Bustidningen

En stilla söndag…

Jag får sådana emellanåt, där jag inte har lust för att företa mig något speciellt. Mer än att gulla lite med Madame då…
Men knappast att starta datorn för att uppdatera mig själv – eller den här bloggen.
Förmodligen är det ”kroppen” eller möjligen ”hjärnan” som bokat in en dag för återhämtning. Hjärnan, mer än kroppen vill jag nog tro, eftersom mina dagliga aktiviteter normalt är mer betydande (och längre) vid datorn än i träningsspåret…

Hur som haver tittade just in hos digitala SvD och läser:

”Hemligheten bakom de engelska elituniversitetens framgång är självförtroende, fritänkande och en hög ambitionsnivå. Svenska universitet ligger efter på flera plan, menar akademiker med erfarenhet av båda världarna. ”Här vill folk förändra världen”, säger framtidsforskaren Anders Sandberg.”

”Här vill folk förändra världen” – orden får mig att sjunka ner i någonting som liknar ett läge någonstans mellan dvala och koma (anser jag själv alltså) det vill säga tysta och stilla funderingar kring alla de många saker som de orden skulle kunna passa in på.

OK, min hjärna har idag mestadels rört sig samma fart jag har i träningsspåren, (när dvala alltså) men orden lyckas i alla fall åstadkomma någonting som liknar en avslutande mental spurt – jag kommer att tänka på Vingåker.
Vadårå? Alla har vi väl våra mentala konstigheter…

Som då kan visa sig på så sätt att mina funderingar hamnade hos Kommunfull-mäktige i Vingåker. Där jag inte känner till ledamöterna närmare, vilka de är och vad de vill med sin plats i KF. De få av dem jag har pratat med några gånger – antar jag kan sägas om alla – de verkar vara trevliga och positiva människor. Men hur det är med deras självförtroende, fritänkande och ambitionsnivå har jag glesa kunskaper om även om jag misströstar en aning vid ordet – fritänkande.

Såkommer jag på mig att tänka tanken ”Men vill de förändra världen?
Har jag förstås inte en aning om (men varför skulle de inte vilja det?) så jag ändrar frågan till mig själv ”Vill de förändra Vingåker?”

Jodå, det är ett långt tankehopp där jag inte så där spontant kan ge mig själv ett svar. Jag vet inte vad du tycker, men jag själv har känslan av att jag tycker att de ”sköter förvaltningen av kommunen på ett bra sätt”. Men jag vill inte riktigt (för mig själv) godta att till exempel det här med att bygga Tennisparken eller bygget av den nya skolan hamnar under beskrivningen ”förändra Vingåker”.

Och hamnar i ”halv koma” när jag försöker komma på vad jag själv menar med den frågan. Kanske mest för att jag kan inte komma på minsta sak som jag skulle kunna peka på som ett bra exempel på vad jag menar – och skulle vilja få – som förändring av Vingåker.

Så småningom hamnar jag i att det skulle i så fall vara något i klass med att det i Vingåker om några år började byggas ett universitet med sikte på Cambridgenivå.
Eller åtminstone – klart uttalat – siktar på en 10-i-topp-placering i rankningen av de svenska skolorna.
Båda, som jag ser det, det betyder att kommunen förmår (förstår) att förvandla Vingåkersbornas – eeh någonting. Tänkande kanske?
Jo, jag blir lätt lite löjlig t tramsig när jag får sådana här söndagar.…

Men Du, vi får kanske vara nöjda med om kommunen åtminstone vill satsa på en fin, rent av exklusiv, minigolfbana i Tennisparken.
Kiosken kan sälja biljetter och hålla med klubbor och bollar…

Kommunen bygger banor och arrangerar – årligen – den snabbt populära minigolftävlingen – ”Vingåkers-putten” – med 50-tusen kronor i första pris…