Storting

…låter väl som ett intressant ord på sitt sätt, tänkte jag när jag hos kkuriren.se kunde läsa en artikel om saken.
Alltså, den 28 augusti bjuder Vingåkers kommun in sina medborgare till kommunens stolthet – Tennisparken – för ett stortingsmöte där de deltagande kan lämna förslag över hur de tycker att kommunen kan utvecklas.

– Vi hoppas att så många som möjligt kommer och talar om vad de tycker, säger Regina Westas som är samhällsstrateg i Vingåkers kommun.
En bra förhoppning som jag gärna delar och kommer att gå dit för att se om det finns några Vingåkersbor som kan ge några förnuftiga förslag.

Vad tror du om att jag själv igen kommer med mitt tidigare förslag om att ha en (flyttbar) ”Sommar-Oas” i en avskild hörna av Tennisparken – en oas av det slag jag så många gånger besökt i staden Rüdesheim i Rhendalen – där ”vi gamlingar” kan munhuggas med varandra allt medan vi njuter av ett glas vitt Vin?
Åtminstone borde väl närodlat framtaget maskrosvin (svanenmärkt givetvis) kunna slinka igenom hos KF och de inblandade som bestämmer över hur alkoholen ska skötas i kommunen?
Gärna med ständig pensionärsrabatt då.
Något ska väl vi också få för de dyra pengar som parken kostat.
Suck!

Men hur man kan framföra sina förslag har jag inte riktigt fått kläm om – men:

– Man kan lämna synpunkter, och gärna konkreta förslag, på flera sätt. Vi kommer bland annat ha ett klotterplan att skriva på, säger Westas.
Jaha, tänker jag, och kommer att gå till Tennisparken starkt nyfiken – även på de pannkakor som kommer att serveras. Gratis förmodar jag…

Vem lovade att 1,6 miljoner uppehållstillstånd skulle beviljas?

Det händer emellanåt att jag försöker göra mig en smula märkvärdig och påstår då att grunden till vad nattgöken.se  skriver om kan beskrivas som: ”Från Vingåker om Vingåker”.

Nå, det var i alla fall tanken bakom när jag en gång i forntiden fick för mig att börja skriva om livet i Vingåker. I dag vet jag bättre, och du med om du följt mig ett tag – det handlar inte så ofta om vad som händer – eller inte händer – i kommunen.
För – vad finns där att skriva om? Inte ens Katrineholms-Kuriren med sina redaktionella resurser förmår att hitta något vettigt att skriva om varje dag. Du såg ordet vettigt där va?
För all del – i mitt fall kan det mycket väl vara så att du tycker att jag är en usel kommunbevakare med ringa/obefintligt lust att delta med lokalt skvaller.
I så fall har du rätt.

Det är därför du kan se rubriken här ovan – jag hamnar ofta på ställen långt bort från Vingåker – i en överdriven (förstår jag) förhoppning om att sprida (som jag tycker) viktig information som de flesta Vingåkersbor inte annars får för sig att ta del av. Som att hos Samtiden läsa de här raderna:

”Vad hade hänt om ledande politiker i början på 2000-talet gått till val på att de vill ge 1,6 miljoner personer, varav många från avlägsna kulturer, uppehållstillstånd i Sverige de kommande 15 åren?

Då hade partierna som sedan genomförde denna politik i praktiken, dvs regeringspartierna S, MP, M, C, KD och L, öppet och ärligt deklarerat vilken politik man föredrar. Väljarna hade då kunnat kräva svara på frågor var alla dessa människor skulle finna någonstans att bo, hur skolorna skulle klara tillströmingen. Partierna hade tvingats förklara hur välfärden skulle prioriteras om när över 1,6 miljoner personer skulle komma till landet.

Då hade vi fått en normal, demokratisk diskussion om en föreslagen politisk linje som skulle få genomgripande förändringar inom alla samhällssektorer.” 

Men vi fick aldrig någon diskussion i förväg om 1,6 miljoner uppehållstillstånd. Partierna gick inte till val 2002, 2006 eller 2010 på kraftigt ökad invandring. Reinfeldt sa några veckor före valet 2014 att folket borde ”öppna sina hjärtan” – sedan förlorade han valet och avgick.
Löfven som inte sa samma sak tillträdde, men ökade takten på uppehållstillstånd än mer. 

Är det någon i kommunen som hört ett pip om den saken – i Kuriren – eller påtalats (omnämnts) av våra lokala politiker?

För all del – det finns ju viktigare information att förmedla till medborgarna i kommunen som:

Kommunen köper parkering vid Vialabadet.
(Kuriren)
Under sommaren har det stundtals varit problem med nedskräpning och brist på parkeringsplatser vid Vialabadet. Nu ska kommunen ta över markbiten mellan riksvägen och järnvägen för att förbättra parkeringsmöjligheterna.

Två bilar krockade i Viala (Kuriren)
Larmet kom klockan 15.20. Två bilar var inbladade i olyckan som inträffade vid utfarten från badplatsen i Viala. Ambulans, räddningstjänst och polis kallades till platsen. Olyckan visade sig dock vara av mindre karaktär.

– Det är en mindre kollision och det är inga personskador, säger Martin Eriksson, operatör på Räddningstjänsten Östra Götaland.
Olyckan orsakade inte stopp i trafiken.

Sådana nyheter kan man givetvis inte vara utan…

Och en Mångfaldsfestival – kan förstås vara en viktig kommunal angelägenhet…

Smålurad…

…kan man ju känna sig ibland kom jag att fundera över för en stund sedan. Jag har flugit en del med Norwegian och får flera gånger i månaden ”erbjudanden” om resmål där bolaget erbjuder extra låga priser och denna förmiddag kom ett frestande förslag där jag erbjöds att välja bland prisvärda resor till de flesta av bolagets destinationer.

Och minsann – väcktes inte en liten reslusta? Jo då, och inget konstigt med det jag vaknar nog de flesta dagar med en väldigt lättväckt reslust.
Alltså så klickade jag mig in till Norwegians erbjudanden och fastnade för – Amsterdam. En sympatisk stad jag besökt många gånger men nu inte på ett antal år.
Priset för en resa i september angavs till 499 kronor och hemresan för 589 kronor vilket jag fann intressant. Kunde tänka mig en utresa den 8/9 och hemresa den11/9 – en liten snabbis alltså…
Och klickade mig vidare för att få mer information om restiderna.

Hm – utresans pris gällde bara en avgång kl 08.00. Om vi då tänker oss att Madame vill åka med så vill vi ju sitta tillsammans.
Det får vi om vi är villiga att betala 679 kr per person.
Men det där med att vara på plats på Arlanda för att kunna ta denna tidiga flight ger oss två alternativ – att ta oss till hotell vid Arlanda för natten innan avresan eller att gå upp så tidigt avresedagen att vi hinner ta oss till flygplatsen i så god tid att vi hinner parkera bilen och checka in i så god tid att vi även klarar av den (sedvanliga) tröga säkerhetskontrollen.
Det vill säga avresa vid 02-tiden om natten.

Jaha, hur är det då med hemresan? En aning mer human kan man väl anse – med en avgångstid från Amsterdam 21.20 med beräknad landning på Arlanda 23.20. Och där priset blir 769 kr per person om vi vill sitta tillsammans.
Och där vi sedan nog får föreställa oss en hemkomst till Vingåker strax efter 03.00.

Nej, jag har egentligen ingen anledning att känna mig ”smålurad” men förnimmer i alla fall en svag känsla av det. Den morgontidiga flighten tar bort en del av den första känslan av reslust. En hotellnatt vid Arlanda fördyrar resan, (avresa från Vingåker vid 02-tiden lockar inte alls) liksom de 360 kr per person i prishöjning för att få sitta tillsammans tär också på reslusten.
Småaktigt – kommer jag på mig att tänka.
Helt fel känsla – säger jag till mig själv en stund senare.
Hemresan känns – tankemässigt – mindre besvärlig. 

Men – reslusten förflyttades från Amsterdam med flyg till en bilresa till den vackra tyska staden Dresden. Inget pristillägg för att få sitta tillsammans…

Vidskepelse muttrade jag…

…när jag stängt ytterdörren. Det hände sig denna söndagsförmiddag att, två lite äldre mycket välklädda herrar, passerade utanför fönstret till rummet där jag har mina datorer. De gick i maklig takt mot min ytterdörr och mycket riktigt så ringde dörrklockan efter en kort stund.

Jag har många fördomar, några kanske rent av felaktiga, men den som inom en halv nanosekund sa mig ”Nu handlar det om religion” visade sig vara helt korrekt. Deras utstrålning av religion var så bedövande stark på mig så jag kunde bara inte ta fel.

Nåväl – efter några vänliga inledande ord undrade de om jag var intresserad av ta del av ett viss stycke i Bibeln.
Nej, svarade jag vänlig, och lade till (fortfarande vänligt) att nu pratar ni med en starkt motiverad ateist. Kanske mest då för att lite snabbt övertyga dem att det var, för dem, bortkastad tid om de närde en förhoppning om – en förändring av den ståndpunkten.

Jag såg att de blev en aning överraskade av mitt (raka?) svar men de fann sig snabbt och frågade (mycket vänligt) hur jag kommit till den uppfattningen.
Ett kort ögonblick funderade jag över om jag skulle släppa in dem för att låta dem få ta del av min syn på religion. Men avstod tanken av menade att tidpunkten inte var den bästa för en sådan sak då en person just var i färd med att färdigställa en ljuvlig frukost.

Då tackade dessa ytterst vänliga herrar för sig och gick lugnt mot grannhuset…

Men i denna stund , när Madame, just återgått till sin bostad, kom jag att tänka på saken igen. Dessa så vänliga och försynta män som så tydligt – där tvekade jag vad jag skulle fortsätta med – men antagligen att de var så uppfyllda av att sprida sitt religiösa budskap.

Långt tillbaka i tiden var jag nog att beskriva som en ”elak ateist” som häcklade inte bara allt som hade med religion att göra utan också -mer – då de människor som var djupt religiösa. Det mesta har gått över och jag nöjer mig numera att ”när det gäller religion” sakta framföra att ”All religion är mänsklighetens gemensamma mentala defekt” – men i övrigt bryr jag mig just inte. Jo det gör jag – kraftigt – om det handlar om Islam.

Hur som haver – det finns i alla fall enstaka stunder då jag försöker förstå vad det är som får/gör att man vill tro så starkt på någonting ”som inte finns”.
Jag har säker för en så där 15 år sedan pratat lite med vin svåger – psykologen – om saken men minns inte allt av hans långa förklaringar.
SÅ – jag klickade mig in på Wikipedia – för att se om där fanns någon så enkel förklaring att även en sådan som jag skulle kunna förstå.

Och läser detta:

Religion är kollektiv tro som grundar sig på trosföreställningar, till exempel om gudar, andar, transcendenta själar (teism) eller andra övernaturliga fenomen. Gudarna ses ofta som skapare och som höjda över det jordiska. 
Religion kan även röra sig om motsvarande föreställningar om en högsta andlig verklighet eller yttersta sanning, med eller utan gudar. 
Andetro, förfäderstro och övertygelsen om en magisk verklighet är också uttryck för religion. Religioner förutsätter ofta existensen av en själ som lever vidare efter kroppens död.

Symbolik, myter, riter och traditioner hör till religionens kännemärken. Ytterligare en kort definition är att ”religion” är varje specifik tro när det gäller det övernaturliga, något som vanligen omfattar ritualer, en etisk kod, en livsfilosofi och en världsbild.” Religioner kan ses som olika svar på frågor om livets mening och mål och om moraliska krav och plikter mot medmänniskorna.

Känner inte att jag blev just klokare av dessa rader men en fundering passerade i alla fall som ställde frågan ”kan det vara så att mitt ointresse för religion beror på att jag inte särskilt ofta bryr mig om att söka svar på frågor om livets mening och mål?
Inte heller ägnar jag någon tanke kring möjligheten att jag skulle ha en själ som lever vidare efter kroppens död. Det visar sig, säger jag till mig själv, precis som om där finns ett helvete att bry sig om.
Inget påverkar mitt sätt att leva…

Vad är det för fel på tiggeri?

Den som ställer frågan är Patrik Engellau som i dag skriver ett inlägg som även det skulle ha platsat under gårdagens rubrik. Engellau börjar så här:

Igår skrev jag en text om att vi i Sverige bara tänker på folks rättigheter (ofta på andras bekostnad) och inte alls på deras skyldigheter (gentemot andra människor). Det betyder i praktiken att folk inte har några skyldigheter. 
Eftersom folk inte har några skyldigheter så kan det inte ställas krav på dem. 
Den politik vi skulle behöva i Sverige, sa jag, vore en som lyfte upp folks medborgerliga skyldigheter till samma nivå som deras rättigheter. 
En sådan förändring skulle medföra en total omvandling inte bara av politikens grundackord utan också av hela samhällsdebattens anda.

Låt mig exemplifiera med tiggeriet. De flesta svenskar ogillar tiggeriet, jag också. I själva verket beror nog avståndstagandet till avsevärd del på att vi känner avsmak inför det faktum att det sitter smutsiga trashankar varav många befinner sig olagligt i Sverige och pockar på att vi ska lägga pengar i deras pappmuggar.”

För några år sedan, tre kanske, kände jag ett slags obehag över att se tiggare sitta utanför Ica eller Coop. Enstaka gånger stoppade jag lite småpengar i pappersmuggen. Det har jag slutat med.

Jag är än i dag inte helt säker på varför det var så, men obehagskänslan har gått över. Vilket jag inte tänker fördjupa mig mer om just här.

Men efter att ha läst vad Engellau skriver så har nog min tidigare (möjliga) ”tycka-synd-om-känsla” nog begravts djupare än tidigare.

Vissa rättigheter och vissa skyldigheter…

Att kunna vakna om morgonen och ha ynnesten att få sätta sig vid datorn och läsa vad kloka personer skriver är – anser jag – en av de många fördelar som följer med att ha uppnått pensionsåldern.
Tänker jag mest varje dag där knappast några som helst humörnedsättande ”krav” fördystrar min tillvaro.
Dock – vad jag läser försätter mig ofta, väldigt ofta, i funderingsläge.
Något jag gillar starkt och njuter av och som mest har sin bästa stund sent om kvällarna.

Som du märkt – en del av det jag läser finner jag vara så intressant att jag gärna omgående vill dela med mig av de ””klokskaper” jag just läst.
Som vad Patrik Engellau denna morgon förnöjer mig med.
Ett smakprov ur hans text:

”För att ett samhälle, åtminstone ett samhälle där de flesta av oss skulle vilja leva, ska fungera väl så måste dess medlemmar ha vissa rättigheter och vissa skyldigheter. Jag tror att vår tid, vilket betyder en historisk period som började för femtio år sedan, med ökande frenesi har koncentrerat sig på att utveckla och värna om människors rättigheter och samtidigt sopat medborgarnas skyldigheter under mattan.

Låt mig ta ett exempel. Varför ska barn gå i skolan? Jag har frågat några barn och när de övervunnit chocken över den ovanliga frågan så brukar de komma fram till något vagt om att syftet är att de ska kunna försörja sig på något bättre sätt än att leva på bidrag resten av livet. Men de verkar inte ha någon känsla av de har några andra skyldigheter att anstränga sig än de ambitioner som eventuellt växer ur deras eget bröst.
Utbildning är en rättighet som bara finns där och om de har svårt att tillgodogöra sig utbildningen så är det utbildningsanordnarens fel. Världen är inrättad för deras skull. De anser sig ha en rättighet att förverkliga sig själva, om det behövs så på andras bekostnad.

Men när skolplikten infördes i Sverige år 1842 så var det inte för att tillgodose varje barns rätt att förverkliga sig själv. Skolplikt innebär att skattebetalarna finansierar skolor och tvingar barn och ungdomar att utnyttja denna gratistjänst efter förmåga. Det gjorde skattebetalarna inte framför allt av välvilja mot barnen (som de ju inte kände personligen), utan för att de ville få något tillbaka.
När skattebetalarna bjöd på utbildningen så fick barnen en skyldighet att förvalta gåvan genom att ställa sig i gemenskapens tjänst. En ung människa utbildades inte till kirurg eller konsertpianist för att själv ha glädje av sin kompetens utan för att gemenskapen skulle dra nytta av färdigheterna”.

Men också:

För femtio år sedan inskärptes fortfarande barnens skuld till gemenskapen. Det ställdes krav på dem att göra läxorna, att komma i tid till lektionerna och uppmärksamt lyssna på lärarna för att förkovra sig efter förmåga.
Varför ska skattebetalarna finansiera en skola där en stor del av tiden går åt till att ungarna odisciplinerat ska bråka med varandra och med läraren?

(min fetmarkering)

En fråga jag gärna skulle vilja få svar på från de ansvariga för Vingåkers skolor.
Och vissa föräldrar…

Folkomröstningar…

…har man betydligt fler av i Schweiz –  än i Sverige – vet jag nu sedan jag läst att landet har haft flest folkomröstningar i världen. Att jag kom att ta reda på det beror på att jag (på nätet) läste de här raderna om hur det kan gå till i vårt land:

Folkinitiativet innebär i dag att om 10 procent av de röstberättigade i en kommun eller region skriver under en namninsamling för att en viss fråga ska behandlas, så hålls en rådgivande folkomröstning om frågan – såvida inte två tredjedelar av kommunfullmäktige motsätter sig det. 

Så spännande, tänkte jag först, för jag kunde framför mig se ”nya möjligheter” – tills jag också läste att:  Hälften av folkinitiativen röstas ned av fullmäktigen i dag. 

Hm,OK, och blev nyfiken på hur många röstberättigade det var i Vingåker vid senaste valet. Den som söker han letar, vilket jag gjorde på google och får veta att det då var 7027 som kunde avge sin röst.
Av dem var det 5964 som gjorde det…

Där blev jag sittandes i överläggningar med mig själv över hur jag såg på möjligheten att (minst) 10 procent av 7027 Vingåkersborna (703 personer) skulle kunna enas om en fråga som kunde engagera dem tillräckligt mycket för att de tillsammans ville åstadkomma en namninsamling.

Min tilltro om det är svag. Då tror jag det är lättare för två tredjedelar (dvs 21 ledamöter av de 31) ledamöterna i KF – att de enklare skulle kunna enas om ett – avslag.

I alla fall om ”den rådgivande folkomröstningens förslag” handlade om  t ex kommunens skolor. 

”Men hallå”, mumlade jag till mig själv då tanken på att ”majoriteten i dagens KF bara har 17 ledamöter”, vilket betyder att de på egna ”meriter” inte kan avslå ett ”folkförslag”. I alla fall, fortsatte jag mina funderingar med och såg för mitt inre hur detta skulle kunna ställa till med viss oreda i KF.

Men det tog inte lång stund förrän de här helt omöjliga funderingarna tonade bort och i stället tonade inom mig fram en tänkt bild från en kommande Skottlandsresa med Madame.
Som i dag har hundra procents anslutning i en liten lokal namninsamling…

Hur ska man…

…tänka, funderar jag, när man redan till morgonkaffet kan läsa sånt här?

”De europeiska systerpartiernas utveckling visar, att de svenska socialdemokraterna löper stor risk att bli det tomma skal som deras franska systerparti redan blivit. Detta svenska, traditionella arbetarparti styrs utifrån den urbana medelklassens värderingar. Redan syns tecken på revolt främst från landsortens väljare.
En viktig, omhuldad väljargrupp för S är invandrarna, främst de muslimska. (Den som vill se alla förbindelser mellan S och muslimska organisationer kan vända sig till Westerholms ledarsidorna.se).
Detta låser socialdemokratins handlande, främst i invandringsfrågan, förstås, på ett sätt som gynnar SD.
Socialdemokratin utsätts alltså från korstryck från sina gamla kärnväljare som nu går till SD, från sina väljare i storstaden som lika gärna kan tänka sig Mp, L eller C, och från invandrargrupper som ibland, när de väl fått en mer etablerad ställning i landet, känner sig lika hemma i SD som svenska arbetare.
Uppgörelsen med Liberalerna och Centerpartiet understryker partiets vånda och brist på självförtroende. Mister partiet makten har det ingenting. Alla idéer är borta. Det vet partiledningen.
Det är därför den har sålt sig så billigt. Partiet har sålt smöret och tappat slanten.”

OK, jag kan förstå om någon skulle se mig som en aning märklig person – som så tidigt en ljuvlig sommarmorgon – slösar bort min tid på att läsa om politik.
Och kanske det var så jag också tänkte eftersom jag i min obeslutsamhet i stället började fundera över om jag skulle innefatta augusti som en sommarmånad eller början till en kommande höst.

Nåväl, snart insåg jag ju att jag verkligen gillar att läsa om vad andra personer har för åsikter om den svenska politiken. Och särskilt då när de ”tycker som jag” och därför skäller på våra odugliga ansvariga för läget i vårt land.

Därför länkar jag gärna till Patrik Engellau för att ge ytterligare ett exempel på hur en sådan (klok) person ser på tillvaron.

Om augusti har jag ännu inte bestämt mig…

Kunskapsskam?

…skulle man kunna få för sig att det finns vad gäller våra rikspolitiker – och kanske speciellt då dem som har regeringsansvaret. 
Jag menar – flygskam har ju kastas på oss för att vi ska sluta flyga. Kan det vara så, möjligen, att våra politiker inte vill bli påkomna med bildning och kunskaper?

Jo, en tveksam liknelse men den poppade i alla fall upp hos mig när jag läste vad Chris Forsne skriver hos ledarsidorna.se – där rubriken påstår:
Den svenska samhällsdebatten saknar bildning
och där inlägget börjar så här:

”Den svenska samhällspolitiska debatten saknar i allt väsentligt bildning och nyfikenhet. Ett stort ansvar vilar på framför allt Public Service som bara släpper fram statens representanter och inte nationens. 
Staten har inget intresse av att det förs en bildad debatt.”

I sin text (läs också kommentarerna) jämför Forsne Sverige med Frankrike vilket på intet sätt gör oss till något slags föredöme…

”Men skillnaden är att i Frankrike, med en omfattande bildningstradition, är det filosofer, historiker, sociologer, författare och debattörer med journalistiskt förflutet men lång akademisk bildning bakom sig som möts i långa, publikdragande debatter på TV, i radio och i dags- och veckopress.

I Sverige skrivs det artiklar och debattinlägg som sällan bemöts och inte minst public service begränsar samhällsdebatten till ett snuttifierad tuppfäktning där man föredrar politiker och ledarskribenter framför filosofer och författare.”

Håhåjaja, suckar jag smått uppgiven när jag får ta del av den – sanningen. 
Och hamnar sedan – nästan i koma – när jag försöker få till någonting vettigt i huvudet om ”samhällsdebatten i Vingåker”.
Möjligen, kom jag på, möjligen kan det någon enstaka gång hamna i läget ”snuttifierad hönsfäktning” i form av ett slags intetsägande meningsutbyten i Kuriren – om lokala skitsaker.

Inte heller tycker jag mig kunna fröjdas över ett ”ständigt storstilat meningsutbyte” eller begåvade funderingar från Vingåkersborna på Kurirens insändarsidor.
Eller i all blygsamhet – att någon skulle komma med en kommentar till vad jag skriver.

Fastnar sedan en stund vid ordet – bildningstradition – erbjuds det någon sådan i våra kommunala skolor? 
Fan trot…
Min erfarenhet är att sådan måste väckas i tidig ålder för att kunna blomma ut vid senare ålder.
Med bildning, kära skolelever, menar jag då inte att kunna rabbla upp de senaste årens vinnare i Mellon. 
Eller, bästa föräldrar, inte heller att kunskap är det samma som att kunna berätta vilka som vunnit Let´s Dance de senaste åren.

Jaha, solen är på väg tillbaka, ser det ut som, och förmodligen kan jag avsluta kvällen på verandan med något gott att dricka – i mitt ständiga sällskap – mina egna funderingar. 
Livet kunde vara värre – trots allt…

Något av en sekt…

”Den svenska politiska korrektheten utgör världens största sekt.

En sekt erbjuder entydiga och enkla svar på svåra frågor. Den erbjuder också en trygghet genom den tillskapade, andliga gemenskapen. Självförtroendet och självkänslan förstärks därför att sekten bekräftar hela tiden den – lydige – enskilde.

Men detta är ju just det som den inställsamme, på bekräftelse törstande svensken behöver! Han kommer aldrig att lämna sin sekt. Den kanske inte ger honom svaret på vad som är livets mening – men den tröstar ändå inför meningslösheten, den erbjuder ljus att tända i mörkret, efter olyckor och efter våldsdåd som han inte orkar begripa. 

Den som väntar på att de 83 procenten som stött de sju etablerade partierna i riksdagen vid sidan av SD, skall krympa väsentligt, det vill säga att väljarna skulle lämna dem, kommer att få vänta förgäves.
Svensk invandringspolitik kommer först att ändras, när den stora sekten – dessa partier och deras väljare – förkunnat att den fått en uppenbarelse från ovan, en uppenbarelse som ger dem insikten att invandrarna inte bör bli invandrare, utan istället duktiga medborgare i sina hemländer.
Och att den stora sekten lovar att hjälpa till med detta.”
Anders Leion

Om man ser på hur väljarna i Vingåker har avgett sina röster de senaste valen får man väl hålla med Anders Leion om att ett eventuellt nytänkande i vad gäller invandringen kommer att ta tid…
Frågan om invandringen synes vara av tämligen lågt intresse i Vingåker.
I alla fall inom mina kretsar.

Nå Sverigedemokraterna har i alla fall i de senaste valen fått en del nya väljare över till sin sida. Men det pratar man inte mycket om lokalt – i alla fall inte lika mycket som man kommenterar ”rekordvärmen” som det har gått att läsa en hel del om i tidningarna de senaste dagarna.
Som – så mycket annat massmedia skriver om – är fel – som du kan ta del av här…
Svenska värme- och köldrekord

För egen del har jag de senaste dagarna ägnat en del svala timmar inomhus (Luftvärmepump som också kan leverera angenäm svalka) genom att läsa två böcker som handlar om klimatet ”Landets viktigaste fråga (som tidningarna säger det) och trots den svala inomhusluften emellanåt blivit varm av irritation över min förmodan över att just inte många vardagssvenskar kommer att ta del av de här böckernas innehåll.
De okunniga – som mest av alla borde läsa vad Lennart Bengtsson och Elsa Widding så väl beskriver/förklarar om Landets viktigaste fråga.

Får jag lite enkelt framföra min försynta åsikt: att har man inte läst dessa böcker – som vardagssvensk – som väl mest fått sin lilla kunskap i ämnet – från vad  ”tidningarna skriver” – ska man nog mest hålla truten när det börjar pratas om klimatfrågan och sin klimatångest.

Så blir det förstås aldrig – för som både du och jag vet –  känslor trumfar alltid – fakta.
Speciellt hos sektfolket…