En stilla söndag…

Jag får sådana emellanåt, där jag inte har lust för att företa mig något speciellt. Mer än att gulla lite med Madame då…
Men knappast att starta datorn för att uppdatera mig själv – eller den här bloggen.
Förmodligen är det ”kroppen” eller möjligen ”hjärnan” som bokat in en dag för återhämtning. Hjärnan, mer än kroppen vill jag nog tro, eftersom mina dagliga aktiviteter normalt är mer betydande (och längre) vid datorn än i träningsspåret…

Hur som haver tittade just in hos digitala SvD och läser:

”Hemligheten bakom de engelska elituniversitetens framgång är självförtroende, fritänkande och en hög ambitionsnivå. Svenska universitet ligger efter på flera plan, menar akademiker med erfarenhet av båda världarna. ”Här vill folk förändra världen”, säger framtidsforskaren Anders Sandberg.”

”Här vill folk förändra världen” – orden får mig att sjunka ner i någonting som liknar ett läge någonstans mellan dvala och koma (anser jag själv alltså) det vill säga tysta och stilla funderingar kring alla de många saker som de orden skulle kunna passa in på.

OK, min hjärna har idag mestadels rört sig samma fart jag har i träningsspåren, (när dvala alltså) men orden lyckas i alla fall åstadkomma någonting som liknar en avslutande mental spurt – jag kommer att tänka på Vingåker.
Vadårå? Alla har vi väl våra mentala konstigheter…

Som då kan visa sig på så sätt att mina funderingar hamnade hos Kommunfull-mäktige i Vingåker. Där jag inte känner till ledamöterna närmare, vilka de är och vad de vill med sin plats i KF. De få av dem jag har pratat med några gånger – antar jag kan sägas om alla – de verkar vara trevliga och positiva människor. Men hur det är med deras självförtroende, fritänkande och ambitionsnivå har jag glesa kunskaper om även om jag misströstar en aning vid ordet – fritänkande.

Såkommer jag på mig att tänka tanken ”Men vill de förändra världen?
Har jag förstås inte en aning om (men varför skulle de inte vilja det?) så jag ändrar frågan till mig själv ”Vill de förändra Vingåker?”

Jodå, det är ett långt tankehopp där jag inte så där spontant kan ge mig själv ett svar. Jag vet inte vad du tycker, men jag själv har känslan av att jag tycker att de ”sköter förvaltningen av kommunen på ett bra sätt”. Men jag vill inte riktigt (för mig själv) godta att till exempel det här med att bygga Tennisparken eller bygget av den nya skolan hamnar under beskrivningen ”förändra Vingåker”.

Och hamnar i ”halv koma” när jag försöker komma på vad jag själv menar med den frågan. Kanske mest för att jag kan inte komma på minsta sak som jag skulle kunna peka på som ett bra exempel på vad jag menar – och skulle vilja få – som förändring av Vingåker.

Så småningom hamnar jag i att det skulle i så fall vara något i klass med att det i Vingåker om några år började byggas ett universitet med sikte på Cambridgenivå.
Eller åtminstone – klart uttalat – siktar på en 10-i-topp-placering i rankningen av de svenska skolorna.
Båda, som jag ser det, det betyder att kommunen förmår (förstår) att förvandla Vingåkersbornas – eeh någonting. Tänkande kanske?
Jo, jag blir lätt lite löjlig t tramsig när jag får sådana här söndagar.…

Men Du, vi får kanske vara nöjda med om kommunen åtminstone vill satsa på en fin, rent av exklusiv, minigolfbana i Tennisparken.
Kiosken kan sälja biljetter och hålla med klubbor och bollar…

Kommunen bygger banor och arrangerar – årligen – den snabbt populära minigolftävlingen – ”Vingåkers-putten” – med 50-tusen kronor i första pris…

Indoktrinering…

Så det kan bli, jag kom på mig att sitta där i favoritfåtöljen och fundera lite kring det här med politik. Jo, jag håller med. jag har tjatat ganska mycket om det den senaste tiden.
Det kan bli så när (jag tycker) att det högst en gång i månaden händer någonting i Vingåker jag uppfattar som intressant underlag för egna små funderingar…

Nåväl politik och indoktrinering. Nog vågar vi väl anse att de politiska partierna försöker indoktrinera oss (lättpåverkade) väljare på så sätt att vi – smått okritiskt – ska falla för deras lockelser. Funderade jag och och plötsligt kom ordet indoktrinering  fram. Kan bero på kaffet…

Nåväl jag kom på att jag inte har någon vidare koll på hur ordet ska förklaras och gjorde som man gör när man inte vet. Man frågar någon annan.
Som en viss Leif Waara som berättar:

”Utifrån Bonniers lexikon som: ”intensiv psykisk påverkan på en person i syfte att få honom att omfatta en viss politisk doktrin.” Jag gillar inte den definitionen och föreslår tre andra.

Wikipedia: ”Indoktrinering kan betyda dels upplärning, instruering, dels politisk påverkan, hjärntvätt. Ordet kommer av doktrin som betyder lära, lärosats, åskådning. Till skillnad från annan undervisning går indoktrinering ut på att få eleven att omfatta en given doktrin utan att ifrågasätta den.”

Svensk Ordbok: ”ensidig (och ständig) intellektuell påverkan ofta indirekt.”

Svenska Akademins Ordlista:  ”genom intensiv påverkan bringa ngn att omfatta en lära, uppfattning e.d.”

WaaraGenom att kombinera dessa tre definitioner vill jag med indoktrinering avse en ständig och ensidig intellektuell och politisk påverkan för att bringa någon att okritiskt omfatta en lära, uppfattning och doktrin.

Så försökte jag få fatt i någon klok tanke kring dessa ”förklaringar” och våra politiska partier i Vingåker. Försöker de indoktrinera mig?
Tja, ensidiga tycker jag nog att de är men inte ständigt. Och kan inte se att något av partierna, så här efter senaste valet, ansträngt sig det minsta för att påverka mig.

Att jag så småningom kunde enas med mig själv om svaret nej beror nog på att deras intellektuella förmåga inte räcker till för att bringa mig att okritiskt omfatta deras lära, uppfattning och doktrin.

Du – man ska ha bra kontakter för att få ta del av intressanta tankar:

Lennart Waara disputerade 1980 i ekonomisk historia på en avhandling om statligt företagande i marknadsekonomier. Undervisat vid Uppsala universitet. Arbetat som revisionsdirektör på Riksrevisionsverket. Organisationskonsult med uppdrag åt bland andra finansdepartementet, utrikesdepartementet och åt Sida i Ryssland. Företagsledare i olika företag bland annat som VD och rektor för Beckmans School of Design och näringslivsdirektör i Örebro kommun.

PS – ett Youtube-inslag som handlar om indoktrinering.
Felaktig sådan…

Ett exempel…

När jag läser i dagens nummer av Dagens Industri ser jag en rubrik som påminner mig om vad jag skrev i förra inlägget här nedan – om att till exempel kommunchefen skulle börja kommunicera med oss Vingåkersbor på ett ”nytt sätt”.
På ett nytt sätt är egentligen fel där så det kan du stryka.

Alltså ett exempel på hur jag menar – först rubriken i DI den 21 januari:

Babyboomen ställer höga krav – snart behövs 1 400 nya skolor

Genast när jag läste de raderna slog mig den oroliga tanken – som jag antar att det gjorde hos alla i Vingåker – hur kommer detta att påverka vår kommun?
Om du tror att jag menar att vara ironisk genom att kursivera den delen av texten – så tror du alldeles rätt…

Men skit i det nu – det här är ju bara tänkt som ett exempel. Och så föreställer vi oss – du och jag – att kommunchefen eller annan i kommunen betrodd person skulle skriva någonting (ungefär då) liknande.
I den återkommande fredagskrönikan…

”Hej, mina vänner…
Jag antar att du läst rubriken i tidningarna som beskriver (varnar för) att det kommer att behöva byggas ett mycket stort antal nya skolor i Sverige.
Jag citerar från media:

”Sveriges befolkning växer
så det knakar och inom de närmaste åren väntas både antalet barn och äldre öka dramatiskt. Det i sin tur ställer stora krav på kommunerna att ta fram förskolor, skolor och äldreomsorg. Enligt en rapport från finansdepartementet kommer det redan om sju år att behövas nästan 1 400 nya förskolor och skolor i Sverige.”

Jag är klart medveten om att sådana budskap kan skapa oroliga frågor hos många i kommunen och vill därför berätta hur vi ser på framtiden för skolorna i Vingåker.
Först – nativiteten i Vingåker är tämligen svag – så av den anledningen ser vi ingen anledning till oro. (om jag nu är orolig så är det väl mera över mina funderingar om hur kärlekslivet sköts i kommunen)

Nåväl, fler barn kräver fler skolor. Inte heller där ser jag någon anledning till oro – vi har de skolor vi behöver – i alla fall för de närmast kommande åren.
Då anser jag att svårigheten att kunna anställda behöriga lärare är ett allvarligare problem. Och, ärligt talat, inte är det lättare med den saken när vi kan konstatera att våra skolor de senaste åren visat minskade resultat.

Men du – bäste Vingåkersbo – som du säkert vet – vi satsar synnerligen idogt på att förbättra våra skolor och elevernas kunskaper. En ny skola står ju snart klar och vi gör vad vi kan för att förbättra situationen på lärarfronten.
Så – vill jag påstå – jag känner stor förhoppning om att Vingåker klarar av att möta framtidens krav för kommunens skolor.”

Du – ett tämligen uselt exempel – som du får tyda som att det bara visar hur jag tror att en kommunalanställd kommunchef i bästa fall skulle kunna skriva en veckokrönika.

Så skulle jag själv inte skriva det om jag vore kommunchef.
Jag tar om sista stycket igen:

”Självklart vill jag och övriga ansvariga i kommunen göra allt vad vi kan för att höja kvaliteten på våra skolor. Men vi vet f-n i mig inte hur det ska gå till.
Ta det här med svårigheten att locka hit behöriga lärare – eller för den delen de bästa läkarna till vårdcentralen.

Verkligheten är ju sådan att ”de bästa – A-laget” har stora krav på tillvaron utanför själva arbetsplatsen. Vad har vi, och övriga, småkommuner att erbjuda som kan locka hit de bästa lärarna, läkarna osv?
De som ställer högre krav på ett social gemenskap som erbjuder betydligt högre omväxling och kvalitet än att lyssna på när PRO-kören framträder i Tennisparken, eller besöka vår lokala bio? Fibernätet? Kanske lockar Mångfaldsfestivalen?

Du förstår säkert, bäste läsare vad jag menar – att vi, dvs Vingåker som kommun,  står oss slätt i kampen om kompetensen om de bästa. Inte minst då det förväntas att man räknar med att 60.000 lärare kommer att fattas de närmaste åren.
Lockar vi då hit ens de näst bästa?

Nja, svarar jag själv – och vi inom kommunen vet inte hur det kan gå till.
Annat än att vi får gneta på med det vi har.
Och du, då har jag ännu inte sagt ett ord om äldreomsorgen och annat vi i kommunen har ansvar för.

Jag antar att du inte heller har några lösningar.
Men vi tar tacksamt emot alla förslag.”

En kommunchef som skriver något åt det hållet blir inte kvar så länge på sin befattning. Att beskriva verkligheten kräver nämligen sina offer…
BW

God morgon Vingåker…

08.59 – Det är måndag igen – veckans bästa dag enligt mig – och jag sitter på en av mina favoritplatser. Framför min dator – och har börjat titta in hos mina favoritbloggare och andra alternativa media.
Läser vad Anders Leion skriver under rubriken: Det ofrånkomliga våldet – och känner att jag vill att fler ska få ta del av vad han skriver.
Som du kan ta del av om du klickar här.
Läs gärna kommentarerna till inlägget…

Nostalgi…

…är någonting jag uppskattar och gärna njuter av. Och den känslan passerar när jag i Aftonbladet läser en krönika som handlar om den brittiske komikern – Tommy Cooper – som man en gång i tiden kunde se på svensk tv.

Man måste (väl) vara lite till åren för att ha sett honom på tv men jag verkligen älskade att se på hans tokerier med sina misslyckade trollerier.

I krönikan läser jag hur en teaterkritiker skrivit om Cooper:

”Den klumpiga orimliga trollkarlen som alltid befinner sig i en gelé av hysteri när hans egna nummer kollapsar. Ingen har någonsin varit mindre överraskad av att misslyckas. Skakad av sin egen oförmåga, med ett okontrollerat skratt, vacklar han hopplöst vidare från trick till trick.
Ni förstår, Cooper har en distinkt attityd till livet, en stoisk attityd, en kluckande medvetenhet om livets meningslöshet.
Och det är vad som reser honom över mängden.”

När jag nu tar del av dagens ”gelé av hysteri” – dvs dagens politik på riksplanet – skapar den hos mig en distinkt attityd till livet, en stoisk attityd, en kluckande medvetenhet om livets meningslöshet.

Du, jag har inga som helst förväntningar om att DET får mig att resa mig över mängden – men det åstadkommer i alla fall hos mig en stark nostalgikänsla – en längtan efter både Tommy Cooper och gårdagens politiker…

Den stora rädslan

”Varje dag våndas jag över att jag bara pratar i stället för att göra något åt situationen i Sverige. Rätt ofta frågar mig oroliga människor om jag har något bra tips om vad de kan göra för att hjälpa till att styra upp läget.
Det har jag inte.
Det finns förstås en oändlig lista med lösningar i det offentliga samtalet. Alla dessa har den gemensamma egenskapen att de är ogenomförbara eftersom det inte finns någon som tänker genomföra dem.
Till exempel vore det fint med en författningsdomstol.
Majoritetsval i enmansvalkretsar är inte heller någon dum idé.
Ett grundlagsfäst tak för skattetrycket är en annan vacker tanke.
Invandringsstopp skulle nog många sätta högst på önskelistan.”

Den som skriver så är Patrik Engellau under just den rubriken.
Hans text avslutas med:
Rädslan håller oss tillbaka och gör oss långsammare och svagare än vi är – och definitivt mindre inflytelserika.
Varje medborgare som inte törs säga sin mening om än inlindat, halvkvädet och försiktigt, är en anhängare av nånannanismen, den utbredda ideologi som säger att ansvaret för hans öde ligger hos någon annan.

DU! Artikeltexten handlar om dig – så läs den. Här…

Kuriren säger upp…

Hm, mumlar jag för mig själv, när jag läser att det kommer att bli personalneddragningar hos Sörmlands Media – som står som ägare till Katrineholms-Kuriren.
Inte alls oväntat, då koncernen under många år visat negativa siffror och självklart vill den nye ägaren av Sörmlands Media städa upp i ett försök att få tillbaka en vinstnivå.

Kuriren skriver:

– Det är naturligtvis ett tufft och känslomässigt besked att ge. Samtidigt gör vi det här för att värna den lokala journalistiken och säkra utgivningen i framtiden. Det är ett måste för att överleva i det tuffa medielandskap vi lever i och är inget unikt för oss i Sörmland. Så här ser det ut i hela Sverige, säger Jenny Hoflund Bergvall.

Förändringarna beräknas beröra ett 60-tal anställda inom Sörmlands media.

Det ser dock ut som om de flesta nerdragningarna hamnar utanför journalisterna. Den tidigare chefredaktören Marie Hillblom är dock uppsagd.
Ett antal funktioner – däribland ekonomi, it, annonsproduktion och privatmarknad – försvinner och kommer att centraliseras till NTM i Norrköping.
Hur det kommer att slå bland de anställda på Katrineholms-Kuriren redovisas inte – beroende på att förhandlingar om det ska äga rum.

För egen del ser jag – med viss nyfikenhet – fram emot hur det här kommer att slå för K-kurirens läsare – men den nye ägaren säger att målet är att kunna leverera ännu bättre tidningar.

Ett bra ”mål” där jag personligen är oerhört nyfiken på hur innehållet i dessa ”bättre tidningar” skulle beskrivas av de nya ägarna…

För egen del hoppas jag att det innebär att det ska innebära en tuffare hållning mot ”våra floskelpratande politiker” på så sätt att de snart får tampas med följdfrågor (Vad exakt menar du med det?) på vad de påstår.

Sörmlands Media ger ut dagstidningarna Eskilstuna-Kuriren med Strengnäs Tidning, Södermanlands Nyheter och Katrineholms-Kuriren sex dagar i veckan.
Den nye ägaren till Sörmlands Media är:

NTM  – som är en av Sveriges största mediekoncerner med verksamheter i Östergötland, norra Småland, Sörmland, Uppland, Gotland och Norrbotten.
NTM omsätter 1,8 miljarder kronor och har cirka 1400 anställda.
Huvudkontoret ligger i Norrköping.

Kyligt?

För all del – rubriken kan gälla att det är minus nio grader utanför rummet där jag har mina datorer – men ordet kommer upp hos mig som en fråga om det nu inte kan användas som beskrivning om känsloläget mellan Charlotte Prennfors och Anneli Bengtsson. Två av kommunens ledande politiker…

Funderar jag när jag i Kuriren läser att:
Majoriteten river utan förvarning och samtal upp ett gammalt avtal med Moderaterna och tar kontroll över kommunens brottsförebyggande råd. Förkastligt, tycker Charlotte Prennfors (M) som förutsatt att posten skulle förbli hennes.

Att Prennfors är sur bekommer inte Anneli Bengtsson det minsta – kan man väl tyda det som – när man i Kuriren läser:
– Jag har full förståelse och respekt för att Charlotte känner sig åsidosatt. Men det är ingen förhandlingsfråga. Det är en ny mandatperiod nu, ett nytt ledarskap. Man äger inte ett uppdrag, man sitter på väljarnas förtroende.
Så det är inget att dividera om.

Det är ingenting att dividera om?Den meningen väcker små funderingar hos mig där jag sitter och njuter av morgonfikat. För, funderar jag, kan det vara så att de orden klargör hur samarbetet inom kommunfullmäktige kommer att bedrivas den här valperioden?
Och faller i stilla funderingar över hur man kan känna sig som medlem i KF och inte tillhöra majoriteten. Så jämrans trist – skulle jag själv nog uppfatta det läget.
En aning hopplöst till och med – utan någon som helst möjlighet att påverka de politiska besluten – eller få genomslag för de egna förslagen.
Nå, i alla fall inte så många av dem…

Brottsförebyggande rådet?Vad kan det vara – undrar jag smått eftersom jag inte hört talas om det tidigare. Tittar nyfiket in på kommunens hemsida och skriver in namnet i sökrutan. Och hamnar i ett protokollarkiv.
Finner ingen beskrivning av vad rådet förväntas göra.
Nåväl i rådets senaste sammanträde 27 augusti 2018 finner jag att de beslutande inom rådet (då) var:
Charlotte Prennfors, ordförande                                       
Robert Skoglund, SN
Ralf Hedin, Kommunchef  
Anders Danielsson, BoU
Annica Petersson, Ifo-chef soc
Peter Grönlund, samhällsbyggnadschef
Pirjo Svegreus, Lokalpolisområde Katrineholm
Dennis Ejdvinsson, Lokalpolisområde Katrineholm
Marcus Asplund, Västra Södermanlands Räddningstjänst
Dan Forsberg, Dammsdalskolan
Tommy Björkdahl, område upplevelser  
Fredrik Fundberg, Fastighetsförvaltare Vingåkershem   
Ludmila Holm, Områdeschef integration
Fredrik Skoglund, Chef Elevhälsan  
Dan Ulf, IT-strateg  

OJ, tänker jag – och lite annat också. Vilket du också kan tänkas göra om du tar del av rådets protokollsamling…
Vilka som numera ingår i rådet kan jag inte finna men ordförandeposten har i alla fall fått ett nytt namn…

Ser ordet Vingåkershem där – och det påminner mig om att jag i torsdags (förra veckan) sände en fråga till Vingåkershem där jag frågade om storleken på de lägenheter som finns i huset Humlegatan 1-3 – som Vingåkershem vill riva.
Inget svar ännu så länge…

Ytterkantspartier…

De senaste veckornas usla hanterande av politikerna – om hur de försöker få till en arbetande regering – är en deprimerande upplevelse. Och den känslan lär inte försvinna de kommande dagarna – vad jag förstår.
Dessvärre tror jag inte att den – heller – kommer att tona bort särskilt snabbt när det så småningom går upp för oss vankelmodiga väljare att där – faktiskt – finns en regering som (sägs) ska styra landet.
Som jag ser det i dag – vad det än blir kommer jag att vara missnöjd.
För egen del kan bara ett extraval åstadkomma en smula – hopp.
Det verkar jag vara tämligen ensam om att tycka – och vad jag förstår är det bara SD bland partierna som gillar den tanken.

Nå – ytterkantspartier?
Ordet har fått Lennart Bengtsson att fundera lite över hur det kan tydas.
Hans text börjar så här:

”Under de senaste dagarna har vi fått stifta bekantskap med ett nytt ord i svenskan. Vem vet, kanske det finns kvar till slutet av året och då får sin rättmätiga plats i Svenska Akademiens ordlista.
Inte minst var det liberalernas partiledare Björklund som genomgående använde ordet ytterkantspartier för att på detta sätt ge mer stadga och auktoritet gentemot de övriga partierna och därigenom hamna i en mer respektabel mittsektion. Ett slags ”main stream”-partier skulle man kanske ha sagt i ett engelsktalande land.

Hade det bara rört sig om Sverigedemokraterna kunde man förstås ha hållit sig till det mer vanligt förekommande begreppet fascist- eller rasistparti eller de senaste årens mildare ”populistparti”, men med ett vänsterparti som under åren blivit mer rumsrent i sitt nära samarbete med S och MP fick man hålla sig till ett mera neutralt ord ungefär som att kalla en tidigare kriminell för en person med ett tvivelaktigt förflutet.”

Bengtsson slutar sitt inlägg så här:

”Men andra ord vill jag snarare beteckna MP. C och L som landets ytterkantspartier. Av denna anledning löper de också en ökande risk att hamna utanför ytterkanten vid nästa val. Det är snarare av denna anledning som de med semantikens hjälp vill hålla sig på insidan och fösa SD och V till utsidan.
Här tror jag de är dömda att misslyckas.”

Vill du veta hur han kommer fram till den åsikten – läs hela hans artikel…

Medan du funderar över om du vill det kan jag underhålla dig med några rader från en kommentar till vad Bengtsson skriver:

Ja, Lennart Bengtsson, det är förvisso C, L och MP som är landets ytterkantspartier. Och S vränger ut och in på sig för att kunna härbärgera dessa plus V under sossarnas parasoll. S är ett maktparti, snart utan politik. Maskerna har fallit på många håll. Undrar just hur S ska argumentera i kommande valdebatter. Vad är det för skillnad på nya S och nya M, så som M utformats under Reinfeldt/Kristersson ?
Johan Hakelius är en ytterst underhållande och intelligent betraktare av svensk politik. Han kallar C ett ytterlighetsparti som ska diktera politiken för en regering som man inte ens vill sitta i. Och så frågar han sig om V nu ska gå från dörrmatta till pruttkudde. V kan nämligen mycket väl vara en pruttkudde som ger ifrån sig  generande ljud när man sätter sig på den men sedan ligger slak och tom under rumpan.
Mycket fyndigt.
https://www.fokus.se/2019/01/men-kanske-pruttkudde/

Om feminismen…

…tycker jag inte. Alls!
Men kvinnor gillar jag – av vad jag förstår – mest av några få speciella anledningar.
Men efter att ha läst vad Jan-Olof Sandgren skriver i ett inlägg förstår jag bättre att det är två helt skilda saker.
Sandgren skriver:
”Feminism” definierar jag som en motrörelse, som uppstått för att beröva patriarkatet något av dess maktmonopol, vilket kanske kan vara en god sak.
Men utan fungerande ”matriarkat” som skulle kunna utgöra ett alternativ, riskerar man att kopiera den manliga auktoritetsmodellen, för att därunder odla en attityd av infantil ansvarslöshet.”

Läs gärna kommentarerna – också…