Kommuner med problem…

Läser en text som gör mig rejält orolig inför framtiden. Givetvis min egen men i det här fallet ännu mer för Vingåker som kommun.
Saken är den att vår kommun är medlem i något som heter Kommuninvest – och vad Hans Jenseviks text visar är det är en sak som  (skulle/borde) skrämma ”skiten ur alla i Vingåker”.

Jenseviks text är tämligen lång – men synnerligen läsvärd.
Och själv vill jag dessutom lägga till:
”Läs för en gångs skull en text från en som vet vad har talar om”.

För övrigt så har jag sänt ett mejl till kommunstyrelsens ordförande, Anneli Bengtsson (som är kommunens ombud hos Kommuninvest)  där jag länkade till Jenseviks text och bad om en kommentar som beskrev vår kommuns läge i jämförelse med vad Jensevik antyder i frågan om kommande svårigheter för de svenska kommunerna.

En annan som också är fundersam är min vän Åke – som skriver:

”Jag saknar redan majoren Björklund!

Såg nämligen ett kort debattprogram mellan liberalernas nya kvinnliga partiledare och SD:s Åkesson. Det handlade mest då om invandrar och integrationen av dessa.

Björklund framförde alltid sina kloka argument med lugn röst och var tydlig i sitt budskap. (Synd art så få lyssnade på honom). Jag undrar just om L kommer att få så många fler röster om partiets budskap förs fram i  hetsigt tempo och med ”högt” tonläge. Åkesson, som nu varit längst i tjänst, kan med fog säga ”vad var det jag sade” och lägga skulden på övriga partier.  

I UG, uppdrag granskning, gavs exempel på hur kommunerna nu sitter med sina  invandrare och fått i uppgift att integrera dem. Kommunansvariga pekade på det
meningslösa i att lägga sina knappa resurser på att utbilda medelålders analfabeter i 5 – 10  år för att sen gå i pension.
(Vad anser man om den saken i Vingåker? -undrar BW)
Staten borde ta större ansvar för den stora grupp som aldrig kommer att bli
lönsam för samhället. Till de invandrare som redan finns i landet väntar dessutom i kulisserna under ett antal år framåt ca 70000 anhöriga som redan sitter på packade koffertar. En återvändande student chockades svårt när han kom till morföräldrarnas gamla stora hus i Filipstad och såg att det gamla biblioteksrummet blivit en moske´.
Sveriges befolkning håller på att förändras i grunden.”
/Åke

Är jordens resurser verkligen slut?

Det har de senaste dagarna i media meddelats att skuldens dag redan har inträffat, tidigare än förra året.

I Sverige konsumerar vi, relativt befolkningens storlek, vad 4 jordklotet kan prestera och för Tyskland gäller 2,5 gånger.
Listan på allt vi skulle behöva minska på är både lång och känd.

Läser så en intressant artikel av Catarina Kärkkäinen  som stillsamt påstår att:
Nej jordens resurser är inte slut.

Påståendet bygger nämligen på en enkel modell av att ”för att skapa det vi behöver krävs en konstant mängd råvaror.
I takt med att befolkningen ökar kommer också råvarorna att ta slut.

Redan 1981 skrev ekonomen Julian Simon om detta i sin bok
The Ultimate Resource,
Han förklarade att resursbrister sällan blir kriser, eftersom knappa resurser leder till höjda priser. När det sker ökar människans incitament att upptäcka mer. Det finns förvisso en viss mängd av en viss given resurs men begränsas inte på det sätt vi tror.

Det finns reserver som vi ännu inte har upptäckt. Det finns resurser som ännu inte varit ekonomiskt försvarbara att utvinna.
Det uppstår nya sätt att återvinna. Och vi lär oss hela tiden att producera det vi behöver med mindre råvaror.
Den ultimata resursen är människan och människans skaparkraft och den är förnybar. Det riktigt stora problemet med utsläppen av koldioxid från fossila bränslen kan inte lösas med WWF:s rekommendationer. 

Vad jorden behöver enligt klimatrapporten från klimatpanelen IPPC, är mer kärnkraft av nyare modell och en bättre teknik för lagring av koldioxid.”

Trevligt nog är resurserna som behövs för den utvecklingen inte i närheten av att ta slut.
Och varför inte skaffa färre antal barn.
/Åke

En skola för alla?

Det har under flera år skrivits en hel del om orsakerna den låga kvaliteten i den svenska skolan. Många förslag har publicerats  till hur den skulle kunna förbättras liksom exempel  på hur man lyckats vända dålig trend  till det bättre.

Professor Christopher Gillberg lanserar i en artikel teorin om att det är
det är dagens betygssystem som slår ut alltför många elever.

”Vid utformningen av betygskraven för de teoretiska kunskaperna i 
grundskolan har Skolverket inte tagit hänsyn till att ca 13 % av eleverna
har en svagare teoretisk begåvning. Nyligen larmade Lärarnas Riksförbund om den höga andel  -17 % – som utifrån betygskraven inte är behöriga att söka till gymnasiet. Man ser en risk for utanförskap som skolsystemet därmed skapar. Teoretisk är en typ av begåvning som ofta är högt premierad i vårt samhälle, andra är till exempel emotionell, social, praktisk, musikalisk, konstnärlig och motorisk begåvning.

Gillberg menar att många elever i grundskolan med den gällande läroplanen
inte har förutsättningar att klara godkända betyg (A-E) och riskerar utanförskap.
Skolverket behöver i samverkan med relevanta professioner skapa ett betygssystem och en läroplan som tar hänsyn till elevers olika förutsättningar.
Vi behöver en skola för alla!”

Frågan är hur mycket mer urvattning vårt skolsystem tål i jämförelse med utlandet. Många länder har anpassat sin utbildning efter elevernas olika förmåga och skapat elitskolor.
Hos oss har majoren Björklund ofta pläderat för införande av elitskolor
https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/skola/jan-bjorklund-vill-infora-elitskolor-har-varit-tabu/

och Lärartidningen 
https://lararnastidning.se/elitskola-fulltraff-eller-stolpskott/
frågar sig hur bra en elitskola är.
/Åke

Stackars Vingåker…

Fel fel – det kan inte vara synd om en kommun. Men rubrikens ord fanns där (av något jag läste) i alla fall i mina tankar lika snabbt och självklart som Greta skulle dyka upp i sinnet hos en journalist på DN då ordet miljö passerade…

Kan inte komma på orsaken till varför jag plötsligt kan känna en viss ”tycka synd om känsla” för de många i kommunen som lägger ner så mycket strävsam tid för att försöka göra kommunens medborgares liv allt mer behagligt.
Försöker få till någon slags koppling till att jag (ett litet tag i morse) tyckte en aning synd om mig själv eftersom denna tisdag var den första av sommarens alla tisdagar då det inte är något bowlingspel.

Nä, det gick inte att pussla samman – så jag hoppar därför direkt på anledningen till mina ”synd om tankar” som uppkom när jag läste vad vännen Åke mejlar mig.

Naturvårdsverket har kommit ut med sin rapport över Sveriges Fritidskommun 2019. 

I Förordet kan man läsa att :
”Det händer mycket inom friluftslivet och nu märks det tydligt i kommunernas arbete. 
Kommunerna har en nyckelroll i att utveckla friluftslivet och många kommuner arbetar aktivt med friluftslivet till nytta och nöje för befolkningens välbefinnande. Detta arbete vill vi stimulera. Därför genomför vi undersökningen av kommunernas friluftslivsarbete  och delar ut priset till Sveriges friluftskommun.”
 

Olofström tog hem priset 2019.

Vingåker lyckades få 6,5 poäng av 32 möjliga och blev sämst i klassen i länet.
Platssiffran 217 av 290 kommuner måste väl anses som (snällt skrivet) halvdåligt.
En försämring på -32% mot snittet för åren 2016-2018 är anmärkningsvärd och borde kunna förklaras av någon ansvarig inom kommunen.
Nog borde Vingåker kunna bättre?
Åke

Om du saknar Flen i listan så beror det på att de inte finns med i redovisningen – av något skäl jag inte orkar ta reda på…

Om du vill få reda på varför Vingåker hamnade så långt ner i redovisningen blir mitt förslag det att du klickar på länkningen och tar reda på det själv. Skulle jag redovisa det här är jag starkt benägen att tro att texten skulle bli ohanterligt lång.
Dessutom är jag själv, just nu, betydligt mer intresserad av mina ”tycka-synd-om-funderingar” än kommunens arbete i ämnet – friluftsliv…
(Jag gjorde dock ett kort besök på kommunens hemsida och började läsa ett sammanträdesprotokoll från Kultur- och Fritidsnämndens möten men föll ganska snart i ett sinnesläge som påminner om ordet dvala)

Det är ju inte helt ovanligt att vår kommun finns på den nedre halvan i resultatlistor. Enstaka gånger på bra placeringar – men (tänker jag där) är det då inte mest i undersökningar/redovisningar som inte direkt är så betydelsefulla för ett bra liv i Vingåker.
Vilket jag menar också gäller det motsatta – ”Vem f i Vingåker bryr sig det minsta om kommunens halvdåliga placering i en lista över Sveriges friluftskommuner?”

Inte jag i alla fall – och när jag kom till den slutsatsen försvann plötsligt det mesta av mina tycka-synd-om-funderingar.
Men lite finns kvar – som hamnade i tanken att jag tycker att de inom kommunen som har (det ibland) omöjliga ansvaret att åstadkomma underverk av just ingenting – hamnar i blåsten – oförtjänt…

Å andra sidan håller jag med Åke när han skriver:
En försämring på -32% mot snittet för åren 2016-2018 är anmärkningsvärd och borde kunna förklaras av någon ansvarig inom kommunen.

Om att bli informerad…

Vi har en plan…
Som ”trottoarbonde” i min sommarkommun Håbo är det ett nöje att veckovis få ta del av den lokala informationen.
I veckans nr fastnade jag direkt för rubriken ”Här är kommunens plan för återvändare” Kommunstyrelsens ordförande säger att kommunen skall vara redo för eventuella återvändare och tycker att det är viktigt att informera invånarna  i kommunen om hur man förbereder sig.

Enligt säkerhetspolisen var det ca 300 personer som reste från Sverige för att ansluta sig till IS. Ca 150 st lär ha återkommit .
Tillsammansmed övriga partiledare (M) i länet har man skrivit en debattartikel om hur skall hantera dessa.
Enligt SÄPO är 41 kommuner aktuella för att ta emot återvändare.
”Vi vill att människor skall välja att bo i kommunen och inte bli placerade. Blir man ändå som flykting placerad i kommunen vill vi hjälpa till med att erbjuda hjälp till självhjälp. Socialtjänsten har till uppgift att plocka uppsignaler om behov av stöd och hjälp.”


Har märkt att kommunen alltid är angelägen om att kommunicera med invånarna i olika spörsmål. En dialog med invånarna stärker förtroendet.
Har du sett eller hört om någon plan för ev återvändare till Vingåker? (Nej)

I dagens nummer slår kommunen också ett slag för framtiden i årets mässa och bjuder besökare på kaffe. Man vill fokusera på 3 områden för:
Visionen Vårt Håbo 2030.
– Med ett starkt Näringsliv och arbetsmarknad i fokus.
– Samhällsbyggnad med helhetssyn och livsperspektiv i fokus.
– Mötesplatser för alla (och då inte enbart för pride-folk) och ett engagerat föreningsliv i fokus.
/Åke

HM – Håbo kommun med sina 21 083 (31 dec. 2018) invånare mäktar alltså med att ”veckovis” hålla sina boende med information…
Dubbelt så många invånare som i Vingåker.

Den logik som huserar i mitt hus säger – att då borde (i alla fall) Vingåkers kommun kunna åstadkomma intressant, rent av angelägen, kommuninformation varannan vecka.
(Kanske av kommunens kommunikatörer och då på ett mer fångande sätt än de nuvarande torftiga notiserna på kommunens FB-sida eller de sömnframkallande texterna i den glest utgivna kommuntidningen)

Stressad av dyster rapport…

Jag känner mig lite stressad. Det börjar bli lite mycket nu med anmaningar och förhållningsorder från alla håll. De dagliga anvisningarna från hustrun har jag lärt mig att hantera/negligera,  🙂 men det börjar bli många nu i media.
De flesta klagomålen handlar om att vi äter fel, skräpar ner och åker omkring för mycket med bil och flyg. Och nu spär WHF på eländet med en ny rapport.Om hela världen konsumerar lika mycket som EU gör skulle resurserna för i år ta slut idag fredag den 10 maj.
Sverige är ett av de länder som konsumerar mest.
Globalt sett inträffar den dagen vanligtvis i augusti med tendens till att bli tidigare för varje år. EU-invånarna utgör 7 procent av jordens befolkning men använder 20 procent av resurserna. Det innebär att Europa resten av året konsumerar av övriga världens resurser. I Sverige är vi bra på att minska på utsläppen inom landets gränser men genom vår stora konsumtion av importerade varor åstadkommer vi stora utsläpp där dessa varor producerats.
När Asien och Afrikas befolkning börjar kräva att få konsumera lika mycket som vi gör nu kommer det att bli kärva tider för alla.För att vända den negativa trenden anser WHF att EU bör anta en europeisk hållbarhetsaspekt innefattande både hållbart livsmedelssystem och investeringar för att naturen skall kunna återhämtas sig.
Tänkvärda saker i global skala men inte så lätt att se effekten av det lilla bidrag man själv kan åstadkomma. De globala bekymren skull nog kunna bli mindre om: det föddes färre barn, man bättre kunde ta vara på solens energi genom att utnyttja den optimalt, lagra den under den mörka tiden samt överföra elen hundratals mil dit den bäst behövs.
/Åke

Idealism eller realism när det gäller invandring…

I en avhandling påminner statsvetaren Björn Östbring om vikten av att politiken återspeglar den folkliga opinionen.

Utgångspunkten för statens migrationspolitik är den konflikt som ligger mellan att erkänna och vilja ta ansvar för ”allas mänskliga rättigheter och samtidigt erkänna ett särskilt ansvar för rättigheterna och välfärden för det egna landets medborgare.” Här ligger en grundläggande värderingsfråga om och på vilka grunder staten har rätt att begränsa invandringen.

Enligt Östbring finns två sätt att hantera frågan. Universell liberalism utgår från att vi har en moralisk skyldighet mot andra oavsett var de befinner sig. Att skydda och respektera andras mänskliga rättigheter är fundamentalt.

Statens gränser mot omvärlden blir då ett problem eftersom den  markerar en ordning där skyldigheter mot landets egna invånare ges företräde framför skyldigheten mot individer på andra platser.

Den nationella liberalismen menar att ”exkludering och kontroll  över gränser”  är en avgörande förutsättning för att förverkliga frihetens och jämlikhetens ideal.. Staten och dess gränser utgör en lösning på det praktiska problemet att skapa välfärd och trygghet.

Stängda gränser mot omvärlden vore enkelt att försvara om det inte fanns en moralisk skyldighet att bry sig om förföljelse och lidande i andra länder. 

Felet med den universella liberalismen ligger inte i dess demokratiska premisser utan i dess bristande verklighetsförankring.

Det är ett faktum att de flesta människor inte delar en universell moral.
De flesta människor anser sig ha färre skyldigheter gentemot dem med vilka de varken delar relationer eller gemensam identitet.

En ”realistisk” liberalism bör därför utgå från att människan inte är beredd till stora uppoffringar för dem som är annorlunda.

Man inser då lätt att det är en svår balansgång för våra politiker att, som valda företrädare för medborgarna, både fatta humanitära rimliga beslut och samtidigt återspegla medborgarnas allmänna inställning.
/Åke

De börjar vakna…

Ser att politikerna och PK-media har vaknat till liv igen. Det stundar ju ett EU-val och man försöker entusiasmera oss medborgare. 

Intresset för Europa-valet är av naturliga skäl mindre då det ligger lite längre bort och har inte så stor påverkan på det dagliga livet. I senaste valet deltog 51% av svenskarna och i hela Europa såg det ut så här.
http://www.europarl.europa.eu/elections2014-results/sv/turnout.html

Våra röster fördelade sig då på partierna enligt följande
https://data.val.se/val/ep2014/slutresultat/E/rike/index.html
och man kan längre ner se en lång lista på en mängd udda och omöjliga
partier.

Nåväl, frågan är då hur pass intresserade Europa är av vår ”svenska modell” och vårt sätt att se på hur saker och ting skall skötas. Det är tänkt att våra 20 representanter skall marknadsföra det bland församlingens 751 platser från 28 länder. Och då tampas med de stora drakarna Tyskland med sina 90 platser, Frankrike (74), Italien  (73), England (73) och Spanien (51).
Många länder med oftast annan syn på tillvaron än vad vi har.

Senaste perioden skickade vi ner dessa personer
https://www.svt.se/nyheter/val2014/har-ar-de-svenska-ledamoterna-i-eu-parlamentet
från S 5 personer, Fi (1), Mp (4), M (3), KD (1), L (2), V (1), C (1) och SD (2).

Av de opinionsmätningar som redan skett kan man se att det kommer att bli förändring denna gång. S klarar sig bra och SD går starkt framåt. Fler av de övriga partierna får svårt att hålla näsan ovan för vattenytan.

C tycker så i sin valpropaganda att centerns röst behövs mot högerpopulismen. Jojo. Man har 1 röst bland 751. KD vill göra EU ”great again” med sin röst.
S försöker släta över sin generösa syn på invandringen med att nu fullt ut satsa på gemensamma lösningar för hela Europa. 

Mp har kongress i dagarna och ledningen har bekymmer med att formulera
artiga avslag på alla stolliga motioner som kommit in. Klimatklivet, regeringens
(Mp:s) kronjuvel,  innebär kostnader på cirka 700 Euro för varje ton utsläppen minskar. I EU:s system för handel med utsläppsrätter är  motsvarande kostnad 27 Euro. Våra utsläpp är per capita bland de lägsta i hela EU. 

En som bättre fattat problemet med dignitet är Jimmie Åkesson. Han har i flera år hävdat att en satsad krona på flyktingars närområde ger betydligt bättre utdelning än på satsad krona på mottagning i Sverige.
Just nu åker Jimmie snabbtåg in i finrummet.
Då tillsammans  med vältalige majoren Björklund. Tanken är att de under en turné skulle kunna vara varandras ”Sidekick” genom deras olika syn på vårt förhållande
till EU där Björklund vill ha mer EU och Åkesson mindre överstatlighet.

Vinsten för oss väljare skulle vara att för – resp. nackdelar skulle kunna 
belysas på ett begåvat och vältaligt sätt så att vi kan förhålla oss till frågorna.

Till sist tycker jag nog det är pinsamt att välutbildade politiker kommer med
så genomskinliga argument för att, visserligen enligt regelboken, tillskansa
sig ytterligare förmåner på den skattebetalande medelklassens bekostnad.
Att runda regelverket är en sport som tillämpas av politiker från de flesta partier.
Shame on you!
/Åke

Vad gör din kommun för…

Hm, när jag läste ditt inlägg om vad PRO hade att erbjuda tänkte jag att i alla fall en anledning till att flytta till Vingåker kunde strykas från listan. (PRO är föga bättre i andra kommuner).

Det fina påskvädret gav mig i alla fall en anledning att packa kappsäcken och tillsammans med kartläsaren (använder helst bara GPS:en) och lämnade så vår vår utmärkta storstadskommun (Huddinge) och flyttade till vår likaledes framåtlutande sommarkommun med sina ca 13000 invånare. (Bålsta)

Fick genast anledning att undra vad din kommun gör för sina invånare när jag tog del av vår lokaltidning  (36 sidor som delas ut gratis till enligt statistiken ca 19000 läsare).

Kommunens tekniska förvaltning skickade för några veckor sedan ut en enkät till 1000 invånare med frågor om vad man tycker att kommunen bör satsa på i framtiden för att göra livet bättre och trevligare och då inte minst för cyklister.

Man fick också tycka till om vägar, belysning, parker och kvaliteten på kranvattnet med mera.

Enkäten gjordes för att hjälpa tekniska förvaltningen att prioritera rätt saker. Resultatet kommer att innan sommaren publiceras på kommunens Websida.

Hur jag än ansträngde mig kunde jag inte komma på att jag har läst något inlägg från dig att Vingåker har frågat sina invånare vad de har för önskemål.
Har du hört/läst något?
Och 36 sidor gratis lokal information i ett veckotidning tycker  jag står sig väl mot Kurirens dagliga sida riktad till Vingåker.
/Åke

Nix – jag har ”inte hört något” – men det kan ju bero på att jag varit ouppmärksam (eller för att jag inte prenumererar på Kuriren i pappersformat) men inga frågor har hamnat i min brevlåda.
Inte heller kan jag påminna mig att kommunen har ställt frågor i sin kommuntidning ”Vingåker för dig” eller där hänvisat till möjlighet att svara på frågor på sin hemsida.

Vilket inte förvånar mig det minsta – eftersom jag själv har den privata uppfattningen att det beror på att inget av de partier som sitter i kommunfullmäktige verkar ha den minsta förståelse för kommunikation med väljarna.
Vilket tydligast kan ses på partiernas egna hemsidor.
Tar gärna emot förslag på ett ord som beskriver ett läge som är sämre än – uselt.

Om att bli kränkt…

Du Bjarne.
har du tänkt på att allt fler anser sig kränkta när de tillrättavisas eller
kritiseras och det är inte bara i skolans värld. Nu senast kunde man läsa 
hur skidåkare i Seefeld kände sig utsatta.

Isak Skogstad skriver i DN Debatt hur den kultur som råder i svenska
skolan urholkar lärarens auktoritet och lägger grunden för ordningsproblem.
Med några exempel illustrerar Skogstad  hur vardagen kan se ut för lärare
som vidtagit nödvändiga åtgärder för att säkerställa ordningen.

”En stökig elev lyftes ut från klassrummet i en skola i Malmö. Föräldrarna
anmälde läraren för kränkande och förnedrande behandling inför kompisarna.
Malmö stad fick betala 25000 kr

En elev i Linköping vägrade flytta sig från en soffa som blockerade
vägen i skolkafeterian. Eleven lyftes handgripligen ur soffan och anmälde
därefter händelsen, som rubricerades som ”oproportionerligt våldsinslag”.
Det kostade skolans huvudman 10000 kr.

I en skola fick en lärare en kastad stol i huvudet av en elev som tillrättavisats.
Efter lektionens slut fick den kvinnliga läraren ta emot knytnävsslag. En anställd
ingrep och höll fast eleven på golvet. Personalen kritiserades av Skolinspektionen
som menade att man ”borde ha agerat på ett mindre ingripande sätt”.

I lagen står att lärare inte får utsätta elever för kränkande behandling om det
i ”kränkande” innebär en medveten handling som syftar till att förolämpa eller 
vanära en elev i ord eller handling. 

Det är här som Skogstad anser att skolmyndigheten krattar i manegen för att 
lärare skall bli rädda och undvika att gripa in vid ordningsproblem.

Enligt en expert på Skolverket anses en elev vara kränkt ”när eleven själv
uppfattar att han eller hon är det”. Skogstad menar vidare att:
”Om man över huvud taget ska tala om en kränkning i ordningsstörande situationer är det märkligt att det nästan aldrig tycks vara den störande eleven som anses vara den som utför själva kränkningen.

När enskilda elever aktivt väljer att förstöra möjligheten för resten av klassen
att fokusera på undervisningen sätts majoritetens rätt till en lugn och trygg
studiemiljö åt sidan.

Vid bedömningen av hur en lärare har agerat borde Skolmyndigheten vara
tydligare i sina direktiv och i högre utsträckning utgå från elevernas rätt till
en trygg och säker skolmiljö.”

Ovanstående är ytterligare ett exempel på den förskjutning av tolkningsföreträde
som skett inom skolan där  föräldrar och elever tillskansat sig en allt större makt
på lärarnas bekostnad. Förutom undervisning har skolan numera också pådyvlats
viss uppgift att fostra ungdomarna till fungerande medborgare.

På vår tid, Bjarne, uppfostrades vi av föräldrarna, skolan utbildade oss och i lumpen fick vi lära oss veta hut och gå i takt, eller hur?
/Åke

Åkedet är den perfekta beskrivningen över vad som fick oss att bli de goda samhällsmedborgare vi blivit…