Skolan i Vingåker

Ibland blir jag lite frågande – om mig själv – när jag kommer på att jag (igen) börjar lägga mig i den svenska skolans agerande.
Eller kanske mera korrekt – skolorna i Vingåker. Och där känner jag mig både frustrerad och uppgiven. Känslolägen som huvudsakligen bygger på att skolorna i Vingåker sjunker allt längre ner i de rankingar över landets kommuners skolor för att senast hamna på sista plats. Men till viss del också vad lärare berättar för mig.

När jag då frågar mig själv varför det är så (att jag bryr mig om skolorna i Vingåker utan att egentligen ha någon personlig anledning) brukar det till slut mest hamna i den personliga tanken att – jag rent allmänt ”ogillar klåpare”.
Om det nu inte är så att det är jag själv som är klåparen.
Då är jag betydligt mer förstående…

Nåväl – en som också funderar kring Sveriges skolor är Patrik Engellau – vilket du kan ta del av här.
Då de ansvarige för skolorna i vår kommun insett att de själva inte har några lösningar på hur de ska förbättra våra kommunala skolor har de bett skolverket om hjälp med detta.

Vad Engellau funderar kring den saken redovisar han i sin text så här:
”Skolverket eller möjligen skolinspektionen ska alltså ta över bristande skolor och ställa allt till rätta. Är det någon som tror att dessa myndigheter har kapacitet att göra detta? Har de pedagogiska reservkrafter i sina korridorer som kan skickas ut på lyckade specialoperationer ungefär som agent 007 James Bond kunde utsändas på uppdrag som ingen annan klarade av?”

Jag – tror det inte – men på något vis får jag för mig att förståsigpåarna i Vingåker har förhoppningar om det…

Engellau skriver:
Om man studerar de svenska politikernas förslag till hantering av skolans kris så handlar det om fler och större doser av gamla misslyckade åtgärder.

Att ta ansvar

Min erfarenhet säger mig att mitt sätt att se ”på livet” skiljer sig väldigt ofta från mina medmänniskor uppfattningar. Den saken kom upp alldeles nyss när jag i Kuriren läser en artikel som fått rubriken:
”Så ska parkblundern inte kunna ske igen”.

Parkblundern? Suck, jag önskar att jag personligen (också) hade den ekonomiska ställningen att jag kunde kalla 7,6 miljoner kronor i oväntad kostnad för en blunder.
Rent av en ”förarglig blunder” – en känsla jag får – att våra ansvariga inom kommunen tycker att det kan beskrivas.

Hur som haver – det finns ett uttalande i Kurirens artikel jag blir sittandes i funderingar över. Läser att Kuriren skriver:

”Hon (Prennfors) varnade för Tennisparkens kostnader innan det stod klart att slutnotan skulle bli nästan dubbelt så hög som budget. Hon har ifrågasatt delar av investeringarna och säger att hon ”hela tiden lyft frågan om information om ekonomin”, utan att få tillfredsställande svar.

Därför tycker hon att hon oförtjänt tvingas vara med och bära hundhuvudet. Hon var inte aktiv i Vingåkerspolitiken när investeringsbeslutet togs, vilket hon låtit föra till kommunstyrelsens mötesprotokoll.”

Det gillar inte Anneli Bengtsson, kommunstyrelsens ordförande, som i en kommentar bl a säger:
– Man kan inte yrka retroaktivt avslag på något som någon annan varit med att besluta om. Det som har hänt, har ju hänt under den nuvarande kommunstyrelsen. Vi bär alla ett ansvar, säger Bengtsson.

Om just det undviker jag att ha en åsikt – men det som får mig att falla i funderingar är Bengtssons utsaga ”Vi bär alla ett ansvar”.

Där kanske jag har en annan moral (?) än andra Vingåkersbor – för jag lägger i orden att ta ansvar – när man fallerar på det här graverande sättet- att det drabbar den som ”slarvat” på något sätt.
Och försöker övertyga mig om att förstå den för mig märkliga tanken att ta ansvar då bara betyder att man lovar att inte göra om – fadäsen.
Men så verkar det vara inom politiken.

Om jag själv skulle ha varit en av de deltagande ansvariga skulle jag skämmas ögonen ur mig.
Men jag kan faktiskt inte för en enda sekund föreställa mig att någon politiskt ansvarig haft ordet – avgå – i tankarna.
Och om jag tyder vad som skrivits i Kuriren – finns där inga utpekade ansvariga för den uppkomna situationen. Det bara blev så här enligt kommunen själv.
Så behändigt då…
Och  bästa läsare – jag undrar också lite över hur många fler än jag det kan vara som har en åsikt om det här med ”att ta ansvar” och hur man gör det.
Clemens förstås…

Men så resonerar kanske bara den som varit (ekonomiskt) ansvarig för egna företag – med ansvar för både företagets överlevnad och dess personal.
De eventuella fadäser jag där åstadkom fick jag i så fall betala med egna pengar – dvs – mindre vinst för företaget – vilket drabbade min egen plånbok…

Sådant verkar inte bekymra dagens politiker – det finns alltid skattepengar (eller bidrag) att täcka deras fadäser med…

Kommentar:
Du, Bjarne
…uttrycket ”Vi bär alla ett ansvar” är en i sammanhanget relevant beskrivning.
För varje projekt finns alltid en  beställare och en utförare där den senare skall ha en plan och metod för att genomföra det som beställts. I den planen skall ingå en redovisning av hur projektet fortskrider i utförande och i förhållande till antagen prislapp.

Projektledare ansvarar för  redovisning av projektet och beställaren ansvarar för att  man också får den redovisningen. Beställaren kan och får begära förändringar i gjord beställning som sen utförs av projektledaren inom överenskommen justerad plan och nytt pris.

Om ingen av parterna, av olika anledningar, fullt ut följer reglerna för hur ett projekt bör bedrivas är givetvis nämnda uttryck relevant. Man kan då fråga sig vad kommunen menar  med ”att man ta ansvar” och hur det tar sig i uttryck.
/Åke

Könsmaktordningen

Vaknar tidigt och känner ganska direkt att ”detta är en dag då jag är jämrans trött på politik” – särskilt då om den kommunala i Vingåker.
Kan väl hända den bäste?

Nåväl, bland mina intressen finns inte bara politik utan jag är lika intresserad av (och lika förundrad över) det här med feminismen. Som jag på på oklara grunder inte gillar. Men är en tydlig känsla jag har i alla fall.
Bara för sakens skull – jag är för jämlikhet.
Men där finns skillnader mellan könen – och en som tydligt kan klargöra dem är Patrik Engellau – som du kan ta del av här.
Och du får en stunds underhållande läsning

Årets svensk…

Jag har för mig att jag tidigare berört den här frågan om Årets Svensk som tidningen Fokus utser. Att jag drabbades av funderingar igen beror på att i förra veckans Fokus hade de med en helsida (egen reklam) där de puffade för att de den 30 januari (på Cirkus i Stockholm) kommer att redovisa vem som fått utmärkelsen.
Jag ser med spänning fram emot att få ta del av vem det blir och vad denne har åstadkommit för att kunna få kalla sig Årets Svensk.

Kan du tänka dig, frågar jag mig själv, att de styrande i kommunen Vingåker skulle kunna få för sig att ”kora Årets Vingåkersbo” med samma motivering som Fokus har satt för Årets Svensk?

Jo, svarar jag mig själv men bara om jag får hänvisa till vad där står i första meningen – och då förändrat till – ”Syftet är att finna en snäll och trevlig person som kan sprida en skön känsla av obrutet samförstånd”.

Att kommunen skulle våga sig på att premiera en person som ”på något sätt vågat avvika från det konforma” ser jag som fullständigt otänkbart. Lika otänkbart som att gårdagens Tomteparad skulle bytas ut mot en parad för Sverigedemokraterna.
Jag kan väl tro att, båda sakerna, var för sig  skulle kunna åstadkomma en del stå- hej och rabalder bland Vingåkersborna om det kom till stånd.

Jag trivs bra i Vingåker – men det beror huvudsakligen på mig själv – kommunen erbjuder, på basnivå, vad jag behöver få för att kroppsligen må bra.
Intellektuellt är det mesta mörker – den stimulansen finns det tacksamt då – att finna på annan plats.
Så livet är i alla fall inte så tokigt – i det stora hela…

PS – lite senare började jag fundera över vad skulle kunna påvisas som ett praktexempel på något som sticker ut från det ”konforma i Vingåker”.
Hornen kommer fram och – ha ha – här får du något (skrämmande – antar jag) att bita i…
Kanske inte i kommunal regi då – men…
(i alla fall något som skulle sätta Vingåker på kartan)

Sådana trevliga – svenskar…

Sitter och läser (om) Jens Ganmans och Mustafa Panshiris intervju med Jimmie Åkesson i deras bok Det lilla landet som kunde”. Det är mörkt ute och mörkt i hela huset förutom den läslampa jag har tänd där vid läsfåtöljen.
Favoriten du vet…

Efter att ha läst färdigt intervjun med Jimmie Åkesson brygger jag mig lite kaffe och återgår till fåtöljen för att fundera över några rader i boken som väcker funderingar:

”Problemet med Jimmie, säger Mustafa när vi sitter på tåget ner från Stockholm, är att han inte försöker slingra sig. Det är därför man inte kan sätta dit honom. Han står inte och säger en massa repliker han lärt sig av en talskrivare eller en PR-konsult – han är ärlig.
Man behöver inte hålla med honom eller ens respektera det han säger men – han tycker som han tycker”.

Ganman och Panshiri är i Sölvesborg och intervjuar Åkesson.
Ett möte de i boken får till – en stor ”läsupplevelse”:
Som hela deras bok.

Ett hopp från Sölvesborg till Flen kan gå jättesnabbt – om det sker i tankarna. Och det var precis vad som hände där i fåtöljen och hamnade nästan bums i rubriken.
För på förmiddagen i dag var vårt ”pensionärs-bowling-gäng” i Flen för en match mot Sköllersta. Förutom att vi fick stryk med 162 poäng (8-mannalag över 4 serier där vi skulle ha vunnit om jag själv inte presterat 200 poäng under mitt bästa resultat) var det en synnerligen trevlig upplevelse.
Glada och trevliga människor som möttes i en anda av – tydligt samförstånd.

Det var där jag hamnade i mina funderingar vid den lilla kaffestunden. En fundering som hamnade någonstans i närheten av ”Kunde den positiva känslan kraftigt ha påverkats av att här under bowlingträffen alla deltagande var genuina svenskar. Och dessutom huvudsakligen i samma ålder?”

Jag tror det, och funderade en stund över om jag skulle gräva djupare i det och komma med något hundratal argument för varför jag ”tror” att det är så.
Men – jag avstår och citerar i stället ur intervjun.
Man behöver inte hålla med honom eller ens respektera det han säger men – han tycker som han tycker”.

Det har jag lust att fortsätta med…

KF-mötet?

Du, sa Clemens, jag trodde du skulle bevaka morgonens KF-möte och så finner jag dig gå omkring helt overksam hemma i ditt hus. Vadan detta?

Tja, svarade jag, jag kom på bättre tankar – kanske. Förmodligen efter att i går kväll – igen – tittat igenom KF-mötets föredragningslista och kände att ingen av punkterna egentligen påverkade mitt kommande liv.
– Nå, kanske punkten 13 då, fortsatte jag, den som handlar om kommunal skattesats 2019. Men kände hur ointresset bredde ut sig för jag kände hur tanken passerade – en 50-öring hit eller dit påverkar inte mitt vardagsliv på något märkbart sätt.

– Då har vi nog haft samma uppfattning om dagens KF-möte, sa Clemens, för även jag har svårt att uppbåda minsta intresse för t ex de medborgarförslag som inkommit från Högsjöhållet, om en ny lekplats där och att man även vill få till en cykelbana mellan Vingåker och Högsjö.
Samma här, sa jag, och jag undrar hur den kvinnliga förslagsställaren motiverar cykelbanans tillkomst med sina argument: ”Skulle vara bra ur både miljöperspektivet och för folkhälsan”.

– Inte genom att ha tänkt på kostnaderna för att bygga cykelbanan i alla fall, mumlade Clemens, och jag antar att ”de många som dagligen åker mellan Vingåker och Högsjö” och vill ställa bilen av miljöskäl då hellre tar bussen än cykeln för att i motvind trampa de runt 12 kilometerna – enkel väg…

– Ett tag, sa jag, var jag lite smått intresserad av att få ta del av vilka som skulle väljas till kommunens nämnder, men intresset försvann när jag kände att ”Det spelar nog ingen roll det lär nog bli som det har varit”.

– Ja jo, vi får väl så småningom se hur det blir med den saken, sa Clemens.

Och så övergick vi till att lufta våra funderingar kring det här med regeringsbildningen. Vi båda stönade smått uppgivet och enades om att vi var gediget trötta på allt vad rikspolitik heter…

Om Bokmässan

Jag blir inte det minsta förvånad över om du påstår att ”du har annat att tänka på än att läsa texter som jag rekommenderar – det är ju – fredag”.
Kanske det blir ännu mindre intressant att läsa om jag berättar att rubriken till den text jag gillar så högt är:
Till bokmässan kommer jag inte tillbaka förrän Kultursverige åter finns”

Men jag själv har kommit upp i ålder så långt att jag ser inte längre fredagar som något speciellt. Föredrar måndagar om jag nu ska utse någon av veckans dagar som favorit.

Kultursverige? Som helhet – är jag tämligen ljumt intresserad av – om det nu inte gäller böcker, tänkvärda artiklar – och lite till. ”Ord på papper” – även om det numera finns också att läsa i min dator. Att läsa ger mig den fördelen att jag kan stanna upp i läsandet och fundera kring det jag just läst – och sedan läsa vidare.
Det är också lätt att läsa om – om jag nu skulle vilja ta del av de kloka tankarna ännu en gång.

OK , jag rekommenderar att du läser Einar Askestads fina berättelse över sitt besök på senaste Bokmässan.
Men då hamnar du långt bort från Vingåker…

Farliga engelska ord…

När jag läste den rubriken blev jag klart intresserad av att ta del av texten till artikeln – allra helst som jag såg att det var Patrik Engellau som var skribenten.
Jag kan gott erkänna att jag har en del fördomar – en av dem är att de flesta i Vingåker verkar vara ointresserade av politik.
Eller kan det vara så att de inte vill (törs) föra ut sina åsikter i ämnet i offentligheten? Jag kan få den funderingen när jag själv har försökt få igång en diskussion – eller en stunds prat då – kring kommunpolitiken. Ingen vet just någonting om någonting, med några få undantag där Kuriren skrivit om saken.

Därför, bäste läsare, fördom nummer två – jag tror att det är ytterst få Vingåkersbor som – självmant – tar del av vad du kan göra om du klickar dig in på den rödfärgade länken här ovan.
Ni begåvade ortsbor som tittar in hos mig är förstås de lysande undantagen från den fördomen…

OK – då åker vi – vilket betyder att jag citerar Engellaus första rader i sin text:

”Hur jag än spanar, med både kikare och förstoringsglas, så ser jag ingen räddning på Sveriges problem. Jag ser ej ens en början till en räddning och det beror på att det tänkande som orsakar de så kallade utmaningarna fortsatt härskar oinskränkt utan att ifrågasättas.
Och det kommer inte att spela stor roll vilken regering som det nu pågående parlamentariska apspelet än utmynnar i.”

En liten bit ner i texten finns:
Det tänkande som hotar nationens framtid är den lömska folkförförelsen att politiken inte bara har uppgiften att lösa alla problem utan också den faktiska förmågan att göra det. Jag talar om myten om politikerväldets gudomliga kompetens, vår tids motsvarighet till äldre tiders religiösa föreställningar om Guds godhet och allmakt.

Patrik Engellau avslutar sin artikel med att förklara de nio mest skrämmande engelska orden:

Jag ryser och tänker på Ronald Reagans diktum om de nio mest gastkramande orden i det engelska språket: ”I’m from the government, and I’m here to help”.

En bit från verkligheten?

Funderar jag när jag i Kuriren läser rubriken:
2021 ska kommunen nå Skolverkets mål – och där det i artikeln finns redovisade ”tankar” som lockar framfunderingar till min egen rubrik…
Där kunde jag krångla till texten lite – ser jag.

Nåväl – bakgrunden är att Skolverket har samverkat med kommunen för att försöka komma fram till ”åtgärder som kan förbättra skolresultaten.”
Elevernas då…

Nu har Skolverket tänkt färdigt och konstaterar att lösningen finns inom:
Det är inom styrning och ledning av verksamheten verket vill se att insatser genomförs.

Och, skriver Kuriren: ”Bland annat vill man se att ledningsgruppen inom förvaltningen har ”verktyg för att föra svåra samtal och hantera problem i verksamheterna” och att den har ”utökat sin förmåga att kommunicera så att det bidrar till ökad delaktighet och tydlighet i hela styrkekedjan”.

Bäste läsare, visst tycker du och jag precis samma, detta är den fullkomligt självklara åtgärden som vi, du och jag, också skulle ha kommit på – eller hur?
För – med prat kan man åstadkomma underverk.
Fast, förstås inte om man i det förväntade underverket måste blanda in den där opålitliga gruppen – skolelever. Tja, varför man nu skulle göra det?De stör ju bara snacket…

Kuriren skriver också:
Barn- och utbildningsnämndens ordförande, Helena Edrenius (S), tror att man måste bli bättre på att prata med varandra i de olika leden.
Om jag nu förstår Kuriren rätt – så finns inte vare sig lärarna eller eleverna med i de ”leden”.Jag kan ha fattat fel…

Det återstår att få veta – men där jag sitter och funderar över detta så kommer jag inte på (tänka mig) minsta egna idé om hur Skolverkets uppmaning ska kunna sippra ner från överheten och förvandlas till ökade kunskaper hos eleverna.
Då får vi hoppas att Vingåkers skolchef Anders Danielsson med personal är klokare än jag.Men hur ska vi då tro om resultatet – när vi läser den absolut sista meningen i det här inlägget?

I Kurirens artikel får inte vi läsare veta vad Skolverkets mål är för 2021.Men tidningen berättar i alla fall att::
”Skolverket driver ”samverkan för bästa skola” för att höja kvaliteten på utvalda skolor. Under tre års tid stödjer verket skolor med låga kunskapsresultat där förutsättningarna att själva förbättra elevernas resultat är svåra.”

Skrämmande läsning

Skrämmande läsning – om dagens studenter…

16.15 – Ännu mer skrämmande läsning – som får mig att känna stor lust att få svära – riktigt ordentligt…
Det händer ibland när jag läser Kuriren – men den här gången är det inte tidningens ”fel” – utan känslan vaknar när jag läser vad mesiga skolföreträdare säger när de får höra hur höga kostnaderna är för skadegörelsen på Slottsskolan – tiden januari-oktober – 250 000 kr.
25 000 kr i månaden. Och det kan bli mer.

Helvetes jävlar – tänker jag när jag läser detta:

”Helena Edrenius (S) är ordförande i barn- och utbildningsnämnden och hon låter förvånad när tidningen ringer upp och berättar vad skadegörelsen kostat.

– Oj då. Det är inte bra.

– Jag tänker att även om man inte har något att göra på rasten så ska man inte ha sönder saker. Man behöver prata med ungdomarna om att om de förstör, blir det ännu mindre pengar kvar till roliga saker.
Blir det för mycket förstörelse så kommer det att påverka alla som betalar skatt i Vingåkers kommun, för studiematerial måste eleverna ha, säger Helena Edrenius.”

Sådant jämrans trams kan bara en kvinna få ur sig.
Eller en man – gravt angripen av feminism…

Nej – det här är inte bra. Och dessutom tro att det hjälper med att ”prata med ungdomarna” är lika fånigt som att tro att man kan påverka en elefants agerande  med en vattenpistol.

Jag – kan inte, vill inte, finna mig i att ens acceptera en skadegörelse på Slottsskolan på ens 10-tusen kronor per år.

Helena Edrenius, och rektor Magnus Karlsson, berätta för mig – hur kan detta hända.
Och dessutom utan att ni på något sätt, för egna pengar, blir ansvariga för kostnaderna?

”Magnus Karlsson har tidigare i Katrineholms-Kuriren förklarat att han inte är förvånad, med tanke på den sociala miljön i de tillfälliga lokalerna.”

Nå, rektor Karlsson – varför har du då tillåtit att den sociala miljön blivit sådan? Helena Edrenius kan väl heller inte ha varit ovetande om sakernas tillstånd – men utan att göra någonting åt saken.

Är det inte dags att låta ”några huvuden rulla inom kommunens verksamhet” – funderar jag med Tennisparkens upphandlingsoreda i gott minne och när jag i dag läser att kommunens nya återvinningscentral verkar bli kraftigt försenad:
”Då den kontrakterade konsulten inte levererat i tid”.
Ytterligare en dålig upphandling – frågar jag mig själv – och mumlar en lång radda osande eder inom mig…

I en artikel i Kuriren svarar Edrenius på reportens fråga:
Vad görs från politisk håll?
– Vi har inte fått signalerna om att det är mycket skadegörelse förrän nu, så vi har inte hunnit göra så mycket. 

Det verkar vara en av Vingåkers kommuns paradgrenar – att inte få information om den verksamhet man är ansvarig för.
Och slutresultatet för denna ”fadäs” blir väl förstås som för Tennisparkeneländet – ingen kan utpekas som ansvarig (skyldig) – då ingen information har fåtts – eller efterfrågats…

Det kanske inte var bättre i skolan – förr – men å andra sidan är det f-n så mycket sämre nu…

Vill du ta del av:
Nämndplan för Barn –  och utbildningsnämnden  år 2018 och
planperioden 2019-2020, klicka här (pdf)…