Bustidningen

Kunskapsskam?

…skulle man kunna få för sig att det finns vad gäller våra rikspolitiker – och kanske speciellt då dem som har regeringsansvaret. 
Jag menar – flygskam har ju kastas på oss för att vi ska sluta flyga. Kan det vara så, möjligen, att våra politiker inte vill bli påkomna med bildning och kunskaper?

Jo, en tveksam liknelse men den poppade i alla fall upp hos mig när jag läste vad Chris Forsne skriver hos ledarsidorna.se – där rubriken påstår:
Den svenska samhällsdebatten saknar bildning
och där inlägget börjar så här:

”Den svenska samhällspolitiska debatten saknar i allt väsentligt bildning och nyfikenhet. Ett stort ansvar vilar på framför allt Public Service som bara släpper fram statens representanter och inte nationens. 
Staten har inget intresse av att det förs en bildad debatt.”

I sin text (läs också kommentarerna) jämför Forsne Sverige med Frankrike vilket på intet sätt gör oss till något slags föredöme…

”Men skillnaden är att i Frankrike, med en omfattande bildningstradition, är det filosofer, historiker, sociologer, författare och debattörer med journalistiskt förflutet men lång akademisk bildning bakom sig som möts i långa, publikdragande debatter på TV, i radio och i dags- och veckopress.

I Sverige skrivs det artiklar och debattinlägg som sällan bemöts och inte minst public service begränsar samhällsdebatten till ett snuttifierad tuppfäktning där man föredrar politiker och ledarskribenter framför filosofer och författare.”

Håhåjaja, suckar jag smått uppgiven när jag får ta del av den – sanningen. 
Och hamnar sedan – nästan i koma – när jag försöker få till någonting vettigt i huvudet om ”samhällsdebatten i Vingåker”.
Möjligen, kom jag på, möjligen kan det någon enstaka gång hamna i läget ”snuttifierad hönsfäktning” i form av ett slags intetsägande meningsutbyten i Kuriren – om lokala skitsaker.

Inte heller tycker jag mig kunna fröjdas över ett ”ständigt storstilat meningsutbyte” eller begåvade funderingar från Vingåkersborna på Kurirens insändarsidor.
Eller i all blygsamhet – att någon skulle komma med en kommentar till vad jag skriver.

Fastnar sedan en stund vid ordet – bildningstradition – erbjuds det någon sådan i våra kommunala skolor? 
Fan trot…
Min erfarenhet är att sådan måste väckas i tidig ålder för att kunna blomma ut vid senare ålder.
Med bildning, kära skolelever, menar jag då inte att kunna rabbla upp de senaste årens vinnare i Mellon. 
Eller, bästa föräldrar, inte heller att kunskap är det samma som att kunna berätta vilka som vunnit Let´s Dance de senaste åren.

Jaha, solen är på väg tillbaka, ser det ut som, och förmodligen kan jag avsluta kvällen på verandan med något gott att dricka – i mitt ständiga sällskap – mina egna funderingar. 
Livet kunde vara värre – trots allt…