kronor.
När jag läser vad Kuriren skriver i ämnet – säger jag som Anneli Bengtsson har svarat Henrik Wising när hon fick ta del av att Tennisparkens kostnader nu hamnar på 15,7 miljoner kronor:
”Jag blev förbannad”,
Bengtsson – då är vi minst två om den saken
För all del jag delar även till fullo ekonomichefen Elin Höghielms uttalande:
Jag blev förskräckt…

Det verkar man ha rätt att säga om en hel del i den här soppan. Tänker jag när jag läser i Kurirens artikel att totalentreprenör för parkens ombyggnad har varit Skanska där Charlotte Prennfors säger:
– Men vi vet inte vad som ingick i deras entreprenad.

OK – nu vet jag inte vilka som ingår i det vi som Prennfors uttalar sig om. Kanske hon menar ”vi inom moderaterna” – men vi som bor i kommunen får väl sannerligen hoppas att någon inom kommunen har kunskap om avtalet som skrevs.
Förhoppningsvis då några hos de ansvariga inom kommunen dvs samhällsbyggnadsenheten som utfört projektet, och förvaltningsledningen.

Nog kan jag föreställa mig att det finns en och annan ansvarig inom kommunen som för närvarande har en del sömnsvårigheter. Inte minst då kommunchefen Ralf Hedin som är den är ytterst ansvarig för att alla fakturor till kommunen är godkända.

För egen del känner jag hur jag blir allt mer nyfiken på vilka personer som ingått i den ”styrgrupp” Anneli Bengtsson hänvisar till.

– Dyker det upp oväntade kostnader, och det gör det ofta i sådana här sammanhang, kommer man i min värld till politiken och äskar mer pengar. Men det har ingen signalerat om vid återrapporteringarna, säger Anneli Bengtsson, i Kuriren.

Lite på sidan om – men nyfiket undrar jag – hur hade man inom kommunen (styrgruppen) agerat om de plötsligt fått besked om att ”Nu har vi gjort av med alla de beslutade åtta miljonerna men vi har mycket kvar att göra innan parken blir färdig”?

Får jag så bli ännu lite mer ”högst personlig” och framföra att jag personligen finner Tennisparken lika inbjudande som väntrummet hos min tandläkare i Västerås. Vilket – vill jag framföra till min tandläkares fördel – är synnerligen otadligt. Men kan trots det inte locka fram någon slags mysig stämning.

Och Clemens och jag har mumlat lite om att ”den merit som avgjorde att de som fick jobbet att planera parkens utformning måste ha varit att de var ”genuscertifierade och medlemmar i facket” – för någon vida kunskap om hur man skulle åstadkomma omdaningen av parken till en populär mötesplats för Vingåkersborna (som verkar ha varit grundtanken hos beställaren) verkar de inte ha.

Nå – det är jag det – som vad jag förstår – inte kommer att bli någon flitig besökare i Tennisparken.

Och ser nu med spänning fram emot ett kommande ”Distriktsmästerskap i konsten att skylla på någon annan”.
Nå, en sak vet vi – du och jag – det blir vi som får betala Tennisparkens merkostnader.

Som en liten personlig avrundning – en fundering som pockade på uppmärksamhet – Robert Skoglund (S) sägs vara ansvarig för tanken bakom att kommunen drabbats av en årlig Mångfaldsfestival.
Skulle man inte kunna tänka sig att den tidigare oppositionen nu visade lite ”stake” och  – i Tennisparken – arrangerade en Enfaldsfestival – där de inbjöd tidigare KF-majoriteten – plus de väljare som valt dem – för att lyssna på ironiska tal från  – välj själv du…

PS – vi har ju ett skolbygge på gång – skrämmande tankar passerar…

Varierat känsloläge?

Du, sa Clemens, jag undrar hur man känner sig inom våra lokala politiska partier idag. Och menade att känsloläget troligen varierade mellan partierna.

Man behöver ju inte tala om migrationskrisen och Sveriges pågående partipolitiska förvirring eller ens skolan hela tiden, man kan ju också tala om helt andra saker, till exempel Vingåker. Och om man talar om Vingåker så behöver man ju inte tala om skolorna här hela tiden, utan man kan också tala om funderingar man har om kommunen.

Och det var vad Clemens och jag gjorde under en morgonfika. Och hamnade så småningom i kommunfullmäktige som avser att hålla sitt nästa möte den 29 oktober.
Det gick ju lite sämre för en del partier, på så sätt att de fick färre röster i år än vid valet 2014, vilket har påverkat hur många delegater de fått i KF den nuvarande valperioden.

Du, sa Clemens igen, du som så ofta säger att ”den som förstår sig på människor vinner valet” vad tror du om att Liberalerna inte fick ett enda mandat i år, att VTL minskade till ett (från 4 år 2010) liksom Miljöpartiet. Även Socialdemokraterna tappade ett mandat.

– Det blir för mycket att berätta om, svarade jag,  och överförde hans fråga till en egen ”Hur tror du att de väljare tänkte när de gav sin röst till exempel till det lokala SD?”
Och fortsatte lite med att visst kan fundera över det när man vet att SD under den förra valperioden inte uträttat just någonting. Men som ändå nu fick fler röster än 2014.

Det funderade vi lite över liksom att de övriga partierna utanför S och M inte heller gett ifrån sig så många pip i KF.Eller genom insändare i Kuriren, men ändå lyckats få röster.
– Utom möjligen VTL då
, insköt Clemens. som i alla fall har bråkat lite genom att vara kritiska till den dåvarande majoriteten.
Otacksamt, svarade jag, men förståeligt eftersom människor inte bryr sig så mycket om vad partierna anser vara viktiga frågor.
– Ta till exempel MP, som förlorade så många röster den här gången trots att de – och många andra – oändliga gånger trumpetat ut faran med miljöproblemen.
Hemskt viktigt, sa väljarna, och kilade vidare till sin bilförsäljare.

Det är svårt att begripa sig på människor. antydde jag lite försiktigt, väl medveten om att jag i tidigare samtal med Clemens varit så kritisk till att ”Svensson” är ointresserad av att ta till sig – viss information.

– Inte tänker dom heller, sa Clemens, kan du få för dig att Vingåkersborna skänker minsta tanke om att t ex kommunens vattenledningar är urgamla och bör bytas omgående? Vet de ens om att det är så?

– Nja, svarade jag, det tror jag inte. Och om de tidigare har läst något om det så har de snart glömt bort det. Det finns ju för dem viktigare – det vill säga roligare (?) – saker att bry sig om som Mångfaldsfestivaler…
Dessutom – enades vi om, så är frågan om vattenledningsnätet, för en privatperson ingenting att bry sig om utan anses nog hos gemene man som en ”kommunal angelägenhet”. Och sådant behöver man därmed inte bry sig om.

Där fick Clemens telefon och fick viktigare saker att ordna än att sitta hemma hos mig och fundera kring lokalpolitiken i Vingåker.

Men jag själv blev sittandes i funderingar över hur någon svensk på riksplanet kunde får för sig att rösta på S & MP – eller stödpartiet V.
Tyckte de verkligen att den dåvarande regeringen har utfört ett så bra jobb att de var värda att få fortsätta styra Sverige.

Det tycker inte jag – och ännu mindre efter att ha läst – detta
Du – läs kommentarerna till artikeln.

Spännande läsning

Alexander Bard, är ett namn jag känner till och det tror jag du också gör. Jan Söderqvist, känner jag också till eftersom han tillsammans med Bard har skrivit böcker jag tidigare köpt och läst.

Har just köpt den senaste boken de publicerat.
Lockades av den här beskrivningen av innehållet:
”Vi ser oss om kring. Och vi vantrivs. Tillväxten slår nya rekord, fattigdom och analfabetism minskar, teknologiska innovationer skapar fantastiska möjligheter. Samtidigt känner vi alla innerst inne att det är någonting som är fundamentalt fel. Demokratierna har gått i baklås och producerar auktoritära översittare, en växande underklass bedövas med snabba kolhydrater och fördummande underhållning. Samhället infantiliseras, det politiska samtalet förfaller.”

Jag får också veta att: ”Digitalt Libido är en djuplodande och brutalt ärlig analys av människans alltmer akuta vilsenhet i det framväxande nätverkssamhället.”

Mums, tänkte jag när jag fick ta del av de raderna och nu har jag en bok på över 400 sidor som jag ska ta mig an under två nattliga färjeresor mellan Karlshamn och Klaipeda i Litauen och hem igen.
Utfärd på onsdag kväll tillsammans med en grupp på så där 25 bussresearrangörer.

Vingåker?

Varför skriver jag så mycket om ”omvärlden” och så lite om Vingåker?
Funderade jag nyss där jag satt i favoritfåtöljen och njöt av morgonens Fokus.
Mycket av tidningens innehåll lockar mig till att skriva om dessa ”märkligheter – som förekommer längre bort än Flen”.

Och funderar lite stilla över hur intressant Vingåkersborna tycker det är att läsa om. Och försöker föreställa mig hur många här i Vingåker som prenumererar på Fokus. ”Högst 2 procent av dem som prenumererar på Kuriren”, viskar en röst bakom högra örat.

Där blir jag lite irriterad över att jag inte (lätt) kan få veta hur många det är i Vingåker som prenumererar på Kuriren – men önskar att förhållande (siffrorna) mellan prenumerationerna vore det motsatta.

Nå. även i Fokus finner jag vissa meningar som väcker min skrivklåda – plus – ett slags sinnestillstånd som försöker påstå att det är – ironiskt. Jag vill då – ofta – t ex överföra märkligheter från rikspolitiken till Vingåkerspolitik.

Får jag ge några exempel? Tack…

Johan Hakelius, Fokus politiske chefredaktör, är den som skriver:
”Den journalistik som bygger ett slags förståendets och kunskapens arkitektur, där en artikel kan vila på en annan och resonemangen har historia, framtid och ett landskap att vistas i, är ovanlig.”

Ovanlig? Bah – saknas helt i Kuriren. Men förekommer ofta i Fokus. Därför vet jag – som prenumererat på Fokus sedan dess tredje nummer – mer än den som bara läser Kuriren och kompletterar med TV.
Jag menar då – annat – som tilldrager sig utanför kommungränserna.

Ja ja – det finns annat i Fokus som får mig att hamna i Vingåker – och inte helt ovanligt då – i Kommunfullmäktige. Som när jag läser:
Den kritik mot kvartalskapitalism som man kan läsa. höra och se i medierna är med andra ord i stor utsträckning ett syskonbråk mellan två samhällssektorer – finans och media – så båda lider av uppmärksamhets-underskotts-hyperaktivitetsstörning.” (min fetmarkering)

Det finns stunder då jag får funderingar kring KF i Vingåker. Och, jodå, det finns saker jag har synpunkter på. Som att jag där – hos delegaterna – saknar det som Hakelius i sin text ser som något negativt (får jag för mig) – vilket ska tydas så att jag önskar att de inom KF visade en betydligt större lusta att visa en större del uppmärksamhets- och hyperaktivitetslusta – än den som jag hittills sett på KF-mötena. Eller i det dagliga livet…

Det var ett tag sedan jag besökte ett KF-möte. Min kropp tål en hel del utmaningar – men inga större doser av tråkighet. Hur nyttig den än påstås vara.
Därför köper jag aldrig (sällan i alla fall) sådant som sägs vara ”ekologiskt odlat”. Det är inte bara det att jag ogillar (politisk) tråkighet – jag ogillar ännu mer att bli skriven på näsan hur jag ska leva mitt liv.

Men nu handlade det ju om KF – och känner hur jag, medan jag skriver, att jag blir allt mer förundrad över hur lite väsen som KF åstadkommer kring sig och vad de har för sig.
Och, någon som helst uppmärksamhets- och hyperaktivitetslusta att tala om kunde jag inte ta del av inför kommunvalet nyss. Små pip här och var – och i brevlådan kom valpropaganda vars innehåll var lika angelägna som att stå på Ica och undra om jag skulle byta märke /leverantör på mina toapapper.

För egen del skulle jag gärna se betydligt mer ”drag under galoscherna” än hittills…

Hur f-n nu det skulle kunna gå till – i Vingåker?

Kommentar:

Hm, jag ser Bjarne att du undrar över varför det är så lite skrammel i KF över vad de har får sig. En undring som tarvar en tanke kring hur arbetet i kommunen är tänkt att fungera. Man kan på goda grunder anta att politikerna är valda för att peka ut färdriktningen och att kommunens tjänstemän sen har att verkställa det praktiska. 

Trist nog är de flesta politikerna i kommunernas KF fritidspolitiker med varierande bakgrund och har därmed tveksam kompetens. Inte undra på att så många under en mandatperiod kastar in handduken för att ägna sig åt mer underhållande/givande sysselsättningar. Vem vill i längden tillhöra ett knapptryckarkompani.

Samarbetet mellan ledande politiker och tjänstemän fungerar ibland bra och ibland mindre bra.
Det första dilemmat är rolldilemmat som pekar på förutsättningen på samarbetet mellan politikerna och tjänstemännen. Dessutom finns relationsdilemmat som handlar om relationen mellan människorna.

Politikerna bör ägna sig åt vad-frågor, dvs ange mål, riktlinjer och färdriktning. Tjänstemännen tar hand om åt hur-frågor som detaljfrågor, bereder underlag och verkställer fattade beslut. Man kan anta att de flesta fritidspolitiker inte har tillräcklig erfarenhet att agera mot tjänstemännen som kanske inte alltid agerar
som de borde och därmed levererar underlag som inte är tillräckligt objektiva och värderingsfria. Man kanske har agerat på eget bevåg och tar för sig mer än det mandat man fått.

Relationen mellan styrelsen och oppositionen är inte oviktig. Så länge man är överens är jobbet enkelt.
Att styra en kommun med motpoler och politisk rivalitet liksom flytande majoriteter kan ha avgörande inverkan för väljarna.

Kommunernas handlingsfrihet bestäms till stor del av det statliga inflytandet med bidrag och regler.
Om dessutom kommunens ledande politiker är starka och har samma politiska färg som tjänstemännen reduceras KF:s möjligheter till att vara en stark och drivande kraft. 

Tror därför, trist nog, inte att resultatet av det senaste valet ger större förhoppning om ett bättre drag  under galoscherna i kommunen än under den senaste mandatperioden.
/Åke

Bristfällig vård

…förekommer i vår närhet. I alla fall, som det verkar, för oss som bor i Vingåker, noterar jag när jag i Kuriren läser:

Inspektionen för vård och omsorg anser att den medicinska handläggningen på vårdcentralen varit bristfällig. Ivo menar att handläggningen varit alltför passiv och att antibiotikaförskrivningen varit slentrianmässig. Ivo anser också att patienten och hennes anhöriga fick ta ett allt för stort ansvar för patientens vård.

Jo – raderna ovan handlar om Vingåkers Vårdcentral – och utlåtandet får mig att sucka en aning inte bara av personliga skäl utan också för att jag så sent som i går fick en ilsken (lång) beskrivning från en nära vän som livfullt beskrev sina ”eländiga möten” med tre läkare vid vårdcentralen. Men som också uttryckte sin belåtenhet med doktor Jörgen Holm – vilket jag gärna samtycker till.

Ett tecken på att du pratar med en pensionär är att du gärna får stå tyst och lyssna till dennes senaste sjukdomshistoria. Etter värre är det när två, eller flera, gamlingar håller på och försöker bräcka varandra med vad de lider av…

Du, nu läser du vad en pensionär skriver och här kommer nu en livfull beskrivning över min mångåriga upplevelse av vår vårdcentral som gör att jag inte gör vågen när den kommer på tal. Tre skilda läkare missade min ”åkomma” som de skulle ha fixat genom att bara googla på vad det hela handlade om ”Yrsel och kräkanfall”

Om jag skulle ringa till min bilverkstad och säga ”Min bil startar inte” så är jag säker på att deras första självklara fråga skulle vara ”Har du kollat att du har bensin i tanken?”
En lika självklar fråga (till sig själv) hos varje doktor som hört min sjukdoms- beskrivning – borde vara – det här låter som Menieres…

Jag googlade (igen) just orden ”stark yrsel i kombination med kräkningar”.
Herr Google kom inom en sekund med många svar.
På de fyra första svaren kommer det rätta svaret (här nr 4) – Menieres sjukdom

Som jag nu minns det – efter de flera besök jag gjorde under tre år (tror jag det var) så sände två av läkarna hem mig med tabletter mot för sänka magsyrenivån – den tredje påstod bestämt att jag hade ”läcka på övre magmunnen så att syra från magen läckte upp”.

En bekant som är sjuksyster vid Kullbergska sa (snabbt) efter att ha hört mina symptom ”Det där låter som Menieres sjukdom och anmodade mig att ta kontakt med Kullbergska – direkt – med en så kallad skriftlig självanmälan.

Du slipper resten av ”min lidandes historia” – men det är just vad jag under många år har haft besvär med.
Sedan hösten 2016 – inte…

Siffrorna är katastrofala

Låt mig denna halvt grådisiga söndagsmorgon få fantisera lite – som att några ansvariga för Vingåkers skolor tittar in här och läser vad Patrik Engellau skriver denna dag på sin blogg DGS.
Genom att klicka på den här länkningen skulle de då få läsa de här raderna:

Om jag vore utbildningsminister skulle jag göra skolorna fria vilket betyder avreglera så mycket att världen skulle kippa efter andan. Jag skulle vidare inrätta ett statligt kunskapskontrollsystem för betygssättning och sedan skulle jag varje år offentliggöra alla skolors resultat på internet.
Under en övergångstid skulle det kanske bli lite rörigt. En del skolor skulle bli som BMW och Audi, andra som SAAB.
Ganska snart skulle de bästa pedagogiska metoderna utkristallisera sig och föräldrarna skicka sina barn till skolor som levererade bra undervisning.
De andra skolorna skulle gå under.

Engellau skriver förstås fler kloka saker om skolvärlden där han bl a raljerar i en liknelse mellan hur våra skolor sköts idag och hur det skulle ha sett ut om samma ”sätt att tänka” hade använts i ett försök att rädda biltillverkaren Saab.
Mycket underhållande – för sådana med samma sinneslag som jag…

Rubrik i morgonens kkuriren.se:

Averheims kritik mot skolsituationen i Vingåker: ”Siffrorna är katastrofala”

Till vissa…

Jag vet ju inte om du läst de tidigare länkningarna till artiklar från Karl-Olov Arnstberg – och det spelar egentligen ingen roll – för den text jag länkar till här talar sitt eget språk.
De två tidigare hittar du här – Nr 1  & Nr 2.
Jag riktar den här senaste texten med stor förtjusning till de ”korkade människor” som beskrivs i Arnstbergs text.
Och måhända, speciellt, till Kurirens ömkligt usla ledarskribenter men även – om än då kanske med lite mindre eftertryck –  till tidningens redaktion…

En framtid`

Det är måndag och det förväntas väl betyda att nya förhandlingar nu ska börja i hoppet om att det ska hamna i ett läge där någon (några) ska erbjudas möjligheten att ”bilda regering och själv bli statsminister”.

En som just inte har så stora förhoppningar om det är Patrik Engellau som i sin måndagstext bl a skriver så här:

Lärdomen vi kan dra av detta är att maktordningar ofta hellre går under – och drar med sig sina folk i fallet – än de ändrar sina principer.
Historien är full av sådana kollapser.
Se inte bara på det karolinska enväldet utan även på Frankrikes ancien régime och hitlerrikets och sovjetunionens sönderfall.
Varför skulle vårt politikervälde vara annorlunda?
Hur skulle det kunna vända sina ambitioner och sitt tänkande till något konstruktivt och framåtblickande?
Ty det behövs något mycket mer radikalt annorlunda än exempelvis att en tvehågsen och splittrad Allians kommer till makten.

Extraval låter allt mer lockande – är en första känsla – innan mina funderingar hamnar i ett smått uppgivet – ”Varför då?”…

Om du har några minuter över och dessutom inte är emot tanken att ta till dig information som ifrågasätter dagens ”sanningar” – så läs gärna vad Lars Bern skriver under rubriken:

Vad har kolesterol och koldioxid gemensamt?

(om du inte vill läsa så kan jag avslöja vad Bern skriver – båda är nyttiga)

Det är gott att läsa…

…vad kloka människor skriver. Tänker jag denna lördagsmorgon då jag läst ett par artiklar/blogginlägg jag verkligen sympatiserar med.
Jag har morgonrutiner jag sällan rubbar på – äter grötfrukost som följs av en  någon (några) timmars runda på internet där jag girigt söker ny kunskap. Sällan eller aldrig – underhållning. Sådan som de flesta (vågar jag nog påstå) uppfattar det ordet.
Får jag så ge några exempel på vad jag menar med ”kloka personer”

Alice Teodorescu
Patrik Engellau
Johan Hakelius

Fler orkar du nog inte med, men jag har en fem-sex till jag inte kan avstå från att (genast) läsa så fort jag vet att de kommit med något nytt…

Vilket jag nu har hunnit med – och frågar mig själv varför jag nu finner det så viktigt att berätta det. Men hur det blir med mitt skrivande vet jag aldrig riktigt när jag sätter igång – men anledningen till dessa (dagens första) rader var egentligen att jag sent i natt satt och funderade på några ord som ständigt gnagt inom mig under denna märkliga valrörelse. En synnerligen framgångsrik ägare av ett ”skönhetsmedelsimperium” lär ha sagt:
I våra laboratorier blandar vi kemikalier – i våra affärer säljer vi drömmar.

Och de nattliga tankarna hamnade i kommunpolitiken och jag förundrades över det märkliga att inget av våra lokala politiska partier agerade efter en sådan formulering. Jag tror inte ens att de känner till den. Och skulle någon eventuellt göra det så vet de inte hur de ska omformulera sin visioner till något som ”Svensson” (lätt) tyder som en skön dröm.
Kan du se framför dig ett gäng politiker som sitter där på sina styrelsemöten och så?
Nä, det kan inte jag heller.

Jag har, märker jag här, märkligt lite kunskap om hur tankarna går hos Vingåkersborna (ännu mindre hos politikerna i Vingåker antar jag) men jag vill gärna tro att de är som ”folk är mest” och (nu är jag ute på hal is) har lite svårt att tro att ett endaste av de avgivna lokala vallöftena har kunnat åstadkomma den minsta lilla dröm hos någon av väljarna.
Jag lämnar jag ordet mardröm utanför det resonemanget…

Lutar mig därefter sakta tillbaka i stolen och tillåter mig njuta av att vara pensionär – med all tid i världen att kunna få ta del av (syssla med) vad som är mina intressen…