Artificiell Intelligens…

Jag nämnde i gårdagens inlägg att jag varit inne på internet och letat efter artiklar om AI och anledningen till det var att jag läst några rader av Nina van den Brink i tidningen Fokus.
De här är raderna:

AI kan snart lösa all världens problem. Vi behöver se till att det blir våra problem de löser. Och inte sina egna.   

En fredag lär sig Prometheus att läsa och skriva, och läser av bara farten igenom hela wikipedia och en miljon romaner. Under lördagen lägger den tusentals personår på att lösa programmeringsproblem, och framåt kvällen har den förbättrat sig själv så att den blivit ultraintelligent. Den är redo att börja tjäna pengar digitalt.

I AI-professorn Max Tegmarks bok »Liv 3.0« börjar förslavandet av jorden på detta vis, med en självlärande maskin, vid namn Prometheus.

Den ser igenom internets samlade filmutbud och samtliga recensioner. De animerade filmer och tv-serier som den på så vis lär sig att producera blir snabbt världens mest populära. Genom att realtidsövervaka internet kan Prometheus dessutom vara först med nästan alla nyheter, som den skriver själv. Mediekoncernen som bildas runt Prometheus är snart den dominerande i världen.

Med riktade kampanjer och genom att spendera en del av sina vinster på den fattiga hälften av jordens befolkning bygger den tillräckligt mycket tacksamhet och lojalitet för att med sina riktade kampanjer kunna ta över land efter land.”

Att efter att ha läst detta och försökt bättre att förstå vad det kan leda till för mänskligheten får mig att säga till mig själv ”Klimatångest är i jämförelse med detta – som att vara rädd för lite duggregn i jämförelse med en inkommande kilometerhög tsunami”

Brink avslutar sina rader med:
»Den första ultraintelligenta maskinen är således den sista uppfinningen som människan någonsin behöver åstadkomma«, skriver Max Tegmark i sin bok.
Och lägger till: »Förutsatt att den är tillräckligt foglig.«

Jag läser på annat håll att sannolikheten för att en sådan här ”dator” ska finns ligger så nära som runt 2040.
Alltså – bara några år innan den totala miljökatastrofen drabbar oss.
Enligt vad de miljö-hot-troende försöker tuta i mig…

Så många men…

…men ingen som har velat ge en kommentar. Klockan 10.15 tittade jag in på statistiken över besökare hos bustidningen – den plats dit jag för över många av inläggen från nattgöken för att läsarna ska kunna kommentera vad jag publicerar.

Då, hade 1745 unika besökare (under februari) hälsat på hos bustidningen – men ingen har tyckt sig bli tillräckligt inspirerad av vad de läser – för att vilja föra fram några egna tankar.
Klart jag är nyfiken på frågan – hur kan det komma sig?
Och anar att det inte är någon idé att be om en kommentar från dig på min fråga…

Jag blir galen…

…väller upp som en känsla hos mig när jag läser tidningen Kommunalarbetaren. Nå, så galen är jag inte att jag är medlem i Kommunalarbetarförbundet och jag ber att få till protokollet att jag hamnade i förbundets tidning genom ett felklick på internet. Jag letade egentligen efter artiklar som handlar om AI – Artificiell Intelligens – vilket inte finns inom kommunal – ingen annan heller – vad jag tycker mig förstå…

OK – jag finner i tidningen en artikel med rubriken:
”Så läser du miljövänligt”
och blir sittandes som en fågelholk – ett vanligt uttryck om utseendet på en som inte fattar ett dugg. Bara på kul – vad får du, bäste läsare, för funderingar när du läser den rubriken?

Om du får någon som helst ”tanke” så är du minst femton gånger mer begåvad än jag – för jag fattade ingenting. Och när läget blir sådant blir jag nyfiken och vill få veta saker. Och börjar läsa artikeln…

Och får så veta att artikeltexten berättar att vi nu får veta vilket som är mest miljövänligt – att läsa en text i en papperstidning (bok) eller att läsa texten digitalt.
Kanske jag ska förklara – på en läsplatta eller dator.

Texten börjar så här:

Flera undersökningar har jämfört miljöeffekterna av att läsa på papper och att läsa digitalt. Resultaten visar att det faktiskt inte är någon större skillnad.

Det kan verka konstigt – en pappersbok kräver ju att man hugger ner träd, tillverkar papper, trycker tunga böcker och fraktar dem i dieseldrivna lastbilar. En e-bok hoppar över alla dessa led och man har den i sin surfplatta med bara några knapptryckningar.

Men det går faktiskt åt en hel del energi för att hämta e-boken och läsa den. Och ju längre tid du läser, desto mer belastas miljön. För en genomsnittlig tidskrift går brytpunkten vid 40 minuter, läser du längre än så är pappersversionen bättre.

Redan den första meningen åstadkom ”vibbar av ordet galenskap”-  nix, inte att den finns hos mig utan hos dem som genomfört undersökningarna.

OK – för dig som inte är det minsta intresserad av ämnet kan jag avslöja att artikeln slutar med dessa ord:

Att köpa och läsa en bok – e-bok eller papper – ger ungefär samma belastning på klimatet som produktion av en liter mjölk. Lika litet belastar man miljön genom att prenumerera på en tidskrift i ett helt år.

För er andra länkar jag gärna till artikeln och anar att ni kanske , som jag, gungar oroligt på huvudet samtidigt som ni funderar – Hur fan kan man åstadkomma någonting sådant – och dessutom publicera det.

Mitt eget svar på den frågan blir – alla miljö-muppar är galna…

Kanske jag också – eftersom jag börjar fundera över vad ”tar all den skit jag skriver vägen? Sprids den över oskyldiga i Vingåker med omnejd – eller blir den kvar i min dator och oskadliggörs när min dator blir gammal och då plockas isär och det mesta mals till metallskrot?
Hur ska jag nu kunna somna i kväll…

Kreativ förnyelse…

…har jag nämnt vid några tidigare inlägg här hos nattgöken. Måhända jag är en aning orättvis – men just de orden finner jag vara synnerligen sällsynta i den svenska debatten.
I Vingåker – eller Kuriren – kan jag inte minnas att jag över huvud taget hört eller läst något om det.
Så får jag från vännen Åke ett tips på just vad jag skulle kalla – kreativ förnyelse. Som visar en skolrektor i Kina, som när han ansåg att eleverna rörde på sig för lite, kom på

Om du klickar på länken hamnar du i en Facebook-video som visar någonting du aldrig skulle kunna föreställa dig skulle kunna hända i Slottsskolan.
Undrar om det ens skulle vara – tillåtet.
Någon skulle ju – av något obegripligt skäl – kunna tänkas bli kränkt.
Och, viskar jag till mig själv – finns det ängsligare skolfolk än dem i Vingåker?
När jag funderat mer på det kanske du får mitt svar…

Vännen Åke bifogar i sitt mejl:
Här kommer ett förslag till anpassat inslag på Slottskolans invigningsfest då med dansanta och sångkunniga lärare och rektor.  🙂
/Åke

Ha, tänker jag, det skulle Skolverket eller Lärarnas Riksförbund aldrig godkänna.

Samma som i går…

Funderade en stund över om jag skulle använda samma rubrik som i går – fast då ändra jag till de är
Men kommer på att det ska jag inte – för de ”de” som det i så fall handlar om de är de märkliga människor som far vilse med sitt klimat-hots-troende. Det är orättvist att kalla någon för usel – bara för att den/de beter sig annorlunda på grund av – okunskap.

Klicka här och du får ta del av en text vars innehåll bygger på innehållet i ett informationsblad. Artikeltexten börjar så här:

”I det informationsblad som Uppsalas klimatstrejkare delar ut framgår det bland annat att

Vår uppgift är att påverka politiker, beslutsfattare och företag, så att de bemöter klimatfrågan med reella krafttag och tar den kris som vi står inför på allvar.

Det råder som synes inget fel på engagemanget. Oron är verklig. Det man kan undra över är bland annat ”reella krafttag”. Vad innebär det? Lite längre fram i bladet får vi svaret:

För att den här enorma omställningen ska kunna göras krävs det att man utlyser ett globalt undantagstillstånd. Klimatkrisen måste behandlas som en sådan för att lagar, sanktioner, regleringar och ransoneringar ska kunna träda i kraft så snart som möjligt.”

Läs artikeln och ta själv del av vad Rolf Oward skriver och se om du delar hans & min ”syn” på gänget i Uppsala…
Ta gärna del av kommentarerna till texten…

Jag – en usel människa…

… inte jämt men tillräckligt ofta för att jag ska finna viss njutning av det.
Den vändningen hade nog inte väntat dig…

Men, just denna fredagsmorgon har jag under en kort stund frossat i – skadeglädje.
Vilket fått mig att sätta rubriken i vetskap om min uselhet…

Dock – läser i Kuriren om en klurig person som borde skrämma skiten ur vilken miljöprofet som helst.
Kuriren berätta om innovatören Mats Hedman som ”Nu har patentsökt ett avgassystem som minskar koldioxidhalten i luften, till och med minusutsläpp möjliggörs”.

Om Hedmans teorier – som nu (skarpt) testas vid Lunds tekniska högskola blir som förväntat skulle resultatet kunna bli vad Hedman säger i Kurirens artikel:

– Idén är busenkel, koldioxiden, värme och vatten har vi redan. Klorofyllet finns att köpa och går att tillföra i finfördelad form. Det röda ljuset är det viktiga ljuset och det går att använda röd laser i den processen. Det röda spannet i ljusspektrat är det viktigaste för processen. Tanken är att klorofyllet ska tumla runt tillsammans med koldioxid och vatten i rött ljus. Spill som blir är bland annat druvsocker som i sin tur kan användas som näring.

– Kan vi åstadkomma detta praktiskt innebär det att vi inte längre tillför koldioxid till atmosfären. Om vi dessutom använder fossilfritt bränsle skulle det innebära att vi tar bort koldioxid ur atmosfären. Detta innebär minusutsläpp, med den här lösningen, säger Hedman. (min fetmarkering)
(patentansökan är gjord)

Det är när jag läser detta som jag njutningsfullt lutar mig tillbaka i kontorsstolen och ser framför mig att Miljöpartiet (och övriga galningar som inte vet det här) att de starkt och ljudligt kommer att propagera för:
”Kör mer bil – det är bra för klimatet”

Jodå, jag har just satt en flaska champagne på kylning…


PS
– jag är inte bara en usel människa, kom jag att tänka på vid lunchen där jag intog ett glas mjölk, utan också säkerligen en person med förvånande, rent av förvirrade tankegångar.
Läste på mjölkpaketet ”Din färska svenska mjölk” vilket gjorde mig smått förnöjd. Tills det någonstans under håret surrade till en aning av –  ”kreativt tänkande”

Och när sådant händer mig hamnar jag nästan jämt i – politiken. Som är en angelägenhet som (tycker jag) är ännu mer förvirrande än mig själv.
Politiker är något av mästare på att blanda ihop saker, eller hur jag nu ska beskriva det. De tar till märkliga argument som de – som bevis för att vad de försöker lura i mig – använder för att förstärka de åsikter de själva driver.

OK – så tänker jag mig att jag som dansk mjölkleverantör vill slå mig in på den svenska marknaden (Skåne då till att börja med) och vill med solklara argument övertyga skåningarna om den danska mjölkens överlägsna – kvalitet/fördelar – som i skrivande stund skulle bli ungefär så här:
Det danska folket har i övertygande många undersökningar tilldelats epitetet – ”världens lyckligaste folk”.
Du – de dricker dansk mjölk…

Nå, det skulle förstås aldrig påverka en skåning – eller en som är halvnorsk – men säkerligen många andra i Sverige.
Använder jag som argument för följande ord – men så ser det också ut som det gör i vårt land…

Vilken grupp av Homo Suedicus tillhör du?

Ett inlägg hos DGS ställer frågan – och om du är nyfiken på svaret så klicka här
Du får fem alternativ att välja mellan – där grupp ett beskrivs så här:

”Den goda människan. Det är den typ av människor som helt okritiskt skänker pengar till välgörenhet, engagerar sig för flyktingar, för klimatet, för mångkulturen, mot rasism, mot krig, mot homofobi, mot kärnvapen, för fattiga i tredje världen och så vidare.
Det är vanliga människor som har goda avsikter och öppna hjärtan. De är konflikträdda och konsensussökande. De tror på etablerade media. De litar på makten. De uppvisar en stor naivitet i sin iver att förbättra världen. Världen är mycket mer komplicerad och hotfull än vad de har kunskaper om.
Denna grupp av nyttiga idioter är maktens bas.
Naiviteten fanns också i Polen och bestod bland annat i att många litade på att kommunismen i grunden var god. Det var bara vägen dit som var krokig.
Om bara nya ledare tog över så skulle det bli bra. Det blev aldrig bra.”

De fyra övriga grupperna beskrivs under rubrikerna:
– Den cyniska typen
– Den frustrerade typen
– De förbannade
– Dissidenter

Hm, jag själv då – viket typ hamnar jag i?
Jo, en som håller med i vad Ann Heberlein skriver i dag på sin blogg.
Rubriken är:

Vi måste sluta vara snälla – lyssna på Kant, inte Bamse!


I sällskap av ett glas vin…

…i den sena onsdagskvällen kan ju sluta lite hur som helst – i alla fall om man inte har något speciellt för sig. Annat än att njuta av den tysta kvällen som ger tankarna fritt fram att virvla runt som de vill.
Du – livet kan just inte bli så mycket skönare en februarikväll i Vingåker – i alla fall inte på Marknadsvägen 5 där jag bor…

Så smög sig in en liten irritation, jag kom att minnas att jag tidigare i dag läste en artikel i någon tidning där Stefan Löfven var medelpunkten i texten. Nu kanske det inte är direkt ordagrant men Löfven yttrade något i texten om att han inte ville ha med SD att göra då ”Sverigedemokraterna har sina rötter i nazismen”.

Om det vet jag inte så mycket annat än att jag har – till leda – hört andra politiker påstå samma sak.
Vilket jag för ingen del bryr mig om – SDs rötter alltså – eftersom jag anser det i så fall var för så länge sedan att det är preskriberat och att jag huvudsakligen  bryr mig om vad våra riksdagspartier erbjuder för tankar om framtiden.
Jag har den – tydligen – märkliga uppfattningen att det mera kommer att påverka min framtid än vad SD var i slutet av 1900-talet.

Försöker komma på om jag också låter mig påverkas av dåtiden. Kommer först inte på något viktigt alls men snuddar i alla fall vid tanken att ”kan det vara det där med att SJ tidigare körde med (dessa miljövidriga) ånglok som numera får mig att i största möjliga mån undvika att ta tåget i stället för min bil?”

Tja, kanske. För – varför skulle jag vara annorlunda än Statsministern när det gäller att ha grumliga tankar…

När symboler får ersätta verkligheten…

God morgon bästa läsare – eller kanske det redan är god förmiddag för dig som är mer morgonpigg än jag…
Hur som haver, rubriken har jag kopierat från DGS där Lennart Bengtsson skriver (som jag anser) är en intressant text att ta till sig.
Det handlar om klimatpolitik och symboler. Där Bengtsson en bit ner i sin artikel skriver.
”Minst lika vanligt och viktigt är det att bedriva en symbolpolitik. Medialt sett är detta nära nog lika viktigt som riktig politik. Det är speciellt vanligt när det gäller klimatpolitiken.
Inget förefaller i dag vara viktigare i Sverige, inte minst i media. Klimatet håller på att tippa över i ett oregerligt kaos, menar man, där en Venusartad värmedöd finns som ett troligt slutstadium.
Sverige och västvärlden bär skuld härtill inte minst genom sitt överdådiga leverne. För en sådan synd finns det fortfarande en viss botgörelse genom att återgå till ett enkelt liv utan resor, minimal konsumtion och helst en helt växtbaserad eko-konsumtion.

Sveriges överhet inom stat, kommun och näringsliv kan dock inte i verkligheten ställa sig bakom en sådan frugal livsföring eftersom de inser att landets ekonomi inte kan fungera utan blomstrande handel och kommers.
Finns inte detta går företagen omkull, folk blir av med sina arbeten, stat och kommun blir av med sina skatteintäkter varefter anställda där till slut också blir arbetslösa ungefär som i Venezuela.
Av denna anledning får man i stället bedriva klimatpolitiken på låtsas.
Man gör den helt enkelt till symbolpolitik”

Jo du, bästa läsare, där fick du något att bita i.
Fast du kanske är som jag – har redan fattat det där sambandet?
Klart att du har…

Meny men ingen måltid…

Som att få läsa en meny – men får ingen närande måltid…

De orden tittar fram hos mig när jag i Kuriren läser en artikel som har rubriken:
”Nya Slottsskolan en jättechans”

där barn- och utbildningsnämndens nye ordförande, Ing-Mari Frössevi, intervjuas. Vad jag förstår – med anledning av att nämnden nyligen har haft ett sammanträde.
Skolorna i Vingåker, kan väl på nationell basis inte sägas stå som något slags föredöme. Kan man ju tycka när man vet att endast 48 procent av eleverna har behörighet till gymnasiet.

Kuriren skriver:
Just frågan om resultaten i skolan var också det som ledde till mest diskussion på sammanträdet, enligt ordföranden Ing-Mari Frössevi.

Jaså jaha – och vad sades där då?
Kan ju fler Kurirenläsare än jag fråga sig…
Kanske att styrelsen kunde enas om det som Frössevi berättar:
– Det är det som är den stora utmaningen för oss, att eleverna ska nå behörighet till gymnasiet och förbättra sina resultat, konstaterar hon.

Jaså, jaha – och hur tänker sig barn- och utbildningsnämndens styrelse att åtgärda det då?
Kan ju ”vi” nyfikna Vingåkersbor vilja veta.

För egen del blir min nyfikenhet inte minskad det minsta av att Frössevi berättar att hon känner framtidstro vad gäller skolorna i Vingåker – trots att hon vet att ”siffrorna är dåliga”.
Tja, ”vi” nyfikna undrar förstå så lite över vad Frössevi grundar denna sin framtidstro på.
Kuriren ger oss svaret på våra undringar genom att berätta följande:
– Det känns bra. Samtliga partier i nämnden arbetar för samma mål. Så är det, när man känner trycket utifrån så måste man ena sig, säger nämndordföranden.

Det är där någonstans blir jag, om inte förbannad, så kraftigt irriterad på Kuriren.
Och inom mig dånar den tysta frågan ”Varför i h-te får jag inte veta i artikeln vad/hur nämndens gemensamma mål ser ut?”

Och lika irriterad blir jag över att inte få ta del av hur nämnden tänker fixa det här som står i artikeln:

Nämnden har också som mål att andelen elever med det högsta betyget, A, ska öka.HUR SKA DET GÅ TILL DÅ?
Snälla Kuriren – varför frågade ni inte det?

Som jag skrev inledningsvis – artiklar av det här slaget får mig att hamna i jämförelsen att, lite småhungrig så där, hamna på den lokala krogen, får läsa menyn men aldrig få någon mat…