Gråmulet

Oftast, jag i alla fall, ser på ordet gråmulet som någonting negativt. Det gör jag inte i dag – i alla fall vad det gäller väderleken som – trots att den gör dagen en aning mörk – inte på något sätt kan fördystra min sinnesstämning – som en centerpartist i Flen lyckas med.

Karina Krogh heter denna kvinna som lyckas göra mig irriterad när hon på journalistens fråga (svarar)
Vilka partier kan ni tänka er att samarbeta med efter valet?
– För oss är utveckling viktigare än makt. Kan vi få gehör för de frågor vi har, så är vi öppna för samarbete med i stort sätt alla partier. Men vi kommer inte att samarbeta med Sverigedemokraterna, vi står för långt ifrån varandra ideologiskt, men även praktiskt.
När jag tittar på vad Sverigedemokraterna har kommit med för förslag under dessa år, så har jag svårt att se hur det bidrar till en positiv utveckling av Flen.

Att jag blev så pass irriterad att jag hamnade ända i Flen beror säkerligen på att jag innan jag läste Kuriren hade läst vad Ann Heberlein skrivit på ledarsidorna.se

”Den som engagerar sig politiskt gör förhoppningsvis det eftersom han eller hon har en idé, en vision om hur samhället bör organiseras, vad som är ett gott samhälle och vilka värderingar och normer som ska råda i detta samhälle, hur våra gemensamma resurser ska fördelas, vad som är rättvist och jämlikt.
En politiker bör rimligen ha som mål att genomföra sina idéer, att försöka förverkliga sin vision om det goda samhället, och bör därmed vara intresserad av makt: Inte för maktens skull, utan för att den som äger makten kan få saker att hända. Med makt kommer ansvar, och ju större makt du har, desto större ansvar har du för hur du använder denna makt.

Makten har alltså inget värde i sig själv och är inte ett mål i sig. Makten har blott ett värde som medel till något annat, till förändring, till påverkan – och viljan att påverka och förändra är politikens kärna.
Den politiker som inte vill få saker att hända, som inte strävar efter makt, sysslar inte med politik utan med något annat. Därför finner jag det minst sagt förbryllande att så många politiker sätter en ära i att avhända sig makten. Den ene efter den andre, på kommunal nivå liksom på riksplan, bedyrar väljarna att de aldrig någonsin kommer att ta makten om det innebär att de måste söka stöd hos Sverigedemokraterna.

Ännu mer förbryllande är det att dessa ansvarslösa politiker förväntar sig applåder. Varför skulle väljarna bli imponerade av att de personer som vill bli valda för att styra vårt land säger att de vägrar att styra – om det innebär att de måste söka stöd hos, samtala med och samarbeta med ett annat demokratiskt valt parti? Resonemanget är befängt, och kvalificerar inte för att definieras som vuxet. Barnsligt, omoget och fegt är bättre ord för att beskriva oviljan att regera.
(min fetmarkering)

När jag tittar på vad Sverigedemokraterna har kommit med för förslag under dessa år, så har jag svårt att se hur det bidrar till en positiv utveckling av Flen.

Så får man förstås tänka, men för egen del skulle jag ha blivit synnerligen glad om reportern ställt frågan ”Vad tycker du då om de övriga partiernas agerande i den frågan?
Men den typen av frågor ställer aldrig Kuriren. Och jag begriper mig ta mig -f-n inte hur det komma sig – av en tidning som så ofta beskriver sig som ”viktig för demokratin”.
Jodå, Kuriren jobbar idogt för att göra livet besvärligt för SD genom att ständigt få med negativa pikar om just SD och deras syn på politik. Som t ex här där man försåtligt lägger in frågan om Vilka partier kan ni tänka er att samarbeta med efter valet?” för att få en möjlighet att få ge SD en ”känga” väl medvetna om att Krogh skulle svara som hon gjort.

Det får väl läsarna stå ut med – de allt färre – och blir det då så att man (som jag förmodar) huvudsakligen bygger sin syn på verkligheten genom att bara läsa Kuriren – och lyssna på Annie Lööf – då kommer man med sådana korkade utsagor som Karina Krogh.
Och förmedlad genom undermålig journalistik i Kuriren.

Fick jag inte för en stund sympati för vårt lokala Vingåkerspartiet VTL som inte behöver fråga ” någon mamma vad de ska tycka”.

Gäller Flen:
Vid valet 2010 fick C 831 röster – år 2014 762.
Vid valet 2010 fick SD 700 röster – år 2014 1802

Katrineholms-Kurirens upplaga – var år 2010 var 11 600 exemplar.
År 2016 – 9700 ex.
År 2017 9200 ex. – (varav 500 i digital upplaga) och där 1700 är rabatterade prenumerationer och 300 är s k friexemplar. (gratistidningar)

Beredskapsplan?

Hej Bjarne
Blev lite intresserad när jag i dagens DN såg uppgiften om att Ljusdals Kommun till 95% består av skog. En hel del har ju nu brunnit upp och man har i efterhand konstaterat att faran för skogsbränder inte togs med i beredskapsplanen för olika
kriser. Måste väl ändå kunna rubriceras som tjänstefel och beaktas av väljarna i höstens val.

Inte helt oväntat kom jag att tänka på Vingåker och undrade om information fanns att hämta om eventuell beredskapsplan för kriser i kommunen. Den första sökningen resulterade i en sida om Kristeam och krishantering där det påpekas att alla kommuner enligt lag ska ha en  beredskap för att hantera händelser längs hela hotskalan.

Texten avslutas med att ”vi arbetar hela tiden med att förbereda oss för det värsta, och planera för hur dessa risker kan hanteras på bästa sätt. Det finns även en krislednIngsplan där det framgår hur kommunen ska hantera kriser.”

På sidan finns ingen uppräkning eller hänvisning till möjliga kriser eller hantering av dessa inom kommunen. Däremot finns  under Kommuninvånares krisberedskap
påpekande om att invånarna har ett eget ansvar för att vara beredd på att hantera en svår situation ett antal första dygn.
Länkar finns till generell information om Krisinformation.se och DinSäkerhet.se

Man kan undra vilka möjliga kriser som räknas upp i kommunens beredskapsplan och hur dessa skall hanteras. Finns planen tillgänglig att ta del av för intresserade kommuninvånare eller anses den vara alltför sekret?
/Åke

Hm – det var en intressant fråga, som kanske kan få ett svar om jag sänder din text till kommunen med en förfrågan.
Jag vet att det finns ansvariga inom kommunen som läser vad du och jag skriver på nattgöken men de tar aldrig – på eget initiativ – kontakt med mig/oss när vi ställer våra försynta frågor/funderingar i våra texter  😉

PK-ismen?

Jag brukar, numera, inte lägga tid på så många tankar om PK-ismen då jag redan bestämt mig för att jag ogillar den. Men fick anledning att fundera lite till över dess framtid då jag just läste:

Darwinismen är vårt viktigaste vetenskapliga redskap för att förstå djuret människa. Livet är orättvist, det föds både intelligenta och dumma människor och de dumma kan inte göra det som de intelligenta kan.
Det föds starka och svaga.
Det föds människor som nästan alltid är friska och de som är sjuka mest hela livet, det är också orättvist.
Darwinismen konstaterar att människan blivit den hon blivit genom att de starkaste och smartaste överlevt (survival of the fittest).
PK-ismen är en religion som går på tvärs mot darwinismen genom att premiera svaghet.

Jag behöver nog fundera lite till över den sista meningen där…

Någonting jag däremot inte behöver fundera så mycket mer över är ”Varför blir jag så förbannad när jag läser sådant här?”
(läs gärna kommentarerna till artikeltexten)

Och blir inte klok på de märkliga människor som styr Sverige.

Om bränderna

Du Bjarne,
nu har politikerna fått ett nytt och angeläget ämne att prata med väljarna om inför valet. Det duger ju inte att vårt gröna guld i Sverige ska tillåtas brinna upp. Efter en stunds pajkastning om vems fel det är att vår beredskap inte var bättre blir kanske debatten mer sansad och ägnar sig åt frågan Vad gör vi nu?

Problemet har åtminstone 2 delfrågor: Organisation/Ansvar och Kostnader för material och drift.

Den första delen omfattar Kommuner, Länsstyrelser och MSB.
Borde inte vara något större problem att lösa för ett så administrativt begåvat land som Sverige med fördelning av ansvar och kostnader (om vi kunde slippa omständliga och tidskrävande utredningar).

Lite värre blir det med kostnader för nödvändiga flygplan (behövs p g a våra avstånd). Dels kostar planen en slant (hur många kan behövas?), dels krävs kompetent personal och de behövs endast under en begränsad tid. Den delikata ekvationen löses sannolikt bäst genom sedvanlig försäkringsfråga där Sverige i samråd med andra länder (sannolikt nordiska och/eller europeiska) partar på
kostnaden.

En sannolikt dyrare variant vore att ha egna plan som kunde ha en alternativ användning under året i både civil och militär tjänst.
Det skulle då krävas både förmåga att skopa och ha lastkrok.
Varför inte kompa med våra nordiska grannländer och Baltikum?

Här kommer en länk med upplysande information om vilket plan som finns tillgängligt och vad MSB tycker om det
/Åke

Politikerförakt…

Politikerförakt – ett otrevligt ord – som blir allt mer spritt. I alla fall i mina kretsar. Och för egen del stiger det hos mig själv. Jag och Clemens har flera gånger ställt oss frågan ”Har vi någonsin tidigare haft en så usel regering som nu?”.
Nej, det har vi inte…
Och vi vidgar gärna det svaret till våra omdömen om en del myndigheter och organisationer. Som t ex Migrationsverket, Arbetsförmedlingen m fl…

Nåväl, det var inte det jag vill peka på denna ljuva måndagsmorgon utan bara länka till en text som är skriven av Johan Westerholm som hos ledarsidorna.se i sin text redovisar hur illa ”de senaste regeringarna har misskött den svenska räddningstjänsten”.
Man utreder och utreder men ingen i den nuvarande eller de förra har inte tagit del av vad utredningarna kommit fram till utan ”tittat bort” enligt Westerholm.

Svensk räddningstjänst har nedrustats under lång tid, krisberedskapen är under all kritik och lärdomar från tidigare kriser har inte tagits tillvara. Den svidande kritiken kommer från regeringens särskilda utredare för Västmanlandsbranden, Aud Sjökvist.

– Jag förlorade tron på krisberedskapen, om det blir en riktig kris då ska man inte räkna med att samhället fixar att hjälpa, säger Sjökvist till Expressen.

En mycket intressant och informativ text av Westerholm som slutar i ett ”tjyvnyp” till dagens politiker som gör mig starkt avundsjuk med sin formulering:

Vad som däremot kan bli aktuellt
är att utreda om statliga utredningar och expertråd skall börja tas fram i form av pekböcker eller enklare Youtube-klipp på tre minuter (den tid som är rimlig att anta att en minister eller partiledare kan behålla koncentrationen) så att även dagens statsministerkandidater och partiledare kan ta till sig informationen på en basal nivå.

Varför ingen info?

Frågar jag mig – OK lite förstrött så där till en början – men efter en stund lite mer frågande. Jag av för avsikt att skriva några rader om det här att det just nu är så många skogsbränder på gång och i de stora media (tv antar jag också) får vi veta att resurserna inte räcker till för att klara av så många bränder.

Läser ett inlägg hos ledarsidorna.se vars ingress säger:

I skrivande stund pågår ca 40 aktiva bränder i Sverige. Beroende på vilken källa som tillfrågas varierar det mellan gräs- och skogsbränder, även antalet varierar. Av Sveriges radios direktrapport, som uppdaterades den 17 juli, framgår att det finns 60 pågående bränder medan Aftonbladet den 19 juli rapporterade om 40 pågående bränder.
I ljuset av den utvärdering som genomfördes efter den stora skogsbranden i Västmanland 2014 finns det goda skäl att anta att ingen i ansvarsställning lyft ett finger för att komma tillrätta med de brister som identifierades redan då.

Men också:
På vissa håll i landet har det rått extrem hetta och torka i flera månader, något som återigen satt brandförsvar, kommunal krishantering, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), och civilsamhället på prov.
I vissa fall har dessa extrema förhållanden också uttömt resurser på gränsen till vad samhället klarar av.

I slutet av inlägget läser jag:

Att berörda personer i ansvarsställning inte tycks ha tagit del av utredningen som gjordes efter 2014 pekar på enbart det på en stor brist i samhällets krishantering. Den politiska mognaden och förmågan till ansvarstagande inom inte bara regeringen utan även inom ansvariga myndigheter och den politiska oppositionen visar tecken på avgrunder av ovilja och okunskap.
(min fetmarkering)

Det var nog där som den lilla gnagande frågan dök upp ”Hur är det då i Vingåker?” (1944 blev det krav på att alla kommuner skulle ha ett brandförsvar)
Tittar in på kommunens hemsida för att se om där finns minsta information om kommunens ”brandskydd”. Hittar ingenting. Inte heller någon hänvisning till kommunens FB-sida. Men där står heller ingenting annat än att det råder eldningsförbud.

Kanske jag ställer orimliga krav – men vore det inte läge för kommunen att på båda ställena skriva ner en text om att ”Läget i kommunen är gott vad gäller vår kompetens och resurser vad gäller skogsbränder. Dessutom så…”

OK – det är väl högst två ortsbor som funderar som jag. Men i alla fall – det vore ju ett elegant tillfälle för kommunen att visa – någonting – vad jag nu ska kalla det – men som i alla fall av oss Vingåkersbor säkerligen skulle få oss att tänka – snälla saker…

Kommentar:
Du Bjarne,
när det brinner i knutarna gör det det oftast på sommaren och vad gör väl då våra politiker som brinner för släckningsarbetet?
Minsann drar de inte iväg till olika brandhärdar där de på intet vis kan bidra med någonting annat än att hindra de som har ansvar för att fixa jobbet med de resurser som står till buds.

Tids nog kommer tillfälle att under ordnade former diskutera varför inte mer gjorts och vad som kan göras för att förbättra beredskapen fortsättningsvis. Väljarna kommer inte att luras av försöket att insamla billiga valpoäng till sanningens dag i september.
/Åke

Varför ingen info? – satte jag som rubrik. Det händer allt oftare att jag funderar:
Varför läser ingen? (i Vingåker)
Till exempel vad  som skrivs på så många kloka och intressanta bloggar – som vad Ulla Sandberg t ex. berättar på ulsansblogg…

Om du får några minuter över kan det (tycker jag) vara intressant att ta del av en artikel som har rubriken: Jakten på godhetsmarkörerna.

Värdegrund…

…är ett av de ord jag ogillar mest – eftersom det kan – och har – missbrukats å det grövsta. Dessutom oftast – ett feltänk.
Tänkte jag nyss när jag läste en betraktelse om hur det – just – har missbrukats.
Så fick jag någonstans i bakhuvudet för mig att vår kommun – Vingåker – också stoltserar med att hålla sig med någon slags värdegrund.
Ska senare idag se om jag kan finna några upplysningar om det.
Dock – om nu så är fallet – ger jag fullständigt f-n i det.

Men så kom jag på den udda tanken att jag själv – minsann – också har agerat efter någon slags egen värdegrund. Även om det var så länge sedan att ordet då ännu inte kommit i allmänt bruk.

Jag lämnade år 1984 två organisationer för – som jag klart förstår det nu – att de då inte delade min värdegrund:
Svenska Journalistförbundet
Svenska Kyrkan

I dag är jag jämrans nöjd med mig själv för den tidiga klokheten – med tanke på hur utvecklingen inom de båda har blivit.

Kanske jag senare återkommer om detta…

Om andras ”bruna rötter”

00.02 – Ovärdigt – satte jag i går som rubrik på ingångssidan där det då handlar om att så många av våra pensionärer inte kan hantera en dator – och undrar en lång stund om jag inte kan använda det ordet även här.
Du får välja själv men de här gången av annorlunda skäl.

Under mycket lång tid har de övriga partierna anklagat Sverigedemokraterna för att ha ”rasistiska rötter”.
Hos en mycket framstående bloggare ”blev det, 2017, en gång för mycket”.

Och hon tog sig för att kolla de andra partierna och deras nazistiska och rasistiska för flutna. Vilket, visar det sig, inte är till deras fördel.
Vad hon – Julia Caesar – fick fram kan du läsa här.
Och här…

09.55 – Blev nu på morgonsidan lite fundersam till varför jag i natt beslöt mig för lägga ut de här två länkningarna om en del partiers ”bruna förflutna”.
Andra än SD då.
Måhända jag drabbats av vad Julia Caesar kände ”Det blev en gång för mycket” – påhopp på SD då – och deras ”rötter”. I Kuriren.
Förmodligen så.

Vid morgonkaffet kom en annan fundering ”Undrar om det finns någon/några i (fler än jag) Vingåker som har läst de här två inläggen jag länkar till”.
Eller, som jag, följer vad Julia Caesars blogg.
Nej, det har jag svårt att tro.

Vad jag har för åsikt om det – får du inte veta…