Bustidningen

Vingåker…

…tänker jag lite smått fundersamt så där. Klockan har just passerat midnatt och jag vet att det kommer att dröja en bra stund till innan jag blir sömnig nog för att snegla mot sängen. 
Att Vingåker tog sig fram i mina funderingar beror på två saker – att jag hört Madame tidigare i kväll berätta om kvällens ”Allsång i Tennisparken” som framkallade små rysningar i kroppen och – att jag i den sena kvällen har lyssnat på musik i min dator. Sådan musik jag tycker om. Inte gillar utan – tycker om – som får mig att hamna i någon slags stillsamt skön stämning.
Ibland som en slags förtrollning…

För att gå rakt på sak – sådan musik som jag aldrig kan/får uppleva i Vingåker – och anledningen till det beror säkert på flera saker – där det första som jag vill anföra är att (ursäkta franskan) ”Allt ska vara så jävla folkligt”.
Allsång? Puh…

När jag konstaterat detta för mig själv hamnar mina funderingar hos vårt lokala ”Kultur och fritid” som på kommunens hemsida skriver om sig själva.

”I Vingåkers kommun är vi stolta över och tar ansvar för vårt kulturarv samtidigt som vi vågar blicka framåt och utvecklas. Här möts kultur- och föreningslivet för att göra Vingåkersbygden till en bra grund att leva och bo på.

Och jag antar att kulturnämnden anser att Allsång är ett bevis på det. 

Medans jag grubblar över den saken hamnar mina tankar i det märkliga att jag ju trivs så förträffligt bra att bo i Vingåker. Efter en stund tycker jag mig förstå varför: bland annat då ”här får jag vara ifred” och ”Jag har ingenting med det kommunala att göra” dvs kommunen och jag har väldigt lite med varandra att göra. Mitt liv i Vingåker kretsar huvudsakligen mellan Cityhallen, Systembolaget och OK-macken. Och bowling i Katrineholm då…

Min intellektuella stimulans får jag finna på annat håll.

Jag får väl kanske förklara att jag bryr mig just inte alls om där hålls allsång i Tennisparken.
Men när jag skriver det så börjar jag fundera över de som har ansvaret för vad Kulturnämnden åstadkommer. Vad vet de om kultur – egentligen – funderar jag kring. Lite för att jag inte finner ordet allsång bland det som jag själv skulle beskriva under ordet kultur.

Duktigt att du läst ända hit – men nog måste det väl finnas fler än jag i Vingåker som också skulle vilja få uppleva lite ”musikalisk kultur”.
Av annat slag än allsång.

Till exempel – att tillsammans med en likaledes hängiven tyst publik – i en lämplig intim lokal få lyssna på den duktige gitarristen Per-Olov Kindgren när han spelar musik av det här slaget.

Märkvärdigare än så behöver det inte vara för att göra mig – lycklig…