Då såddes ett första frö

Att läsa kan ge mig kunskap, eller information som kan påverka hur jag tänker. Noterar jag lite förnumstigt när jag läser en liten berättelse om Pepsi – företaget som konkurrerar med Coca-Cola. Läser:

”Pepsi beskrivs som en plats som präglas av extrem, men rättvis konkurrens. Frekventa, kortsiktiga, precisa mätningar av resultat, baserade på marknadsandelar betydde att varje enskild chefs insats var lätt att spåra.
Pepsi är är en plats för de bästa och de smartaste, men även de tuffaste. Krigsmetaforer är ofta förekommande. Cheferna själva beskrev sig som företagsvärldens marinkår.
Folk klagade inte. I stället levde de upp till ett starkt maskulinitetsideal

Marinkårskulturen medförde att cheferna kände sig pressade att ständigt topprestera.
Familjen och vänner hamnade ofta i utkanten – fixeringen vid tävlan, både mellan företag och inom företaget ”krävde sin man”.
De rigida ritualerna, det militära språket och de stränga fysiska uppförandekoderna skapade tillsammans en maskulin, disciplinerad prestations- och karriärfixerad individ. Det är svårt att föreställa sig en forskare som är på väg att hitta botemedlet mot cancer som är mer engagerad än ”Pepsikrigarna”.
Eftertänksamhet var inte en dygd under Colakrigen.

Om du tittat på den här världen från betryggande avstånd blir du kanske förvirrad. Hur kunde dessa chefer framkalla så mycket energi och engagemang?
Och i vilket syfte?
För att sälja dyrt sötat vatten till tonåringar. (min fetmarkering)”

Texten ovan kommer från boken Dumhetsparadoxen som är betydligt mer omfattande och förstärker beskrivningen av ”arbetsplatsen Pepsi” som hos mig framkallar rysningar.
Det var ungefär där i boken som jag kände att det såddes det första fröet inne i mitt huvud som (ungefär då) sa ”Nu ger jag fan i att längre delta i kampen om ”att rädda planeten”.
Fler ”frön” såddes allt eftersom jag läste vidare i boken.

Kommentera