Något som skaver

Vissa saker som jag läser och blir irriterad över försöker jag tona ner och glömma bort. Enstaka gånger har jag svårt för det och det hände just idag när jag läste en ”insändare” av Robert Skoglund (S).
Ämnet är ensamkommande barn som söker asyl. Och Skoglunds rader är ett svar på en tidigare insändare som framfört funderingar i ämnet.

OK – en del av det som Skoglund skriver i sitt inlägg betecknar jag som känslopjunk. Någonting jag avskyr.

Enligt ersättningssystemet från Migrationsverket upphör då ersättningen till kommunen. Tanken är att ungdomen då skall lämna kommunen för ett boende hos Migrationsverket någonstans i Sverige.
Tänk dig då att du kommit hit ensam, du är mellan 14 – 17 år och kommer till ett helt främmande land. Du placeras i en kommun under asyltiden och börjar vänta på ditt besked om du skall få stanna eller inte. Tiden går, du har börjat i skolan och fått nya vänner. Du kanske har börjat i någon idrottsförening. Två år passerar utan att du får veta något om hur det blir. Du rotar dig ännu mer i samhället du bor i och vänkretsen växer.
En dag fyller du 18 år och istället för glädje på din myndighetsdag får du besked om att du skall lämna allt för att bo på ett nytt främmande boende och dela rum med 4-6 andra främmande personer.
(min fetmarkering)
Du är nu vuxen och har inte rätt att få stanna i Sverige.

Ja du Robert Skoglund, man kan ju få tårar i ögonen för mindre.
Fast inte jag då men säkerligen några fler mespottor av båda könen.
Nu ska jag berätta för dig vad som hände mig när jag fyllt 18 år.
Ta fram näsduken…

Jag blev tvångsförflyttad från min trygga tillvaro i Stockholm, hos mina varma trygga föräldrar, ett stort umgänge kamrater, idrottsklubben, ett välbetalt jobb – för att berätta något av det som (tvingad av myndigheterna) – därmed förändrades i mitt liv.

Jag hamnade i en liten avsides plats som heter Övergård (6 km utanför Sollefteå), blev där i 11 månader inkvarterad i ett rum som jag tvingades dela med sju (7) andra ynglingar jag aldrig träffat förut. Fick duscha varmt en gång i veckan, övriga dagar i kallvatten. Ingen tv eller radio på rummet.
Snålt med pengar eftersom som jag inte kunde jobba längre utan fick, förutom fri   bostad (synnerligen spartanskt inredd) och mat, (god svensk husmanskost) samt bara ett synnerligen blygsamt litet vecko-penning-bidrag. Fria arbetskläder dock.
Sova på madrasser fyllda med hö. Fick bädda våra sängar själva – en bäddning som ofta kollades att den var rätt utförd. Under våra lediga stunder kunde vi roa oss med att städa rummet.
Dessutom var vi tvingade att delta i dagligt arbete  (utomhus i alla väder) med kvällstjänst en gång i veckan.
För all del – de flesta lördagar/söndagar var fria från arbetsplikt.

Robert Skoglund – jag gjorde lumpen på Arméns Hundskola – en underbar tid i mitt liv. Lärde mig mycket för livet. Från en synnerligen kompetent och välutbildad personal – som ställde, ej förhandlingsbara krav.

Så, sätt grabbjävlarna – för det verkar ju mest vara pojkar som kommer –  i arbete av något slag. Någonting som ger någon slags fördel (återbetalning) för oss svenskar (Vingåkersbor?) för de omkostnader vi har för dem.
Ställ krav! Bestämda sådana.

Nå, jag kan ju hålla med om att jag då inte behövde ängslas över att bli avhyst från Sverige. Men numera ängslas jag i stället, ständigt, över att så få avhyses från Sverige…

Man tycker olika…

00.07 – Jag har slutat besöka biblioteket i Vingåker. Nå, i alla fall är det väl en så där två år sedan jag tittade in där. Men kanske snart igen för att kunna förhandsrösta…
Jag vill väl egentligen inte skylla biblioteket för denna min avoghet – tänkte jag först – eftersom vårt bibliotek (väl) ser ut om de flesta andra i småorter och mindre städer.

Som jag minns det i skrivande stund – de böcker jag fann att det gick att botanisera mellan erbjöd ett tämligen mediokert utbud. Erbjudet i en lokal som på intet sätt skapar positiva känslor. För en sådan som mig…

I mina stunder av missmodighet över den ”moderna svensken” hens (förfärliga ord) oförstånd och ointresse av kultur, får jag för mig att det nu för tiden anses vara betydligt mer viktigt att där finns flera datorer hos biblioteket än att själva atmosfären ser ut så här…

Så vill ju de styrande att det ska vara i Sverige – tänker jag – där det hos de styrande – helt saknas en längtan, eller förståelsen, efter något som kan förhöja biblioteksbesöket.
Billigt – står högst uppe på deras prioriteringslista – just före handikappanpassade toaletter, och godkänd luftcirkulation och av facket godkänd städmaterial…

Att läsa böcker finner jag synnerligen viktigt. Nå i alla fall en del av dem. Och blir sittandes i avundsjuka funderingar kring möjligheten att ha få ha letat efter betydelsefull läsning i en en stimulerande och njutbar miljö som den här.

Nej, jag vet, ingenting för den moderne svensken.
Men du kan kanske i alla fall kan hålla med om att det vackert?

Jag själv undrar lite över hur det kommer sig att människor, för ganska länge sedan, tyckte att det var värdefullt att skapa någonting så vackert  – och att det fanns pengar till det.
Och kunniga människor som kunde skapa det…

När försvann det ? – undrar jag medan jag njuter stilla och eftertänksamt av mitt goda vin i sitt behagfulla glas…

 

Prideparad (2)

Jaha, då har det genomförts en ny Prideparad i Vingåker – och jag sitter här i den mörka natten och undrar ”Varför då?”
Kollar så i Kuriren där Robert Skoglund (S) är intervjuad. Skoglund är den som var främste initiativtagare till Prideparaden som genomfördes för första gången år 2016 då han – jag citerar Kuriren:
”pekade på behovet av en dag för att hylla mångfalden, alla människors lika värde och rätt att få finnas i Vingåker.”

Där blir jag sittandes med min undran ”Vem har – förutom Skoglund då – påvisat ett sådant behov?Jag själv har då aldrig hört talas om, eller märkt ett pip av, ett sådant behov.
Jag kan inte tänka mig annat än att där finns många Vingåkersbor (alla) som sympatiserar med Skoglunds ”alla människors lika värde och rätt att få finnas i Vingåker.” Att hylla mångfalden är jag väl mer tveksam till – innan jag får veta mer hur Skoglund beskriver den mångfalden.
Jag antar att han där mest tänker på olika sexuella minoriteter. Och där är min gedigna erfarenhet den att ”Folk i allmänhet bryr sig noll om sådant utan ser det som en privat sak.”

Ännu mer frågande blir jag när Skoglund lägger till:
Det är starka krafter i Vingåkerspolitiken som vill skuffa undan hbtq-frågorna hela tiden. Man möter ett starkt motstånd och inte bara från partier som man vet är emot. Hbtq-frågor blir inte högt prioriterade. Det här betyder att vi egentligen behöver jobba ännu mer med frågorna.

Jaha, mumlar jag, och kan faktiskt inte föreställa mig att där finns starka krafter inom Vingåkerspolitiken som vill skuffa undan hbtq-frågorna. Och jag blir allt mer nyfiken på vilka Skoglund ser som ”Vi” den avslutande meningen.
Jag själv tillhör inte dem som platsar i detta vi – jag är i ämnet totalt ointresserad..

Men jag kanske är i minoritet i frågan – funderar jag när jag i Kuriren läser:
– Men engagemanget kring pride är kanske inte jättestort i kommunen. Vi ser ett minskat intresse att delta, men vet inte vad det beror på. Men pride är fortfarande jätteviktigt och ännu viktigare nu när utvecklingen är att intresset minskar, säger Elin Pettersson,
kommunens upplevelsesamordnare.

Jätteviktigt? Hur då då? Tja kanske för några få då.
Eller vad säger du Elin Pettersson? Jag personligen kan dock föreställa mig varför intresset avtar – ämnet är uttjatat.

De som Kuriren intervjuar under paraden levererar de förväntade flosklerna ”Men jag har gått i Katrineholm Pride för att stå upp för allas lika värde.”
Eller ”Det finns så många som är homofober och anti.”
(jaså – hur vet den som sa det – undrar jag?)
Eller ”– Ja, jag går med, för man ska få tycka om vem man vill.
Jaha – och?
Får man inte det i Vingåker?

Kuriren inleder sin paradbevakning med orden:

Stolta bar de regnbågens alla färger under lördagens prideparad. Många ville vara med och stå upp för alla människors lika värde.
Och levererar ytterliga några förväntade floskler:
– Det är en trevlig folkfest och vi tycker det är viktigt att stå upp för mänskliga rättigheter och att alla får vara den man är, säger Lena Ångnell och Carina van Steenbergen, besökare.

Jamenfan – mumlar jag – det tycker ju alla normala människor.
Nå kanske inte i det där med ”folkfest” då. Som jag.

Johan Tranquist, upplevelsechef i kommunen ville tacka deltagarna.

Jag är överväldigad över att så många kom. Det här är en viktig symbolisk handling.

Symbolisk handling? Jaha, varför då? – OK kanske för några få då – men vanliga människor bryr sig nog inte.
Utom, som alltid, några nyfikna då…

Postbilen…

Jag har mitt hus vid en vändplan vid en kort återvändsgata vilket betyder att det bara är jag och grannen intill som kör hit med våra bilar. Bortsett från ett och annat kompisbesök som infaller. För all del – den vänliga ”sopgubben” anländer ju varannan onsdag.
Och postbilen.

Därför är det väl inte så konstigt att, där jag satt på verandan med mitt förmiddagsfika, tittade upp när jag hörde att en bil kom farandes åt vändplanen till
Jag är ju som så många andra – en smula nyfiken…

En gul postbil stoppade någonting i grannens brevlåda och for sedan snabbt iväg igen.
Av någon anledning hade ännu inga tankar om politik uppenbarat sig i huvudet, vilket kan vara anledningen till att jag kom att tänka på post. Och då min egen postgång eftersom jag högst sällan får någonting stoppat i min egen brevlåda.
Inte ens en gång i månaden, sa jag till mig själv.
Där min skylt på brevlådan – ”Ingen reklam – tack” – nog bidrar mest till detta konstaterande.

Fast all reklam slipper jag inte – men då kommer den i min mejlbox.

Nåväl, mitt nuvarande liv är sådant att alla viktiga meddelanden kommer i datorn.
Fick för någon dag sedan ett ”slutskattebesked” som jag kunde ta del av om jag loggade in mig på www.minmyndighetspost.se med mitt mobila bank-ID.
Enkelt.
Liksom att jag fick logga in mig hos www.kivra.com/ för att få se mitt nya försäkringsbesked för bilen – Kivra – en ”digital brevlåda” som Folksam använder för att kommunicera med sina kunder.
Försäkringspapperen (?) fanns där som en pdf som jag kunde spara ner i datorn – och om jag så ville – kunde skriva ut på min skrivare.

Jag får numera inte en enda faktura på papper. Mina återkommande månatliga fakturor sänds direkt till min bank (autogiro) eller som e-faktura och jag sköter alltså den delen av livet genom att logga in mig hos min bank.
Superenkelt – och bekvämt.
Det sista ordet där är ett av mina favoritord.

Väntar jag paket så ser jag till att jag blir aviserad om leverans via min mobil. Får i ett SMS en kod plus veta om jag ska pallra mig till Ica eller Coop för att hämta paketet.
Inga avier i brevlådan längre.

En annan förändring jag också noterade det var att det var mycket länge sedan jag gick till en bankomat för att ta ut pengar. Numera betalar jag (bara) med kort eller swishar.

Och blir emellanåt lite förvånad över hur många det är som inte vill ”hänga med” i den utvecklingen.

Men fortfarande kör jag min bil – med automatlåda – helt själv…

Andra funderingar

I går var det valfundering, i dag pockar andra på. Jag börjar lite försiktigt denna lördag med att citera Johan Hakelius som i en krönika skriver:

Jag tror att det har att göra med att det finns en svensk impuls att helst inte utkräva ansvar av någon för något. Det blir så obehagligt. Det är mycket trevligare om vi kan vara överens om att alla egentligen menar väl.

Vill du få veta varför han skriver så klicka dig in till krönikan.

Men för egen del vill jag bara framhålla att denna svenska ”sjuka” irriterar mig något så – du får själv välja svordom…
Varför synes det vara så svårt att utkräva ansvar av någon som ”gör fel” – skriver jag för att undvika skriva fula ord.
Jo, klart det är obehagligt för den som drabbas av ”sitt ansvar” men det jag har så svårt för att förstå är att det verkar kännas ännu mer obehagligt för den som kräver ansvar.
Vi svenskar är ett märkligt folk – på många sätt…
Blanda bara inte in mig för mycket i den meningen – jag är ju halvnorsk…

Om Vingåker

Smått larvig rubrik, konstaterar jag för mig själv när jag ser den tydligt skriven på skärmen.
Men ibland blir det lite oinspirerat, en aning töntigt.

Då får vi se vad det följande kan bli då.
Det har numera blivit så att när jag vill få ta del av någonting viktigt vänder jag mig i första hand till Göteborgs-Posten. Skummar bara de övriga drakarna som produceras i Stockholm. Tv har jag ju inte, heller ingen radio…

Vilket blir övergången till vad (hur) Alice Teodorescu börjar sin ledartext i dagens GP:
Den snart gångna mandatperioden har dominerats av diskussioner om migration och integration. Det har varit nödvändigt givet utvecklingen i omvärlden, inte minst i spåret av kriget i Syrien och den efterföljande flyktingströmmen som nådde sin kulmen i Europa år 2015.

Ovanstående handlar om politiken på riksplanet men på något sätt fick texten mig att hamna i Vingåker. Så här då – vad har under den snart gångna valperioden varit de dominerande frågorna i kommunpolitiken?

Kanske har jag fel, har uselt minne, varit totalt ointresserad av kommunpolitiken – men jag kan f-n i mig inte peka på just någon dominerande fråga.
Med visst undantag för enstaka smågnabb om skolan då. Men i övrigt – öken.

Börjar så famla i tankarna – dominerande fråga – för vem? När jag började skriva menade jag själv att svaret på frågan var – för Vingåkersborna förstås.
Inte våra lokalpolitiker.

Suck – kan inte minnas minsta ”upprördhet” från någon Vingåkersbo som i något som helst publikt forum (som i Kuriren) som åstadkommit någon slags påverkbar  vindpust i någons tankeverksamhet.

Borde jag inte tycka att det är bra?
Tyder inte det på att jag tycker att det mesta i Vingåker flyter på bra?
Jo, jag tror nog att jag tycker så.
Väl medveten om jag lever ett mer annorlunda (privilegierat) liv än t ex alla er som har familj och barn.
Och hamnar då i funderingen – vilket parti ska jag då ge min röst i det kommande kommunvalet? Är det något som lyckats fånga mitt intresse med för mig intressanta förslag. Nix – inte så här långt.
Vid förra valet var jag inte skriven i Vingåker och fick därför inte rösta i kommunvalet – så kan ju inte bara göra det lätt för mig (som många andra) genom att tänka ”Äh – det får bli samma som förra gången”.

Oro i leden

Va? Jo, självklart menar jag den här med att SD i går publicerade sin ”film” om Socialdemokraternas brunfläckade bakgrund.
En rejäl smäll/påhopp som säkerligen får påverkan på valet.
Har du inte sätt filmen så sägs det att den finns att se hos Youtube och jag själv har sett länkningar på Facebook.
Jag själv fick i går en länk via ett mejl – och blev sittandes allt mer obehagligt påverkad av den så tydliga uppräkningen av hur S betedde sig förr.
Hur ska nu S – eller för den delen något annat 7-klöverparti – kunna fortsätta med sitt ständiga hackande om SDs ”anor”?

Och jag sitter nu här i spänd förväntan över att få ta del av reaktionerna från PK-media och – alla övriga berörda – skriver jag för att slippa åstadkomma en lång lista…

Kan knappas bärga mig inför att få ta del av vad Katrineholms-Kuriren har att säga om filmen. I skrivande stund inte en rad i den digitala tidning jag prenumererar på.

S får förstås stöd från sin regeringspartner MP i sin iver att vara sin partner till hjälp genom i Expressen angripa SD – men för min del har jag svårt att tänka mig något mer löjligt än detta:

Sverigedemokraternas politik är ett hot mot arbetet att förhindra nästa stora kris.
Det menar miljöminister Karolina Skog (MP) och pekar bland annat på att SD inte ser SMHI som en viktig aktör i att tackla klimatförändringarna.

– Det är allvarligt och fruktansvärt att SD undergräver förtroendet för SMHI och legitimiteten i svensk krisberedskap, säger Skog.

Läs sista meningen igennå i alla fall jag – har just inte mycket förtroende vare sig för SMHI eller andra vädertjänster och deras prognoser – som emellanåt stämmer ”så där” och det skulle aldrig falla mig in att bli minsta upprörd om SMHI i går hade utlovat sol i dag och att det blev som det blev – åska med regnskurar…

Inte heller har jag väl så värst stort förtroende för den svenska krisberedskapen – eller dess legitimitet – som inte heller (hos mig) har ökat den senaste tiden.
Nå, den är i alla fall högre än den jag har för MP som är – noll.

På väg

Jo, snart är jag på väg till Eskilstuna som sällskap till Madame som ska göra besök på Mälarsjukhuset i en förhoppning att då få hjälp med en krånglande högeraxel.
Men, redan före klockan 07.00 hade jag läst fyra blogginlägg som rufsade om mig i håret lite grand och jag fick funderingen –”Vafan är då Sverige på väg?”.
Och – finns där då någon hjälp?

Denna soliga morgon känner jag mig lite ”på hugget”, känner hur hornen växer fram i pannan, och bestämmer mig för att vara lite ”politisk” och länkar därför till de blogginlägg jag just läst.
Håll till godo:

Om övertro på kausaliteten
Vad betyder nationalism?
Tänk så rätt Sara Skyttedal hade
– Vad fan får vi för pengarna?

Outstanding

Ännu är det några veckor kvar av sommarlovet och lärare (?) och elever kan fortsätta njuta av sin ledighet. Men efter att ha läst en artikel i SvD om en skola i England undrar jag lite över vad de ansvariga för skolorna i Vingåker har för sig. Nu – i den kvava sommarvärmen.

Sitter de och funderar över hur de ska agera för att våra skolor ska – som den engelska skolan artikeln handlar om att av – landets skolinspektion lyckas uppnå betyget/omdömet ”Outstanding”?

SvD skriver:

Har det alltid gått så här bra?
– Oh no!
Rektorn Louise Nichols skrattar. ”Out of control” är uttrycket hon använder för tiden när hon tog över ledningen för tio år sedan, okontrollerbart.
Gick hon in i ett klassrum flög det saker.
Elever och föräldrar flydde skolan.

Kingsmead Primary var långt ifrån den enda skolan med problem. I början av 2000-talet låg Hackney i botten på landets resultattabeller. Situationen var så katastrofal att kommunen fråntogs ansvaret för skolorna. Istället avsattes pengar till en stiftelse som skulle få skolorna på fötter.

Det var hårda tag, berättar Åsa Melander, tidigare skolplaneringschef och jobbade med bland annat Hackneyprojektet.
Hon är svensk men sedan över tio år bosatt i England.  

Skolor stängdes, rektorer sparkades, lärare utvärderades.

Det är, i alla fall för mig, lätt att få en snabb fundering som ”Vingåkers skolor har ju under många år harvat i bottenträsket när det gäller omdömet om skolornas kvalitet. Borde kommunen fråntas ansvaret för skolorna?”

Om du är intresserad av hur det kan gå till att ändra en skola från botten till toppen – läs artikeln. Och sitter du i kommunfullmäktige efter den 9 september – se därefter till att skolorna i Vingåker tar efter Kingsmead Primary.

Skolor stängdes, rektorer sparkades, lärare utvärderades.
Hårda tag.

En i  Sverige/Vingåker fullständigt osannolik tanke.
Tråkigt nog…

Måndag

Jag har sagt det ett par gånger förut – jag gillar måndagar – och även denna kan jag notera efter att ha läst vad Stefan Hedlund denna morgon skriver på DGS – Det Goda Samhället.
Där jag nickar medhållande när jag bl a läser:

När Stefan Löfven den 9 september har att möta den svenska valmanskåren kan se tillbaka på fyra år av väl dokumenterad oförmåga att styra landet. Han har slagit rekord inte bara genom att ådra sig sju prickningar i Riksdagens konstitutionsutskott. Han har även presiderat över säkerhetsskandalen på Transportstyrelsen, en av de i särklass värsta säkerhetsskandalerna i modern svensk historia, och han bär ansvar för den ökända ”gymnasieamnestin”, en av de värsta lagstiftningsskandalerna i modern svensk historia.

Genom hela den svenska migrationskrisen har han därtill utmärkt sig som en vingelpetter, vacklande mellan grötmyndiga uttalande om ”ordning och reda i flyktingpolitiken” och skandalösa eftergifter för asylaktivister. Den minnesgode kan fråga vad som hände med löftet om att 80 000 migranter utan asylskäl skulle utvisas.

Jodå, mumlar jag, vi är nog många som både minns och därför efterfrågar svar på många andra kritiska frågor. Och får vi inte det, så blir jag inte alls förvånad om S den 9 september redovisar sämre valresultat än år 2014. Betydligt sämre…

Vilket jag – smått förvånad konstaterar – inte tror kommer att gälla S i kommunvalet i Vingåker

Kommentar

Där fick Stefan Hedlund med det mesta av eländet. Man kan ana att vårt land fungerar som bäst när inget allvarligt händer för då kan alla sova vidare.
Hoppas att väljarna drar iväg mot barrikaderna i september.
Åke