Kategorier
Bjarne Wilmarsgård

Jag en tråkmåns…

…känner jag starkt vissa gånger. Som denna sena eftermiddag då jag besökte Vingåkersbygdens Storting – i Tennisparken. Där sprudlande glada och entusiastiska kommunmedarbetare, i sina fina gröna tröjor, gjorde sitt yttersta för att ”pigga upp” mig och övriga besökare.

Vad gäller mig lyckades de inget vidare – och det var verkligen inte deras fel – trots kommunens alla fina ord om att involvera oss kommunbor i kommunens framtid – vill jag påstå att jag inte riktigt kan känna mig tillhöra rätt målgrupp.

Som Vingåkersbo gör jag förstås det – varför jag kanske ska förklara den känslan med att jag är en tämligen ”ointresserad ortsbo” – vad det gäller vad kommunen mer skulle kunna åstadkomma för att ytterligare förgylla mitt liv.

Vilket i sig bygger på att jag – som 80-åring – inte känner någon vidare lust att delta i de ”upplevelser” kommunen arrangerar – vilka – som jag ser det mest vänder sig till betydligt yngre människor än mig själv. Som har helt andra intressen än jag vad det gäller sådant som lockar deras lust att delta.
Deras smak av underhållning och min – skiljer sig betydligt åt.

Men livet består ju inte bara av underhållning utan även om de vardagliga vardagarna. Och de innehåller ju åtminstone två synpunkter – hur de upplevs och gynnar mig personligen – och vad jag å andra sidan tycker  (har för åsikter) om annat som så att säga rör sådant som gäller kommunens dagliga angelägenheter. Skolan- äldreomsorgen-tryggheten-snöröjningen osv.

Hm – hur ska jag komma ur det här tjatet nu? Kanske jag ska förklara genom att berätta att jag i dag deltagit i en undersökning av SCB (statistikmyndigheten) där jag fick svara på ett otal frågor om min syn på Vingåker som kommun. Alla frågor kunde svaras genom att pricka för en siffra mellan noll och tio. Där tio var bäst…

En del av mina svar hamnade på fem – de flesta högre. Bara en fråga fick lägre betyg än fem – kommunens grundskolor. Där jag nogsamt kunde redovisa att omdömet huvudsakligen byggde på vad vänner och bekanta sagt mig. Och med tillägget hos mig själv – de placeringar våra skolor fått i en del rankningar.

Några frågor fick nio – bara en fick en tia – den där jag kunde svara på hur jag personligen upplevde Vingåker som kommun.

Om jag då skulle avsluta med en siffra för detta Storting – då blir det 3.
Vilket då mest bygger på att jag inte tillhörde målgruppen för sammankomsten.

Jag har annat för mig…