Vad är det för fel på tiggeri?

Den som ställer frågan är Patrik Engellau som i dag skriver ett inlägg som även det skulle ha platsat under gårdagens rubrik. Engellau börjar så här:

Igår skrev jag en text om att vi i Sverige bara tänker på folks rättigheter (ofta på andras bekostnad) och inte alls på deras skyldigheter (gentemot andra människor). Det betyder i praktiken att folk inte har några skyldigheter. 
Eftersom folk inte har några skyldigheter så kan det inte ställas krav på dem. 
Den politik vi skulle behöva i Sverige, sa jag, vore en som lyfte upp folks medborgerliga skyldigheter till samma nivå som deras rättigheter. 
En sådan förändring skulle medföra en total omvandling inte bara av politikens grundackord utan också av hela samhällsdebattens anda.

Låt mig exemplifiera med tiggeriet. De flesta svenskar ogillar tiggeriet, jag också. I själva verket beror nog avståndstagandet till avsevärd del på att vi känner avsmak inför det faktum att det sitter smutsiga trashankar varav många befinner sig olagligt i Sverige och pockar på att vi ska lägga pengar i deras pappmuggar.”

För några år sedan, tre kanske, kände jag ett slags obehag över att se tiggare sitta utanför Ica eller Coop. Enstaka gånger stoppade jag lite småpengar i pappersmuggen. Det har jag slutat med.

Jag är än i dag inte helt säker på varför det var så, men obehagskänslan har gått över. Vilket jag inte tänker fördjupa mig mer om just här.

Men efter att ha läst vad Engellau skriver så har nog min tidigare (möjliga) ”tycka-synd-om-känsla” nog begravts djupare än tidigare.

Lämna ett svar