En ny dag…

…som gjord för att ta del av ny information och kanske rent av – få nya kunskaper.

”En genomsnittlig sjuåring som börjar skolan har ett ordförråd på 7 000 ord.
Tio år senare har den som läser eller lyssnar till texter och som har fått många böcker lästa högt för sig ett ordförråd på 50 000-70 000 ord.
Den som däremot inte läser har ett ordförråd på så lite som 15 000-17 000 ord. För att klara av ett vanligt vuxenliv krävs det cirka 50 000 ord”
 
Det här skriver Skolvärlden. 

Om den nuvarande regeringen har jag många åsikter – och fördomar – där den främsta är att jag tycker den är urusel. En uppfattning som späs på när jag läser vad Johan Westerholm skriver på ledarsidorna.se:

”Samtidigt som budgeten presenterades i riksdagen var flera statsråd ute i landet och talade väl för regeringen. Men när medborgare började ställa sina egna frågor framgår en annan bild än den tillrättalagda. Regeringen är paralyserade av skräck och står utan några idéer för att möta situationen ute i landet samtidigt som Sverige nu rör sig ut på mörka vatten.”

Ett folk utan historia är ett dumt folk…
…är en rubrik till en mycket läsvärd artikel i Göteborgs-Posten.
Texten börjar så här:

”Häromsistens var jag på en middag där någon ställde frågan om vem som egentligen blev kung efter Gustav Vasa. En person i sällskapet började rabbla hela kungalängden, inklusive årtal, från Vasasönerna och fram till dagens monark, Carl XVI Gustaf.  

Samtliga middagsdeltagare blev imponerade. ”Har du lärt dig det där i skolan?” frågade någon. Hon började skratta. ”Nej nej, självklart inte, det har jag lärt mig i efterhand”.

Såklart. Vi som är födda på 1980- och 90-talen – den så kallade millenniegenerationen – har inte lärt oss något. Eller, vi har lärt oss massor: att det är viktigt att tänka självständigt och kritiskt, vikten av de mänskliga rättigheterna, att själv bilda sig en uppfattning av saker och ting. En nyckelfras som ofta upprepades på proven var ”skriv med egna ord!”.
Men några faktakunskaper har vi inte.”

Vingåker – en smula avslaget?
Att jag satte ett frågetecken där ska tydas att jag förstår att jag nu är ute på gungfly som man brukas kalla det när man är långt ifrån säker på att (ens någon) håller med om vad man skriver.
Det hela började med en fundering kring vårt lokala PRO – som poppade upp eftersom de den senaste tiden fiskat lite hos mig om att ta över och sköta deras hemsida på internet.
Jag har många åsikter om vårt lokala PRO jag skulle kunna framföra men du får bara en – deras hemsida är – och har varit länge – totalt urusel.
Vilket du själv kan konstatera om du klickar – här.

PRO i Vingåker säger sig ha runt 350 medlemmar och dessa erbjuds på hemsidan – aktiviteter – där bl a ingår ”Resor & utflykter”.
Och det är ju bra för pensionärer har oftast tid över för resor. Hur det är med deras ekonomi för resor vet jag däremot ingenting om.
Jag har ju sett vad de erbjudna resorna innehåller – och det är nu vi närmar oss rubriken – för det som erbjuds är tämligen torftigt. Inte bara som upplevelse utan – ännu mer – hur resorna presenteras för medlemmarna.

Jag själv har bara varit med på en resa – en räkkryssning på Vättern – som utgick från Askersund. Bussresan var helt OK – men själva ”kryssningen” var något av en katastrof. Det värsta var att det var totalt omöjligt att (ens) kunna samtala med dem man delade bord med. En ”trubadur” utnyttjade under hela resan sin högtalarutrustning till (nära) bristningsgränsen.
Jag minns inte vad resan kostade men en så där 700-800 kronor – plus att man fick betala extra för det vin (eller annat) man ville ha till räkorna…

Så kom det sig att jag just tittade in hos SvDs nättidning och fann den här annonsen.
Som lockar med:

”Välkommen till en mångsidig afton på vinparadiset The Winery Hotel i Solna. Tillsammans med SvD:s vinprofil Mikael Mölstad kikar vi in i framtiden i vinets värld med fokus på trender, naturvin och hållbart hantverk.

Innan vi njuter av en specialkomponerad 3-rättersmiddag med utvalt vin, provar vi spännande viner och lyssnar till Mikael när han tar oss med på en resa från dagens vin och in i framtiden. Vad händer med vinet i den tid vi just nu lever i? Hur påverkas vinproduktionen av trender i en värld i ständig förändring?”

Mycket kan man säga om räkkryssningar med PRO – men själva ”matupplevelsen” är synnerligen torftig i en likaledes torftig miljö.
Vilket – vill jag påstå – gäller det mesta som PRO erbjuder i reseupplevelser.
Hur kan medlemmarna nöja sig med sådant?

För all del – vinprovningen här ovan kostar 1490 kr – alltså dubbelt så mycket som en räkkryssning. Men de pengarna ger där en 10-gånger så stor upplevelse.
För en sådan som jag då.
Och om PROs res-ansvariga hade begåvning nog att arrangera & presentera ”upplevelser av liknande slag” – skulle jag förmodligen delta vid alla. 
Och kanske rent av komma mig för att bli medlem – för den sakens skull…

Du, nu är det snart slut. 
Men det är inte bara PRO som erbjuder halvtaskiga upplevelser.
Samma omdöme ger jag allt ”spännande” som arrangeras av kommunen.
Vilket får mina funderingar att hamna i rubriken du just läste…

För övrigt noterar jag att det gick inte många timmar efter det att Sverige hade en ny utrikesminister tills att USA (efter 2,5 år) hade en ny svensk ambassadör utsedd.