Bustidningen

Jag blir galen…

…väller upp som en känsla hos mig när jag läser tidningen Kommunalarbetaren. Nå, så galen är jag inte att jag är medlem i Kommunalarbetarförbundet och jag ber att få till protokollet att jag hamnade i förbundets tidning genom ett felklick på internet. Jag letade egentligen efter artiklar som handlar om AI – Artificiell Intelligens – vilket inte finns inom kommunal – ingen annan heller – vad jag tycker mig förstå…

OK – jag finner i tidningen en artikel med rubriken:
”Så läser du miljövänligt”
och blir sittandes som en fågelholk – ett vanligt uttryck om utseendet på en som inte fattar ett dugg. Bara på kul – vad får du, bäste läsare, för funderingar när du läser den rubriken?

Om du får någon som helst ”tanke” så är du minst femton gånger mer begåvad än jag – för jag fattade ingenting. Och när läget blir sådant blir jag nyfiken och vill få veta saker. Och börjar läsa artikeln…

Och får så veta att artikeltexten berättar att vi nu får veta vilket som är mest miljövänligt – att läsa en text i en papperstidning (bok) eller att läsa texten digitalt.
Kanske jag ska förklara – på en läsplatta eller dator.

Texten börjar så här:

Flera undersökningar har jämfört miljöeffekterna av att läsa på papper och att läsa digitalt. Resultaten visar att det faktiskt inte är någon större skillnad.

Det kan verka konstigt – en pappersbok kräver ju att man hugger ner träd, tillverkar papper, trycker tunga böcker och fraktar dem i dieseldrivna lastbilar. En e-bok hoppar över alla dessa led och man har den i sin surfplatta med bara några knapptryckningar.

Men det går faktiskt åt en hel del energi för att hämta e-boken och läsa den. Och ju längre tid du läser, desto mer belastas miljön. För en genomsnittlig tidskrift går brytpunkten vid 40 minuter, läser du längre än så är pappersversionen bättre.

Redan den första meningen åstadkom ”vibbar av ordet galenskap”-  nix, inte att den finns hos mig utan hos dem som genomfört undersökningarna.

OK – för dig som inte är det minsta intresserad av ämnet kan jag avslöja att artikeln slutar med dessa ord:

Att köpa och läsa en bok – e-bok eller papper – ger ungefär samma belastning på klimatet som produktion av en liter mjölk. Lika litet belastar man miljön genom att prenumerera på en tidskrift i ett helt år.

För er andra länkar jag gärna till artikeln och anar att ni kanske , som jag, gungar oroligt på huvudet samtidigt som ni funderar – Hur fan kan man åstadkomma någonting sådant – och dessutom publicera det.

Mitt eget svar på den frågan blir – alla miljö-muppar är galna…

Kanske jag också – eftersom jag börjar fundera över vad ”tar all den skit jag skriver vägen? Sprids den över oskyldiga i Vingåker med omnejd – eller blir den kvar i min dator och oskadliggörs när min dator blir gammal och då plockas isär och det mesta mals till metallskrot?
Hur ska jag nu kunna somna i kväll…