Bustidningen

Efterbliven?

För all del, det skulle ju kunna handla om mig, kan ju någon tycka, men det gör inte det här inlägget. Tycker jag alltså…
Men, jag är redan trött på Julen. På något sätt. Allt det här med Julen tar för lång tid och mitt sinnelag är sådant att allt som håller på för länge gör att – det jag först är så entusiastisk över – efter ett tag hamnar i ett slags likgiltigt ointresse.

Men något som, faktiskt förvånar mig själv, är att jag aldrig verkar tröttna på att läsa vad Patrik Engellau skriver hos DGS (Det Goda Samhället).
Märker jag när jag läser vad han i dag skriver under rubriken:
”Vår hyllning till efterblivenheten”
Texten börjar så här:
”Att säga efterbliven om en människa är ungefär lika politiskt inkorrekt som att kalla ett land för underutvecklat. Det utmanar den värdegrund som förklarar att allting är lika mycket värt och att det är oartigt att peka på skillnader.”

Om du nu i din (?) Julstress kan tänka dig läsa vad Engellau skriver kan du längre ner i texten läsa:

”Men det är inte bara efterblivna människor som vår tid sätter högt, utan även efterblivna kulturer, sådana som tidigare kallades underutvecklade.
Kulturer som åstadkommer så mycket våld och elände åt sina medlemmar att medlemmarna inget hellre vill än fly därifrån jämställs med kulturer som, liksom exempelvis den svenska, ansträngt sig genom seklerna för att skapa drägliga förhållanden för sina folk.
Till sådana efterblivna kulturer ger Sverige statsbidrag när de etablerat sig i Sverige i syfte att de ska kunna behålla och kanske ytterligare fördjupa sin brist på utveckling.”

När jag läser vad jag just tog in passerar en lite viskning genom tankarna ”Är jag inte ungefär lika trött på landet Sverige som på Julen?”
Jo, viskar jag tillbaka, och anar att den just uppkomna känslan mest beror på dagens efterblivna regerings-försöks-bildare.

Vingåker blir jag nog aldrig trött på – känns det som…