Bustidningen

En ny dag

…kommer alltid, brukar jag säga till mig själv, när jag funderat över tidigare saker och kommit på ”nya tankar”.
Vilket jag gjorde i den sköna gårdagskvällen på verandan allt medan kvällen blev mörkare – liksom mina tankar.
Jag vidhåller gårdagens rubrik – men kanske jag i alla fall ska förklara att jag snabbt, väldigt snabbt, kan bli uttråkad.
Vilket är en perfekt beskrivning över vad jag som hände mig vid gårdagens besök på kommunens Storting i Tennisparken.

Känslan slog till redan när den inhyrde ”moderatorn” Bengt Gustavsson ”introducerade vad kvällen innehåll bestod av. Dödande trist, med inslag av lustigheter från 1940 och en tillrättalagd sång med socialistiskt textinnehåll.
Vad kan man annat vänta sig från en begivenhet arrangerad av en kommun som styrs av det nuvarande ”gänget”.
Tänkte jag och skruvade otåligt på mig.
Där en snällare (?) tanke faktiskt passerade ”Det kan f-n i mig inte vara lätt att försöka vara underhållande när man ser vilken publik man har framför sig…”

Stortingets tema beskrivs i en folder som ”Hur vill du utveckla Vingåker?”
med undertexten:
Vingåkers kommun arrangerar tillsammans med företag och lokala samverkansgrupper en kväll i Tennisparken med mat och underhållning.
Under kvällen finns möjlighet att påverka och framföra dina idéer för att utveckla och förbättra servicen i Vingåkersbygden.”

Rader som väckte en förväntan inom mig att kommunchefens ”tal till folket” skulle vara lite åt ”Winston Churchill-hållet” dvs en ”glödande hängiven beskrivning av ett kommande paradisiskt Vingåker.”
Någonting samlande som fick oss att sträcka på ryggen om mumla till oss själva ”Ja- nu jävlar”.
Det var det inte – men vi fick i alla fall veta att Vingåker tilldelats en vinnande placering i en – förra årets ”kommunranking”.

Den utlovade ”maten” visade sig vara att man efter ett köande kunde få sig en – pannkaka.
Det ordet är precis en beskrivning av vad jag kände efter Ralf Hedins korta tal.
Då ringde jag Madame och sa ”Kom till Joan´s så bjuder jag på ett glas vitt”.
Och snart satt vi där på uteserveringen och njöt av folklivet på Bondegatan. Och jag hade inte minsta aning om vad som sedan hände på Stortinget.

Andra ville ha pannkaka…