Civilkurage?

Ett fint ord, kom jag att tänka på när jag läste det i en artikel i Kuriren som berättade om att – Tennisparken i Vingåker utsätts för ”förstörelse” – som det står i tidningens rubrik. 

”Jag kände att det började bli för mycket skadegörelse både på utemöbler och växter”, säger Laura Bende – som är landskapsarkitekt i Vingåkers kommun.
Jag vet inte hur det är för dig – men ett sådant uttalande väcker funderingar hos mig.
Alltså – ska man se det så att det finns ett läge av ”lagom skadegörelse för Tennisparken?”
Skadegörelse – är inte det någonting helt annat det är normalt slitage? Jag menar att barn kan ju (omedvetet) vara lite oförsiktiga, funderar jag, och hamnar i debatt med mig själv om vad jag menar med barn och deras ålder när de mer närmar sig åldersgränsen för att kallas ungdomar där de mer medvetet vill förstöra saker.

Velar lite och hamnar i stället i nya funderingar kring vad jag läser som lösning på ”problemet”. Eller är det rent av en en utmaning – som vissa regeringsledamöter gärna beskriver en situation.

Skadegörelsen är polisanmäld – vilket fick vår områdespolis, Pirjo Svegréus, att lägga ut ett inlägg om förstörelsen i parken på polisens Facebooksida där hon berättade att hon ”fått namn” på på några ungdomar som utpekats som ansvariga för förstörelsen.

Tuffa tag, tänkte jag.
Du, det tänkte jag inte alls, för bäste läsare, hur många gånger i ditt liv har du tittat in på ”polisens Facebooksida?” Antagligen färre gånger än du besökt vår lokala PROs hemsida. Jag själv – aldrig.

OK polisen vet (vågar jag väl anta) vilka ungar (antar jag också) det är som är ansvariga för skadegörelsen. Vad händer då?
Jo – berättar vår lokalpolis: ”Ungdomarna är inte straffmyndiga  så det blir hemkontakt av mig eller också av mig och socialtjänsten.”

Nu vet jag inte vad ordet hemkontakt betyder i verkliga livet, men eftersom jag har fördomar anar jag att det handlar om någon slags förmanande samtal med föräldrarna.
I mitt liv förväntar jag mig också att ”nu får ni en faktura på vad skadegörelsen kostar”.
Då jag menar att föräldrarna har betalningsansvar för vad deras ungar förstör.

Så blir det förstås inte. I polisens Facebook-råd lyfts också frågan om övervakningskameror i Tennisparken.
Sannolikt lika otänkbart som faktura till föräldrarna. Tänker jag när jag läser vad Robert Davidsson, ordförande i samhällsbyggnadsnämnden i vår kommun säger:
”att han anser att det alltid finns en konflikt mellan personlig integritet och övervakning.
Jag är av den uppfattningen att man måste kunna röra på sig på allmän plats utan att bli dokumenterad eller filmad – men det kanske kan vara en lösning”.

Velpotta, tänker jag, som vet att man t ex, i London city, inte kan gå ett steg utan att vara övervakad. Bryr jag mig noll om…

Vilket också gäller mig själv och centrum av Vingåker.
Enär mitt  personliga samhälls-samvete är renare än Davidssons underlakan. Mig får de övervaka hur mycket de vill bara jag får vara i fred hemma på muggen och i sovrummet.

Ska jag nu komma med ett ”Medborgarförslag” till kommunfullmäktige – om kameror lite överallt i kommunen. Eller i alla fall i Tennisparken?
Livet består emellanåt av svåra frågor…

Vad kommer nu ordet civilkurage in i det här? Jo, vår lokala polis säger:
”I kommentarerna till mitt inlägg lyfts civilkurage fram, att man säger till när man ser något”.
Civilkurage är ett fint ord som för sällan efterlevs…