Bustidningen

Krisberedskap…

Kan väl börja dagen med en upplevelse från i går där jag utanför Cityhallen kom i samspråk med Vingåkers kommuns säkerhetsstrateg, Hanna Mehaj, som stod där för att informera oss kommuninvånare på våra (tänkbara) frågor om krisberedskap och förevisa för oss vad en krislåda bör innehålla.
Om just det tänkte jag inte orda så mycket mer utan att jag i går kväll började fundera lite över alla dessa människor som”brinner för saker”.
Som denna mycket trevliga Hanna Mehaj klart tydligt visade att hon gjorde – då hon verkligen lyste av entusiasm kring sitt favoritämne – krisberedskap.
Vilket just inte så många Ica-kunder gjorde, eller verkade vara så överdrivet intresserade av.
Jo, en man som var 58 år gammal berättade han och att han hade tidigare varit militär – som anslöt till vårt samtal och han var en man med kunskaper i ämnet krishantering (för han gav tydliga exempel) och hade dessutom kraftfulla åsikter om hur ”idioterna i riksdagen hanterade frågan på riksnivå och pekade på kommunhuset och inkluderade folket i det huset till den gruppen av förståndshandikappade”.
Jag hade gärna lyssnat på honom längre men när en kvinnlig journalist från Kuriren närmade sig för att spela in intervjuer smög jag iväg…

När jag då senare satt i favoritfåtöljen märkte jag att jag på något sätt beundrar de här människorna som brinner för vad de nu finner viktigast i livet. (Om de nu inte är Miljöpartister eller vänsterpartister då)
Som Hanna Mehaj som så gärna ville att alla skulle lyssna på henne och vad hon brinner för, eller som de idoga personer från diverse religiösa sammanslutningar som så gärna vill få mig att hamna i deras lyckorike.
Oförtrutet kämpar de på och intresset från omgivningen är oftast minimalt.
Att de orkar, funderar jag, som just inte brinner för någonting speciellt.
I alla fall av den digniteten att jag ger mig ut och…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *