Lantisar är dummare…

I alla fall kan jag läsa om det i en artikel i Expressen – som bl a säger:

”Forskare på Linköpings universitet har studerat de 1,29 miljoner män som mönstrade mellan 1990 och 2012. Forskarna analyserade de unga männens IQ-test, tog reda på hur länge de studerade och följde deras fotspår.

Nu har deras öden blivit en artikel i den ansedda tidskriften Science Advances, i vilken de östgötska forskarna fastslår följande: begåvade människor väljer generellt bort landsbygden.

De som hade flyttat till större städer hade i genomsnitt nästan två års längre utbildning och deras intelligenskvot var högre.”

Jaha, suckar jag lite smått, och undrar hur jag ska värdera mig själv då – jag som bott hela mitt vuxna liv i Stockholm innan jag flyttade till Vingåker.

Har inte hunnit fundera så mycket över  min fråga till mig själv – här ovan – men har i alla fall haft en snabb ”tanke” kring en artikel i Kuriren där jag får veta att en ”Körpedagog” har rekryterats till kommunen Vingåker.
Om just det har jag ingen åsikt (just nu) men blev till lunchfikat lite fundersam kring alla dessa pedagoger – i de mest märkliga områden – som vimlar omkring i vårt land.kommentar-pedagog Wilmarsgård ställer sig till förfogande! 
Vi kan säkert komma överens om arvodet……


Om skolorna i Vingåker…

Läser med stigande intresse vad Patrik Engellau i dag skriver på DGS:

”Nyligen åt jag lunch med en liten grupp herrar som bekymrade sig över det som alla bekymrar sig över dessa dagar, nämligen vad norrmännen kallar ”det svenska tillståndet”, till exempel skolans sönderfall.
Då suckar en av herrarna och håller en kort monolog som kunde ha varit inspirerad av Luis Buñuel.
Det är inte klokt, säger han uppgivet, hur svårt kan det vara? Alla vet ju hur man gör för att få ordning och disciplin i en skola. Den som inte vet kan fråga Barbara Bergström på Internationella Engelska Skolan.
Sverige har haft många hundra års erfarenhet av god utbildning varav hundra år av god utbildning för alla. Det här är inte raketkunskap.
Alla vet att lösningen inte är att inleda elevbussning mellan skolorna eller nya lärarmiljarder som politikerna låtsas.
Alla vet att det handlar om att lärarna får sätta sig i respekt och att skolorna får rätten att rensa ut det PK-istiska tramset från läroplanerna.”

Du, bäste läsare – visst kan man undra – varför vet de ansvariga för kommunens skolor inte det?

Vänner på väg – bort…

Kom jag att fundera kring när jag i en krönika i Fokus läser:
”Norman Mailer (den amerikanske författaren) sa en gång att det inte är något fel på hög ålder men att man ska ha förstånd att dö i tid.
Han menade alltså att man ska förstånd att dö innan alla de gamla vännerna är borta.”

”Är borta”, funderade jag lite kring och kom på att jag själv inte menade att de just måste ha dött. Jag har vänner som jag vill kalla är borta även av andra anledningar.
Där jag tycker är ett av det mest trista är när de försvinner bort av mentala skäl – blir allt mer dementa och blir att svårare att hålla kontakt med.
Så småningom blir det så att jag ger upp att försöka…

Samma sak känner jag att det blir med gamla vänner som (nu skriver jag snällt) stannat upp i livet, inte längre är nyfikna och hamnar i ett liv som jag vill beskriva som ”läsa Kuriren och glo på menlösa program på teve”.
För att slå ihjäl tiden på något sätt. Gamla (jämnåriga) vänner som tidigare vaknade till liv, visade pigga ögon, när jag föreslog ”ska ni åka med på en bilresa till  – och ofta då ett resmål utomlands. Numera helt ointresserade och verkar tycka allt bortom Vinön är för äventyrligt.

Vi har absolut ingenting att prata om, resonera kring, för de tar inte del av vare sig samtiden eller ”framtiden” genom att t ex läsa vad begåvade människor skriver snart sagt i vilka ämnen jag nu kan komma på.

Det känns så sorgligt att jag bestämmer mig för att sluta skriva där…

…men återfår senare lusten när jag i Kuriren läser om något annat – sorgligt – skolorna i Vingåker. Kuriren skriver:

”Barn- och utbildningsnämnden kommer även att ta upp resultatmålen för kommunens skolelever. I ett tjänsteutlåtande framkommer det att 48,1 procent av eleverna hade gymnasiebehörighet i slutet av förra året.
Alla elever får heller inte godkänt i alla ämnen. 83,6 procent i årskurs sex och 73,9 procent i årskurs nio hade minst E i alla ämnen.
Kommunens mål är 100 procent.”

Såg du sänkningen där från  83,6 procent till 73,9 procent vad gäller årskurs 9.

Man kan – om man är engagerad Vingåkersbo – bli galen för mindre.
Ett sådant uselt resultat.

Här får du mer att fundera över. Kuriren igen:

”Målet att fler elever ska få A i jämförelse med föregående år uppnåddes bara av en skola, Slottskolans högstadium, där 1,2 procent av eleverna hade fått högsta betyg i något ämne.
Hos skolans sexor hade 0,8 procent av eleverna fått A, en oförändrad siffra jämfört med 2017.
Flest elever med betyget A hade Sävstaskolan med 1,5 procent, trots det uppnådde skolan inte målet med en ökning.
Varken Högsjö eller Marmorbyns skolor delade ut högsta betyg till sina elever.”

Nu måste jag gardera mig – eftersom jag gick min skolgång i Västerås – att den i slutet av 40-talet – måhända var ännu sämre än dagens skolor i Vingåker.
Men om vi tänker oss att en skolklass i Vingåker har 30 elever så ger 1,2 procent att inte ens en av dem (0,36) har fått A i något av ämnena.

På onsdag har har barn- och utbildningsnämnden sammanträdeoch i en första känsla kom tanken fram att jag skulle gå och lyssna på vad de har att anföra för kloka saker om framtiden för kommunens skolverksamhet.
Men så kom jag på bättre tankar – som du får tyda hur du vill…

De som gör livet lättare…

En av de (många) stunder då jag har lätt att falla i funderingar är när jag kör bil. Kan jag redovisa på så sätt att när jag i morse for till återvinningscentralen med de senaste veckornas ”skräp” – på hemvägen hamnade i ”tänk så många människor det finns som jobbar för mig och som jag aldrig tänker på.”
Återvinningscentralen i Vik, såg, när jag ankom vid halvtiotiden såg ju lika städad ut som jag har hemmavid. Fungerar oklanderligt och jag kände verkligen förnöjsamhet när jag for hemåt över att där finns en sådan möjlighet att bli av med sina ”sopor”.

Där sista ordet där gjorde att jag i tankarna hamnade hos alla de övriga som gör mitt liv lättare att leva – som ”sopgubbarna”, de som sköter och underhåller vatten och avlopp, de hos kommunen som ser till att jag har el i huset och rycker ut så fort där uppstår ”problem” oavsett tid på dygnet.
Där finns massor av kunniga människor som sköter ”sitt” vilket betyder att de finns där bakom mitt behagliga liv.

Lika mycket som jag uppskattar ”han” som kör traktorn som plogar bort snön på gatorna gillar jag hen som ser till att kommunens gräsmattor är så fina om sommaren.

Jag behöver väl inte räkna upp alla dem som förljuvar mitt liv, utan att jag just dagligen tänker på dem, du kan säkert komma på dem alla du också.
Jag har ju sagt det många gånger förr – jag gillar måndagar…

En bra skola…

En aning förnöjd konstaterar att vare sig jag eller vännen Åke (ännu) har slutat bry oss om den viktiga saken – de svenska skolorna.
Och jag vågar tro att vi kommer att fortsätta publicera (personliga) texter med åsikter och funderingar.
Den svenska skolan är just inte i det läget att den förtjänar stående ovationer.
Inte ens den i Vingåker…

Nåväl – vännen Åker skriver:

”I Skolinspektionens nya kvalitetsgranskning ger man Visättraskolan
i Huddinge högsta betyg och skolans rektor överöstes med beröm.

År 2012 noterade Skolinspektionen efter en granskning att
den kommunala F-6 skolan Visättraskolan hade brister i ledning,
studiero, undervisning och särskilt stöd. Läsåret därefter fanns 225
elever varav hälften inte klarade godkänt i alla ämnen. Endast 69%
av lärarna var behöriga.

Då klev Semira Vikström  in och började styra upp skolan ur ett
helhetsperspektiv. Inte bara lektionerna utan även rasterna, korridorerna
och matsalen. Allt måste fungera för att det skall bli en bra skola.

Utredaren Kjell Gyllenswärd från Skolinspektionen var nyligen på
skolan i två dagar och deltog i lektioner, iakttog aktiviteter och
intervjuade lärare, elever och skolledning.

Intrycket blev att det var en av de bästa skolor han varit på under de
9 år han varit på Skolinspektionen och kollat över 250 skolor.

Imponerande var särskilt rasterna där man framgångsrikt haft organiserade
och aktiverande raster där man alltid haft något att göra. Till det kom
rektor Semira Vikströms ledarskap med en utmärkt kommunikationsförmåga.
Alla lärarnas energi har tagits till vara och möjliggjort för lärarna att vara bra.
Eleverna öste beröm över sin rektor och skola och det verkar handla om
kommunikation  med eleverna och att både lärare och elever har känslan
av att någon bryr sig om dem.

Skolans goda resultat lyftes fram på Skolinspektionens hemsida som ett
gott exempel på hur god kommunikation kan ge positiv förändring.

Kan det vara svårare än så här att få en framgångsrik skola med bra resultat?
Behöver man verkligen gå årslånga kurser för att hitta en bra metod till förändring?
/Åke

Inte alls – och jag vet inte vad jag (ärligt) ska våga skriva om  vad jag funderar i ämnet. Där de ansvariga inte själva förmår vända utvecklingen…
BW

Blandade känslor…

Jodå, det finns dagar när man upplever sådant. Jag antar att det kan hända hos dig också? Tänkte väl det.

Nåväl, den första –  något så när stora, sinnesupplevelsen var när solen bröt igenom just efter lunch och jag kände ett första pirr av vårkänsla. Fem plusgrader bidrog till det. Och vad jag förstår delade Madame denna min upplevelse – i alla fall till jag (igen) började tjata om en efterlängtad semesterresa med bilen…

När jag senare under söndagen fick möjlighet att intressera mig för de 18 mejlen i brevlådan fanns där en del (som innehöll hänvisningar till andra bloggar) som tog över och fördystrade det tidigare pirret – lite mer åt det dystra hållet.

Du får ett exempel – vad Patrik Engellau – skriver under rubriken:
Det största undret och dess framtidsutsikter.
Texten börjar så här:

”Det största undret i mänsklighetens historia, möjligen undantaget själva skapelsen, är de senaste tvåhundra årens magiska välståndsutveckling i västerlandet. Det handlar inte bara om en kvantitativ förändring av typ att BNP per capita gått upp något alldeles oerhört. Det handlar också om en kvalitativ omvandling. För nästan alla människor var livet tidigare en jämmerdal.

Inte ens kung Gustav Vasa slapp tandröta och stinkande pottor vid sängen. Även de rikaste kunde förlora hälften av barnaskaran i spädbarnsdöd. Nu har alla rinnande kallt och varmt vatten samt spoltoalett i lägenheten.
Om du tycker det låter prosaiskt kan du försöka föreställa dig ett liv utan dessa bekvämligheter. Ibland gör jag det och faller då i häpen förundran över vilket mirakel den moderna västerländska människan vederfarits.”

Just de raderna bör väl inte åstadkomma några missmodiga tankar – och det gjorde de heller inte hos mig.
Men det gjorde de följande längre ner i Engellaus text:

Sverige är nog det sorglösaste landet av alla i sin barnsliga övertygelse att nationen åtnjuter ödets särskilda utfästelse om evig välgång.”

Om du läser hela inlägget så förstår du kanske varför man kan bli (känna sig) en aning missmodig…

Fredagsfunderingar…

Löjlig rubrik – egentligen – då jag har/får funderingar alla dagar. Men ibland vill inspirationen inte infinna sig…

Nåväl, när jag var betydligt yngre, ingick kvinnor mycket i mina funderingar. Njutbara sådana – funderingarna alltså…

Nu för tiden funderar jag mera/mest över ”Jag undrar vad kvinnor funderar över”. Då jag inte riktigt begriper det – alla gånger – i vårt land som styrs (sägs det) av feministiska värderingar.
Som de kvinnor jag har i min vän- och bekantskapskrets – inte alls gillar. Lika lite som de gillar tanken på att Islam ska bli mer betydande i Sverige än det är nu.

Jag förstår mina kvinnliga vänner ännu bättre nu när jag hos BBC (England) läst en artikel som har rubriken:

Iranian women – before and after the Islamic Revolution

Där texten börjar så här:

”The Islamic Revolution of 1979 brought seismic changes to Iran, not least for women. One area that has come under scrutiny is the way women dress and wear their hair – the old Shah, in the 1930s, banned the veil and ordered police to forcibly remove headscarves.
But in the early 1980s, the new Islamic authorities imposed a mandatory dress code that required all women to wear the hijab.

Here are some images showing what life was like for Iranian women before the institution of clerical rule, and how it has changed since.”

Vore jag svensk flicka, tjej eller kvinna skulle jag känna starka rysningar av obehag när jag ser bilderna och läser texten.

Tidningar i kris…

…skrev jag en del om i går. Och i dag får jag mer fakta om den saken när jag i Expressen läser om att Mittmedia (28 lokaltidningar) ser ut att få ny ägare. Expressen skriver:

Mittmedia befinner sig i djup ekonomisk kris och utan en ny ägare, och kraftiga besparingar, går företaget sannolikt i konkurs i år, enligt flera uppgifter i branschmedier. ”Mittmedia har stora ekonomiska problem”, skriver Medievärlden på fredagen. Ledningen för tidningskoncernen har däremot förnekat att pengarna inte räcker till personalens löner.

Medieanalytikern Robert Rosén, tidigare chefredaktör GD och expert på Mittmedia på “Utkiksbloggen”, medverkar i Expressen TV.

Om Medievärlden och Journalisten har rätt i sina uppgifter – vad betyder det för Mittmedia?

– I första hand att koncernen förhoppningsvis räddas. Den befinner sig nära konkurs på grund av sina finansiella problem, säger Rosén.

Den eventuella försäljningen till Bonnier räddar utgivningen av de 28 lokaltidningarna, men Medievärlden skriver samtidigt: 

”Enligt Medievärldens uppgifter planerar Bonnier att spara in genom att göra sig av med chefer och annan överbyggnad men behålla den redaktionella styrkan. Det ska, enligt uppgifter, krävas besparingar på 250 miljoner svenska kronor för att få koncernen på fötter igen.”

Minsann – det är tufft att ge ut lokaltidningar- vilket vi då nyss har fått vetskap om då Katrineholms-Kuriren vid årsskiftet fick nya ägare – på grund av finansiella problem – som i sin tur berodde på?
Ja – vad tror du?

Om tidningar…

Jag kommer på att jag är väldigt lättpåverkad. Nja, kanske inte vad det gäller att försöka påverka mig till ”onödig” konsumtion men desto lättare att jag bli påverkad av saker och ting och att den påverkan lätt hamnar i mina fingrar.

Konstaterar jag med ett litet leende väl medveten om att innan det når mina fingrar har de passerat något ställe i hjärnan som jag inte riktigt kan placera. Men om du nu är intresserad – ett ställe som i alla fall skapar en slags känsla av välbefinnande…

Ett välbefinnande som kan kännas en aning kluvet – i alla fall när det gäller tidningar. Jag har, så långt jag kan minnas tillbaka, ansett att (alla) tidningar är en nyttig del av livet. De har gett mig relevant information från skickliga skribenter, blandat med en smula underhållning och en liten nypa – skvaller.
Den tanken har ändrats en hel del de senaste åren.
En del tidningar är jag fortfarande väldigt förtjust i – andra är mig (numera) tämligen likgiltiga.

Under senaste åren har jag allt oftare fått tecken på att många tidningar ”har det svårt” att få ekonomi på sin utgivning. Och så kommer deras erbjudanden om ”förmånliga prenumerationer” allt oftare – och till allt lägre priser. Ibland medförande (deras) påståenden om hur viktiga de är för den ”seriösa journalistiken”.

Att ämnet kom upp idag beror på att i brevlådan fanns ett erbjudande från Teknikens Värld (biltidning) – en tidning jag prenumererat på under många år men som jag avslutade för ett par år sedan.

Aha – jag sparar 967 kronor om jag tecknar en prenumeration. Men om jag redan nu har en bra klocka, och de verktyg jag behöver så  minskar värdet – för mig – en hel del. För all del jag kan ju få hem varorna och skänka dem till någon ”nysvensk” – men det lockar liksom inte. Det är inte sådana saker som får mig att vilja prenumerera på en tidning

Nå, nu vill jag inte hoppa på den här tidningen för vad de erbjuder mig utan tar med det bara som ett exempel som visar att (även bra) tidningar får allt svårare att överleva. Konkurrensen från internet blir allt mer mördande, inte minst då, annonsörerna numera hellre placerar sina pengar där.

Men andra tidningar – som dags-, kvälls-, och lokalmedia – hjälper till med att gå mot svårare tider – för dem. Vill jag påstå efter att ha sett hur deras innehåll förändrats från ”viktiga nyheter” till mest underhållning och kändisskvaller.
De läsare – som av försynen förärats en uns av begåvning-  har allt fler av dem tröttnat på den förvandlingen.
Ett hälsotecken – om du frågar mig.

Så försöker jag komma överens med mig själv vad jag (då) ska ha för åsikter om Katrineholms-Kuriren som nyligen fått nya ägare. Tillsammans med de övriga tidningarna och verksamheterna i Sörmlands Media AB. Som under flera år fått allt sämre ekonomi och till slut tvingades sälja sig till mediekoncernen MTM i Norrköping.

Nå, för mig som Vingåkersbo har den (så här långt) varit lika kaloririk (nyttig) och smakfull som en enstaka oblat (Katrineholms-materialet har aldrig lockat mig) och hoppas väl på att den nye chefredaktören snart ska förse mig med lite mer och fylligt välsmakande ”mental näring”.

Kanske jag ska berätta att mina åsikter om Kuriren bygger helt på innehåller i den prenumeration jag har på (digitala) kkuriren.se

Tankar om yttrandefrihetern…

…nix, inte mina utan de finns i ett inlägg på bloggen DGS (Det Goda Samhället) och är en artikel jag starkt anser att ”alla människor borde läsa”.
Inte minst då kommentarerna till texten.

Jag vill gärna citera några rader ur Patrik Engellaus text – som när han skriver om sig själv:
I mitt bröst bor en rebell och en fegis.
Rebellen säger att det är en demokratisk princip att även människor med ogenomtänkta uppfattningar måste få yttra sig. Fegisen säger att jag ska akta mig för annars kommer hela världen att hålla detgodasamhallet.com för en rasistsajt.

Får jag i all blygsamhet påstå att denna syn delar jag med Engellau.
(Men jag kämpar på för att försöka väcka lite mer liv i rebellen)

Liksom att jag håller med honom i:

Det finns ohyggligt många väluppfostrade men riktigt korkade medborgare.
Om alla dumskallar ålades yttrandeförbud skulle det bli tyst i Sverige.

Om jag nu, som jag skriver ovan, försöker väcka liv i rebellen kan jag inte begripa hur jag ska bete mig för att kunna väcka liv i en enda Vingåkersbo för att denne ska få för sig (våga) att komma med en kommentar till vad jag publicerar.

Så igen – lättast är om du gör det i ett mejl – och vill du inte att ditt namn ska komma med i en publicerad kommentar – så ange/skriv det i mejlet.
ELLER – varför inte ta upp ett eget ämne, dina egna funderingar?
Min mejladress hittar du här ovan.