Bustidningen

Public Service?

Benämningen Public Service kanske kan användas för annat än en beskrivning av våra – av skattemedel drivna – statliga eterkanalerna SR, SvT och UR – i så fall får jag ta upp den saken vid ett annat tillfälle.
Den här gången vill jag gärna formulera några ord om just  de tre ovan nämnda.
Patrik Engellau skriver nämligen en text som sprider viss glädjevärme i magområdet.

Att titta på ”svensk tv” verkar vara en vida spridd mental åkomma i vårt land. Som jag själv lyckligtvis inte har drabbats av. Men, eftersom jag är en godhjärtad person, kan jag emellanåt känna visst deltagande med alla dessa människor.
Jodå, jag raljerar – och då med en liten känsla av elak njutning i kroppen…

Åter till verkligheten.
Om du läser vad Engellau skriver så får du veta vad han anser om att allt fler anser att de tre ovan nämna bolagen bör läggas ner.
Engellau börjar så här:
Det var ett uppmuntrande tecken i tiden att moderaterna i Stockholms län nyligen föreslog att lägga ned de statliga eterkanalerna SR, SvT och UR. Som Maria Ludvigsson påpekade i en ledare i Svenska Dagbladet den 20 maj kan vi med lite tur få igång en seriös diskussion om ”vad public service bör vara, vad public service är samt om public service som institution ens är önskvärt”.

Jag raljerar gärna lite till: Jag kan inte tänka mig att (i Vingåker) någon annan än jag och Madame ägnar en tanke åt den saken. Möjligen att någon – någon enstaka gång mumlar fram ett stilla – ”Mest bara skitprogram”.

Patrik Engellaus text slutar så här:
Jag vet inte om det skulle gå att rycka upp svenska statsmedia till värdighet av public service. Jag fruktar att det är omöjligt.
(min fetmarkering)
I så fall anbefaller jag nedläggning.

Starkt bifall till det förslaget från Marknadsvägen 5 i Vingåker…

Du – glöm inte att läsa kommentarerna till PEs text.