Sommarmjölk…

13.45 – Clemens, Madame och jag satt på verandan och intog en enklare lunch där jag blev lysten på ett glas kall mjölk.
På Arla-förpackningen stod det lockande ordet – sommarmjölk – i tydliga röda bokstäver.
Vilket uppmärksammades av M och så förvandlades till en fråga till Clemens och mig ”Vad får ni för tankar av ordet sommarmjölk?”

– jag ser framför mig glada frigående kor på en grön äng, sa Clemens. Och det nog meningen från Arlas sida att just en sådan positiv känsla ska framkalla goda vibrationer hos oss mjölkdrickare, fortsatte han.

– Samma hos mig, sa jag och vi tre hamnade i ett samtal om hur, lätt och omedvetet, vi människor påverkas av ord.
Men om det tar jag upp en annan gång – eftersom den egenskapen kommer att använda flitigt i den kommande valrörelsen…

Och så övergick vi att prata om annat – som vad vi fick funderingar när vi läser:

Om det saknas ett ekonomiskt överskott går det inte att investera i utökad produktion. Men det betyder inte att investeringar i ny produktion är det enda sättet att förbruka ett ekonomiskt överskott.
Det finns mycket annat ett samhälle kan göra med eventuella överskottsresurser, till exempel att föra krig mot sina grannar, att bygga katedraler eller att försörja människor som inte arbetar eftersom a) de anses överlägsna och därför får stipendium av staten eller b) de, som i Sverige idag, anses inkompetenta och underlägsna och därför måste omhändertas på skattebetalarnas bekostnad.

Den allmänna teorin om det ekonomiska överskottet säger att detta överskott är ett slags störning som samhället strävar efter att på enklaste sätt neutralisera.

Tänk dig att du har ett rent och nydiskat provrör. Så kommer det en bakterie och undersöker om det finns något att äta. Det gör det inte så parasiten lomar iväg. Sedan häller du en näringslösning i provröret vilket bakterien upptäcker på tillbakavägen.
Han (bakterien) faller då i extas och börjar föröka sig exponentiellt. När han fått vid pass några miljarder avkommor har släkten ätit upp hela näringslösningen varvid alla parasiterna dör av svält.
Den ekologiska störning som representerades av näringslösningen är tillintetgjord och den ursprungliga ordningen återställd.

Invandringen, svarade Clemens och jag med en mun. Och nickade medhållande till varandra.
Madame fick just telefonsamtal som gjorde att vi inte fick ta del av hennes funderingar.
Men det gör ingenting för hon gick efter avslutat samtal och fixade till rackarns lagom starkt gott kaffe. Med sommarmjölk till i min kaffemugg…
Gott!

Så förbättrar du Vingåkers skolor

Skolan är det ämne vi alltid prioriterat högt – säger alla våra lokala politiska partier. Utan att du på minsta sätt kommer att få veta (se) – i de kommande valmanifesten hur denna ”vurm för skolorna i Vingåker” – får en begriplig förklaring på hur de mindre bra skolresultaten i Vingåker ska/kan ändras.

Får jag då här ge ett tips från vännen Åke – på vad Inger Enkvist skriver i GP  i ett exempel på en framgångsrik skola – och så tar den vinnande majoriteten i september och – gör precis så…

”Inför valet i höst borde väljarna noga lyssna när politiker talar om utbildning.
 Går det att rycka upp dagens skolsystem och är man beredd att ge skolan de
resurser som svarar mot skolans betydelse för samhället? Det är många som
 kommer att lyssna om partierna har förstått vilka åtgärder som behövs för att
förbättra utbildningsresultaten.
Det har flera gånger redovisats exempel på hur skolor på det lokala planet 
med rätt små åtgärder har åstadkommit förändringar som genererat bättre
resultat.
I GP beskriver Inger Enkvist, professor emerita, ännu ett exempel från Storbritannien som av dess skolinspektion bedömts som ”outstanding” och vore lärorikt för våra politiska partier att snegla på.
Man har teoretiskt och praktiskt visat varför en kravlös grundskola leder fel.
Fasta rutiner och regler med mottot ”Work hard, be kind” gäller.
Rätt skolmiljö
ger lärarna möjlighet att koncentrera sig på själva undervisningen. Ständig kamp
förs mot glömska.
Prov ses som ett ”kvitto” på nedlagt arbete.
Det behöver inte vara svårare än så. Inte minst i den egna kommunen.”

För den som tror att svensk skola och lärarutbildning är socialt progressiv torde det vara en ögonöppnare att stifta bekantskap med Katharine Birbalsingh.
Som bl a berättar att:

”Skolan bygger på att gott uppförande är en förutsättning för god inlärning. För elever som kommer från primary school och är 11 år gamla inleder man därför med en bootcamp. Eleverna ska förstå vilka skolans normer är och varför.
Dag 1 lär man ut skolans rutiner och regler.
Dag 2 fokuserar artighet och självkontroll. Inga nedlåtande ord eller gester tillåts. Mottot är work hard, be kind.
Dag 3 talar man om hygien och prydlighet. Skolan använder uniform, och inga märkesnamn av något slag är tillåtna i klädseln.
Dag 4 berättar man hur inlärning går till.
Dag 5 inskärper man att ingen form av trakasserier tillåts.
Dag 6 trummar man in att alla måste kunna lita på varandra på skolan.
Dag 7 lär man sig tacksamhet.
Dag 8 ägnas åt vikten av att ha långsiktiga mål och inte ge sig. Eleverna lär sig också två berömda dikter utantill, som handlar om hur man styr sitt liv, så att de har de raderna till hands, när något känns tungt.”

Det kan tilläggas att Michaelaskolan är en friskola.

OCH –  bästa ansvariga för skolorna i Vingåker från Utbildningsnämnden, rektorer, lärare och pedagoger och ner till fan och hans moster (dvs KF) – jag lägger nu ut den här texten på bustidningen där ni kan kommentera vad ni har läst.
Och det vore väl själva f om ni nu inte bubblar av – åsikter, hundra bortförklaringar eller hur ni nu reagerar.
Låt oss nu ta del av det…

Vi når inte ut

Kanske en sak jag delar med Socialdemokraterna, funderar jag, när jag i Kuriren läser att:
Jimmy Jansson (S), kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna, i en kommentar i Eskilstuna-Kuriren till Socialdemokraternas besvärliga opinionsläge säger:
– Vår största konkurrent är soffan. Många har inte bilden klar för sig vad sossarna har åstadkommit och där har partiet på riksnivå mer att göra när det gäller att kommunicera det.

Nja, nu menar jag inte att soffan är min störste konkurrent utan kanske även mitt problem är att jag inte ”når ut” – i Vingåker som jag kan önska.

Kuriren skriver också i sin ledartext:
”Kommentaren följer vanlig socialdemokratisk mall: Om vi bara blir bättre på att visa vår politik kommer väljarna till oss.”

Kanske samma för mig – som ju inte ”gör reklam för min blogg på minsta sätt”.
I mitt fall kanske mer förståeligt – eftersom jag inte strävar efter makt – eller pengar…

Nåväl – klart att jag blir sittandes i små funderingar om hur det är i Vingåker och våra lokala politiska partier då. Hur kommer de nu att agera för att nå ut?
Som vanligt, förmodar jag.
Och hamnar i en kort stund av ”hybris”  (förhävelse, högfärd, högmod) när jag tänker lite över orden ”som vanligt” som visar att jag inte kan tänka mig att något parti kommer att våga sig på några nymodigheter i sin marknadsföring av sig själva – som att t ex ta kontakt med mig för en vänlig pratstund om sina planer för framtiden. I förhoppning att jag ska ge plats för mötet i ett inlägg.
Jag kan emellanåt känna en anings förvåning över hur tyst det (fortfarande) är på/från ”Floskelfronten”.

En förvåning som tämligen snabbt tynar bort då jag kan mumla till mig själv: ”Det spelar nog ingen roll för kommunvalet i Vingåker där de flesta kommer att rösta som tidigare”.
Vilket nog tyder på att jag inte tror att där finns någon/några stora frågor – viktiga för väljarna i kommunen – som skulle kunna åstadkomma någon slags väljar-uppror. Du förstår säkert vad jag då menar med det ordet.

 

7 juni 2018

Bland mina mindre goda sidor finns den egenskapen att jag jag gärna ”vill hjälpa dem som jag tycker borde få min hjälp”.
Oftast – lika populärt som att föreslå pölsa på en Nobelmiddag.
Vet jag ju om egentligen – men det hindrade mig inte att i ett mejl ge tips till ett av våra lokala politiska partier.
OK – de nobbade mitt förslag om pölsa…

Vilket inte, så här i efterhand, inte förvånar mig det minsta för de och jag har olika syn på vad vi tror kan locka väljare. Och i deras fall då – förstås fler än vid förra valet.

Hur som haver – där i soffan dök tanken upp att ”inget parti kommer att i sina vallöften kunna erbjuda någonting i form av nytänkande utan kommer nog mest med det gamla vanliga”.

Faktiskt – det finns många som anser att jag har ”livlig fantasi”. Om det nu är så vill jag meddela att den inte räcker till för att kunna komma på den minsta tanke om vad något av partierna skulle kunna formulera som det kommande kommunvalets USP (Unik Selling Point) – det där märkliga extra som gör att man får de flesta rösterna. I politiken då…

Alla värnar ju om skolan, men inget kommer i sina vallöften att beskriva vad som skiljer deras ”värnande” från de andra partiernas värnande. Och ingen kommer heller att visa på minsta lösning på hur skolorna snabbt kan förbättras.
Vill jag förmoda…

Äldreomsorgen, miljön osv – vad du än räknar upp så kan du vara säker på att samtliga partier tillhör gänget som ”högt värnar om just det”.

Du kommer sannolikt att se några få skillnader bland vallöftena där små struntsaker, som på intet sätt kommer att få väljarkåren att, av otålighet, ligga sömnlösa dagarna före kommande val.
Fartkameror i Läppe, fria kläder till någon namngiven grupp, kommunen ska köpa närodlat – och liknande storheter som partierna tror ska få väljarna att strömma till vallokalen.
Jag tror dock, som sagt, att de mest att de kommer att rösta som vanligt

Och det märkliga är att jag tror att väljarna just inte bryr sig så mycket om kommunvalet och vad partierna där erbjuder som valfläsk.
Mindre märkligt är väl att jag är en av dem…

Närodlat är det alltid bra?

Är det så säkert att allt som är närodlat, som av något gudomligt beslut, alltid är en fördel/bra? I så fall för vad eller vem?

Vad gäller närodlade grödor verkar den viktigaste fördelen vara att det innebär minskade transporter. Vilket då ska tydas ”är bra för miljön”.

Närodlat, närproducerat, lokal mat. Det låter tryggt och bra, klimatsmart och småskaligt på något sätt. Men vad står det för? Någon enhetlig definition finns inte. Hur nära är nära? Och nära till vad?

Varken Livsmedelsverket eller Konsumentverket har ett svar på den frågan, och Jordbruksverket konstaterade i en rapport 2010 att det helt enkelt inte finns någon allmän definition av begreppen. När man har frågat ett antal personer från olika organisationer vad närodlat och närproducerat är för dem svarade de flesta att det åtminstone ska vara produkter från samma region där man köper dem.

Bondens egen marknad, en förening för lokala producenter, är den enda som har exakta krav: Högst 25 mil från marknaden får det som säljs vara odlat eller producerat.
(skriver tidningen Råd&Rön)

Det kanske kan vara intressant att veta att begreppen närodlat och närproducerat innebär inte att särskilda miljökrav ska vara uppfyllda.

Kan man då ha miljökrav på lokalt producerad politik? Får jag väl tänka vidare på, men nog ska vi väl kunna ställa som absolut krav att den är sanningsenlig?