Vårt förstånd…

…är inte gammalt. Läser jag i den bok – Klimatkarusellen – jag fick i brevlådan idag. Klockan närmar sig midnatt…

”Kosmiskt sett har människan funnits bara i en kort tid. Vi är äldre än vi trodde, det är ändå inte mycket. Vill man ha ett fattbart perspektiv på hur sent vi kom till jorden och hur snabbt vi tagit herraväldet kan man göra ett tankeexperiment.

Tänk dig att lägga en bok om 500 sidor på taket till FN-huset i New York.
Huset har 40 våningar. Tänk dig att varje våning motsvarar 100 miljoner år av jordens egen historia, motsvarar själva bokens höjd, där den ligger på taket, mänsklighetens ålder.
Går du upp på taket och lyfter den den översta ynka sidan i boken svarar sidans tjocklek mot den tid som gått sedan Kristi födelse, eller vår tidräknings början.
Vårt förstånd är inte gammalt.”

Visst kan bli sittandes i egna funderingar när man läser sådant? Som:
”Märkligt att förståndet har blivit så glest fördelat bland landets politiker”
Jo, jag är påverkad av boken…

Om värdegrunder…

…kan man ju ha sina funderingar. Och en som just haft det är Per Hagenäs som skriver en text i ämnet som börjar så här:

”Dagens ”rätta” värdegrund övervakas idag av förskollärare, lärare, journalister, polisen, av korrekta och ängsliga chefer på alla nivåer. Fel värdegrund, ett obetänksamt uttalande, och du är rökt.
Denna repression har DDR-nivåer. Den sätter etniskt svenska pensionärer våra gamla, som sluntit i värdegrunden, i fängelse. Den utdömer ovanligt höga skadestånd för just värdegrundskränkningar och kan på ett ögonblick avsluta en karriär.
Alla, speciellt inom etablissemanget, spelar i skräck med i denna teater för att undvika att själva få en värdegrunds-fatwa efter sig.
Granskar man relationen mellan värdegrundens fraser och vad dess politik ger, så inser man att värdegrunden i sig är tom. Det är en potemkinkuliss, en härskarteknik, elitens sätt att försvara sin rätt att förfölja kritiker.

Skräcken för etablissemangstrogen media, som jag nedan kallar statsmedia, gör att svenska institutioner på alla nivåer har politiserats. Tvånget att bekänna sig till den rätta värdegrunden ger också etablissemangstrogna fritt spelrum inom sina respektive institutioner.
Så småningom utbildas den så kallade djupa staten. Detta är en intressegemenskap, ett brödraskap som utgår från en gemensam, om än påklistrad samhällssyn.
När exempelvis polis, försvarsmakt och domstolsväsendet, som utgör maktens representanter i Sverige, marscherar i prideparader, så törs ingen ha invändningar.”

Blir sittandes en stund med en kopp fika och försöker föreställa mig hur många i Vingåker det är som läser sådana texter som Per Hagenäs skriver – eller lägger ner ens en sekund på att själva fundera kring det här med värdegrunder.
Förmodligen bara jag och två till – varav Madame och Clemens är de jag där tänker på.
Nå, eftersom det är måndag, vilket betyder att jag vaknat med glatt sinne, så känner jag mig generös nog för att tänka mig att några få till finns där kanske…

MEN, mitt glada sinne förmår mig inte skriva några positiva kommentarer om svenska media – de stora tidningarna (även Kuriren) eller tv. 
Men jag delar till fullo vad norske Kent Andersen skriver i sin betraktelse under rubriken: (översatt av Julia Caesar)
Pravda-pressen bestämmer vad du ska tycka

Artikeltexten börjar så här:

”Så du tror att du är självständig och klok – och skapar dina egna åsikter? Det tror de flesta, men det finns en liten hake: det är bara möjligt om du sitter med neutral, riktig och objektiv information – och det gör du inte.

Den fjärde statsmakten har brutit samman i Väst och leder samhället med gissningar, lögn och förtiganden som passar eliten. Därför får du vindkraftverk som skymmer din utsikt och en ny stormoské i grannskapet. Och när du sent omsider märker att någonting är märkvärdigt fel med den här ”framtiden” är det för sent att göra något åt det.”

Så suckar jag smått uppgivet inför min fördom att ingen i Vingåker bryr sig…

Fler som är oroade?

Mening är att den här rubriken ska peka på en tidigare- men – i alla fall är jag den här gången orolig – och uppgiven… 
Anledningen är att jag läser en artikel som berättar att ”En ung man har avlidit efter ett knivrån under natten till onsdag.”
Som vad jag förstår skedde i Göteborg.

Jag själv är inte alls orolig för min egen säkerhet här i Vingåker – utan min oro och känsla av uppgivenhet kommer från vad jag läser att ”ansvariga personer” säger i artikeln.
Som kommunalrådet Axel Josefsson:

– Vi jobbar aktivt med olika trygghetsskapande åtgärder där vi dels på ett nationellt plan vill få fler poliser, och dels på ett lokalt plan vill införa bättre bevakning och trygghetskameror. Han förklarar att trygghetskameror på knytpunkter, så som Hjalmar Brantingsplatsen, är ett sätt att förbättra kontrollen på områdena.
(Som leder till vad? – undrar jag)

– För att förhindra att det drabbar unga personer måste vi fortsätta samarbetet mellan polis, socialtjänst och skolor. (min kursivering)

Vad då samarbete? Och förundras över att reporten inte ställer frågan om ”hur ser det samarbetet ut?” Där jag för egen del bara kan se mig ett antal ”möten” där man utbyter floskler mellan deltagarna. Något annat kan jag inte föreställa mig.
Kan du? Hur skulle det i så fall beskrivas?
Och undrar förstås lite över om något sådant samarbete finns i vår kommun…

Inrikesminister Mikael Damberg är ännu en pratmakare bland regeringens ministrar – som förstärker min känsla av uppgivenhet.

– Vår regering är fast besluten att bekämpa brotten men också brottens orsaker och därmed förhindra att unga människor faller in på brottets bana.
År 2024 ska vi ha 10 000 fler polisanställda.

Jaha – muttrar jag allt mer förbannad – både för att reportern inte heller där ställer frågan ”Hur beskriver du att den bekämpningen ser ut?” liksom frågar – hur regeringen nu kommer att agera för att ta hand om ”brottens orsaker”.

För egen del tror jag inte alls att ”regeringen” bryr sig särskilt mycket – de har ju invandringen att tänka på. Förutom att hålla reda på vad Greta har för sig och resten av tiden lägger de ned på att ”Hålla SD utanför”…

Johan Attenius (S) är oppositionsråd i Göteborg och ännu en av dessa pratmakare – som även ha slipper följdfrågor. Han säger:

”Man måste arbeta förebyggande med unga människor som riskerar att bli involverade i kriminell verksamhet.

– Vi måste vara kompromisslösa när saker väl händer. Men vi måste jobba förebyggande med skolor för att skapa alternativ åt personer som riskerar att hamna i kriminell verksamhet. 

Han förklarar att riktade satsningar tidigare har gjorts mot unga män, som är i den största riskzonen.

– Man måste tänka på vad som ligger bakom. Ge alternativ och skapa jobb som ett alternativ till brottsligheten.

Den usle reporten borde ha frågat:
– Vem är denne ”man” som ska tänka på (ut) vad som ”ligger bakom”
Och hur är det sedan tänkt att man ska använda den kunskapen till?

– Vilka är de ”vi” som ska vara kompromisslösa – och vilka är de ”vi” som ska jobba förebyggande med skolor?
Och hur ser det ”jobbet” ut. När kan det komma igång?
Finns det resurser för sådant?
 
– Och vem är det som ska skapa jobben? –  ”alternativen till brottsligheten”

Suck – jag kan bara konstatera att min uppgivenhet – över regeringens oförmåga och dagens usla PK-media – ökar för varje dag… 

Men min förnöjsamhet över att bo i Vingåker ökar dock också för varje dag…




Vilka är de skyldiga?

…läser jag som rubrik till ett inlägg hos DGS (Det Goda Samhället) – en sorglig berättelse om en pensionär som misshandlats av samhället. 
Texten börjar så här:
”Enslingen Anders, 82 år, dog dagen efter att han skjutsats hem från sjukhuset, den fjärde juli 2019. Han dog i sin säng i sin ensamhet, i sitt nedgångna föräldrahem ute på landet.”

Längre ner i sin text skriver artikelförfattaren Anders Thunström:

”Hur kan det vara möjligt att äldre och sköra inte ges högsta omsorg när de är utsatta? Det ska naturligtvis utan prut finnas lämpliga resurser att ta till.
Vilka är skyldiga till att Anders och många äldre med honom skickas hem från sjukhusen för att ensamma och svaga försöka reda ut allvarliga sjukdomar och ingrepp?
Låt oss ta de skyldiga i ordning:” (min fetmarkering)

Nu hoppas jag du tar dig tid att läsa vilja skyldiga Anders Thunström anger – och varför.

Nå, texten avslutas med: De äldre med anförvanter borde förbanna de ansvariga och gå man ur huse och ställa de skyldiga till svars.

Inte bara de utan vi alla – inte minst för att vi alla förr eller senare hamnar i den åldern att vi behöver samhällets stöd.

I sin uppräkning av de skyldiga skriver Thunström:
”Pensionärsorganisationerna har väl heller inte protesterat om att den humanitära stormakten prioriterats före deras medlemmar.”

Eftersom jag själv anser att nattgökens motto kan sägas vara ”Från Vingåker om Vingåker” hamnar förstås mina funderingar hos vårt lokala PRO – ett av mina mobbingobjekt. Och frågan ”Varför arrangerar inte Vingåkers PRO-avdelning någonting liknande som ett Pridetåg?”
Ett slags protesttåg för att visa på hur landets pensionärer behandlas. 
Behöver inte vara speciellt långt vad gäller tågsträcka men skulle säkerligen få Kuriren att skriva om det. Om nu någon inom PRO kom sig för att berätta för tidningen om den kommande händelsen.
Låt mig föreslå – från Ica till Coop – genom Tennisparken.

Jag har viss inblick i vårt lokala PRO vars huvudsakliga verksamhet verkar vara att ordna möten med ”kaffe och smörgås” och någon slags underhållning (någon spelar gitarr och sjunger) plus lotterier. Eftersom jag själv inte är PRO-medlem får jag lita till vad folk berättar för mig – men något som synes vara av slaget ”intellektuell stimulans” har jag inte fått höra att det erbjuds på mötena.

Tänk, säger jag till mig själv, tänk om någon i PRO-styrelsen ordnade till en slags debatt där han/hon läste upp  t ex vad Thunberg skriver och frågade deltagarna ”Vad ska vi säga om det här då?”
Kunde kanske aktivera till någon slags ”hjärnaktivitet” hos åhörarna…

Inte heller har jag hört någon antydan om att PRO-medlemmarna på minsta sätt har antytt ett önskemål om att det kunde vara ”lite mer fart på aktiviteterna”.

Va fan är det för tok med – de äldre – Vingåkersborna?

Två av tre är oroade…

Det var de här raderna som fick mig att reagera:

”Det där kommer inte heller att slå bland alla instagrammande klimataktivister. De kommer aldrig att köpa att vi kan rädda världen genom att odla vår trädgård: Ta det lugnt, sluta skrika, ha lite trevligt och plantera träd.
Vad ska de då göra av ångesten, skammen, försakelserna och hysterin?
(Min fetmarkering)

Den som skriver så är Johan Hakelius i en krönika i Expressen. Om du läser vad han skriver så får du ta del av ett – seriöst – förslag som beskriver hur vi kan minska vår oro inför framtidens klimat. Som Hakelius berättar om på det här sättet:

Forskare i Zürich har räknat ut att två tredjedelar av den koldioxid som tillförts atmosfären genom mänsklig aktivitet kan bindas i nyplanterade träd. Vi skulle kunna komma ned i halter som ligger i nivå med de som rådde under tidigt 1900-tal. Då planteras träden enbart på platser där de kan växa väl och inte på mark som används för att odla mat eller till stadsbebyggelse.

Om du tillhör den gruppen som rubriken pekar på – Två av tre svenskar är klart oroade över klimatförändringarna. (Det visar en stor mätning om svenskarna och klimatet som Demoskop har gjort åt Expressen) 
…då kanske du ska läsa vad Hakelius skriver som möjligen kan få dig att känna dig en aning lugnare över vetskapen om att det faktiskt går att ordna till vissa saker – om man bara vill…

Om flygskammen…

…kom jag att tänka på – den svenska då – en liten stund när jag i SvD läste:

Den europeiska flygplanstillverkaren går för första gången om rivalen Boeing. Det rapporterar Reuters efter att Airbus på tisdagen bekräftade sina leveranser för det första halvåret. – 389 flygplan.
Airbus har angivit leveranser av 880–890 flygplan för hela 2019.” 

Några siffror om Boeings leveranser står inte men jag antar att de inte är så mycket lägre.

Nåväl, jag blev sittandes en stund i någon slags fundering kring det här med att det finns så många svenskar – som det syns – är så förtjusta i, rent av älskar, att göra det egna livet så besvärligt de kan. För all del – en viss överdrift – men till vissa delar då – någon slags lust att ägna sig åt leka fakir (självplågare).
Nå, det är mycket jag inte förstår va gäller mänskligheten men för egen del undviker jag så mycket jag kan sådant som minskar min egen känsla av att ”livet är härligt”.
Och i de orden finns inte plats för vare sig flygskam, eller andra skammar, va det gäller mitt resande. Som till 95 procent består av bilresor. Gärna långa sådana.

Åter till den svenska flygskammen – som du kan få en uppfattning om om du klickar på det röda ordet. Upp kommer då en karta med små flygplan på. Om du klickar på dem så får du ta del av just det flygplanets rutt och lite andra uppgifter.

Du kan förflytta kartbilden genom att t ex ”dra den” med musen och på så sätt se flygaktiviteterna över Sverige. Eller över hela planeten…
Då ser du att många av de som flyger över Sverige är förbipasserade plan från andra länder på väg till andra länder utanför Sverige.

Nog kan man väl anse att det är glest mellan flyget över Sverige och speciellt då över landets norra delar.

När Clemens och jag hamnar i pratstunder kring det här med flygskam, suckar han djupt och säger: Vad fan kan man komma på som förmår regeringen och alla dessa klimatprofeter upp ur meningslöshetens kvicksand.

Är Jimmie en – banan?

Kan det vara så att Jimmie Åkesson kan liknas vid en – banan? 
Kan man likna våra stora media som – iskallt vatten?
Kan man se sju av våra politiska partier som – apor?

”Fem apor blev placerade i en apbur. I taket hängdes en banan som aporna inte kunde nå. En stege placeras i buren så att aporna skulle kunna nå bananen. 
Varje gång en apa försökte klättra upp på stegen för att nå bananen, blev alla aporna nersprutade med iskallt vatten.

Efter några försök lärde sig alla apor sambandet mellan försöket att nå bananen och det kollektiva straffet att bli nersprutade med iskallt vatten. De lärde sig att om de ville fortsätta vara varma och torra så var det bäst att hålla sig borta från stegen. Från och med nu försökte ingen av de fem aporna nå bananen.
Det fanns inget behov av vattenbehandlingen längre.

Nu byttes en av de fem aporna mot en ny apa. Den nya apan, som inte kände till vattenbehandlingen, försökte ta bananen. Inom loppet av en sekund attackerade de andra fyra aporna honom och bet honom ett flertal gånger, tills han slutade försöka nå bananen.
Observera att vattenbehandlingen inte användes längre.

Samma procedur upprepades. En av de fyra aporna som erfarit den ursprungliga vattenbehandlingen blev utbytt mot en ny, och återigen bet de andra aporna honom till lydnad, även den näst nyaste som inte varit med om vattenbehandlingen.

Till slut fanns det fem apor i buren, varav ingen hade upplevt den ursprungliga behandlingen. Då introducerades en ny apa. När denne försökte nå bananen, hoppade alla fem andra aporna på honom och bet honom. Ingen av dessa apor kände till den ursprungliga kollektiva bestraffningen med kallt vatten.

Ingen visste varför man inte fick ta bananen, men de hade lärt sig att det inte var tillåtet att ta den.
Ingen åt bananen och ingen visste varför.”

Sommarpolitik…

…kan det finnas något mer ointressant? Frågade jag mig själv för en stund sedan när jag läst en krönika hos Kvartal – som raljerade lite över partiernas förehavande på Almedalen. 
Det var några rader där som väckte mitt intresse för en fundering:

”Det är en spännande paradox: Ju mer folk i expertpanelerna pratar om Moderaternas återgång till konservatismen, desto mer liberalt blir budskapet från Moderaternas partiledare. Åtminstone om man ser till vad för typ av samhälle han beskriver att han vill ha, vilket känns som en rimlig utgångspunkt.”
(min fetmarkering)

Jag började fundera över bristen hos våra lokala partier att med jämna mellanrum lämnar besked över just den frågan – vad för typ av samhälle de vill ha?
Och vad de gör för att uppnå detta.
Jag

Jag kan gott föreställa mig att just ingen mer än jag har sparat på valmaterialet som du (vi) fick från partierna inför det förra valet – späckade med floskel-löften om vilka stordåd de skulle uträtta om de bara kom till makten.

Nä – du slipper exempel – men jag är lika förundrad över att – som jag uppfattar det – ingen enda Vingåkersbo verkar ha minsta intresse av att ställa frågor till partierna om deras löften ”Hur blir det med det här nu då?”

Och, givetvis beror det på att ingen väljare minns det minsta av vad partierna utlovade. Så de har ingenting att fråga om.
Dessutom är det ju Damfotboll på tv, det ska fixas med semesterplanerna och gräsmattan ska klippas – så vem har minsta lust att skänka en fundering om kommunpolitiken?

Och glad som f-n är man för den saken inom partierna – vilket gör livet för dem tämligen behagligt (vad gäller den saken) inte minst då för att de – därmed – inte behöver tänka sig ha minsta tanke på att på något sätt störa väljarna med minsta gnutta egen information som skulle kunna väcka upp besvärliga tankar hos de slumrande… 

Och vem i Vingåker (eller hos Kuriren) skulle ha minsta åsikt/intresse av ifall företrädare för VTL hade ätit lunch med ledarna för vårt lokala SD?
Tre år före nästa val…

PS – läser i en annan krönika i Kvartal:
”Alla som har bevakat Almedalsveckan för en stor medieaktör vet att det semestrande Sveriges intresse för det som sägs och spelas ut i Visby inom ramen för det konventionella är försvinnande litet.
Det verkligt originella, däremot, är tidlöst intressant.

Min fetmarkering som också pekar på ett skäl varför våra lokala politiska partier är så frånvarande…

Underbegåvade…

…skriver jag som rubrik i stället för ett annat ord jag egentligen skulle ha velat skriva. Och jag vet inte alltid om jag då menar våra politiker eller oss som röstat fram dem. Eller oss svenskar i allmänhet…

Jag, som vaknar glad och nyfiken – åtminstone 361 av årets dagar, blev denna förmiddag en smula ”upprörd” av vad jag läser om att en ny jättestor, jättefin, flygplats kommer att öppnas i Kina i höst.

Jag missunnar inte Kina detta, och det är inte det som gör mig upprörd – men blir i alla fall en smula mer betänksam när jag i blogginlägget (eller som G W Persson säger om vissa bloggar – en mindre artig plats än dagstidningarna) läser att:
Exempelvis Indien planerar för 200 nya flygplatser, och Kina för drygt 200 nya. Plus mängder med nya kolkraftverk…

Just när jag läste de orden tänkte jag på ordet som jag inte vågar skriva i rubriken men börjar på bokstaven ”i” – dvs alla de som ivrar för flygskam – vilket fick mina funderingar på något sätt att  – automatiskt hamna i Vingåker.
För jag tänkte också ”En sån jävla tur då att vi i Vingåker satsar på elbilar i kommunens bilpark”.
Och undrar lite stilla över hur många Vingåkersbor som anser (tror) att det räcker som – klimatkompensation. För det globala klimatet menar jag där…

Och hur många i kommunen det kan vara som funderar över hur ”världen” – eller i alla fall vårt lokala KF – nu ska agera för att kraftfullt få ut sin syn (och krav) på det här med att flygplanstillverkarna Boeing och Airbus genast ska sluta tillverka sina eländiga klimatförstörande produkter.
Och – lite märkligt kan jag tycka – har ännu inte till KF inkommit ett Medborgarförslag om det – eller att ”Kommunen Vingåker kraftigt ska fördöma att så många svenskar åker ända till Frankrike för att titta på – damfotboll”.

Nix – det är heller inte det som gör mig upprörd – men det blir jag av att ta del av alla totalt (för klimatet) meningslösa förslag som jag förväntas leva efter – som kommer från alla dem som hos mig hamnar under beteckningen ”i”…

Vingåker vinner pris…

…kan jag läsa i senaste kommuntidningen. Och att vinna priser är ju alltid kul. Även för en kommun då – och dess ansvariga – vill jag tyda det som efter vad jag läser…
Och minns med visst välbehag att jag tre gånger blivit klubbmästare i den bowlingklubb jag tillhör men också att jag 2918 & 1982 var Stockholmsmästare i badminton.
Ha, jag överdriver i det senare – för det första var det ”vinnare i min åldersgrupp” och dessutom var tävlingsarrangörerna ”Badmintonhallarna i Stockholm”.

Alltså – framgångar som bygger på just ingenting (statusmässigt då) vad gäller för mig att känna mig märkvärdig över.

Just så tänkte jag när jag läste att ”priset” som vår kommun så stolt berättar om utdelas av ”någonting” jag aldrig tidigare har hört talas om – en förening som du kan läsa lite om – här.

Känner så hur en liten lust att provocera växer fram – jag antar att du är lika intresserad av att få ta del av mina ”idrottspriser” som du är (?) av att få veta ”Fakta om kommuner och landstings fordonsflottor”.

Har jag fel del säger jag bara – då har nog du och jag inte så mycket gemensamt att prata om…
Ser så i artikeltexten att Vingåker har 23 bilar i sin fordonsflotta ”vilket innebär att hälften av bilarna är fossilfria”, skriver kommunen.
OK – jag missunnar verkligen ingen ansvarig inom kommunen att känna glädje över detta pris. Trots att det inte har varit helt problemfritt med de här elbilarna:
”Det har inte gått helt felfritt med omställningen – elproblem med laddstationer, svårigheter med laddkablar har gjort att medarbetare blivit strandade längs landsvägen när bilen inte har laddat som den ska.”

Ja, jo – inte helt ovanligt när det gäller saker och ting som kommunen försöker sig på – mumlar jag till mig själv.

Men nog fan blir jag provocerad när jag i artikelns slutrader läser:
”Men en av Vingåkers kommuns ledord är – våga – och för att ta sig an klimatkrisen måste vi våga satsa.
Vingåker tar sitt ansvar genom att vara en smart landsbygd som vågar göra förändringar i stor skala.”

Herrejävlar, viskar jag till mig själv – inte visste jag att kommunen drabbats av klimatkris under de 10 dagar jag var i Wales – och får några snabbt passerande dystra tankar om min Skoda Octavia med dieselmotor som står i garaget.

Tja, tänker jag vidare, jag är fullt medveten om att de ansvariga i kommunen och jag inte delar särskilt många uppfattningar – men hur jag än anstränger mig för att vara förstående uppnår jag aldrig känslan att hålla med om att införande av 22 elbilar i kommunens bilflotta är att beteckna som en ”förändring i stor skala”.

Och undrar lite smått över om jag – verkligen – är så intresserad av ämnet att jag vill ta kontakt med kommunen för att få veta hur dessa 22 elbilar förbättrar livskvaliteten i kommunen. Hur mycket mindre koldioxid släpper nu kommunens bilar ut jämfört med – låt mig säga – år 2018?

Skulle jag nyfiket vilja få veta – men det får jag inte eftersom jag inte tänker fråga kommunen om den saken – och att ingen därifrån självmant kommer att ta kontakt med mig och berätta om den saken.
Det vore som att Löfven – självmant – skulle ta kontakt med Åkesson.
Jo, jag vet att de (nå – i alla fall några ansvariga) läser vad nattgöken skriver…