Skrämmande läsning

Skrämmande läsning – om dagens studenter…

16.15 – Ännu mer skrämmande läsning – som får mig att känna stor lust att få svära – riktigt ordentligt…
Det händer ibland när jag läser Kuriren – men den här gången är det inte tidningens ”fel” – utan känslan vaknar när jag läser vad mesiga skolföreträdare säger när de får höra hur höga kostnaderna är för skadegörelsen på Slottsskolan – tiden januari-oktober – 250 000 kr.
25 000 kr i månaden. Och det kan bli mer.

Helvetes jävlar – tänker jag när jag läser detta:

”Helena Edrenius (S) är ordförande i barn- och utbildningsnämnden och hon låter förvånad när tidningen ringer upp och berättar vad skadegörelsen kostat.

– Oj då. Det är inte bra.

– Jag tänker att även om man inte har något att göra på rasten så ska man inte ha sönder saker. Man behöver prata med ungdomarna om att om de förstör, blir det ännu mindre pengar kvar till roliga saker.
Blir det för mycket förstörelse så kommer det att påverka alla som betalar skatt i Vingåkers kommun, för studiematerial måste eleverna ha, säger Helena Edrenius.”

Sådant jämrans trams kan bara en kvinna få ur sig.
Eller en man – gravt angripen av feminism…

Nej – det här är inte bra. Och dessutom tro att det hjälper med att ”prata med ungdomarna” är lika fånigt som att tro att man kan påverka en elefants agerande  med en vattenpistol.

Jag – kan inte, vill inte, finna mig i att ens acceptera en skadegörelse på Slottsskolan på ens 10-tusen kronor per år.

Helena Edrenius, och rektor Magnus Karlsson, berätta för mig – hur kan detta hända.
Och dessutom utan att ni på något sätt, för egna pengar, blir ansvariga för kostnaderna?

”Magnus Karlsson har tidigare i Katrineholms-Kuriren förklarat att han inte är förvånad, med tanke på den sociala miljön i de tillfälliga lokalerna.”

Nå, rektor Karlsson – varför har du då tillåtit att den sociala miljön blivit sådan? Helena Edrenius kan väl heller inte ha varit ovetande om sakernas tillstånd – men utan att göra någonting åt saken.

Är det inte dags att låta ”några huvuden rulla inom kommunens verksamhet” – funderar jag med Tennisparkens upphandlingsoreda i gott minne och när jag i dag läser att kommunens nya återvinningscentral verkar bli kraftigt försenad:
”Då den kontrakterade konsulten inte levererat i tid”.
Ytterligare en dålig upphandling – frågar jag mig själv – och mumlar en lång radda osande eder inom mig…

I en artikel i Kuriren svarar Edrenius på reportens fråga:
Vad görs från politisk håll?
– Vi har inte fått signalerna om att det är mycket skadegörelse förrän nu, så vi har inte hunnit göra så mycket. 

Det verkar vara en av Vingåkers kommuns paradgrenar – att inte få information om den verksamhet man är ansvarig för.
Och slutresultatet för denna ”fadäs” blir väl förstås som för Tennisparkeneländet – ingen kan utpekas som ansvarig (skyldig) – då ingen information har fåtts – eller efterfrågats…

Det kanske inte var bättre i skolan – förr – men å andra sidan är det f-n så mycket sämre nu…

Vill du ta del av:
Nämndplan för Barn –  och utbildningsnämnden  år 2018 och
planperioden 2019-2020, klicka här (pdf)…

Tankar kring en paj

Efter frukosten blev det en tur till återvinningen och direkt därifrån till Ica-butiken där jag kom på mig att ha den minsta idé om vad jag skulle äta till lunch. Vilket innebar att jag för att slippa fundera kring det gjorde något jag bara gör ett par gånger om året – köpte färdiglagat.

Den här gången i form av en liten köttfärspaj. Smakade helt okej om du undrar.
Medan pajen värmdes i mikron kom jag titta lite på förpackningen kring den köpta pajen. Såg mönstret ovanpå köttfärsen och kom i funderingar kring ”att detta måste ha gjorts av en maskin”.
Vilket i sig fick en förlängning till ”det är allt bra många arbetsuppgifter som numera har datoriserats”. Och känner viss sympati för att någon människa slipper ha som jobb att göra degmönster ovanpå en köttfärspaj.
Jag antar att hela tillverkningen sker maskinellt, och hamnar där i en kort fundering över varför jag tycker att sådant som är bakat med människohänder ger mig en känsla av att ”det är godare”. Än det som är bakat av en maskin då…

Nå, mina funderingar letade sig vidare till det som så elegant kallas AI – artificiell intelligens – och där dagens stora tänkare är överens om att ”det kommer att ta över en stor mängd av dagens manuella arbeten”. Om nu inte alla.
Nja, några lär väl bli kvar, tänkte jag, och hamnade i den behagliga sinnesstämningen att vad som än händer där med AI lär det inte drabba mig.
I alla fall på så sätt att det inte kan ta över mitt jobb – eftersom jag inte har något – men kanske på så sätt att att AI förväntas ta över mycket av arbetsmomenten inom t ex sjukvården. Diagnoserna t ex, säger de som vet mer om den saken.
Tester visar att datorerna redan i dag är duktigare på att ställa diagnoser än doktorerna.

Hoppas bara att de rara och gulliga sjuksköterskorna få bli kvar, tänkte jag just som pajen tog slut…

Jag fick ingen riktig ordning på mina tankar om vad jag tycker om AI och våra politiker.
Förmodligen skulle det bli bättre om datorerna fick ta över…

Men datorerna kan (tydligen) inte putta undan mig från att vara intressant som objekt för ”undersökningar”.
Både Sifo och YouGov har i dag fått veta vad jag tycker och anser kring de många frågor de ställt.
Lagrad hårdost köper jag bara enstaka gånger om året – vet Sifo nu.

VI?

Vissa dagar har jag lite svårare än annars att uppbåda mitt intresse för något speciellt – vaknar lite mer av plikt som det känns. Är morgonen dessutom en smula grådaskig blir det mest att jag börjar förströ mig – först med att göra det ”nödvändiga” som att bädda sängen, starta tvättmaskinen, plocka undan lite kläder som ligger där de inte ska.
Blir jag inte på ett mer livligt humör efter det så tar jag till den sista utvägen – gör en runda på internet för att se om det kan förändra läget.

Vilket händer – som idag – där jag på kkuriren.se kan ta del av rubriken:

Allvarliga brister på LSS-boende för barn i Vingåker
…där de största bristerna verkar ha varit:
”Lokalerna bryter mot lagstiftningen, brandvarnare saknas och personalen visste inte hur boendet ska utrymmas. Nu riktas Västra Sörmlands räddningstjänst skarp kritik mot Vingåkers kommun.”

Robert Skoglund är – i en separat artikel intervjuad – och jag läser:

Hur kan ett korttidsboende för barn ha så allvarliga brister?

Vi måste vara självkritiska och se över våra egna kontroller. Vi har inte hanterat det här professionellt och det måste vi även från politiskt håll göra. Det är allvarligt att vi inte skött brandskyddsutbildningen, det är a och o i en sådan här verksamhet. Kraven måste vara höga och personalen måste veta exakt vad de ska göra om något händer. (min fetmarkering)

Varje gång jag läser sådana ”Vi-uttalanden” blir jag nyfiken på vilka ”Vi” är.
Utan att jag vet – förmodligen är det någon nämnd i Vingåker som är de som Vi-betecknas av Skoglund.
Kanske socialnämnden, funderar jag, där Skoglund är ordförande.

Nix – jag är inte ute efter att ”sätta dit någon” jag kan bara ibland bli så förundrad över detta ”Vi-ande”.

Dessutom vill jag hellre föra ut att jag smått beundrar våra lokala politiker, och inte minst dem i våra nämnder, våra kommunala tjänstemän osv – som orkar leva med ”alla dessa jävla förordningar och regler” att hålla reda på.

En av de många saker som gör att jag aldrig skulle få för mig att bli politiskt engagerad.

Och tänker så förnöjsamt på att det är bowling idag – med – vad jag vet – bara två tvingande regler:  
– Sikta på käglorna.
– Kasta inte klotet på någon medspelare
Tänk – inte minsta krav på att bära hjälm för att det senare faktiskt skulle kunna hända

PS – vill du läsa något annat – och betydligt mer intressant – så kan jag rekommendera vad Patrik Engellau skriver idag.

Mörkt-supervulkaner och ångest…

Blev det i huset vid halvtio-tiden i går kväll – i alla fall i den närmaste omgivningen kring Marknadsvägen där jag bor. Lite kul faktiskt – tänkte jag i alla fall efteråt – att se hur (bra) jag själv klarade denna mörka överraskning liksom att se hur det snabbt det började lysa av ljuslågor i fönstren i husen runt omkring.

Mörker – är ett ord som kommer fram som en känsla – när jag läser vad Patrik Engellau i dag skriver om – populism.

”Elitpartierna (och deras härolder i media, men jag bortser från dem) brukar anföra att populistpartierna inte har någon riktig politik utan bara orealistiska slagord, ja, det är just de grovt tillyxade förslagen, ”enkla lösningar på svåra problem”, ofta avlossade nonchalant från höften, som anses definiera partier eller politiker som tillhöriga populismen.”

Men också:
Min uppfattning är att elitpartierna har rätt i dessa anklagelser mot populistpartierna. Graden av seriositet varierar förstås mellan enskilda populister men det är svårt att värja sig från intrycket att de strävar mer efter att ha drag under galoscherna än att presentera genomtänkta politiska program.
En detalj som sällan brukar uppmärksammas när populistpartiernas svagheter väl är konstaterade är att elitpartierna inte heller har några särskilt seriösa program”.
(min fetmarkering)

Mmmläs krönikan och du kanske som jag får ordet mörker att framträda.
Jag menar då nog där – på grund av den förda politiken…

Ja – vad vet jag – men så mycket vet jag att om mina vänner (de flesta i alla fall) tydligt skulle (offentligt) visa vad de har för åsikter i sitt politiska tänkande skulle de sannolikt utvisas från kommunen (en tanke bara) enär de inte alls delar dess – värdegrund.

För som en sa: ”Jag struntar fullständigt i om SD drev en bordell för nekrofiler i Biskopsmåla (Blekinge) på 90-talet – vad jag bryr mig om är vad de visat att de  och Åkesson ville med sin politik på tjugohundratalet och framför allt – vad de vill åstadkomma med sin politik den kommande framtiden”.

Jag tror faktiskt att jag delar den synen (sättet) att se på livet…

Däremot är jag mindre intresserad av att bry mig om folk som t ex anser sig lida av klimatångest. Men -vaf – tänker jag – varför då inte ge dem något mer rejält att bita i  – än koldioxidutsläpp.
Supervulkaner

Om kommunen får för sig att starta en sådan grupp kan jag nog tänka mig bli medlem.
I alla fall om det ingår ett antal årliga och trevliga/festliga ”sammankomster”…

Apropå – ångest – jag är inte helt opåverkad av sådan. Kan jag informera er läsare om – som att jag en kort stund efter elavbrottets början fick en släng av sådan (?) när jag funderade över ”Hur blir det nu i morgon bitti då – med morgongröten – om avbrottet då finns kvar?” 
Men kom snabbt ihåg min kloka norskfödda mammas råd – det finns alltid utvägar. Och precis, en nanosekund senare tänkte jag ”I så fall sätter jag mig i bilen och far till Sultan i Katrineholm för en ”fika”.
Och, kom jag sedan på, då kan jag ju  också unna mig en mumsig räkmacka därtill.
Och såg det som en klart positiv förändring till den sedvanliga morgontillvaron…

För säkerhets skull laddade jag genast kaminen med ved.
Men lovade mig också att senare i dag handla ”drivmedel” till mitt Trangiakök (ett slags spritkök) som säkerhet inför eventuella kommande elavbrott.

Upplevelsechef?

Du, sa Clemens, har du någon gång tänkt på att vi i Vingåker har en upplevelsechef?

Nja, svarade jag lite halvintresserat så där – men kanske var det han som arrangerade nattens mörka upplevelse med elavbrottet.
Clemens inte ens drog på mun – men han fortsatte i alla fall lite undrande – ”undrar vad han gör om dagarna?”

Efter lite rundsnack kom vi i alla fall fram till den intressanta frågan – vad är då en upplevelse?
Herr Google svarar med synonymerna:
händelse, erfarenhet, äventyr, evenemang, tilldragelse

Alltså, egentligen vaf.. som helst, kommenterade Clemens.

– Händelse? –
Det absolut mesta som händer i Vingåker sker utan påverkan vår upplevelsechef. Tyckte vi helt eniga.
– Erfarenhet?
Vad har vi för erfarenhet av vår upplevelsechef då, frågade vi oss. Och var där lika eniga i vårt konstaterande – Ingen alls…
– Äventyr?
Vi suckade lite till mans och kunde så småningom hamna i trakten av att de äventyr man kan finna i kommunen finns i samma härad som att gunga häftigt i Tennisparken…
– Evenemang –
Där blev vi en liten aning oense eftersom vi båda vet att det arrangeras ”saker” inom kommunen som förmodligen skulle kunna hamna under rubriken evenemang men där Clemens ansåg att flera av dem var så ointressanta och tråkiga att de inte (egentligen) platsade.
– Tilldragelse?
Visste vi inte hur vi skulle värdera och tog därför hjälp av Herr Google: händelse, företeelse, inträffande, tillfälle, episod, fall, fenomen; lycklig tilldragelse barnafödsel, födsel, födelse, nedkomst.

Alla rätt till kommunen – men upplevelsechefen?

Kanske jag borde intervjua honom om den saken, tänkte jag en kort stund medan jag tog en försiktig klunk av det goda vinet…

Sista måndagen…

…i oktober då, som när jag tittar ut genom fönstret ser lite gråkall ut och just inte så lockande att ge sig ut i. Kan det vara den känslan som får mig att tveka om jag ska ta mig till Åbrogården i eftermiddag för att se vad de har för sig på dagens kommunfullmäktigemöte. Är jag tillräckligt motiverad att övervara en mängd formalia innan det kommer till den enda punkt som egentligen intresserar mig – den ekonomiska delårsrapporten för tiden januari-augusti.
Som enligt förhandsskvallret kommer att visa ett starkt minusresultat. Just nu, skriver Kuriren, pekar det på att årets resultat hamnar på – minus 13 miljoner.

Jag hinner vela lite till innan jag beslutar mig för om jag ska ta mig dit.

Samtidigt i riksdagen:

Lång dags färd mot – (f)natt…

Tänker jag och klickar mig in på dagens besök på Wikipedia. Det gör jag varje dag för att få ta del av nyheter och få ta del av nya (eller väcka bortglömda) kunskaper.
Som detta om vatten:

Sötvatten eller färskvatten är vatten som har tillräckligt låg salthalt för att vara drickbart, men anger inte om det är tjänligt som dricksvatten i övrigt. I allmänhet avser det vatten med en salthalt under 1 – 2 psu (se Salinitet).
Vattnet i all nederbörd är färskvatten, men det utgör en försvinnande liten del av vattnet. Totalt utgör sötvatten bara ungefär 2,5 % av allt vatten på jorden, och till nästan 99 % är det uppbundet i form av grundvatten eller is.

Grundvatten utgör ungefär 30 % av allt färskvatten och nästan 69 % är is i bland annat inlandsis, shelfis och glaciärer. Bara ungefär 1,2 % av färskvattnet, eller 0,032 % av allt vatten, är ytvatten och för människor lättillgängligt i insjöar, floder, grundvatten och is. 

Det visste jag inte och den nya informationen påverkar mig faktiskt att i framtiden bli lite mer aktsam med min vattenförbrukning.

Son och sonson badar vid ett vattenfall inne i Laos djungler

Mera tråkigt

Tennisparken – har svårt att försvinna ur mina funderingar.
Den så pedagogiskt utförda och sannolikt även genuscertifierade plats – men ack så trista upplevelse.
Den poppade i alla fall upp i form av en tanke av ”tänk om” – som emellertid stilla tynade bort till en omöjlighet – allt medan jag insöp den här (på FB) spelglädjen – som i mina öron är betydligt mer sinnlig och hänförande än att lyssna på – den lokala PRO-kören.
Men som jag tror att du mer säkert – från scenen i Tennisparken – kan få tillfälle att avnjuta nästa sommar…

En skillnad i upplevelse som att jämföra dagens Kuriren med gårdagens Fib-Aktuellt  – om du nu förstår vad jag menar med det…   😉

KOMMENTAR

Bjarne,
Vilket fint exempel på härlig spelglädje. Eftersom det i Tennisparken finns en scen, visserligen utomhus,  som skulle kunna utnyttjas till båtnad för alla musikintresserade, fick jag en association till de möjligheter som bjuds oss i en än mer urban tillvaro. 

Hos oss kan vi njuta av ”Kastanjegårdens Vänner” som på onsdagarna kl 15.00 varje höst- och vårtermin bjuder intresserade vänner på trevlig och underhållande musik. Som t.ex. programmet för nu i höst 2018.

Nåväl, kanske det är så att scenen inte är väderbeständig, men nog vore det väl
smutt att kunna ha en fin publik plats för att i parken kunna avnjuta den spelglädje
din länk hänvisar till.
Det kanske finns andra lokaler i kommunen för intresserade?
/Åke

Sinnlig Spelglädje, tänker jag för mig själv.
I en kommun som de senaste åren styrts av Socialdemokrater, Miljöpartister och Vänsterpartister?
Ja, du bäste läsare – hur fan kunde jag få för mig en sådan tokig och märklig tanke – att i en sådan kommun skulle kunna uppstå något mer upphetsande än en – Mångfaldsfestival…
Den smått syndiga och den djupt sinnligt medryckande glädje – jag vurmar för synes hos många här i Vingåker vara – en lika främmande tanke som lusten att blanda sina jordgubbar med sillspad …
BW

Varför så tråkiga?

Rubriken finns där för att jag just läst en artikel i morgonens Fokus. Artikeln är en intervju med Svenska Akademins nye medlem – Mats Malm. Som verkar vara en synnerligen trivsam person – men också en rejält kunnig person.

Mats Malm har roat sig med att försöka ta reda på vad det är hos vissa böcker som får dem att anses vara tråkiga.

Det händer ibland hos mig att jag läser några meningar som gör mig upprörd på något sätt.
Som när Mats Malm berättar om en präst som kunde berätta saker ”medryckande” på ett sådant sätt att människor gärna lyssnade.
För, vem om inte präster, lär sig att framställa saker levande, åskådligt och gripande.
”Men när den här prästen  skrev roman lät han medvetet bli – för ett moral- och normsystem sa – att åskådlighet och medryckande framställning är sinnligt, och betyder att man ägnar sig åt något som kyrkan och normsystemet är emot.”

När jag läste de raderna blev jag kraftigt påverkad av – någonting – jag inte för mig själv riktigt kunde beskriva.
Kanske – jävligt förbannad…

…på alla dessa människor med sina moral- och normsystem – som avskyr  sinnlighet. Det var väl den första tanken det – innan den andra hamnade – hos våra svenska urtråkiga politiker.
En tanke som snabbt förökade sig till att omfatta andra grupper.
Den tredje tanken sa mig att sluta skriva här – för att inte ”skriva något jag kommer att ångra”.
Vilket man kan få anledning att göra om man för tydligt skriver sina ”egna sanningar”. För – de tråkiga – med sina icke medryckande pekpinniga värdegrundsfingrar – kan vara svåra att stå ut med.
De skaver elakt på den egna sinnligheten…

Vingåker?

Varför skriver jag så mycket om ”omvärlden” och så lite om Vingåker?
Funderade jag nyss där jag satt i favoritfåtöljen och njöt av morgonens Fokus.
Mycket av tidningens innehåll lockar mig till att skriva om dessa ”märkligheter – som förekommer längre bort än Flen”.

Och funderar lite stilla över hur intressant Vingåkersborna tycker det är att läsa om. Och försöker föreställa mig hur många här i Vingåker som prenumererar på Fokus. ”Högst 2 procent av dem som prenumererar på Kuriren”, viskar en röst bakom högra örat.

Där blir jag lite irriterad över att jag inte (lätt) kan få veta hur många det är i Vingåker som prenumererar på Kuriren – men önskar att förhållande (siffrorna) mellan prenumerationerna vore det motsatta.

Nå. även i Fokus finner jag vissa meningar som väcker min skrivklåda – plus – ett slags sinnestillstånd som försöker påstå att det är – ironiskt. Jag vill då – ofta – t ex överföra märkligheter från rikspolitiken till Vingåkerspolitik.

Får jag ge några exempel? Tack…

Johan Hakelius, Fokus politiske chefredaktör, är den som skriver:
”Den journalistik som bygger ett slags förståendets och kunskapens arkitektur, där en artikel kan vila på en annan och resonemangen har historia, framtid och ett landskap att vistas i, är ovanlig.”

Ovanlig? Bah – saknas helt i Kuriren. Men förekommer ofta i Fokus. Därför vet jag – som prenumererat på Fokus sedan dess tredje nummer – mer än den som bara läser Kuriren och kompletterar med TV.
Jag menar då – annat – som tilldrager sig utanför kommungränserna.

Ja ja – det finns annat i Fokus som får mig att hamna i Vingåker – och inte helt ovanligt då – i Kommunfullmäktige. Som när jag läser:
Den kritik mot kvartalskapitalism som man kan läsa. höra och se i medierna är med andra ord i stor utsträckning ett syskonbråk mellan två samhällssektorer – finans och media – så båda lider av uppmärksamhets-underskotts-hyperaktivitetsstörning.” (min fetmarkering)

Det finns stunder då jag får funderingar kring KF i Vingåker. Och, jodå, det finns saker jag har synpunkter på. Som att jag där – hos delegaterna – saknar det som Hakelius i sin text ser som något negativt (får jag för mig) – vilket ska tydas så att jag önskar att de inom KF visade en betydligt större lusta att visa en större del uppmärksamhets- och hyperaktivitetslusta – än den som jag hittills sett på KF-mötena. Eller i det dagliga livet…

Det var ett tag sedan jag besökte ett KF-möte. Min kropp tål en hel del utmaningar – men inga större doser av tråkighet. Hur nyttig den än påstås vara.
Därför köper jag aldrig (sällan i alla fall) sådant som sägs vara ”ekologiskt odlat”. Det är inte bara det att jag ogillar (politisk) tråkighet – jag ogillar ännu mer att bli skriven på näsan hur jag ska leva mitt liv.

Men nu handlade det ju om KF – och känner hur jag, medan jag skriver, att jag blir allt mer förundrad över hur lite väsen som KF åstadkommer kring sig och vad de har för sig.
Och, någon som helst uppmärksamhets- och hyperaktivitetslusta att tala om kunde jag inte ta del av inför kommunvalet nyss. Små pip här och var – och i brevlådan kom valpropaganda vars innehåll var lika angelägna som att stå på Ica och undra om jag skulle byta märke /leverantör på mina toapapper.

För egen del skulle jag gärna se betydligt mer ”drag under galoscherna” än hittills…

Hur f-n nu det skulle kunna gå till – i Vingåker?

Kommentar:

Hm, jag ser Bjarne att du undrar över varför det är så lite skrammel i KF över vad de har får sig. En undring som tarvar en tanke kring hur arbetet i kommunen är tänkt att fungera. Man kan på goda grunder anta att politikerna är valda för att peka ut färdriktningen och att kommunens tjänstemän sen har att verkställa det praktiska. 

Trist nog är de flesta politikerna i kommunernas KF fritidspolitiker med varierande bakgrund och har därmed tveksam kompetens. Inte undra på att så många under en mandatperiod kastar in handduken för att ägna sig åt mer underhållande/givande sysselsättningar. Vem vill i längden tillhöra ett knapptryckarkompani.

Samarbetet mellan ledande politiker och tjänstemän fungerar ibland bra och ibland mindre bra.
Det första dilemmat är rolldilemmat som pekar på förutsättningen på samarbetet mellan politikerna och tjänstemännen. Dessutom finns relationsdilemmat som handlar om relationen mellan människorna.

Politikerna bör ägna sig åt vad-frågor, dvs ange mål, riktlinjer och färdriktning. Tjänstemännen tar hand om åt hur-frågor som detaljfrågor, bereder underlag och verkställer fattade beslut. Man kan anta att de flesta fritidspolitiker inte har tillräcklig erfarenhet att agera mot tjänstemännen som kanske inte alltid agerar
som de borde och därmed levererar underlag som inte är tillräckligt objektiva och värderingsfria. Man kanske har agerat på eget bevåg och tar för sig mer än det mandat man fått.

Relationen mellan styrelsen och oppositionen är inte oviktig. Så länge man är överens är jobbet enkelt.
Att styra en kommun med motpoler och politisk rivalitet liksom flytande majoriteter kan ha avgörande inverkan för väljarna.

Kommunernas handlingsfrihet bestäms till stor del av det statliga inflytandet med bidrag och regler.
Om dessutom kommunens ledande politiker är starka och har samma politiska färg som tjänstemännen reduceras KF:s möjligheter till att vara en stark och drivande kraft. 

Tror därför, trist nog, inte att resultatet av det senaste valet ger större förhoppning om ett bättre drag  under galoscherna i kommunen än under den senaste mandatperioden.
/Åke