Om Kuriren

Jag tycker jag skulle kunna vänja mig, men det verkar svårt efter som Katrineholms-Kuriren ständigt förvånar mig. Med att bli allt sämre.
Då mest genom att i sina ledartexter så tydligt visa att ”de hatar SD och gör allt vad de kan för att motarbeta partiet”.
Som i dag då redaktionen till sin negativa ledartext sätter rubriken:
På Åkessons nåder
och där ledarskribenten hoppar på Moderaterna för att Kristersson inte utnyttjade sin replikrätt när Åkesson hade hållit sitt andra anförande och vill pådyvla läsarna att det ”är ett tydligt exempel på att M undviker konflikt med SD” och att detta starkt misstänkliggör M som parti.
Vem vet – kanske man kan få för sig att de båda partierna rent av kan tänka sig samarbeta efter valet. En totalt förbjuden tanke hos redaktionen på Kuriren – tydligen.
”Den grundläggande orsaken är att jag inte tar repliker för att jag vill diskutera min egen politik. De flesta repliker är till för att förvanska motståndarens uppfattning och sedan tjafsa om den. Det tycker jag är meningslöst”, säger moderatledaren till TT.

Sådant kan alltså inte gå för sig och ledartexten förklarar därför:
”Ett sådant resonemang flyttar fokus från att SD är ett hårt toppstyrt parti med ett nazistiskt rotsystem, öppna spjäll mot hatsajter och vit makt-miljö och internationellt samarbete med Putinväldets västeuropeiska understödjare.”

Och så kommer det:
Moderaternas tystlåtenhet och tassande gentemot Sverigedemokraterna är dock logisk. M har valt att söka regeringsmakten med stöd av SD. Följden blir att motkrafterna mot SD försvagas.

OK det ovan handlar om politiken på riksplanet, och Kuriren har ju all rätt i världen att ha sina åsikter. Men jag blir i alla fall smått undrande över ett par saker:
– undrar hur de 1017 SD-väljare i Vingåker tänker när de läser sådana glödande påståenden och uttalanden om ”sitt parti”. Eller de 903 som gav M sin röst?
Känns det OK att förnya prenumerationen?
Om de nu har någon – jag kan inte tänka mig att Kuriren har så många betalande prenumeranter i Vingåker.
Antalet prenumeranter (2017) för tidningens hela spridningsområde (Katrineholm-Flen och Vingåker med tillsammans 60.239 invånare) är endast 9200 – en minskning med 500 från året innan.
Och där endast 7100 är fullbetalande prenumerationer.

Läser igen: SD är ett hårt toppstyrt parti med ett nazistiskt rotsystem, öppna spjäll mot hatsajter – glödande hat som inte påverkar mig det minsta vad det gäller min syn på SD.
Men det gör det vad gäller Kuriren – vars rotsystem jag inte har en aning om, men där tidningens menlösa innehåll gör att jag numera mest besöker alternativa medier – de som av redaktionen betecknas som hatsajter.

Jo då – det är en vanlig reaktion hos den som är på väg att förlora slaget – man börjar hata vinnaren…

Att fundera…

…är bland det roligaste jag vet. Så det gör jag ofta och det behövs ibland då bara några få ord eller korta meningar som kan försätta mig i ”funderingsläge”.
Ibland ett långt sådant.

Kom jag att fundera lite över när jag just läste orden:
”På hederlig nivå gäller förstås själva grundprincipen – fall inte för frestelsen att utmåla det elände som kommer att utbryta om motståndarpartiet vinner valet.
Skildra i stället det lyckorike som infinner sig om du och ditt parti blir valda.
Beskriv inte de de sjukdomar ditt läkemedel botar utan det blomstrande hälsotillstånd det framkallar.
Visa det rena badrummet efter skurningen – inte smutsen före.”

Och så stönar jag uppgivet, av irritation och ilska, när jag jämför de orden med hur våra rikspartier (mest) beter sig i sina debatter.
Och försöker i mina funderingar förstå deras brist på kunskap om grundprincipen…
Och känner hur en lite frågande röst där inne någonstans försynt frågar:
”Hur fan står väljarna ut?”

Jag gör det inte – men finner i alla fall en liten tröst i att jag kan utnyttja min nattgök till dämpa min frustration genom att publicera mina gnälliga åsikter.
Och nickar medhållande till vad författaren Inger Brattström, i dagens Fokus, lär ha sagt om sin första skrivna bok ”Elises svåra år”:
Jag skrev för att förklara för mig själv – och för alla förstockade vuxna”

Val på gång

För egen del har jag på senare tid blivit allt mer intresserad av att få ta del av våra lokala politiska partiers ”Vallöften”, Nja inte som du kanske får för dig – för att jag är intresserad av vad de kommer att lova. Mera då hur de kommer att bete sig när de vill förföra oss med sina framtidsvisioner.

Därför letade jag fram ur bokhyllan den här boken och började läsa om den i går kväll. Och till skillnad från förra genomläsningen så gulmarkerade jag stycken – och enstaka ord – som jag anar att jag kan behöva tänka på när partiernas valinformation hamnar i min brevlåda.

Att jag började skriva de kommande raderna beror nog mycket på att jag läste:
”I vårt land associerar vi av någon anledning tråkighet med kompetens och hederlighet med trögtänkthet. Inget i verkliga livet ger fog för den uppfattningen, men i den mån man vill komma någonstans i svensk offentlighet bör man fundera över saken.”

Ett kapitel i Häggs bok har rubriken: ”Att ha skrattarna på sin sida” och att där få tips på hur man kan använda humor när man vill föra ut sina budskap.
Jag som många gånger har efterlyst humor i vår lokala politik börjar ana att det inte alla gånger är så lätt med den saken. I texten får vi många tips och idéer om när & hur det kan fungera bäst med humor.
Men, som Hägg skriver ”Ingenting i verkligheten blir roligare för att du sätter på dig en rolig hatt eller lösnäsa.”

Och det är väl ungefär där som man (jag då) förväntar sig att vår lokala humor skulle hamna.
Men skulle älska att bli överbevisad om att jag har fel där…

I Sverige väntar sig folket ett rejält sömnpiller när det erbjuds politiska talare, skriver Hägg. Och för egen del tror jag att det är så – i alla fall för mig.
För, skriver Hägg: ”Den lutherskt skolade svensken betraktar det som en sorts medicin för själen som inte tar om den inte smakar illa.
Man måste lida och ha rejält tråkigt, ungefär som om det gällde en bantningskur eller en stund på motionscykeln.”

Och vad gäller politiken antyder Hägg att – där publiken tvivlar på djupet om man omedelbart begriper eller rentav har roligt vid avlyssnandet.”

Nja – att vara extra tydlig eller rent av visa humor – är kanske inget att rekommendera för våra lokala politiker. Kanske mer då en annan sak att fundera över. Hägg skriver:
I den amerikanska reklamjargongen talar man om ”The seven year old mind”, sjuåringens intelligensnivå, som varje framgångsrikt reklambudskap måste anpassa sig till för att få rimlig effekt.
Och så får vi vet att: ”Var och en som har något viktigt att säga måste ta hänsyn till denna masskommunikationens första lag.”
För som Hägg säger det: ”Det är nästan omöjligt att underskatta folks fattningsförmåga.”

En kul och intressant skriven bok som den – som vill föra ut sitt budskap – har glädje av.

Man kan ändra sig

Det går att ändra sig – kan den som tittat in här de senaste dagarna märka – som då kan se att jag – igen – fått nya idéer över hur jag vill driva den här bloggen.
Vilket ska tydas att jag menar att när jag kommer på vad jag bestämt tidigare inte blir bra – då försöker jag med något – annat.
Hur jag än försöker så lyckas jag inte få fram några överdriva positiva förebilder i huvudet om den saken när jag tänker på våra lokala politiska partier.
Som, tycker jag, mest gnetar på med ”det gamla vanliga”.

Det är väl en sak – men jag har svårt att – när det gäller partierna och deras förslag (brist på förslag) bara rycka på axlarna om mumla ”det struntar väl jag i”.
Vilket nu för tiden händer allt oftare – och jag blir småsur på mig själv för att jag inte klarar av den saken.
Men träning kanske ger resultat.

Medan jag funderar kring det så så har jag uppmärksammat vad VTL skriver på sin FB- sida för någon vecka sedan:

Skolan har alltid legat VTL varmt om hjärtat, därför vill vi om vi sitter med i en majoritet efter 9 sep:

Och så får vi veta att VTL vill öppna (bygga) en F-3 skola i Baggetorp. VTL anser att barn i så låga åldrar inte skall vistas i trafiken med skolskjutsar och bussar.

Inget ont att säga om det – men – visst finns det (väl) större problem att åtgärda inom skolorna i Vingåker – tänker jag och publicerar igen vad jag då menar som exempel på vad våra lokala partier  – som alla säger sig värna om skolan – skulle kunna föreslå:
(eller redan borde ha föreslagit om de tagit del av viktigare media än Kuriren)

Skolan bygger på att gott uppförande är en förutsättning för god inlärning.
För elever som kommer från primary school och är 11 år gamla inleder man därför med en bootcamp (
startläger).
Eleverna ska förstå vilka skolans normer är och varför.
Dag 1 lär man ut skolans rutiner och regler.
Dag 2 fokuserar artighet och självkontroll.
Inga nedlåtande ord eller gester tillåts. Mottot är work hard, be kind.
Dag 3 talar man om hygien och prydlighet. Skolan använder uniform, och inga märkesnamn av något slag är tillåtna i klädseln.
Dag 4 berättar man hur inlärning går till.
Dag 5 inskärper man att ingen form av trakasserier tillåts.
Dag 6 trummar man in att alla måste kunna lita på varandra på skolan.
Dag 7 lär man sig tacksamhet.
Dag 8 ägnas åt vikten av att ha långsiktiga mål och inte ge sig. Eleverna lär sig också två berömda dikter utantill, som handlar om hur man styr sitt liv, så att de har de raderna till hands, när något känns tungt.”

Jag har i dag skrivit till de ansvariga för kommunens skolor och frågat: Varför ser det inte ut så här i våra skolor – och bifogat ovanstående lista.
Vilket gott kan tydas så – att jag gillar vad  man gör i den engelska skolan som använder dessa regler.

Bara så du vet det – jag gillar VTL  – mest då av den anledningen att det är det enda partiet i Vingåker som veckovis berättar vad de vill med sin politik.
Det gillar jag – men som för dem förstås kan få den lilla förtretligheten att de av (mig då) kan få kommentarer om vad de skriver…

Äntligen lite regn

Jag hade gärna skrivit ”äntligen ett rejält ösregn” i rubriken. Och då av den helt egoistiska orsaken – det hade mina brända gräsmattor verkligen behövt. Och i ett kort ögonblick får jag för mig att finns många fler som håller med mig om detta. Även andras gräsmattor har ju behövt få lite vatten på sig.

Nå – lite är bättre än inget.
 Så blir jag lite fundersam hur jag ska komma på en vettig förklaring till varför lite regn kan få mig att så gärna citera Alice Teodorescu i GP som i går inleder sin ledartext med:


Låt oss vara uppriktiga; det är inte de eventuella vinsterna i välfärden som är det primära problemet för vänstern. Det är maktförskjutningen som de inte tål. Maktförskjutningen från stat och politiker till vanligt folk. Makten för den enskilde att ta ansvar och själv få välja – och inte minst välja bort – skola, vård och omsorg. Det är en frihetsreform att värna.”



När jag läser sådant så – blir jag uppiggad – men också som vanligt började jag tänka fritt (vilket inte nödvändigtvis betyder att jag tänker rätt) men – hur som haver – jag själv tänker nog som Teodurescu i min syn på vänstern.
Vilket då kanske förklarar för dig att jag hamnade hos Vänsterpartiet i Vingåker.

Som jag just inte vet mycket om annat än att jag vet att de har en synnerligen trist hemsida som sällan uppdateras. Men om deras lokalpolitik vet jag – intet.
Vilket inte alls bekymrar mig ett dugg – att trots denna brist blir sittandes i funderingar kring de 202 personer som i valet 2014 gav vårt lokala V sin röst.
Jag förstår inte (vet inte då jag inte bodde i kommen då) vad V i Vingåker hade för övertygande argument i förra lokalvalet som fick dessa 2002 att rösta som de gjorde.
Och grunnar över frågan (som förstås gäller samtliga partier) hur skulle Vingåker ha sett ut i dag om V 2014 fått egen majoritet i kommunen?

För min egen del få jag små rysningar inför vad mina egna funderingar hamnar.

Sommarmjölk…

13.45 – Clemens, Madame och jag satt på verandan och intog en enklare lunch där jag blev lysten på ett glas kall mjölk.
På Arla-förpackningen stod det lockande ordet – sommarmjölk – i tydliga röda bokstäver.
Vilket uppmärksammades av M och så förvandlades till en fråga till Clemens och mig ”Vad får ni för tankar av ordet sommarmjölk?”

– jag ser framför mig glada frigående kor på en grön äng, sa Clemens. Och det nog meningen från Arlas sida att just en sådan positiv känsla ska framkalla goda vibrationer hos oss mjölkdrickare, fortsatte han.

– Samma hos mig, sa jag och vi tre hamnade i ett samtal om hur, lätt och omedvetet, vi människor påverkas av ord.
Men om det tar jag upp en annan gång – eftersom den egenskapen kommer att använda flitigt i den kommande valrörelsen…

Och så övergick vi att prata om annat – som vad vi fick funderingar när vi läser:

Om det saknas ett ekonomiskt överskott går det inte att investera i utökad produktion. Men det betyder inte att investeringar i ny produktion är det enda sättet att förbruka ett ekonomiskt överskott.
Det finns mycket annat ett samhälle kan göra med eventuella överskottsresurser, till exempel att föra krig mot sina grannar, att bygga katedraler eller att försörja människor som inte arbetar eftersom a) de anses överlägsna och därför får stipendium av staten eller b) de, som i Sverige idag, anses inkompetenta och underlägsna och därför måste omhändertas på skattebetalarnas bekostnad.

Den allmänna teorin om det ekonomiska överskottet säger att detta överskott är ett slags störning som samhället strävar efter att på enklaste sätt neutralisera.

Tänk dig att du har ett rent och nydiskat provrör. Så kommer det en bakterie och undersöker om det finns något att äta. Det gör det inte så parasiten lomar iväg. Sedan häller du en näringslösning i provröret vilket bakterien upptäcker på tillbakavägen.
Han (bakterien) faller då i extas och börjar föröka sig exponentiellt. När han fått vid pass några miljarder avkommor har släkten ätit upp hela näringslösningen varvid alla parasiterna dör av svält.
Den ekologiska störning som representerades av näringslösningen är tillintetgjord och den ursprungliga ordningen återställd.

Invandringen, svarade Clemens och jag med en mun. Och nickade medhållande till varandra.
Madame fick just telefonsamtal som gjorde att vi inte fick ta del av hennes funderingar.
Men det gör ingenting för hon gick efter avslutat samtal och fixade till rackarns lagom starkt gott kaffe. Med sommarmjölk till i min kaffemugg…
Gott!

Så förbättrar du Vingåkers skolor

Skolan är det ämne vi alltid prioriterat högt – säger alla våra lokala politiska partier. Utan att du på minsta sätt kommer att få veta (se) – i de kommande valmanifesten hur denna ”vurm för skolorna i Vingåker” – får en begriplig förklaring på hur de mindre bra skolresultaten i Vingåker ska/kan ändras.

Får jag då här ge ett tips från vännen Åke – på vad Inger Enkvist skriver i GP  i ett exempel på en framgångsrik skola – och så tar den vinnande majoriteten i september och – gör precis så…

”Inför valet i höst borde väljarna noga lyssna när politiker talar om utbildning.
 Går det att rycka upp dagens skolsystem och är man beredd att ge skolan de
resurser som svarar mot skolans betydelse för samhället? Det är många som
 kommer att lyssna om partierna har förstått vilka åtgärder som behövs för att
förbättra utbildningsresultaten.
Det har flera gånger redovisats exempel på hur skolor på det lokala planet 
med rätt små åtgärder har åstadkommit förändringar som genererat bättre
resultat.
I GP beskriver Inger Enkvist, professor emerita, ännu ett exempel från Storbritannien som av dess skolinspektion bedömts som ”outstanding” och vore lärorikt för våra politiska partier att snegla på.
Man har teoretiskt och praktiskt visat varför en kravlös grundskola leder fel.
Fasta rutiner och regler med mottot ”Work hard, be kind” gäller.
Rätt skolmiljö
ger lärarna möjlighet att koncentrera sig på själva undervisningen. Ständig kamp
förs mot glömska.
Prov ses som ett ”kvitto” på nedlagt arbete.
Det behöver inte vara svårare än så. Inte minst i den egna kommunen.”

För den som tror att svensk skola och lärarutbildning är socialt progressiv torde det vara en ögonöppnare att stifta bekantskap med Katharine Birbalsingh.
Som bl a berättar att:

”Skolan bygger på att gott uppförande är en förutsättning för god inlärning. För elever som kommer från primary school och är 11 år gamla inleder man därför med en bootcamp. Eleverna ska förstå vilka skolans normer är och varför.
Dag 1 lär man ut skolans rutiner och regler.
Dag 2 fokuserar artighet och självkontroll. Inga nedlåtande ord eller gester tillåts. Mottot är work hard, be kind.
Dag 3 talar man om hygien och prydlighet. Skolan använder uniform, och inga märkesnamn av något slag är tillåtna i klädseln.
Dag 4 berättar man hur inlärning går till.
Dag 5 inskärper man att ingen form av trakasserier tillåts.
Dag 6 trummar man in att alla måste kunna lita på varandra på skolan.
Dag 7 lär man sig tacksamhet.
Dag 8 ägnas åt vikten av att ha långsiktiga mål och inte ge sig. Eleverna lär sig också två berömda dikter utantill, som handlar om hur man styr sitt liv, så att de har de raderna till hands, när något känns tungt.”

Det kan tilläggas att Michaelaskolan är en friskola.

OCH –  bästa ansvariga för skolorna i Vingåker från Utbildningsnämnden, rektorer, lärare och pedagoger och ner till fan och hans moster (dvs KF) – jag lägger nu ut den här texten på bustidningen där ni kan kommentera vad ni har läst.
Och det vore väl själva f om ni nu inte bubblar av – åsikter, hundra bortförklaringar eller hur ni nu reagerar.
Låt oss nu ta del av det…

Vi når inte ut

Kanske en sak jag delar med Socialdemokraterna, funderar jag, när jag i Kuriren läser att:
Jimmy Jansson (S), kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna, i en kommentar i Eskilstuna-Kuriren till Socialdemokraternas besvärliga opinionsläge säger:
– Vår största konkurrent är soffan. Många har inte bilden klar för sig vad sossarna har åstadkommit och där har partiet på riksnivå mer att göra när det gäller att kommunicera det.

Nja, nu menar jag inte att soffan är min störste konkurrent utan kanske även mitt problem är att jag inte ”når ut” – i Vingåker som jag kan önska.

Kuriren skriver också i sin ledartext:
”Kommentaren följer vanlig socialdemokratisk mall: Om vi bara blir bättre på att visa vår politik kommer väljarna till oss.”

Kanske samma för mig – som ju inte ”gör reklam för min blogg på minsta sätt”.
I mitt fall kanske mer förståeligt – eftersom jag inte strävar efter makt – eller pengar…

Nåväl – klart att jag blir sittandes i små funderingar om hur det är i Vingåker och våra lokala politiska partier då. Hur kommer de nu att agera för att nå ut?
Som vanligt, förmodar jag.
Och hamnar i en kort stund av ”hybris”  (förhävelse, högfärd, högmod) när jag tänker lite över orden ”som vanligt” som visar att jag inte kan tänka mig att något parti kommer att våga sig på några nymodigheter i sin marknadsföring av sig själva – som att t ex ta kontakt med mig för en vänlig pratstund om sina planer för framtiden. I förhoppning att jag ska ge plats för mötet i ett inlägg.
Jag kan emellanåt känna en anings förvåning över hur tyst det (fortfarande) är på/från ”Floskelfronten”.

En förvåning som tämligen snabbt tynar bort då jag kan mumla till mig själv: ”Det spelar nog ingen roll för kommunvalet i Vingåker där de flesta kommer att rösta som tidigare”.
Vilket nog tyder på att jag inte tror att där finns någon/några stora frågor – viktiga för väljarna i kommunen – som skulle kunna åstadkomma någon slags väljar-uppror. Du förstår säkert vad jag då menar med det ordet.

 

7 juni 2018

Bland mina mindre goda sidor finns den egenskapen att jag jag gärna ”vill hjälpa dem som jag tycker borde få min hjälp”.
Oftast – lika populärt som att föreslå pölsa på en Nobelmiddag.
Vet jag ju om egentligen – men det hindrade mig inte att i ett mejl ge tips till ett av våra lokala politiska partier.
OK – de nobbade mitt förslag om pölsa…

Vilket inte, så här i efterhand, inte förvånar mig det minsta för de och jag har olika syn på vad vi tror kan locka väljare. Och i deras fall då – förstås fler än vid förra valet.

Hur som haver – där i soffan dök tanken upp att ”inget parti kommer att i sina vallöften kunna erbjuda någonting i form av nytänkande utan kommer nog mest med det gamla vanliga”.

Faktiskt – det finns många som anser att jag har ”livlig fantasi”. Om det nu är så vill jag meddela att den inte räcker till för att kunna komma på den minsta tanke om vad något av partierna skulle kunna formulera som det kommande kommunvalets USP (Unik Selling Point) – det där märkliga extra som gör att man får de flesta rösterna. I politiken då…

Alla värnar ju om skolan, men inget kommer i sina vallöften att beskriva vad som skiljer deras ”värnande” från de andra partiernas värnande. Och ingen kommer heller att visa på minsta lösning på hur skolorna snabbt kan förbättras.
Vill jag förmoda…

Äldreomsorgen, miljön osv – vad du än räknar upp så kan du vara säker på att samtliga partier tillhör gänget som ”högt värnar om just det”.

Du kommer sannolikt att se några få skillnader bland vallöftena där små struntsaker, som på intet sätt kommer att få väljarkåren att, av otålighet, ligga sömnlösa dagarna före kommande val.
Fartkameror i Läppe, fria kläder till någon namngiven grupp, kommunen ska köpa närodlat – och liknande storheter som partierna tror ska få väljarna att strömma till vallokalen.
Jag tror dock, som sagt, att de mest att de kommer att rösta som vanligt

Och det märkliga är att jag tror att väljarna just inte bryr sig så mycket om kommunvalet och vad partierna där erbjuder som valfläsk.
Mindre märkligt är väl att jag är en av dem…

Närodlat är det alltid bra?

Är det så säkert att allt som är närodlat, som av något gudomligt beslut, alltid är en fördel/bra? I så fall för vad eller vem?

Vad gäller närodlade grödor verkar den viktigaste fördelen vara att det innebär minskade transporter. Vilket då ska tydas ”är bra för miljön”.

Närodlat, närproducerat, lokal mat. Det låter tryggt och bra, klimatsmart och småskaligt på något sätt. Men vad står det för? Någon enhetlig definition finns inte. Hur nära är nära? Och nära till vad?

Varken Livsmedelsverket eller Konsumentverket har ett svar på den frågan, och Jordbruksverket konstaterade i en rapport 2010 att det helt enkelt inte finns någon allmän definition av begreppen. När man har frågat ett antal personer från olika organisationer vad närodlat och närproducerat är för dem svarade de flesta att det åtminstone ska vara produkter från samma region där man köper dem.

Bondens egen marknad, en förening för lokala producenter, är den enda som har exakta krav: Högst 25 mil från marknaden får det som säljs vara odlat eller producerat.
(skriver tidningen Råd&Rön)

Det kanske kan vara intressant att veta att begreppen närodlat och närproducerat innebär inte att särskilda miljökrav ska vara uppfyllda.

Kan man då ha miljökrav på lokalt producerad politik? Får jag väl tänka vidare på, men nog ska vi väl kunna ställa som absolut krav att den är sanningsenlig?