Tankar kring en paj

Efter frukosten blev det en tur till återvinningen och direkt därifrån till Ica-butiken där jag kom på mig att ha den minsta idé om vad jag skulle äta till lunch. Vilket innebar att jag för att slippa fundera kring det gjorde något jag bara gör ett par gånger om året – köpte färdiglagat.

Den här gången i form av en liten köttfärspaj. Smakade helt okej om du undrar.
Medan pajen värmdes i mikron kom jag titta lite på förpackningen kring den köpta pajen. Såg mönstret ovanpå köttfärsen och kom i funderingar kring ”att detta måste ha gjorts av en maskin”.
Vilket i sig fick en förlängning till ”det är allt bra många arbetsuppgifter som numera har datoriserats”. Och känner viss sympati för att någon människa slipper ha som jobb att göra degmönster ovanpå en köttfärspaj.
Jag antar att hela tillverkningen sker maskinellt, och hamnar där i en kort fundering över varför jag tycker att sådant som är bakat med människohänder ger mig en känsla av att ”det är godare”. Än det som är bakat av en maskin då…

Nå, mina funderingar letade sig vidare till det som så elegant kallas AI – artificiell intelligens – och där dagens stora tänkare är överens om att ”det kommer att ta över en stor mängd av dagens manuella arbeten”. Om nu inte alla.
Nja, några lär väl bli kvar, tänkte jag, och hamnade i den behagliga sinnesstämningen att vad som än händer där med AI lär det inte drabba mig.
I alla fall på så sätt att det inte kan ta över mitt jobb – eftersom jag inte har något – men kanske på så sätt att att AI förväntas ta över mycket av arbetsmomenten inom t ex sjukvården. Diagnoserna t ex, säger de som vet mer om den saken.
Tester visar att datorerna redan i dag är duktigare på att ställa diagnoser än doktorerna.

Hoppas bara att de rara och gulliga sjuksköterskorna få bli kvar, tänkte jag just som pajen tog slut…

Jag fick ingen riktig ordning på mina tankar om vad jag tycker om AI och våra politiker.
Förmodligen skulle det bli bättre om datorerna fick ta över…

Men datorerna kan (tydligen) inte putta undan mig från att vara intressant som objekt för ”undersökningar”.
Både Sifo och YouGov har i dag fått veta vad jag tycker och anser kring de många frågor de ställt.
Lagrad hårdost köper jag bara enstaka gånger om året – vet Sifo nu.

Kommunpolitik

Har man ingenting viktigt för sig kan man ju alltid sätta sig i favoritfåtöljen och se vad för slags funderingar som uppenbarar sig. Det kan bero på att dagens bowling gick riktigt uselt men det skulle inte förvåna mig det minsta om det är anledningen till att jag började fundera över någonting så tråkigt – som kommunalpolitik.
Och etter värre – den i Vingåker…

Kanske också lite påverkad av att de två som åkte med i min bil var två manliga bowlingvänner med (som jag uppfattar det) starkt engagemang i den kommunala politiken i Vingåker. Därför vet jag nu lite mer om ”spelet om hur fördelningen av viktiga poster (nämnderna) i verksamheten går till”.
Fast – egentligen inte – efter som fördelningen, enligt dessa herrar, ännu inte är helt klar.
Om det bryr jag mig just ingenting.
Däremot hajade jag till lite när en av dem påstod att KF-ledamoten för VTL (som fick ett mandat) sägs ha tackat nej till att tilldelas någon plats i någon nämnd..
Om det bryr jag mig heller just ingenting.
Men det fick i alla fall den påverkan på mig, där i fåtöljen, att jag började fundera lite kring det senaste kommunvalet.
Kanske då lite extra över VTL som i  valet 2010 fick fyra mandat i KF – och alltså nu i september erhöll bara ett.
Undrade lite smått kring frågan – varför då?

Du, jag hoppar över vad jag vet (tror) om den saken – men anar att (i alla fall) en av orsakerna finns i en bok jag just läst färdigt:

Val handlar alltid om mänskliga känslor, inte mänsklig rationalitet. Om demokrati handlade om rationellt beteende hade det inte funnits någon anledning att ge alla  lika rösträtt – eller ens rösträtt över huvud taget.
Det finns tydliga belägg för att vissa är kunnigare och mer rationella än andra, särskilt när det gäller specifika politiska och ekonomiska frågor.

Efter brexitomröstningen protesterade den framstående biologen Richard Dawkins att huvudparten av den brittiska allmänheten, han själv inbegripen, aldrig borde ha fått rösta  i den, eftersom de saknade de nödvändiga kunskaperna i ekonomi och statskunskap.

Men val handlar på gott och ont inte om vad vi anser.
Det handlar om vad vi känner.
(min fetmarkering)

Det tror jag inte de ansvariga för valmanifestet inom VTL riktigt hade kläm på – och så sockrade de därför sina vallöften med bara rationella argument…

”I sig är universum bara ett hopkok av atomer. Ingenting är vackert, heligt eller sexigt i sig – det är mänskliga känslor som gör ting sådana.”

Jag tar det igen – när jag läste de olika valprogrammen inför kommunvalet – kände jag mig lika känslosamt påverkad – som när jag står på Ica och ska välja toapapper.
Som jag vet att jag behöver – men skit samma vilket.
Egentligen…

Trygghet?

Sitter och gör en runda bland de tidningar jag besöker varje dag. På nätet då – och när jag kommer till DI läser jag med intresse vad PM Nilsson skriver om liberalism. En text som handlar om den kanadensiske professorn Jordan B Peterson, som lyckats åstadkomma sådant rabalder hos vissa grupper.

PM Nilsson går igenom Peterssons ”Tolv livsregler, ett motgift mot kaos” regler som fått vår märkliga utrikesminister att säga att hon vill att Petersson ska krypa tillbaka under den sten han kom fram från.
Där vad Nilsson skriver om regel nr elva tilltalar mig – men samtidigt får mina funderingar att hamna i Vingåker:

11. Stör inte barn som åker skateboard. Barn gör farliga saker, har rätt att ta risker och har rätt att slå sig. De måste få testa gränser och hitta på nytt, annars stagnerar de. Det gäller även entreprenörer, forskare, författare, intellektuella och konstnärer.
Trygghet kan lätt bli förtryck, skydd mot obehag blir snabbt totalitärt. Fritt företagande, yttrandefrihet och ett öppet samhällsklimat skapar inte trygga rum men frihet och framgång.
Min kursivering – av det som jag tycker är det viktigaste i vad Nilsson skriver.

Nu ni kvinnor får ni lite smisk – för jag har den personliga uppfattningen att där kvinnor styr och ställer så åstadkoms just detta ”trygghets-förtryck som tar bort så mycken livsglädje” – det som hindrar mig (och barnen) att få ramla och slå oss.
Eller gör att skolan har svårt att kunna förändras.

Varför kom jag just på liknelsen ”Det blir då som sex med tredubbla kondomer”?

Kvinna om kvinnor… ”Skyll inte på män när ni själva är problemet”

Frustrerande…

17.30 – Blir jag då och då. Ofta när jag läser vad kloka, begåvade och kunniga människor berättar för mig. Och ju fler böcker jag läser av dem desto mer övertygad blir jag i min egna formulering ”Mänskligheten är totalt korkad”.

Ibland är jag lite mildare i min bedömning och skakar då bara uppgivet på huvudet – som när jag läser:

”Terrorister är mästare i att ta kommandot över människors föreställningsvärld, De dödar mycket få men lyckas ändå injaga skräck i miljardtals människor och skaka väldiga politiska byggen som EU och USA.
Sedan den 11 september 2001 har terrorister dödat omkring 50 människor om året i EU, tio i USA, sju i Kina. och upp emot 25 000 i hela världen (huvudsakligen i Irak, Afghanistan, Pakistan, Nigeria och Syrien).
Som jämförelse dödas om kring 80 000 européer i trafikolyckor varje år, 40 000 amerikaner, 270 000 kineser och totalt 1,25 miljoner världen över.

Diabetes och höga sockernivåer dödar uppemot 3,5 miljoner människor om året och luftföroreningar omkring 7 miljoner.
Så varför är vi mer rädda för terrorister än för socker, och varför förlorar regeringar val på grund av sporadiska terrordåd men inte på grund av kroniska luftföroreningar?”

Du vet inte – antar jag – för du läser förmodligen inte de böcker jag läser. Som den du ser bild på här ovan. Jag lånar inte på biblioteket utan köper – för att, när lusten faller på, kunna ta fram den ut bokhyllan och läsa om. I alla fall de många stycken jag markerat med gul färg.
Men jag vet alltsåen liten kunskap som är en av de många byggstenar som sakta men säkert visar för mig – vi människor är allt – om just inte korkade – så i alla fall – rejält märkliga …

09.00 – frustrerande har också gårdagen varit då genom ett fel hos mitt webbhotell gjorde att jag inte på hela dagen kunde komma åt och uppdatera nattgöken. Så här, denna måndagsmorgon då jag upplever tillfredsställelsen att åter kunna störa omvärlden med  mina funderingar, kan jag le lite åt mig själv där jag i går vankade runt i huset i otålig väntan på att få komma ut ”på nätet”.

Jag har just upplevt det märkliga i att en text jag läste fick denna gråmulna morgon att kännas som något av en ljummen Midsommaraftonsmorgon fylld av fågelsång…
Jennifer Wegerup avslutar sin krönika med:

Om enbart ångest blir vår arvedel, då mister också målet sin mening. Vem vill kämpa för en värld och ett liv utan njutning och glädje?

Vi äger en skyldighet att ta vårt ansvar för allas överlevnad. Men vi är också skyldiga livet och oss själva att leva det fullt ut.

Vår stund på jorden.

Hur kan man undgå att inte älska en person som skriver som Jennifer?
Inte jag i alla fall…

Nå, det finns saker som kan förändra en solig morgon till en smått dystrare sådan – märker jag när jag läser en text om ”dagens politiker”.

Tennisparken avslut…

I april 2016  anslogs 8 miljoner till  projektet ”Tennisparken” där målet var att  
”forma en levande/befolkad park som tillför nya värden i kommunen inom antagen  budget”.

När nu parken är färdig har det sammanlagt investerats 15.763 tkr vilket föranlett kommunen att be revisionsföretaget EY att granska projektet i alla dess delar för att se vad som gått snett.

När man läser den rapport EY lämnat blir man förvånad över projektets genomförande. Det upplevdes som relativt okomplicerat och fordrade inte någon politisk styrning. Det skulle bara byggas en lekplats med utegym och en kramruta

När det enda anbudet kom var beloppet nästan 9 miljoner som antogs utan att man meddelade den politiska styrgruppen. Redan här föreligger ett allvarligt fel. Det måste föreligga allvarliga räknefel när dokumentet ”Gemensamt framtagen strategi inför upphandlingen” anger en  budget på 12 miljoner mot anslagna 8 miljoner (som kanske skulle betraktas som riktvärde).
Hur beloppen beräknats är oklart och framför allt har de inte kommunicerats och föranlett  någon omvärdering av projektet.

Under ett projekt är det vanligt att det tillkommer omständigheter som gör att man måste göra ändringar/tillägg. Det kan handla om feltänk, ändrad ambition eller funktion. Ett överdrag på 10% är inget man normalt höjer ögonbrynen för.
Men blir det mer krävs återkoppling.

En viktig del i parken var uppförandet av allmän toalett. Det blev en standardhöjande kiosk med kök och uteservering. Hur detta gick till är enligt rapporten oklart men har varit klart kostnadsdrivande. Trist nog blir det svårt att få någon villig entreprenör att driva kiosken då köket inte är ett tillagningskök.

Även om man inom kommunen ansåg att projektet såg enkelt ut är det förvånande att det bland kommunens ledande befattningshavare inte fanns tillräcklig kompetens att se till att projektet fick den styrning regelboken rekommenderar hurprojekt skall bedrivas avseende bemanning, beslutsfattande och återrapportering. Visst har man svängt sig med en del nödvändiga termer men rapporten visar tydligt att det saknats både kompetens, tydlighet och kommunikation.

Formella beslut har inte tagits av rätt instans. Projektledarens mandat var oklar och hade antagligen ingen alls. Beslut har fattats av olika personer och inte dokumenterats enligt någon skriftlig instruktion. 

Det är inte ovanligt att man i brist på egen projektkompetens hyr in denna, men man måste själv ha hand om projektkontrollen genom någon ekonom som kan pricka av utfört arbete mot det som politikerna förväntar sig bli utfört. Det duger inte att hänvisa till personalbrist eller byte av ekonomisystem. Rapporten avslutas med ett välvilligt utvecklingsförslag till kommunen. 

Nåväl, Tennisparken blev till sist färdig trots bristerna i projekt-budgetering och -styrning.
Parken kanske till och med fick en mer ambitiös utformning än ursprungstanken till båtnad för kommuninvånarna.
/Åke

Jo, Tennisparken blev till sist färdig, förhoppningsvis till glädje då för de många i kommunen. Och som jag antytt tidigare ”ingen kommer att ställas till ansvar för genomförandet av parken”.
Slutet på Tennisparkenfadäsen blev som jag förväntade mig:
Det var ju lite förargligt det där med de oväntade merkostnaderna (100%), men nu har vi ändrat i våra rutiner så att det inte ska kunna ske ingen.
Då vi svenskar så ogärna vill peka ut personer, rent av personliga sådana, när fadäser så småningom ska slutredovisas.
Vem som helst kan ju göra fel och att påpeka detta då det sker skapar ju bara otrivsel.
Och – f-n i mig – jag tror jag håller med om detta…

Anar ett ljus…

Hur ska jag nu förklara min rubrik? Kanske jag ska börja med att lufta en och annan fördom jag dras med. Vissa njuter jag av…
Som den som viskar till mig ”Svenskar i allmänhet är några jämrans dumbomar”.
Förmodligen har jag fel. Återstår bara att överbevisa mig om den saken.

Nja, det är bara till viss del som denna min uppfattning beror på min vänskapskrets – det mesta kommer nog av från vad jag läser i media om hur/vad ”folk säger”.

Bra – då har vi rätt ut det – och jag kan fortsätta med att peka på två saker som denna fredagsmorgon fått mig att uppfatta en svagt (mycket svagt men i alla fall) ljus av framtida förhoppning.
Det första är vad Patrik Engellau skriver i sin fredagskrönika hos DGS under rubriken: Vad är det för märkvärdigt med Jordan B. Peterson?”

Jag när förhoppningen om att du vet vem Jordan B. Peterson är – även om ovan nämnda fördom – luftar ett litet tvivlande frö om den saken.

Hur som haver – läs vad Engellau skriver och du får ta del av en ”berättelse” som i alla fall påverkar min syn på ”en del svenskar” i ledande positioner.
Får jag också rekommendera att du läser kommentarerna till artikeln. I skrivande stund 39 stycken.
Där får du ta del av den goda delen av medborgarna anser om saker och ting.
Exempel:

Hej.
”Hur kan det vara möjligt att unga män över hela världen känner sig andligt pånyttfödda av sådana budskap?”
Han visar och berättar att de inte behöver acceptera att bli behandlade som flickor.

Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare

Ljusglimt nummer två får jag från min favorittidning – Fokus. Som i en artikel verifierar en sak jag ”anat en längre tid” – att bloggar och alternativa media kommer att slå ut dagens mediokra dags- och kvällspress.

Dags för nya fördom – jag är synnerligen tveksam till att så många fler än jag – i Vingåker – prenumererar på Fokus. En synnerligen ”seriös” tidning.
Skäms på er Vingåkersbor – ni missar ju Sveriges bästa tidning…

Hur som haver i morgonens Fokus  tillåts jag njuta av en 8-sidor-lång-intervju med Chang Frick. Som är den som äger och driver nättidningen Nyheter idag som växer så det knakar. Eller hur ska man annars uttrycka det när man har nått en siffra av 800 000 unika besökare i månaden.

Läser med viss njutning vad Emauel Sidea skriver i artikeln:
”Över tid har sajten också åtnjutit allt högre anseende. I en undersökning av Reutersinstitutet, som mätt svenskars förtroende för olika källor, hamnar Sveriges Radio (6,73 poäng) och SVT (6,68 poäng) i topp.
I samma rankning hamnar Nyheter I dag på hela (5,01 poäng).
Strax bakom i samma rankning hittas kvällstidningarna Expressen på (4,99 poäng) och Aftonbladet på (4,89 poäng).
Det säger något om resan som gjorts”

Just det – mumlar jag till mig själv – (och ändrar gärna ordet ”gjorts”” där – till påbörjats) och anar en allt ljusare framtid för bloggar och alternativa medier. För jag kan inte föreställa mig annat än att allt fler kommer ta del av vad de skriver – trötta på PK-medias förljugna skriverier…
Om inte – har jag just upptäckt grunden till en ny personlig fördom…

Vem röstar på C?

Rubriken poppade upp i huvudet efter att ha läst vad Ann Charlotte Altstadt skriver i en krönika hos tidningen Lag & Avtal.

Jag suckar smått av avund när jag läser texter skrivna av begåvade personer som så elegant kan formulera ”vad jag själv tänker” men inte förmår att lika klokt få fram vad jag vill få ut.

Rubriken kommer nog mest av att jag läst de här raderna som handlar om C-ledaren Annie Lööf.

”Politiker behöver aldrig oroas av ifrågasättanden eller de adekvata följdfrågornas besvärande begäran om djup och förtydliganden. För i närkontakt med nyhets- och debattprogrammens journalister slår konsensuskulturens vett och etikett till. Kravet att vara en så kallad god kommunikatör leder till icke-kommunikationens trendiga truismer, signalord och standardrabbel som journalister aldrig petar hål på av rädsla att utmana den mainstream de själva skapat.

Det kan exempelvis förklara det lyteskomiska haveri som uppstod hos Skavlan härom fredagen, när Sveriges statsministerkandidat Annie Lööf mötte professor Jordan Peterson. Alla samhällsintresserade känner till honom, hans ståndpunkter och forskningen han åberopar, så varför hade det undgått Lööf och hennes rådgivare? (min kursivering)

Eller rättare sagt; hur kunde ett okunnigt bräkande får, med gott självförtroende gå upp mot en välverserad välargumenterande uppenbart intelligent varg, i tron att rätt värdegrund skulle kompensera för skillnaden?”

Jag tror f-n-i-mig – att detta måste firas med ett glas vin tillsammans med lunchens falukorv…

Efter lunch.
Nå, det blev i alla fall ett halv glas Grillo (rött) men det kanske var tillräckligt för att locka fram små funderingar kring det här med Tennisparken:
– Kommer vi inte nu att få uppleva ”DM i konsten att skylla på någon annan?”
Förmodligen – men inte så att det så tydligt, kommer att synas offentligt.
– Kan vi våga tro att hela ”Tennisparkenaffären” i nästkommande nummer av kommuntidningen ”Vingåker för dig” kommer att få läsa en utförlig artikel under rubriken ”Så här gick det till”?
Jo, samma dag som Åkesson (SD) blir statsminister…
– Kommer där att ställas krav på ”någons avgång”?
Du, som du ser – även jag kan ställa löjliga frågor…

Skolan och lite till


Så har då Lärarförbundets årliga Ranking över Bästa skolkommun kommit.

Vad vill Lärarförbundet uppnå med den?

Rankingen sätter fokus på kommunernas viktiga roll som huvudmän för skolan. 
utser Sveriges bästa skolkommuner för att uppmuntra kommuner som ger sina elever, lärare och skolledare goda förutsättningar. Förhoppningen är att Bästa skolkommun ska inspirera kommuner att satsa på dem som skapar den goda skolan – elever, lärare och skolledare. 

Som kan ses i tabellen nedan har Vingåker under några år tagit myrsteg uppåt i rankingen men är ändå rätt stabilt förankrad på den nedre delen i rankingen.
Gnesta, Flen och Katrineholm renderar ett än sämre omdöme av Lärarförbundet.

Resurstilldelningen och sjukfrånvaron tillhör kommunens styrkor relativt sett, medan lärarnas utbildningsnivå och andelen elever som uppnår högskolebehörighet drar ner kommunens ranking. 

Rankingen på sjukfrånvaron och elevernas meritvärde i åk9 har förbättrats mot föregående medan kommunen i förhållande till andra gått  bakåt på andelen elever som fullföljer gymnasiet inom tre år och andelen godkända elever.
Varför inte göra en utflykt till Oxelösund och kolla vad de har gjort för att lyckas?
/Åke

PS – Ett tips – läs vad Patrik Engellau i dag skriver om ”skolan”.
Då får du bl a ta del av:

Problemet är att kommunen inte klarar detta svåra jobb eftersom det är just ett svårt jobb som inte kan hanteras som ett vanligt lönearbete mellan nio och fem. Kommunens tjänstemän – i det här fallet lärare – tycker det är jobbigt att lära ungarna tänka, vilket de naturligtvis har rätt i.
Uppfostran och utbildning är ingen dans på rosor, varken för lärarna eller eleverna. I vårt land har det så småningom lett till att eleverna inte tvingats – ja, det måste tvingas på eleverna eftersom det inte är kul – inhämta kunskap att fylla kunskapsskafferiet längst bak i hjärnan.
Ej heller har barnen tränats i att hacka och blanda och undersöka kunskapsingredienserna på det köksbord som arbetsminnet utgör, vilket således kallas att tänka, och därför aldrig tvingats att uppöva tänkandets kompetens lika lite som de tvingats lära sig att koka ägg.

Ta gärna del av kommentarerna till hans text…

Kommentarer? – det får aldrig nattgöken.se – men det borde det komma om Vingåkersborna tar del av Kurirens rubrik
Alla länkarna brast i Tennisparkkedjan
Och där ingressen berättar att:
”Nu är granskningen av miljonrullningen bakom ombyggda Tennisparken klar. Rapporten är svidande läsning för alla inom kommunen som haft ett finger med i spelet – eller borde ha haft det.”

Det står inte i Henrik Wisings välskrivna text – ordet inkompetens – men där står i alla fall:

Helt avgörande, enligt revisionsföretaget EY, har varit den totala avsaknaden av kommunikation, i sin tur kopplad till att projektet helt saknat styrmodell. Ansvaret för detta vilar ytterst på de förtroendevalda i kommunstyrelsen, dess ordförande Anneli Bengtsson (S) och kommunchefen Ralf Hedin.

Enligt EY har dessa i sammanhanget brustit i sin lagstadgade plikt att hålla uppsikt över kommunens verksamheter.

Håller med

Florence Nightingale hade inte någon särskild medicinsk eller annan utbildning och troligen ej heller någon vidare kunskap om bakterier och smittvägar och sådant där men hon visste från sin överklassuppfostran hur man ska ordna ett hem så att det blir rent, städat, luftigt, vädrat och snyggt i allmänhet.
   Det var så hon ordnade fältsjukhusen och, för att göra en lång historia kort, fick hon ned dödligheten bland soldaterna från 42 procent till två procent (precis vad det betyder vet jag inte, men det låter imponerande). Florence Nightingale blev en hjältinna och hennes nya, moderna hygienmetoder spreds över hela världen.

Med det vill jag säga att jag tror att god utveckling för det mesta, eller i varje fall till mycket stor del, sker genom att folk gör saker som inte kräver så mycket ny kunskap utan bara driftighet, beslutsamhet, hyggliga värderingar och en hel del djävlaranamma. Kunskaperna ackumuleras under vägen.

Förresten skrev jag redan för tre år sedan en kanske överdrivet hoppfull text på om hur 10 000 svenskar som hamnade i ett flyktingläger ganska snabbt skulle reda upp sin situation just på grund av sin goda mentalitet.
Patrik Engellau  (hos DGS)

Fake news

Man, nej inte jag, har alldeles för lätt att tro att våra dagstidningar bara skriver sådant som är sant. Att de på ett objektivt sätt skildrar saker ”som det är”.
Tidigare kom tidningarna undan med att inte leva upp till den förväntningen.
Idag har de svårare med det – och deras upplagor och deras förtroende minskar.

En stor del av att det har blivit så, är alla de bloggar (bloggare) som – Rebecca Weidmo Uvell – som ständigt visar hur illa tidningarna sköter sin (som de så allvarligt själva påstår) så samhällsnyttiga insats…

Var så god – om du klickar på länkningen kan du läsa om vad Rebecca skriver – efter de inledande raderna i sin text som börjar så här:
Svenska tidningar har återigen gjort bort sig genom att okritiskt gå på en opinionsbildnings-kampanj.
Historien om tältlägret i Solna är rakt igenom fake news.om

PS – om man nu kan vrida sig lite av olust inför vad våra media har för sig så kan jag (nog) lova att ni (fyra ?) – som fortfarande orkar ta del av den märkliga svenska politiken – kommer att vrida er ännu mer av olust när ni läser vad Jenny Piper skriver – rubriken säger: Nu gott folk kommer den riktiga blåsningen.

Jo, tänker jag, det kan vi nog snart vänta oss…