Gråmulet…

Och inte bara det – det är måndag och så kommer jag här och försöker få dig att via mina länkningar att läsa  – se där, där kunde jag inte komma på något bra ord – som beskriver innehållet i de texter jag själv tar del av med nyfikenhet men som jag kan ana inte får alla er att resa sig upp och göra vågen.

Skit samma med det, tänker jag, eftersom jag just aldrig bryr mig om vädret eller att det är måndag. I alla fall inte på annat sätt än jag alltid har gillat måndagar. Oavsett väder…

OK – då åker vi.
Första länkningen gör att du hamnar hos Anders Leion där han under rubriken Globaliseringens fångar – för ett resonemang kring våra politiska partier.
Underhållande – tycker jag…

Det tycker jag också att det är att läsa vad Patrik Engellau skriver under rubriken:
Allt du behöver veta om det socialdemokratiska partiet i några enkla punkter

Ännu mer underhållande (och tänkvärt) finner jag det vara att läsa vad Patrik E skriver i ämnet – stil och mode – och vad det kan påstås säga om oss människor.

Som så vanligt – jag spar det bästa till sist.
Vilket i det här fallet gör att du hamnar hos Ann Heberlein som med sin text får mig att hamna i ungefär ”tänk så bra det var förr när…”

Heberleins rubrik till sin text är: Till manlighetens försvar.

Texten börjar så här:

”Den gråtande polisen som jag skrev om tidigare i veckan talade i sin filmsnutt om sakernas tillstånd i Rinkeby om en destruktiv manlighet, om en machokultur och om trasiga män. Hur mår männen? Och är det verkligen ”manlighetens” fel att pojkar tar till vapen för att tillskansa sig kakor? Knappast.

Camille Paglia sparade inte på krutet när hon kritiserade samtidens feminiserade kultur i en intervju i Wall Street Journal 2013. ”What you´re seeing is how a civilization commits suicide”, förkunnade hon frankt. Paglia, lesbisk feminist med en professur i Philadelphia, menar att pojkar kastreras mentalt i mycket späd ålder.
Barnomsorg, skola och kulturen i största allmänhet, premierar kvinnlighet och kvinnliga dygder och förnekar de manliga dito. Det bedrivs, enligt Paglia, ett krig mot män och pojkar.
”Manlighet”, säger hon, ”är något vi numera bara ser på bio”.
Paglia menar att det finns faror i tendensen att förneka biologiska skillnader mellan könen. Många av de samhälleliga problem vi ser idag kan ha sitt upphov i osäkerhet kring manlighet och kvinnlighet – för även kvinnorna, menar Paglia, har problem.
Kvinnor vet inte längre hur de ska vara kvinnor, hävdar hon.”

Hm, jag kanske inte vet allt – men så mycket vet jag att vad Heberlein skriver är ett av de skäl som gör att jag inte är – feminist .Snarare antifeminist…

Varit naiv?

Jag? Aldrig i livet, vill jag klart påstå.
Om jag då någon gång skulle ha varit det så har jag, dels, glömt fort det, dels (i så fall) aldrig i närheten av den naivitet som som Alice Teodorescu (i GP) redovisar vad gäller landets styrande människor.
Där hennes text avslutas så här:

”Den svenska senfärdigheten, naiviteten eller bara kort och gott dumheten, är ett symptom på en strukturell oförmåga att förhålla sig till komplexa problemformuleringar.
Men politik är inte bara att vilja, utan främst att välja.
Den som i sin yrkesutövning värjer för det obekväma av rädsla för hur han eller hon personligen ska uppfattas bör inte befatta sig med ansvarskrävande uppdrag.
Visst är det hisnande att fundera över vilket land Sverige hade kunnat vara om realism i stället för naivitet hade fått dominera?”

Ja, tänk, mumlar jag för mig själv och hoppas att du unnar dig de få minuter det tar att läsa hela hennes text.

Och funderingarna hamnar i Vingåker och funderingen ”Hur är det då med naiviteten bland de styrande i kommunen?” och blir en aning misslynt över mig själv att jag inte har någon vidare kunskap om det. Tennisparken, 11 elbilar i stället för beslutade två passerar förbi men jag får inte riktigt till det att vara naivitet.
Men annat.
Men skolan då? Ja kanske där då…

Teodorescu skriver också:

”Synonymer till ordet naiv är: barnslig, godtrogen, aningslös, omogen, enfaldig, lättlurad, korkad. Motsatsord är: mogen, vuxen, realistisk, skeptisk.
Frågan är varför det sitter en massa, enligt egen utsago, lättlurade och omogna människor på samhällets högsta positioner, från vilka de förväntas fatta välavvägda och långsiktigt kloka beslut, och ursäktar sin senfärdighet med att ”vi” har varit naiva?
Vilka ”vi”?
Och varför har ”naiviteten” inte fått några konsekvenser för deras fortsatta möjlighet att sitta kvar?”

Som man brukar säga – en mycket bra fråga

Andra funderingar…

…får jag när jag läser vad Ann Heberlein skriver i sin krönika:

”Förstår ni hur sjukt det är?”, frågar mannen i polisuniform och blond kalufs och ser rakt in i kameran. Det gör vi sannolikt inte, tänker jag när jag tittar på den lilla filmsnutten som jag fått mig tillsänd av närmare trettio personer med uppmaningen att ”se och dela”.
Polisen från Rinkeby berättar om en incident som skakat om honom: En grupp pojkar som försökt snatta kaffebröd drog vapen då butiksinnehavaren dristade sig till att protestera.
Pojkar, kaffebröd, vapen. Ja, det är en märklig kombination. Ja, det är sjukt.”

Polismannen som givit upp, vädjar om förståelse ”för de stackars pojkarna”. Men det får han inte – utan tvärt om – kan du bl a ta del av om du läser vad Heberlein skriver i sin text.

Men ännu mer om du tar del av vad Kent Ekeroth skriver i ett inlägg hos Samhällsnytt. Och om du tar del av kommentarerna till texten finner du många fler som delar Ekeroths ”synpunkter”.
En kommentar får mig att le, både över den ironiska texten som emellertid också manar fram en viss känsla av – vanmakt.
Mest kanske – över invandringen – och – vår usla regering med bihang…

Varför kom inte jag på den här geniala lösningen?

”Jag tänker mig att staten kan dela ut ett dokument till butiker i Sverige och när de blir rånade eller hotade kan både buset och kassören få fylla i det här pappret om samtycke till rånet. Så slipper vi att folk känner sig kränkta och att de inte blivit hörda. Sen bjuder polisen på korv.”

Promenadfunderingar…

Livet kan vara lite av ett mysterium, i alla fall för mig, då jag plötsligt utan någon som förvarning bestämde mig för: ”NU – är det f-n i mig dags att börja promenera” vilket jag inte har kommit mig för att göra sedan Nyåret.
Och så gjorde jag det. Underbart skönt att i det soliga vädret i tämligen stilla mak bara gå och njuta. Vilket i sin tur skapar ingångar till – funderingar.
Och vad kan man fundera om/över i Vingåker då – om inte våra skolor – där jag mindes dessa rader i Aftonbladet om de svenska skolorna:

Stefan Löfven öppnar även för att begränsa det fria skolvalet.
– Man ska ha möjlighet att välja, men det får inte ske på bekostnad av likvärdigheten, säger han.

Likvärdigheten, funderade jag över, för jag visste inte vad det betydde när det gäller skolvärlden.Inte i övrigt heller, om jag ska vara ärlig…
Inte heller fick jag i artikeln någon förklaring över vad ordet står för och kände mig då en aning missmodig över mig själv som inte hade en aning om vad ”alla andra tydligen vet”.

OK – nu vet jag lite mer efter att ha konsulterat herr Google. Och det kan du ju också ta del av om du klickar här. 
(Ungefär 864 000 resultat  (0,30 sekunder)
Och kanske du som jag – när du läser artikeln i AB, får samma känsla av att vad Löfven säger är någonstans i närheten av hans personliga rekord vad gäller produktion av – floskler – i en och samma intervju.

Jag hann fundera över mer då promenaden blev ganska lång – som vad Expressen skriver:

Dieseln står för nästan hälften av dödsfallen i världen som inträffade på grund av fordonsavgaser 2015. Det har studien från International Council on Clean Transportation (ICCT), i samarbete med amerikanska universitet, kommit fram till.

Jag, som i min Skoda Octavia, har en VW-dieselav den där fusksorten som uppdagades för några år sedan (fixad nu) fick den snabba tanken ”undrar hur många jag då tagit livet av?” Jag har ju haft bilen i fyra år nu – så några har kanske strukit med på grund av mina 2000-mil-om-året.

Och hamnade så i funderingar kring om jag hade varit i begravningsbranschen då skulle ha lobbat för ”fler dieselbilar” och om det hade varit så att min begravningsbyrå fanns i Vingåker hade stämt kommunen för ”illvilligt beteende och otillbörligt utnyttjande av sin storlek” – när man nu satsar på elbilar…

Hm, jag kan (fortfarande) inte bestämma mig för vad jag tror om den saken…

Artificiell Intelligens…

Jag nämnde i gårdagens inlägg att jag varit inne på internet och letat efter artiklar om AI och anledningen till det var att jag läst några rader av Nina van den Brink i tidningen Fokus.
De här är raderna:

AI kan snart lösa all världens problem. Vi behöver se till att det blir våra problem de löser. Och inte sina egna.   

En fredag lär sig Prometheus att läsa och skriva, och läser av bara farten igenom hela wikipedia och en miljon romaner. Under lördagen lägger den tusentals personår på att lösa programmeringsproblem, och framåt kvällen har den förbättrat sig själv så att den blivit ultraintelligent. Den är redo att börja tjäna pengar digitalt.

I AI-professorn Max Tegmarks bok »Liv 3.0« börjar förslavandet av jorden på detta vis, med en självlärande maskin, vid namn Prometheus.

Den ser igenom internets samlade filmutbud och samtliga recensioner. De animerade filmer och tv-serier som den på så vis lär sig att producera blir snabbt världens mest populära. Genom att realtidsövervaka internet kan Prometheus dessutom vara först med nästan alla nyheter, som den skriver själv. Mediekoncernen som bildas runt Prometheus är snart den dominerande i världen.

Med riktade kampanjer och genom att spendera en del av sina vinster på den fattiga hälften av jordens befolkning bygger den tillräckligt mycket tacksamhet och lojalitet för att med sina riktade kampanjer kunna ta över land efter land.”

Att efter att ha läst detta och försökt bättre att förstå vad det kan leda till för mänskligheten får mig att säga till mig själv ”Klimatångest är i jämförelse med detta – som att vara rädd för lite duggregn i jämförelse med en inkommande kilometerhög tsunami”

Brink avslutar sina rader med:
»Den första ultraintelligenta maskinen är således den sista uppfinningen som människan någonsin behöver åstadkomma«, skriver Max Tegmark i sin bok.
Och lägger till: »Förutsatt att den är tillräckligt foglig.«

Jag läser på annat håll att sannolikheten för att en sådan här ”dator” ska finns ligger så nära som runt 2040.
Alltså – bara några år innan den totala miljökatastrofen drabbar oss.
Enligt vad de miljö-hot-troende försöker tuta i mig…

Jag blir galen…

…väller upp som en känsla hos mig när jag läser tidningen Kommunalarbetaren. Nå, så galen är jag inte att jag är medlem i Kommunalarbetarförbundet och jag ber att få till protokollet att jag hamnade i förbundets tidning genom ett felklick på internet. Jag letade egentligen efter artiklar som handlar om AI – Artificiell Intelligens – vilket inte finns inom kommunal – ingen annan heller – vad jag tycker mig förstå…

OK – jag finner i tidningen en artikel med rubriken:
”Så läser du miljövänligt”
och blir sittandes som en fågelholk – ett vanligt uttryck om utseendet på en som inte fattar ett dugg. Bara på kul – vad får du, bäste läsare, för funderingar när du läser den rubriken?

Om du får någon som helst ”tanke” så är du minst femton gånger mer begåvad än jag – för jag fattade ingenting. Och när läget blir sådant blir jag nyfiken och vill få veta saker. Och börjar läsa artikeln…

Och får så veta att artikeltexten berättar att vi nu får veta vilket som är mest miljövänligt – att läsa en text i en papperstidning (bok) eller att läsa texten digitalt.
Kanske jag ska förklara – på en läsplatta eller dator.

Texten börjar så här:

Flera undersökningar har jämfört miljöeffekterna av att läsa på papper och att läsa digitalt. Resultaten visar att det faktiskt inte är någon större skillnad.

Det kan verka konstigt – en pappersbok kräver ju att man hugger ner träd, tillverkar papper, trycker tunga böcker och fraktar dem i dieseldrivna lastbilar. En e-bok hoppar över alla dessa led och man har den i sin surfplatta med bara några knapptryckningar.

Men det går faktiskt åt en hel del energi för att hämta e-boken och läsa den. Och ju längre tid du läser, desto mer belastas miljön. För en genomsnittlig tidskrift går brytpunkten vid 40 minuter, läser du längre än så är pappersversionen bättre.

Redan den första meningen åstadkom ”vibbar av ordet galenskap”-  nix, inte att den finns hos mig utan hos dem som genomfört undersökningarna.

OK – för dig som inte är det minsta intresserad av ämnet kan jag avslöja att artikeln slutar med dessa ord:

Att köpa och läsa en bok – e-bok eller papper – ger ungefär samma belastning på klimatet som produktion av en liter mjölk. Lika litet belastar man miljön genom att prenumerera på en tidskrift i ett helt år.

För er andra länkar jag gärna till artikeln och anar att ni kanske , som jag, gungar oroligt på huvudet samtidigt som ni funderar – Hur fan kan man åstadkomma någonting sådant – och dessutom publicera det.

Mitt eget svar på den frågan blir – alla miljö-muppar är galna…

Kanske jag också – eftersom jag börjar fundera över vad ”tar all den skit jag skriver vägen? Sprids den över oskyldiga i Vingåker med omnejd – eller blir den kvar i min dator och oskadliggörs när min dator blir gammal och då plockas isär och det mesta mals till metallskrot?
Hur ska jag nu kunna somna i kväll…

Samma som i går…

Funderade en stund över om jag skulle använda samma rubrik som i går – fast då ändra jag till de är
Men kommer på att det ska jag inte – för de ”de” som det i så fall handlar om de är de märkliga människor som far vilse med sitt klimat-hots-troende. Det är orättvist att kalla någon för usel – bara för att den/de beter sig annorlunda på grund av – okunskap.

Klicka här och du får ta del av en text vars innehåll bygger på innehållet i ett informationsblad. Artikeltexten börjar så här:

”I det informationsblad som Uppsalas klimatstrejkare delar ut framgår det bland annat att

Vår uppgift är att påverka politiker, beslutsfattare och företag, så att de bemöter klimatfrågan med reella krafttag och tar den kris som vi står inför på allvar.

Det råder som synes inget fel på engagemanget. Oron är verklig. Det man kan undra över är bland annat ”reella krafttag”. Vad innebär det? Lite längre fram i bladet får vi svaret:

För att den här enorma omställningen ska kunna göras krävs det att man utlyser ett globalt undantagstillstånd. Klimatkrisen måste behandlas som en sådan för att lagar, sanktioner, regleringar och ransoneringar ska kunna träda i kraft så snart som möjligt.”

Läs artikeln och ta själv del av vad Rolf Oward skriver och se om du delar hans & min ”syn” på gänget i Uppsala…
Ta gärna del av kommentarerna till texten…

Jag – en usel människa…

… inte jämt men tillräckligt ofta för att jag ska finna viss njutning av det.
Den vändningen hade nog inte väntat dig…

Men, just denna fredagsmorgon har jag under en kort stund frossat i – skadeglädje.
Vilket fått mig att sätta rubriken i vetskap om min uselhet…

Dock – läser i Kuriren om en klurig person som borde skrämma skiten ur vilken miljöprofet som helst.
Kuriren berätta om innovatören Mats Hedman som ”Nu har patentsökt ett avgassystem som minskar koldioxidhalten i luften, till och med minusutsläpp möjliggörs”.

Om Hedmans teorier – som nu (skarpt) testas vid Lunds tekniska högskola blir som förväntat skulle resultatet kunna bli vad Hedman säger i Kurirens artikel:

– Idén är busenkel, koldioxiden, värme och vatten har vi redan. Klorofyllet finns att köpa och går att tillföra i finfördelad form. Det röda ljuset är det viktiga ljuset och det går att använda röd laser i den processen. Det röda spannet i ljusspektrat är det viktigaste för processen. Tanken är att klorofyllet ska tumla runt tillsammans med koldioxid och vatten i rött ljus. Spill som blir är bland annat druvsocker som i sin tur kan användas som näring.

– Kan vi åstadkomma detta praktiskt innebär det att vi inte längre tillför koldioxid till atmosfären. Om vi dessutom använder fossilfritt bränsle skulle det innebära att vi tar bort koldioxid ur atmosfären. Detta innebär minusutsläpp, med den här lösningen, säger Hedman. (min fetmarkering)
(patentansökan är gjord)

Det är när jag läser detta som jag njutningsfullt lutar mig tillbaka i kontorsstolen och ser framför mig att Miljöpartiet (och övriga galningar som inte vet det här) att de starkt och ljudligt kommer att propagera för:
”Kör mer bil – det är bra för klimatet”

Jodå, jag har just satt en flaska champagne på kylning…


PS
– jag är inte bara en usel människa, kom jag att tänka på vid lunchen där jag intog ett glas mjölk, utan också säkerligen en person med förvånande, rent av förvirrade tankegångar.
Läste på mjölkpaketet ”Din färska svenska mjölk” vilket gjorde mig smått förnöjd. Tills det någonstans under håret surrade till en aning av –  ”kreativt tänkande”

Och när sådant händer mig hamnar jag nästan jämt i – politiken. Som är en angelägenhet som (tycker jag) är ännu mer förvirrande än mig själv.
Politiker är något av mästare på att blanda ihop saker, eller hur jag nu ska beskriva det. De tar till märkliga argument som de – som bevis för att vad de försöker lura i mig – använder för att förstärka de åsikter de själva driver.

OK – så tänker jag mig att jag som dansk mjölkleverantör vill slå mig in på den svenska marknaden (Skåne då till att börja med) och vill med solklara argument övertyga skåningarna om den danska mjölkens överlägsna – kvalitet/fördelar – som i skrivande stund skulle bli ungefär så här:
Det danska folket har i övertygande många undersökningar tilldelats epitetet – ”världens lyckligaste folk”.
Du – de dricker dansk mjölk…

Nå, det skulle förstås aldrig påverka en skåning – eller en som är halvnorsk – men säkerligen många andra i Sverige.
Använder jag som argument för följande ord – men så ser det också ut som det gör i vårt land…

Vilken grupp av Homo Suedicus tillhör du?

Ett inlägg hos DGS ställer frågan – och om du är nyfiken på svaret så klicka här
Du får fem alternativ att välja mellan – där grupp ett beskrivs så här:

”Den goda människan. Det är den typ av människor som helt okritiskt skänker pengar till välgörenhet, engagerar sig för flyktingar, för klimatet, för mångkulturen, mot rasism, mot krig, mot homofobi, mot kärnvapen, för fattiga i tredje världen och så vidare.
Det är vanliga människor som har goda avsikter och öppna hjärtan. De är konflikträdda och konsensussökande. De tror på etablerade media. De litar på makten. De uppvisar en stor naivitet i sin iver att förbättra världen. Världen är mycket mer komplicerad och hotfull än vad de har kunskaper om.
Denna grupp av nyttiga idioter är maktens bas.
Naiviteten fanns också i Polen och bestod bland annat i att många litade på att kommunismen i grunden var god. Det var bara vägen dit som var krokig.
Om bara nya ledare tog över så skulle det bli bra. Det blev aldrig bra.”

De fyra övriga grupperna beskrivs under rubrikerna:
– Den cyniska typen
– Den frustrerade typen
– De förbannade
– Dissidenter

Hm, jag själv då – viket typ hamnar jag i?
Jo, en som håller med i vad Ann Heberlein skriver i dag på sin blogg.
Rubriken är:

Vi måste sluta vara snälla – lyssna på Kant, inte Bamse!


I sällskap av ett glas vin…

…i den sena onsdagskvällen kan ju sluta lite hur som helst – i alla fall om man inte har något speciellt för sig. Annat än att njuta av den tysta kvällen som ger tankarna fritt fram att virvla runt som de vill.
Du – livet kan just inte bli så mycket skönare en februarikväll i Vingåker – i alla fall inte på Marknadsvägen 5 där jag bor…

Så smög sig in en liten irritation, jag kom att minnas att jag tidigare i dag läste en artikel i någon tidning där Stefan Löfven var medelpunkten i texten. Nu kanske det inte är direkt ordagrant men Löfven yttrade något i texten om att han inte ville ha med SD att göra då ”Sverigedemokraterna har sina rötter i nazismen”.

Om det vet jag inte så mycket annat än att jag har – till leda – hört andra politiker påstå samma sak.
Vilket jag för ingen del bryr mig om – SDs rötter alltså – eftersom jag anser det i så fall var för så länge sedan att det är preskriberat och att jag huvudsakligen  bryr mig om vad våra riksdagspartier erbjuder för tankar om framtiden.
Jag har den – tydligen – märkliga uppfattningen att det mera kommer att påverka min framtid än vad SD var i slutet av 1900-talet.

Försöker komma på om jag också låter mig påverkas av dåtiden. Kommer först inte på något viktigt alls men snuddar i alla fall vid tanken att ”kan det vara det där med att SJ tidigare körde med (dessa miljövidriga) ånglok som numera får mig att i största möjliga mån undvika att ta tåget i stället för min bil?”

Tja, kanske. För – varför skulle jag vara annorlunda än Statsministern när det gäller att ha grumliga tankar…