Värdegrund…

…är ett av de ord jag ogillar mest – eftersom det kan – och har – missbrukats å det grövsta. Dessutom oftast – ett feltänk.
Tänkte jag nyss när jag läste en betraktelse om hur det – just – har missbrukats.
Så fick jag någonstans i bakhuvudet för mig att vår kommun – Vingåker – också stoltserar med att hålla sig med någon slags värdegrund.
Ska senare idag se om jag kan finna några upplysningar om det.
Dock – om nu så är fallet – ger jag fullständigt f-n i det.

Men så kom jag på den udda tanken att jag själv – minsann – också har agerat efter någon slags egen värdegrund. Även om det var så länge sedan att ordet då ännu inte kommit i allmänt bruk.

Jag lämnade år 1984 två organisationer för – som jag klart förstår det nu – att de då inte delade min värdegrund:
Svenska Journalistförbundet
Svenska Kyrkan

I dag är jag jämrans nöjd med mig själv för den tidiga klokheten – med tanke på hur utvecklingen inom de båda har blivit.

Kanske jag senare återkommer om detta…

Om andras ”bruna rötter”

00.02 – Ovärdigt – satte jag i går som rubrik på ingångssidan där det då handlar om att så många av våra pensionärer inte kan hantera en dator – och undrar en lång stund om jag inte kan använda det ordet även här.
Du får välja själv men de här gången av annorlunda skäl.

Under mycket lång tid har de övriga partierna anklagat Sverigedemokraterna för att ha ”rasistiska rötter”.
Hos en mycket framstående bloggare ”blev det, 2017, en gång för mycket”.

Och hon tog sig för att kolla de andra partierna och deras nazistiska och rasistiska för flutna. Vilket, visar det sig, inte är till deras fördel.
Vad hon – Julia Caesar – fick fram kan du läsa här.
Och här…

09.55 – Blev nu på morgonsidan lite fundersam till varför jag i natt beslöt mig för lägga ut de här två länkningarna om en del partiers ”bruna förflutna”.
Andra än SD då.
Måhända jag drabbats av vad Julia Caesar kände ”Det blev en gång för mycket” – påhopp på SD då – och deras ”rötter”. I Kuriren.
Förmodligen så.

Vid morgonkaffet kom en annan fundering ”Undrar om det finns någon/några i (fler än jag) Vingåker som har läst de här två inläggen jag länkar till”.
Eller, som jag, följer vad Julia Caesars blogg.
Nej, det har jag svårt att tro.

Vad jag har för åsikt om det – får du inte veta…

Nostalgi…

Den som följt nattgöken en tid kanske minns att jag ett flertal gånger berättat att jag älskar nostalgi – gärna att den förmedlar en ton av vemod.
För bara en kort stund sedan fick jag en – överdos – kanske jag kan beskriva det som. När jag tog del av vad Julia Caesar skriver på sin blogg den 3 maj 2018.

Jag blev starkt berörd och sitter här smått förstummad – av minnen…

Ta reda på – varför

Hm, sitter ett tag och velar kring under vilken sida jag ska ta med det här – skolan?
Nja, tänker att det nog inte är just många som bryr sig om det ämnet – under ett sommarlov.
Nåväl det hamnade här – läser dessa rader hos DGS:

Om du gått igenom en typisk svensk religionsundervisning så kan du kanske svara på hur många böcker som finns i bibeln, vilken roll Jesus har i kristendomen och Muhammed i Islam, och hur många sakrament som finns i katolicismen.
Det du INTE kommer kunna svara på är VARFÖR miljarder kristna tror att Jesus uppstod från döden, eller VARFÖR miljarder muslimer tror att Muhammed fick genuina uppenbarelser, eller ens VARFÖR vissa människor tror på Gud.

Och börjar med att lägga till en rent personlig sak (som ateist) att den frågan har jag själv bråkat med så länge tillbaka jag kan minnas. Även om jag kanske mer frågat mig ”Varför vissa människor har behovet att tro på någon Gud av något slag”. Jag har det inte.

Nu är det inte så många i min nära omgivning som är troende – men när jag frågat de få (alla kvinnor) varför de tror, så är det gemensamma svaret (ungefär då) Det ger en trygghet.
Men jag har aldrig fått förklarat för mig i vad denna trygghet består – annat än att det verkar vara en skön känsla. Ingen har kunnat förklara i vad denna trygghet då skulle kunna åstadkomma när den skulle behövas. Jag får den uppfattningen att de ser sin tro som någon slags snäll mamma/pappa som ser till att inget ont kan hända dem.
Vilket jag då antyder är en smula – barnsligt – för så är inte livet.

När jag för fram den tanken vill de inte ”prata religion” med mig längre…

Det blev en lång inledning det till – just ingenting – men för en tid sedan hade jag en pratstund (också kvinnor) där jag ifrågasatte deras ”Lägg inte nycklarna på bordet, det betyder otur”, eller att de spottar om en svart katt går över vägen framför dem, eller det där med att ”Gå inte under stegen” – och andra liknande tramserier.

De kunde inte ge några förklaringar till sitt beteende.
Inte jag heller…

Kommentar:

Bjarne,
Att tro är fundamentalt mänskligt och ett djupliggande behov som är grunden för vårt människovärde.
Frågan är bara vad vi tror på.
Det är positivt att vara medveten och övertygad om vad man tror på och brottas med än att tro på något man aldrig tagit ställning till. Man kan lätt bli ett offer för andras tillfälliga eller ogrundade åsikter och få svårt att sätta egna livsmål utifrån egna medvetna val.
Verkliga ateister är lätt räknade och det finns många som säger sig vara det för att de inte vill eller vågar ta ställning. Alla brottas någon gång med existensiella frågor som då sätts i relation till den personliga referensram man har.

/Åke

OJ. nu har jag ju inte läst alla böcker om ”mänskliga djupliggande behov” – men den kunskapen har därför gått mig förbi. Dessutom – jag delar den inte eftersom jag inte kan se att den (att tro på någonting) påverkar mitt människovärde.
Jag har läst böcker, jag har diskuterat med präster och inte minst – långa samtal med min svåger – psykologen. Jag har tänkt. Ingen/inget har kunnat få mig att förstå behovet av ”att tro” vad gäller religion då.
Till det övriga – svarar jag bara kort – här sitter då sannerligen en verklig ateist och skriver. Eller är jag bara – lite korkad?
BW

Från 1956

14.50 – I ett sinnesläge av att ”inte vilja göra just något nyttigt alls” satte jag vid datorn för att unna mig en stunds surfande.
En avkoppling jag unnar mig lite då och då…
Fann de här raderna:

”Svenska folket var obildat och hade förfärlig smak. Istället för att använda fritiden till att göra livet rikare förspillde de sin tid med att läsa ”den kolorerade veckopressens torftiga noveller och Sigge Starks romaner”. De ”hängde Hötorgskonst på väggarna, stod i kö till Åsa-Nissefilmerna”, föredrog ”tingeltangelmusiken” i radio och åstadkom en insändarstorm om några minuter ägnades åt ”mer djupsyftande musik”.
Inredningssmaken var inte heller bra: folk föredrog ”snirklade och krusidullförsedda möbler framför de enkla och stilrena”.
(Ur ett föredrag av Stellan Arvidson och Britta Stenholm hos ABF i Stockholm i mars 1956).

Ja, vad ska man säga om dagsläget då, frågade jag mig själv – och undrar hur Arvidson och Stenholm hade kommenterat dagens tv-program?
Och vad som skrivs i dagens alla bloggar…

Vad jag tror får du inte veta.

Denna ljuvliga svalka…

22.30 – Det är varmt, väldigt varmt vill jag själv beteckna det som. Och jag sitter därför och gläder mig över den investering jag gjorde år 2014 när jag köpte huset jag bor i – en rejäl luftvärmepump! Kostade lite över 24-tusen kronor på plats.
Värd varenda spänn då den, förutom att den förmår att ge hela huset värme under de kalla månaderna, också i dagar som dessa – stilla och försynt kan blåsa ut 19-gradig luft som gör livet inomhus synnerligen behagligt.
Inte minst i sovrummet då, där det kommer att kännas underbart att kunna krypa ner i en sval säng – efter en skön dusch…

Ordet dusch ger mig anledning att meddela omvärlden att Madame i går förmodligen drabbades av någon åkomma som jag helt skyller på det varma vädret.
För i går sa hon plötsligt – nu ska vi sanera ditt badrum.
Badrum och badrum, sa jag, i något slags svar för att vinna tid att hinna få fram mer begåvade argument för att – slippa. Visserligen har där funnits ett badkar hela tiden men jag har aldrig använt det någon gång och därför lite då och då mumlat ”Tänk om jag skulle ta slänga ut badkaret, det tar ju bara en massa plats”.

Sådant ska man aldrig säga, inte ens tänka, så en kvinna hör det. De glömmer det aldrig. Vet jag idag. För det var just vad som hände. Med hjälp av M finns nu badkaret i garaget i väntan på transport till – annan plats…

Men det räckte inte med det (vad är det med kvinnor?) men jag tänker inte trötta ut dig med detaljer. När jag nu senare i kväll kliver in i min duschkabin vet jag att den är renare än när den var ny.
Vilket för övrigt kan sägas om hela jävla, nu rymliga, duschrummet!
Madame och jag har mycket gemensamt  men hon säger aldrig som jag:
”Nu får det duga”.

Men ännu är det inte dags för dusch – för först ska jag unna mig den sedvanliga kvälls-stunden på verandan. Där temperaturen är på väg ner mot anständiga grader.
Livet kunde vara värre. Mycket värre…

Hur kniviga etiska problem kan uppstå

Jag kommer på mig att tänka ”Det är väl ingen normal svensk som en dag som denna, med sin blå himmel och sköna semestervärme, skulle få för sig att ägna den minsta lilla minut till att tänka på politik”

Så nickar jag belåtet över min tanke nummer två ”Det är allt jämrans skönt att inte vara helt normal” – för just detta konstaterande har gjort att jag tidigare i dag har läst (i skrivande stund) fyra begåvade inlägg på internet.
Och därmed fått uppleva en mental stimulans – i höjd med vad den föregående natten bjöd…
Nåväl – som så många gånger tidigare – rubriken har jag kopierat från DGS där Patrik Engellau så underhållande berättar om det som sägs i rubriken.

Ur artikeltexten:

”Om gamla människor får bestämma själva kanske de bestämmer att de inte vill bli vårdade av en utlandsfödd man (eller kanske inte heller av en utlandsfödd kvinna). Frihet kan alltså leda till diskriminering. Nu ska Diskrimineringsombudsmannen pröva saken.
Dagens Nyheter förklarar:

Vilket väger tyngst: En gammal människas rätt att välja vem han eller hon ska få vård av? Eller en mörkhyad mans rätt att inte bli diskriminerad på arbetsplatsen? Det ska Diskrimineringsombudsmannen, DO, avgöra inom kort.”

Det finns alltså pensionärer som inte vill godta att någon ”utlandsfödd” sköter om dem vilket den statliga – eller om det nu är den kommunala – äldreomsorgen inte vill acceptera.
Eller i alla fall DO (Diskrimineringsombudsmannen)
Det anses alltså som diskriminering.

Läs här vad Engellau skriver om detta ”etiska problem”.
(och ta gärna del av kommentarerna efter artikeltexten)

Ett litet avbrott…

Ibland behövs det inte mer än vad som står i förra rubriken – just ingenting – för att jag (man?) ska fara i taket av frustration. Uppdateringarna av nattgöken.se sker i ett program som heter b´Easy som jag hyr av mitt webbhotel (Binero AB). Brukar till 99,9 procent fungera helt utmärkt.

MEN, så händer det som ofta sker ”man vill uppdatera sina program”. Och det var precis det som Binero började med i förrgår. b´Easy skulle få sig en rejäl uppdatering och bli ”mycket bättre”.

Kanske det är – tycker jag mig konstatera att efter just lyckas få kontakt med det igen. För – givetvis – har det krånglat för Binero och därmed också för mig. Det har under drygt ett dygn inte gått att göra uppdateringar av nattgöken.se.

Vilket tydligt har fått mig att förstå att jag har drabbats av någonting (mentalt då) – för jag blev kraftigt irriterad av denna – egentligen – lilla skitsak.

Ett omdöme man verkligen inte kan ge när man läser vad Zhengyang Wu skriver under rubriken:
Den svenska sjukan och det svenska samhällets utveckling

Texten börjar så här:
Sverige har en liten befolkning, och det är naturligt att man inte har eller har haft så många (om ens någon) intellektuella giganter som med sin unika insikt och kunskap kan påverka samhället mot en positiv riktning, och i yttersta fall rädda landet från förfall när makteliten håller på att tappa kontakt med verkligheten.

Om du inte dessa rader lockar dig att lösa vad Zhengyang Wu skriver kanske några rader längre ner i hans inlägg kan göra det.

Man kan naturligtvis fråga sig varför. Varför Sverige, som till synes verkar vara ett så öppet land där även folkmördare med oklar identitet välkomnas med gratis bostäder och hela välfärdspaketet, har så svårt att acceptera så viktiga insikter utifrån?
Olika personer kan ge olika förklaringar, och min förklaring är den svenska ynkligheten. Jag anser att ynkligheten är ett viktigt symptom av den svenska mentaliteten, det vill säga den svenska sjukan.

Eller varför inte?

Vidare hade Friedman sitt favoritargument mot en omfattande välfärd som naturligtvis förutsätter en stor stat och hög beskattning av folket:
”Ingen spenderar andras pengar lika försiktigt som han spenderar sina egna”. Han frågade retoriskt: ”Tror du att dessa människor spenderar dina pengar lika försiktigt och lika effektivt som du skulle göra med dem själv?
Tror du att de vet bättre om vad som är bäst för dig än du själv gör?”
Jag skulle vilja gå ett steg längre med frågan:
”Tror du att de bryr sig överhuvudtaget?”

Om du klarar av att bli lite omruskad i ditt välbefinnande – läs vad Wu skriver.
Missa inte kommentarerna…

Leva smart?

Rubriken finns där mest för att jag fick lust att lite härma den förra – men också för att jag just läst vad Rune Barnéus skriver hos det goda samhället.
Barnéus var under många år koncernchef i Nordbanken.
Texten börjar så här:

Jag föddes 1938. Det var en märklig tid, så till exempel fanns det bara två kön, vi fick försörja oss själva, statens roll var begränsad till att försvara landets gränser och bevara lag och ordning.
Utbildning var också en statlig angelägenhet.
Sveriges skattetryck var i nivå med eller lägre än övriga europeiska länders. Sverige var ett kristet, lutheranskt land med en homogen befolkning.
Det var ett säkert samhälle med låg brottslighet och kvinnofrid.
Detta är inte skrivet för att raljera utan för att förklara att vi som är födda på 30-talet kommer från en annan planet.
Mellan min barndoms Sverige och dagens Sverige finns det en värld.

Även jag är född 1938 och kan – vill – skriva under på vad Barnéus här skriver – och vad annat han har berättat för vännen Leif Perssons och mig i Perssons magnifika Pub i hans dåvarande lika magnifika och vackra hus i Östra Vemmenhög.

Nog vill jag tycka att det är dags att vi i Sverige börjar leva lite smartare när jag också läser:

När nu politiker tillskjuter skattemedel för medborgarnas inköp av elcyklar har vi nått vägs ände. Naturligtvis inte för att det är någon viktig reform utan därför att den är ett tecken på mental kollaps av vårt politiska system och dess bristande respekt för medborgarnas skattemedel.

När vi inte längre har råd att ta hand om våra äldre eller upprätthålla kvalitet och kvantitet i vården; när vi inte längre har råd med kärnan i välfärden men har råd till röstköp genom att t.ex. subventionera suspekt föreningsverksamhet då är det dags att vända tillbaka till en mera respektfull verksamhet.

Äta smart?

23.00 – Dagen har varit skön, emellanåt rent underbar, och jag har förstås därför haft annat för mig än att fundera på Vingåker. Förstås och förstås – de flesta av mina dagar i kommunen är sköna…

Efter att Madame har återgått till Apoteksgatan fick jag för mig att avsluta dagen med en runda på internet. Hamnade hos DN där en rubrik fick mig att börja fundera. Så här säger rubriken:
Smartast att ät mer vegetariskt.
Jag förmodar att den som har sagt det är Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin som är intervjuad av DN. Jag kan inte gå i god för att det just är så eftersom jag inte har läst själva artikeln som ligger bakom betalvägg.

Äta smart? Tanken har aldrig förespeglat mig. Över huvud taget är min grundsyn på intag av mat – att den ska smaka gott. Därefter händer det att jag ägnar några enstaka funderingar kring att ”den borde vara nyttig”.
Om maten är närodlad eller ekologiskt odlad ingår inte i mina funderingar.
Jo, du har nog rätt – jag är en usel människa. Vilket också kan ses i att jag nu skriver ”Det bryr jag mig inte det minsta om att du tycker”.
Bara för att jag just kommer på detjag tittar heller aldrig på priserna. När det gäller det jag köper på Ica alltså. Och får ständigt bannor för det av Madame.

Bra – då har vi rett ut det…
Men jag kan banne mig inte reda ut (för mig själv) vad som menas med att äta smart.
Klart att beror på mina usla kunskaper men jag begriper inte hur man äter smart. Och i så fall vad det smarta ligger i att just äta mer vegetariskt.
Tja, det kan ju vara så att det är bra för ”kroppen” på något sätt att vi äter mer vegetariskt. Kanske gynnar det också vår planet på något sätt, vill jag tro, efter som det är ett MP-språkrör som påstår det.

Nu har jag ju inte tv, men Madame berättar för mig att där visas ”otaliga matprogram” i de olika tv-kanalerna. Får en nyfiken tanke – är den mat som där presenteras/lagas att beteckna som ”smart?”.
Knappast vill jag tro – men förmodligen väldigt god. Vilket väl igen bevisar att jag har lätt för att ha åsikter utan gedigna underliggande kunskaper.
Nå, strunt samma, för vad gäller matprogram i tv så finns det inte mycket som jag kan bry mig mindre om.

Eftersom dagen har varit så skön och att jag ser att räkneverket för nattgöken har passerat 77.000 är jag på mitt allra som vänligaste humör.
Så därför avslutar jag gärna med – jag missunnar absolut ingen att äta smart och vegetariskt eller att kolla efter röda prislappar.
God måltid önskar jag er alla – och eftersom kvällen är ljum och kroppen inte ger minsta tecken på att längta efter sängen så drar jag mig stillsamt ut på verandan med ett glas…