Varför så tråkiga?

Rubriken finns där för att jag just läst en artikel i morgonens Fokus. Artikeln är en intervju med Svenska Akademins nye medlem – Mats Malm. Som verkar vara en synnerligen trivsam person – men också en rejält kunnig person.

Mats Malm har roat sig med att försöka ta reda på vad det är hos vissa böcker som får dem att anses vara tråkiga.

Det händer ibland hos mig att jag läser några meningar som gör mig upprörd på något sätt.
Som när Mats Malm berättar om en präst som kunde berätta saker ”medryckande” på ett sådant sätt att människor gärna lyssnade.
För, vem om inte präster, lär sig att framställa saker levande, åskådligt och gripande.
”Men när den här prästen  skrev roman lät han medvetet bli – för ett moral- och normsystem sa – att åskådlighet och medryckande framställning är sinnligt, och betyder att man ägnar sig åt något som kyrkan och normsystemet är emot.”

När jag läste de raderna blev jag kraftigt påverkad av – någonting – jag inte för mig själv riktigt kunde beskriva.
Kanske – jävligt förbannad…

…på alla dessa människor med sina moral- och normsystem – som avskyr  sinnlighet. Det var väl den första tanken det – innan den andra hamnade – hos våra svenska urtråkiga politiker.
En tanke som snabbt förökade sig till att omfatta andra grupper.
Den tredje tanken sa mig att sluta skriva här – för att inte ”skriva något jag kommer att ångra”.
Vilket man kan få anledning att göra om man för tydligt skriver sina ”egna sanningar”. För – de tråkiga – med sina icke medryckande pekpinniga värdegrundsfingrar – kan vara svåra att stå ut med.
De skaver elakt på den egna sinnligheten…

Kommentera