Om ”swishjournalister”…

”Ett av de mest nedsättande orden i Sverige idag är ordet ”swishjournalist”. När fast anställda på exempelvis public service, eller de stora tidningsdrakarna, föraktfullt bräker fram ordet kompletterar de det som regel med någon skämtsam kommentar om ”högerextremister”, ”svärjevänner” (felstavat eftersom alla SD-sympatisörer anses vara fullkomligt obildade och korkade) eller ”haverister”.

Underförstått: swishjournalister är av en sämre sort. De kan inte få jobb på de fina tidningarna eller i det opartiska public service. De skriver inte lika bra som etablerade journalister i Sveriges radio eller på Aftonbladet. De är populister och enbart värda förakt.

Detta är naturligtvis en ren och skär lögn. (min fetmarkering)
De så kallade swishjournalisterna är definitivt inte sämre än de etablerade, varken lingvistiskt eller kunskapsmässigt. Stolpskott finns förstås både bland de ”fina” och de ”fula” journalisterna, men swishjournalisterna är påfallande ofta både mer pålästa och hederligare i sitt arbete.
Och det är egentligen ganska naturligt. Dels är de obundna och därmed friare än exempelvis en journalist på Sveriges radio eller Dagens Nyheter. Dels är de beroende av att göra så hederlig journalistik som möjligt, eftersom få annars skulle stödja dem.
En swishjournalist kan helt enkelt inte skriva en massa trams och ändå få betalt, så som en ledarskribent på exempelvis Aftonbladet kan göra.”

Den som skriver så är Bitte Assarmo och vill du läsa hela hennes text så klicka – här.

Och – i alla fall jag som varit journalist, chefredaktör och tidningsägare i många år – nickar kraftigt JA och håller med i vad hon skriver…

Och funderar lite över vad jag ska ha för tankar om Kuriren…

Tidningar i kris…

…skrev jag en del om i går. Och i dag får jag mer fakta om den saken när jag i Expressen läser om att Mittmedia (28 lokaltidningar) ser ut att få ny ägare. Expressen skriver:

Mittmedia befinner sig i djup ekonomisk kris och utan en ny ägare, och kraftiga besparingar, går företaget sannolikt i konkurs i år, enligt flera uppgifter i branschmedier. ”Mittmedia har stora ekonomiska problem”, skriver Medievärlden på fredagen. Ledningen för tidningskoncernen har däremot förnekat att pengarna inte räcker till personalens löner.

Medieanalytikern Robert Rosén, tidigare chefredaktör GD och expert på Mittmedia på “Utkiksbloggen”, medverkar i Expressen TV.

Om Medievärlden och Journalisten har rätt i sina uppgifter – vad betyder det för Mittmedia?

– I första hand att koncernen förhoppningsvis räddas. Den befinner sig nära konkurs på grund av sina finansiella problem, säger Rosén.

Den eventuella försäljningen till Bonnier räddar utgivningen av de 28 lokaltidningarna, men Medievärlden skriver samtidigt: 

”Enligt Medievärldens uppgifter planerar Bonnier att spara in genom att göra sig av med chefer och annan överbyggnad men behålla den redaktionella styrkan. Det ska, enligt uppgifter, krävas besparingar på 250 miljoner svenska kronor för att få koncernen på fötter igen.”

Minsann – det är tufft att ge ut lokaltidningar- vilket vi då nyss har fått vetskap om då Katrineholms-Kuriren vid årsskiftet fick nya ägare – på grund av finansiella problem – som i sin tur berodde på?
Ja – vad tror du?

Om tidningar…

Jag kommer på att jag är väldigt lättpåverkad. Nja, kanske inte vad det gäller att försöka påverka mig till ”onödig” konsumtion men desto lättare att jag bli påverkad av saker och ting och att den påverkan lätt hamnar i mina fingrar.

Konstaterar jag med ett litet leende väl medveten om att innan det når mina fingrar har de passerat något ställe i hjärnan som jag inte riktigt kan placera. Men om du nu är intresserad – ett ställe som i alla fall skapar en slags känsla av välbefinnande…

Ett välbefinnande som kan kännas en aning kluvet – i alla fall när det gäller tidningar. Jag har, så långt jag kan minnas tillbaka, ansett att (alla) tidningar är en nyttig del av livet. De har gett mig relevant information från skickliga skribenter, blandat med en smula underhållning och en liten nypa – skvaller.
Den tanken har ändrats en hel del de senaste åren.
En del tidningar är jag fortfarande väldigt förtjust i – andra är mig (numera) tämligen likgiltiga.

Under senaste åren har jag allt oftare fått tecken på att många tidningar ”har det svårt” att få ekonomi på sin utgivning. Och så kommer deras erbjudanden om ”förmånliga prenumerationer” allt oftare – och till allt lägre priser. Ibland medförande (deras) påståenden om hur viktiga de är för den ”seriösa journalistiken”.

Att ämnet kom upp idag beror på att i brevlådan fanns ett erbjudande från Teknikens Värld (biltidning) – en tidning jag prenumererat på under många år men som jag avslutade för ett par år sedan.

Aha – jag sparar 967 kronor om jag tecknar en prenumeration. Men om jag redan nu har en bra klocka, och de verktyg jag behöver så  minskar värdet – för mig – en hel del. För all del jag kan ju få hem varorna och skänka dem till någon ”nysvensk” – men det lockar liksom inte. Det är inte sådana saker som får mig att vilja prenumerera på en tidning

Nå, nu vill jag inte hoppa på den här tidningen för vad de erbjuder mig utan tar med det bara som ett exempel som visar att (även bra) tidningar får allt svårare att överleva. Konkurrensen från internet blir allt mer mördande, inte minst då, annonsörerna numera hellre placerar sina pengar där.

Men andra tidningar – som dags-, kvälls-, och lokalmedia – hjälper till med att gå mot svårare tider – för dem. Vill jag påstå efter att ha sett hur deras innehåll förändrats från ”viktiga nyheter” till mest underhållning och kändisskvaller.
De läsare – som av försynen förärats en uns av begåvning-  har allt fler av dem tröttnat på den förvandlingen.
Ett hälsotecken – om du frågar mig.

Så försöker jag komma överens med mig själv vad jag (då) ska ha för åsikter om Katrineholms-Kuriren som nyligen fått nya ägare. Tillsammans med de övriga tidningarna och verksamheterna i Sörmlands Media AB. Som under flera år fått allt sämre ekonomi och till slut tvingades sälja sig till mediekoncernen MTM i Norrköping.

Nå, för mig som Vingåkersbo har den (så här långt) varit lika kaloririk (nyttig) och smakfull som en enstaka oblat (Katrineholms-materialet har aldrig lockat mig) och hoppas väl på att den nye chefredaktören snart ska förse mig med lite mer och fylligt välsmakande ”mental näring”.

Kanske jag ska berätta att mina åsikter om Kuriren bygger helt på innehåller i den prenumeration jag har på (digitala) kkuriren.se