Om skolorna i Vingåker…

…har det inte skrivits – eller hörts – så mycket om på senare tid. Så allt lunkar väl, då, på i samma gamla vanor.
Vilket får mig att fundera lite över hur jag ska tolka det.
Kanske som Claudia De Longueville – som i en kommentar till en artikel på DGS skriver följande:

”Det tog långt över hundra år att bygga en högklassig svensk skolkultur, Lennart.
Efter tre decennier av illdåd är den förvandlad till den grushög, som nu kan beskådas.
Mardrömslik misshandel av skolan har sänkt även universiteten till sopklass.
Svenska elevers kunskaper har rasat mot ett svart hål samtidigt som betygsinflationen galopperat mot oändligheten.

Katedern är bränd och lärarprofessionen slaktad.
Adjunkter och lektorer är utrotade.
Ignoransen och ineffektiviteten är satt i system och kunskaper åtnjuter i dag lika högt anseende, som den yrkesgrupp som är satt att bibringa dem.

Det svenska skolsystemet fungerar inte alls.
Alla internationella undersökningar visar, att det är ett absolut fiasko.
Aldrig har det släppts ut grupper av så obildade elever och aldrig har medelgoda och duktiga elever fått så lite stimulans.
Den svaga tredjedelen, som inte bara stör all undervisning får dessutom praktiskt taget alla resurser.

I OECD:s rapport från 2015 konstaterades, att Sveriges självbild av att vara en kunskapsnation inte stämmer med verkligheten.
Social utjämning och inte kunskapsförmedling varit den svenska skolans huvuduppgift sedan 1960-talet. (min kursivering – för att jag finner detta sant)

Kunskapsförmedling har ersatts av snömos och svammel
Det har gång på gång visats, att svenska elever är svaga i kreativ problemlösning, självständigt tänkande och enkannerligen i läsförståelse.
Brister, som rimligen inte befordrar elevernas intellektuella utveckling och som sannolikt inte heller gagnar demokratin eller den politiska toleransen.”

Hur kan det ha blivit så här då? Varför gör inte föräldrarna något?
Frågar jag mig, för de bör ju ha full vetskap om det allt sämre läget i skolan.
En annan av dem som givit kommentar skriver:

Jag tror att en faktor är att ingen har idag tid eller ork att lyssna; det hinns inte med om man skall visa hur lycklig man är och presentera vilken mat man precis avnjutit på alla sociala plattformar. Dagens människor lägger sin fritid på trivialiteter som inte för dem själva eller mänskligheten framåt, men väl bakåt.

Tendensen har varit tydlig en längre tid och gäller för hela västvärlden; man orkar inte lyssna på sakkunniga experter. Det är en sådan enorm uppförsbacke att behöva koncentrera sig, för det måste man om det rör är ett ämne man inte behärskar, att man helt enkelt inte ids.

Jaha! Vad ska vi då säga om det – bästa Vingåkersbor?
Jag själv svarar med att kopiera vad jag skrev i går:

Om jag bodde i den kommun jag kan se framför mig skulle den kommunen ha en egen ”blogg” där en ansvarig (t ex kommunchefen eller kommunfullmäktiges ordförande) i en veckokrönika – småpratade med sina ortsbor på ett personligt sätt om sådana här saker.
Berätta om: ”att, jo så är det – och det innebär att – och det får de här konsekvenserna för oss i kommunen”.