Precis så…

…tycker jag också – kände jag att jag också anser – när jag nyss läste vad en kvinna vid namn Eva Danielsson skriver i en kommentar hos DGS: 

Människor växer av att ta sig igenom en hel del svårigheter på egen hand liksom av att göra de vardagliga sysslorna under normala livskriser, vare sig det är lyckliga eller tragiska omständigheter.
Förståelse och respekt får inte resultera i daltande eller onödigt medicinerande. En mindre ”förstående” omgivning är kanske bästa behandlingen många gånger. En pedagogiskt medveten hållning, att finnas med utan att ingripa eller leva ut egna behov av att få hjälpa till eller visa sin egen duktighet.
Något alla föräldrar och lärare behöver kunna.
All onödig hjälp hindrar utveckling
.

Det finns mer jag håller med om – som vad Lennart Bengtsson skriver idag i ett tänkvärt inlägg hos DGS. (Om du är det minsta intresserad av ”klimatet” vet du vem Lennart Bengtsson är)

OK – för dig som inte vill klicka dig in till vad Bengtsson skriver (plus de läsvärda kommentarerna) kan jag då ge de sista raderna i hans text:

”Nu visar klimatforskare att havet kan stiga med drygt 5m. Det är förvisso inget som händer inom 10 år utan år 2300 och med 5 % sannolikhet. Detta under antagandet att koldioxidutsläppen bara fortsätter att stiga i 281 år till. Självklart finns det ingen ansvarsfull forskare som kan ställa sig bakom en dylik meningslös beräkning som inte har med seriös vetenskap att göra.

Vad som kan hända om 281 år är som de flesta säkert inser inte lätt att veta. Det är jämförbart med att förflytta sig tillbaka lika långt i tiden till år 1739 eller 50 år före den franska revolutionen, och vid denna tid uttala sig om vad som skulle kunna hända år 2020. För de som kan lite historia vet att även en hel del annat har hänt de senaste 281 åren. Att se in i framtiden med sådan säkerhet är knappast något som ens IPCC:s skarpaste hjärnor eller profetiska barn kan gå i land med.

Efter att ha sett fredagens klimatparader och lyssnat på våra egna knäppiga kändisar från kulturjournalister till ärkebiskopen under bokmässan i Göteborg kan man verkligen fråga sig om det finns något hopp kvar. Okunnighet, fördomar och allsköns stolligheter har föst förnuft och sund vetenskap åt sidan och utelämnat mänskligheten åt samma villfarelser som plågat människorna under tidigare perioder i historien.

Om inte vuxet, förnuftigt folk sätter stopp för galenskaperna är jag rädd att loppet är kört.” 

OK – detta om detta – men det finns mer intressant att läsa (för er som har intellektuell kapacitet och ork att läsa långa texter) som vad Karl-Olov Arnstberg skriver under rubriken ”Imperiers uppgång och fall”.
Hans text slutar så här:
I vår tid finns det inte särskilt gott om barbarer som vill invadera västerlandet på det sätt som skett med tidigare imperier. Men vi har en annan form av invasion, massinvandring. Denna moderna variant av nomadism har även den kapaciteten att få ett imperium att falla samman.
På sätt och viss attackerar också dessa migranter underifrån, eftersom de söker sig till länder som erbjuder större trygghet och högre välfärd. Väger man samman massinvandring och att västerländska kvinnor inte föder tillräckligt många barn, avtecknar sig ett folkbyte. Det är ett möte vi känner igen från historien.
Vi vet också hur det vanligtvis går.