Om unga kvinnor

I efterdyningarna av det erbarmliga valet har emellanåt känt en liten ”lusta” att få skriva en smula elakt. Eller i alla fall lite mer ”direkt vad jag menar” eller hur jag nu ska uttrycka det.
Jodå, jag har en del på lagerhyllan som väl kommer i skrift så småningom – men denna blåsiga torsdag låter jag – en mig överlägsen skribent – få sätta tonen.
Patrik Engellau skriver så här:

Enligt SIFO-undersökningen i Svenska Dagbladet  skulle Sveriges 18- till 29-åriga kvinnor, om de fick bestämma, kunna tillsätta en majoritetsregering bestående av Centern, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Dessa tre partier skulle få 49,5 procent av de unga kvinnornas röster vilket skulle bli mer än hälften om man räknar bort de 3,6 procent som de unga kvinnorna slösar bort på Feministiskt initiativ.
Som tidningsartikelns rubrik så träffande formulerar det skulle vi få ett helt annat Sverige om unga kvinnor fick styra.

Det är skillnad på kvinnor under 30 och män över exempelvis 40 år. ”Konservativa män” skiljer ut sig, men inte för att de skulle vara extra osympatiska utan för att de är extra eftertänksamma och klarsynta.
Den stora skillnaden är att de unga kvinnorna alldeles nyligen var små flickor som kanske ville gulla med isbjörnar medan 40-plussarna har årtiondens erfarenheter av livets skola och fått uppleva dess hårda törnar, motigheter, mänsklig falskhet och svikna löften.
40-plussarna har blivit luttrade och därmed bättre skickade att bedöma tillvarons oklarheter och utvärdera de olika bottnar som finns exempelvis i klimatfrågan.

Men de unga kvinnorna?
De har för det mesta bara de grundaste sakkunskaper och de har inga personliga fördelar av sitt engagemang. De har bara en brinnande tro.
Det var motsvarande sorts unga kommunister som Lenin kallade nyttiga idioter.

Jag – som klar 40-plussaretycker som Engellau – fast han formulerar det ju på ett sätt som jag inte kan – eller kanske rent av – inte vågar…
(fast jag tror att vi dela synen att – visst är unga kvinnor lite gulliga att titta på)

Kommentera