Vårstädning på gång…

Sträckte njutningsfullt på kroppen och kände lite ömhet i muskler jag glömt bort att jag hade. Gårdagens myckna trädgårdsarbete gjorde sig lite påmind. Faktiskt en aning behagligt ändå, kände jag smått belåtet…

Den känslan avtog väl lite när jag började ta del av morgonens texter i Kuriren och på de alternativa media jag så lystet tar del av varje dag. Inte minst då jag i Kuriren kunde läsa rubriken ”Skolorna tvingas vårstäda” och läser att våra skolor nu (omedelbart) måste minska (banta) sin kostnader med 7.9 miljoner kronor

– Läget är kärvt, säger ordförande Ing-Marie Frössevi (C) om nämndens kostnader för skola och barnomsorg.
Vilket man troligen kan säga om Vingåkers kommun som helhet.

Nåväl, när jag läser i Kurirens artikel:
En starkt bidragande orsak till kostnadsökningen är att elevtappet till andra kommuner är högre än budgeterat. Det handlar till exempel om cirka 150 Vingåkersbarn som går på Kunskapsskolan i Katrineholm.
Och att Frössevi säger:
– Fick vi tillbaka de totalt 200 elever som valt att inte gå i skolan hos oss, skulle vi inte ha några problem med ekonomin, hävdar Frössevi.
blir jag förstås en aning nyfiken över min tanke ”Hur kan det komma sig att så många elever valt att göra så?”

Synd att inte Kuriren ställde den frågan, mumlar jag till mig själv, och mina funderingar hamnar – igen – kring det märkliga att inte kommunen ”berättar om sånt i sin (min tänkta då) veckovisa information till oss ortsbor.”
(Nu, bästa Vingåkersbor vill vi berätta för er att på grund av besparingskrav för våra skolor – måste skolornas kostnader i år bantas med 7,9 miljoner kronor.
Trist – men vi ska givetvis försöka mildra konsekvenserna av det på bästa möjliga sätt. Men det betyder i alla fall att vi måste  – osv)

Har du läst mig tidigare så vet du vad jag menar med den saken…

Gör där ett funderingsuppehåll där jag låter ögonen slöläsa lite i förra inlägget medan jag försöker formulera några nya funderingar. Läser där – en bit ner:
Och tänkte samma igen – efter att ha läst vad Jan-Olof Sandgren skriver i sin krönika hos DGS där rubriken säger: Det är de duktiga som får skulden.

Har man – som jag – ett sinnelag där sjuka (nå i alla fall – märkliga – vill jag försvara mig med) tankar ofta passerar – är det inte så konstigt  att tanken då passerar:
”Eftersom aldrig någon med ansvar för för våra skolor (offentligt) verkar få skulden för läget i våra skolorska man då tyda det så att där inte finns några duktiga att lägga någon skuld hos?”
Eller har du läst minsta kritik som klart pekar ut att de ansvariga – barn- och utbildningsnämndens styrelse, rektorerna eller lärarna- som ansvariga för läget i Vingåkers skolor?
Är det inte i stället mera så att tongångarna alltid hamnar i läget att ”Vi har så förträffliga och medarbetare – som så hängivet – osv…
Om det nu är så – vem ska vi då lägga skulden på?
Va?
Jo, det är nog som du, så svenskt, tänker:
”Här ska fan i mig ingen pekas ut – hur skulle det se ut? Det skapar ju bara en otrevlig stämning i kommunen, Någon kan ju rent av känna sig – kränkt!”

Så vänder man sig då (skolans ansvariga) i sin oförmåga att ordna upp den egna tillvaron – till Skolverket för att få hjälp.
Du,
säger Clemens, det är väl ungefär som att vända sig till Svenska Veganers Riksförbund och låta någon därifrån komma till Vingåker och lära oss hur vi ska tillreda den perfekta – biffen.”

Och medan du eventuellt också funderar kring den frågan lämnar jag mina vida funderingar om livet i Vingåker för att koncentrera mig på den nu kommande bowlingen – i Katrineholm…

Politiksnack…

Efter våra tisdagsbowlingar brukar vi alla avsluta dagen med en gemensam fikastund som alltid innehåller skratt och synnerligen gemytlig samvaro.
Så även idag MEN med den skillnaden att det under en stund även började det pratas – politik. Där det yttrades en rejäl negativ kritik mot EU.
Vilket smått överraskade mig. För så öppet kritiska har jag inte tidigare hört mina bowlingvänner vara i något annat ämne.

Men inte på något sätt lika mycket överraskad som jag blev av den svidande negativa kritik som hördes om vår kommunpolitik. Det hela började med att en av personerna framförde kritik över det att ”skolan förväntas spara över 7 miljoner kronor i år”.
Vilket framkallade många bekymrade huvudskakningar runt bordet – och som därefter övergick till en svidande kritik över hur kommunen över huvud taget sköter sin ekonomi.
Det här med Tennisparken fick många syrliga kommentarer – inte minst då den till parken tillhörande kiosken.

Kan det vara så – undrade jag under bilfärden hem – att svenska folket börjar vakna? Förhoppningsfullt är det så – tänkte jag.
Vad jag menar med det får du försöka fundera ut själv…

En skön dag…

…vill jag tycka att denna måndag har varit, med mestadels arbete ute på tomten som bl a fick sig en första puts av gräsklipparen.
Dock, som jag ser det denna kväll, det verkar ha varit en dag utan minsta kloka tanke. Från mig då – vill jag anse nu när klockan närmar sig 22.00 och jag gör en snabbrunda bland PK-media och mina många vänner bland ”alternativa media”.

Kommer på att jag inte ännu har fått mitt röstkort till det kommande EU-valet och undrar om det kan bero på att PostNord inte har levererat det de borde ha levererat…
Nå, jag har nog inte tänkt att förhandsrösta i alla fall så det finns väl tid ännu för PostNord att utföra vad Valmyndigheten vill att de ska göra.

Läste några rader om EU som kändes intressanta:

”EU kom inte till för att fördela flyktingar. Det kom inte till för att hjälpa ekonomiska migranter att bosätta sig i Europa. EU skapades inte för asylsökande från världens alla hörn. EU skapades för européer. EU kom till för att européer skulle komma varandra närmare. Europa är européernas hem och EU är européernas union.”

Precis så, tänker jag också, och det kommer att styra vilket parti som får min EU-röst…

Om att bli informerad…

Vi har en plan…
Som ”trottoarbonde” i min sommarkommun Håbo är det ett nöje att veckovis få ta del av den lokala informationen.
I veckans nr fastnade jag direkt för rubriken ”Här är kommunens plan för återvändare” Kommunstyrelsens ordförande säger att kommunen skall vara redo för eventuella återvändare och tycker att det är viktigt att informera invånarna  i kommunen om hur man förbereder sig.

Enligt säkerhetspolisen var det ca 300 personer som reste från Sverige för att ansluta sig till IS. Ca 150 st lär ha återkommit .
Tillsammansmed övriga partiledare (M) i länet har man skrivit en debattartikel om hur skall hantera dessa.
Enligt SÄPO är 41 kommuner aktuella för att ta emot återvändare.
”Vi vill att människor skall välja att bo i kommunen och inte bli placerade. Blir man ändå som flykting placerad i kommunen vill vi hjälpa till med att erbjuda hjälp till självhjälp. Socialtjänsten har till uppgift att plocka uppsignaler om behov av stöd och hjälp.”


Har märkt att kommunen alltid är angelägen om att kommunicera med invånarna i olika spörsmål. En dialog med invånarna stärker förtroendet.
Har du sett eller hört om någon plan för ev återvändare till Vingåker? (Nej)

I dagens nummer slår kommunen också ett slag för framtiden i årets mässa och bjuder besökare på kaffe. Man vill fokusera på 3 områden för:
Visionen Vårt Håbo 2030.
– Med ett starkt Näringsliv och arbetsmarknad i fokus.
– Samhällsbyggnad med helhetssyn och livsperspektiv i fokus.
– Mötesplatser för alla (och då inte enbart för pride-folk) och ett engagerat föreningsliv i fokus.
/Åke

HM – Håbo kommun med sina 21 083 (31 dec. 2018) invånare mäktar alltså med att ”veckovis” hålla sina boende med information…
Dubbelt så många invånare som i Vingåker.

Den logik som huserar i mitt hus säger – att då borde (i alla fall) Vingåkers kommun kunna åstadkomma intressant, rent av angelägen, kommuninformation varannan vecka.
(Kanske av kommunens kommunikatörer och då på ett mer fångande sätt än de nuvarande torftiga notiserna på kommunens FB-sida eller de sömnframkallande texterna i den glest utgivna kommuntidningen)

Kvinnor…

…har jag under mitt långa liv haft stor glädje av – och har fortfarande – även om anledningarna till det har förändrats lite sedan jag var i 19-årsåldern…

Nåväl – det har alltid funnits en liten skara ”damer” som inte riktigt har passat in på hur jag sett, och ser, på livet – och nu finner jag att den skaran har ökat – betydligt – är ordet jag väljer.

Vilket har fördunklat mitt enkla leverne en aning – speciellt då jag inte har haft mod nog för att klart och tydligt föra ut denna min åsikt.
Därför log jag tacksamt när jag denna dag läser vad – kvinnan – Bitte Assarmo skriver i sin krönika hos DGS (DetGodaSamhället).

Där kan du bl a läsa dessa rader:

Att samma fenomen numera också tycks drabba svenska män i stor utsträckning beror sannolikt på att många svenska män numera är så förtvivlat feminiserade att de inte längre vågar vara män. Jag menar, vi har vuxna män på höga politiska positioner som klär sig i knytblus och gör handhjärtan för att visa vilken fantastisk värdegrund de har. Bara det är ju övermåttan sjukt.
(min fetmarkering)

Vilket fenomen Assarmo menar får du veta om du läser vad hon skriver
DU – glöm inte läsa kommentarerna.

”Vi behöver erkänna varför det blev så fel”

Att rubriken står inom citationstecken beror på att den är hämtad ur texten i en artikel av Richard Sörman där han intervjuar Maria Hind Alias. När Maria var sex år kom hon till Sverige med sina föräldrar som flykting från Irak.
De har stämt träff för att tala om hennes kamp mot hedersvåld och religiös extremism.

OK, kanske en inte så övertygande läslockande inledning för en genomsnittlig svensk. En torsdag – med pannkakor och annat – förmodligen mer lockande.
Men för egen del fann jag det intressant att veta att det finns ”icke svenskar” som säger vad jag själv anser:

Samhället måste bli mycket tydligare och ställa hårdare krav. Hade det funnits en en tydlig integrationspolitik innan vi släppte in alla de här människorna som nu har kommit skulle de ha vetat att om vi kommer till Sverige måste vi lära oss svenska, har vi ingen utbildning måste vi skaffa oss det (annars får vi inga bidrag), när vi skaffat en utbildning ska vi leta efter ett arbete och så vidare.
De skulle veta att de hade ett antal år på sig där de får hjälp av det svenska samhället men att de sedan måste bli självgående.
Det ska vara tydligt att du har skyldigheter, inte bara en massa rättigheter.

OK – det var det om det – men om du nu inte är på humör för att orka läsa mer  av tjatet om invandrarna så kanske jag kan få locka med en artikeltext av Bitte Assarmo där du bl a kan läsa de här raderna:

”När en partiledare för ett av riksdagspartierna kränker hälften av landets befolkning genom att använda deras kön och hudfärg som ett skällsord inser man att något är riktigt sjukt i det svenska samhället.

Annie Lööf är inte den första politikern i Sverige att spy infantilt och omotiverat hat över just vita män. Hon lär inte vara den sista heller, eftersom hatet mot de vita männen numera är i det närmaste obligatoriskt för dem som vistas i de politiska finrummen och på de stora massmediala plattformarna.

Som om det alls krävs något mod för att sitta och rabbla samma strunt som tusen och en andra pk-marinerade fjortisar i alla åldrar i den politiska korrekthetens frontlinje. Allt som krävs är brist på bildning i kombination med en tillräckligt utpräglad flockmentalitet.”

När jag läser vad Bitte Assarmo skriver anar jag en tyst röst inom mig som säger  ”Din jävla fegis som inte vågar skriva på det här sättet.”

De börjar vakna…

Ser att politikerna och PK-media har vaknat till liv igen. Det stundar ju ett EU-val och man försöker entusiasmera oss medborgare. 

Intresset för Europa-valet är av naturliga skäl mindre då det ligger lite längre bort och har inte så stor påverkan på det dagliga livet. I senaste valet deltog 51% av svenskarna och i hela Europa såg det ut så här.
http://www.europarl.europa.eu/elections2014-results/sv/turnout.html

Våra röster fördelade sig då på partierna enligt följande
https://data.val.se/val/ep2014/slutresultat/E/rike/index.html
och man kan längre ner se en lång lista på en mängd udda och omöjliga
partier.

Nåväl, frågan är då hur pass intresserade Europa är av vår ”svenska modell” och vårt sätt att se på hur saker och ting skall skötas. Det är tänkt att våra 20 representanter skall marknadsföra det bland församlingens 751 platser från 28 länder. Och då tampas med de stora drakarna Tyskland med sina 90 platser, Frankrike (74), Italien  (73), England (73) och Spanien (51).
Många länder med oftast annan syn på tillvaron än vad vi har.

Senaste perioden skickade vi ner dessa personer
https://www.svt.se/nyheter/val2014/har-ar-de-svenska-ledamoterna-i-eu-parlamentet
från S 5 personer, Fi (1), Mp (4), M (3), KD (1), L (2), V (1), C (1) och SD (2).

Av de opinionsmätningar som redan skett kan man se att det kommer att bli förändring denna gång. S klarar sig bra och SD går starkt framåt. Fler av de övriga partierna får svårt att hålla näsan ovan för vattenytan.

C tycker så i sin valpropaganda att centerns röst behövs mot högerpopulismen. Jojo. Man har 1 röst bland 751. KD vill göra EU ”great again” med sin röst.
S försöker släta över sin generösa syn på invandringen med att nu fullt ut satsa på gemensamma lösningar för hela Europa. 

Mp har kongress i dagarna och ledningen har bekymmer med att formulera
artiga avslag på alla stolliga motioner som kommit in. Klimatklivet, regeringens
(Mp:s) kronjuvel,  innebär kostnader på cirka 700 Euro för varje ton utsläppen minskar. I EU:s system för handel med utsläppsrätter är  motsvarande kostnad 27 Euro. Våra utsläpp är per capita bland de lägsta i hela EU. 

En som bättre fattat problemet med dignitet är Jimmie Åkesson. Han har i flera år hävdat att en satsad krona på flyktingars närområde ger betydligt bättre utdelning än på satsad krona på mottagning i Sverige.
Just nu åker Jimmie snabbtåg in i finrummet.
Då tillsammans  med vältalige majoren Björklund. Tanken är att de under en turné skulle kunna vara varandras ”Sidekick” genom deras olika syn på vårt förhållande
till EU där Björklund vill ha mer EU och Åkesson mindre överstatlighet.

Vinsten för oss väljare skulle vara att för – resp. nackdelar skulle kunna 
belysas på ett begåvat och vältaligt sätt så att vi kan förhålla oss till frågorna.

Till sist tycker jag nog det är pinsamt att välutbildade politiker kommer med
så genomskinliga argument för att, visserligen enligt regelboken, tillskansa
sig ytterligare förmåner på den skattebetalande medelklassens bekostnad.
Att runda regelverket är en sport som tillämpas av politiker från de flesta partier.
Shame on you!
/Åke

Skolan då?

Tittar på förra rubriken och får vibbar om att skriva in orden ”bistra tider” än en gång eftersom jag just i Kuriren läser att skolorna i Vingåker hamnar på plats 283 (av 290) i Lärarnas Riksförbunds ranking av skolorna i Sverige.

I artikeltexten läser jag:
– Kommunerna har väldigt olika ekonomiska och befolkningsmässiga förutsättningar att driva skola. Dessa skillnader får för stort genomslag. Vi klarar inte av att ha en likvärdig skola, säger LR:s ordförande Åsa Fahlén till TT.

De stora skillnaderna mellan kommunerna som rankningen blottar talar för att staten måste ta över finansieringen av skolan, enligt LR.

Där blir jag sittandes i små funderingar kring frågan om resultatet för Vingåkers skolor skulle bli bättre om staten tar kostnaderna. Tankarna hoppar lite hit och dit men jag hamnar efter en stund i – högst tveksamt.
Nå – så här skriver kommunen om ekonomin för våra skolor:

Barn- och utbildningsnämnden –4,9 mkr.

Det  stora  underskottet  berodde  framförallt  på  att  antalet  elever  ökade  mer  än  beräknat  (–2,8  mkr). Landsbygdsskolorna hade svårt att hålla budgeten för personalkostnader (–1,6 mkr) och gymnasieskolan inklusive gymnasiesärskolan hade ett underskott på nära 1,9 mkr.
Gäller för år 2017, någon redovisning för 2018 kan jag inte finna på kommunens hemsida.

Hm, ett minuskostnad på lite över 400-tusen kronor i månaden för våra skolor är ju inte direkt kattskit, tänker jag och undrar om det går att få fram om där kan tänkas uppkomma nya kostnader (någonstans i kommunens redovisningar) från den snart färdigbyggda skolan.

Högst sannolikt, påstår mina inre funderingar, eftersom skolbygget väl på något sätt ska betalas av kommunen. Men orkar inte börja rota i just den frågan – eftersom mina funderingar säger att de hellre vill diskutera med mig varför våra skolor fortsätter att ligga i botten av skolrankingarna.
Jag spjärnar emot för jag inser att det här är inte platsen för så långa texter.
Men två av mig, sparade meningar, minns jag:

Regnet faller droppvis men bildar ändå dammar.
När förnuftet slutgiltigt drunknar i moraliserande pladder är vi förlorade
.

Skriver jag i en förhoppning att du drar samma slutsatser av de raderna som jag tidigare har gjort…

PSUselt – vill jag påstå. Vilket förstås är lätt att tycka när man inte har den fulla insynen i hur våra skolor i Vingåker sköts.
Men känner i alla fall en lust att låta det ligga kvar eftersom våra skolor igen har fördystrat vår tillvaro (för oss som bryr sig då) genom att ha harvat i gärdsgårdsserien i de senaste årens skolrankningar.
Omdömet står den här gången – för att våra skolor hamnar på en neslig 283-plats av 290 i Lärarnas Riksförbund nyligen levererade ranking.

Kuriren skriver:

Ansvariga politiker, förvaltning och skolpersonal i Vingåker är luttrad när det gäller låga rankningsplaceringar. I höstas hamnade kommunen på plats 257 av 290 när Lärarförbundet gjorde sin årliga jämförelse ”Bästa skolkommun”. Det var ändå ett fall framåt.

På måndagen presenterade det mindre lärarfacket Lärarnas riksförbund, LR, en undersökning som åter trycker ner Vingåker mot botten: till plats 283 av 290 kommuner.

Ingen trevlig läsning – och inte ser det ut som att någon större förbättring är att förvänta sig de kommande åren, tänker jag när jag läser vad LS:s lokala Vingåkersrepresentant säger:
– Vi har jätteproblem med behörigheten och att vi tappar folk. Det görs en hel del för att locka behöriga lärare till kommunen, men av någon anledning nappar de inte, säger Olausson.

Är det någon som frågat dem? – undrar förstås jag…

Ing-Mari Frössevi är efter senaste valet ordförande i barn- och utbildningsnämnden och fördystrar mitt sinnelag ytterligare genom att bekräfta svårigheterna att få till en tämligen snar förbättring genom att säga:

– Men det är ett omfattande arbete, som att vända en Atlantångare med en sytråd. Det tar tid, tillägger hon.

Varför då? Jag vill veta varför då? väser en ilsken röst bakom vänster öra. Och jag nickar ivrigt för att hålla med. Och rösten bakom örat mumlar någonting som jag uppfattar som ”inkompetenta” och ett följande ord jag tycker mig uppfatta börjar med bokstaven ”i”.
Visserligen kan jag inte minnas att Frössevi utlovade att ”Fixa skolan på 100 dagar” som knäppgöken, skolminister Fridolin påstod när han trädde till – men varför skulle inte vi i Vingåker kunna åstadkomma denna nödvändiga förbättring på, låt mig säga, 200 dagar?
Frössevi – jag vill veta varför det inte skulle kunna gå…

Liksom att jag skulle vilja få veta varför dagens rektorer och lärarkår inte redan har gjort det…

PS-2
Hallå Bjarne,
ser med viss förvåning  på Kurirens uppgift om  Vingåkers platssiffra  (283 )  i Lärarnas Riksförbunds årliga ranking av skolorna i Sverige.
Göken har tidigare redovisat Vingåkers placering  för åren 2015 -2018 och då i jämförelse med länets övriga kommuner. Vingåker ligger stadigt förankrad i botten och är förhoppningsvis på väg uppåt. Rätt plats för 2018 är 257.

Siffran avser en totalbedömning som egentligen  är summan av en bedömning 
av 13 olika kriterier vilket länken visar.

Så här står sig Vingåker i jfr med länets övriga kommuner.
/Åke

1:a maj…

…är väl för mig som vilken annan dag som helst, kunde jag inte låta bli att börja kvällens text med – ett konstaterande som inte är helt sanningsenligt.
På så sätt att, vare sig jag vill eller inte, får jag ta del av denna dags årliga  begivenheter. Men å andra sidan bryr jag mig själv just ingenting om denna på många sätt uppskruvade helgdag…
Där jag på nätet läst att en del ställer sig frågan varför ”en viss grupps dag” har getts betydelse av helgdag.

Nåväl, nog minns jag de (första) första-maj-tågen som fastnat i minnet. Jag var väl en sju-åtta år och minnet påstår att demonstrationerna i Västerås i slutet av 40-talet var kilometerlånga. Och jag fann det (då) hela som mycket underhållande med dess pampiga musikkår i täten…

Tänkte jag litet på när Madame och jag passerade (igenom) Tennisparken vid 11-tiden i förmiddags på väg mot Cityhallen. För just då stannade vi till en stund för att höra och se vad Socialdemokraterna i Vingåker hade att informera om.

Tämligen glest med åhörare på Tennisparken vid 11-tiden den 1 maj.

När jag besöker sådana här begivenheter hoppar mitt sinnesläge mellan vemod (tror jag det är) och en viss beundran (tror jag det är) för den typen av människor som så helhjärtat ställer upp för vad ”de brinner för” (tror jag de gör).

Och försöker förstå hur det kan kännas att vara med och arrangera något de (vågar jag skriva) älskar och uppleva hur omgivningen är tämligen ointresserad av vad man vill föra ut. Även om jag förmodar att det mest var redan beundrare av Socialdemokraterna som fanns i parken gjorde det tämligen glesa antalet att stämningen väl inte kunde sägas vara ”sprudlande entusiastisk”. Även om några försökte när man tillsammans sjöng ”Upp till kamp emot kvalen”.
Nå, det skriver jag utan att veta om där var många fler intresserade under de två timmar mötet pågick – utanför de ungefär 20 minuter – som jag om M stod där och lyssnade på underhållningen och två tal.

Jo, jag tror att jag beundrar de människor som gör sånt här.

Liksom att jag uppskattade att Anneli Bengtsson (kommunstyrelsens ordförande) kom fram till mig och hälsade varefter vi hade ett synnerligen (för mig) givande samtal. Jag har skrivit det förr och gör det gärna igen – jag gillar Anneli Bengtsson och hur hon ”sköter sitt fögderi”. Och jag gillar henne ännu lite mer efter hennes raka formuleringar i vad vi pratade om.

Så här om kvällen är jag dock en smula misslynt över mig själv – som inte vågade smaka på den”Socialdemokratiska-korv” som gratis erbjöds besökarna.
Jag, som verkligen gillar korv…

Kriget mot verkligheten…

…är en rubrik till ex text skriven av Patrik Engellau hos DetGodaSamhället.
De som krigar är dagens politiker och dem de krigar mot är dig och mig – verklighetens folk – som Engellau beskriver det.

Det är ju måndag, veckans bästa dag enligt mig, vilket förstås har den påverkan på mig att jag har vaknat med ett positivt sinnelag, som då i sin tur möjligen kan skyllas på när jag skriver ”Det här är den bästa text jag läst på mycket länge”.
Som börjar så här:

Levande organismer har alltid någon strävan. Träd, ödlor, bönder, företag för, var och en på sitt sätt, en kamp för överlevnad och tillväxt.
Även den svenska staten, representerad av vår tids härskande politikervälde, utkämpar en strid som i sista hand, liksom när det gäller andra levande varelser, har sin egen överlevnad och utveckling som högsta mål.
Politikerväldets ambition, förutom att gynna sig själv, vilket det har gemensamt med alla andra slags välden, är att omvandla verkligheten.

Men också:
Kriget mot verkligheten pågår överallt och med allt större aggressivitet i hela vårt samhälle. Det som är uppenbart för verklighetens folk måste bestridas. Verklighetens sanningar och ersätts med nyuppfunna dogmer.
En sådan dogm är den statliga värdegrunden som utarbetats av Skolverket. Enligt den har alla människor lika värde. Vad det riktigt betyder vet man inte, till exempel att alla har samma lön eller springer lika fort i Olympiaden eller betingar samma pris på en eventuell slavmarknad eller älskas lika mycket av Stefan Löfven.

Nu handlar Engellaus text huvudsakligen om politik (och politiker) på riksnivå men nog kan jag finna små, små, tecken som lite pekar åt Vingåkershållet till.
Läs vad Patrik Engellau skriver och se om du därefter – tycker som jag
(glöm inte läsa kommentarerna)