Om 8 mars…

Hm, har haft mina tankar på annat håll och missade därför Lennart Bengtssons kommentar på DGS:

”Situationen i Sverige har ju aldrig varit så utmärkt och framstående som just nu. Ekonomin blomstrar, kriminaliteten har nästan upphört och skolan har aldrig varit så bra som den är nu.
Naturligtvis beror detta på att vi var framsynta nog och rättvisa  nog att kvotera kvinnor till viktiga poster i samhället. Skulle andra  länder göra så skulle alla krig upphöra, alla övergrepp mot människor upphöra och jorden bli det himmelrike som allt hoppas på.
Eftersom den biologiska vetenskapen alltsedan Dollys tid kan producera exakta kopior så är ju saken löst. Gör Er av med det förhatliga manssläktet!”

Den tändande gnistan…

…är en bok i min bokhylla, som jag kom att tänka på när ”strömmen gick” vid lunchtid. Datorn slocknade utan att ge ett ljud från sig. Inte jag heller, faktiskt, trots jag var i full färd med skriva ner några begåvade funderingar. Som jag helt glömt, just nu…

Nå, tänkte jag, det tar säkert bara kort tid så kommer elen tillbaka, vilket du kan se då jag ju nu sitter ock skriver.
Men innan elen kom tillbaka hann mina funderingar hamna i Vingåker skolor – där vad jag förstår – är glad över att själv inte har hamnat – men började fundera över hur det skulle vara möjligt att få till en nystart för hela skoleländet.

DÅ – poppade den här boken upp. Kanske för att jag tidigare läst ett flertal goda berättelser om skolor som gått från bottenskiktet till att bli – föredömen.
Tack vare, som jag minns det, en enda person – rektorn. Som till exempel Hamid Zafar – som blev Årets Svensk enligt Fokus:

»Han har använt sin egen erfarenhet för att förstå och försöka lösa de problem som uppstått till följd av stora invandringsströmmar, bristande integration och en långtgående segregation. Han gör det med övertygelsen att höga krav på den enskilde är det bästa sättet att stimulera mognad och framsteg. Han gör det utan rädsla för att benämna och diskutera det svåra och med båda fötterna i den praktiska verkligheten. Årets svensk är rektorn för Sjumilaskolans högstadium i Göteborg, Hamid Zafar«, lyder motiveringen.

Åter till mina egna funderingar som hamnade i orden:
”Det spelar ingen som helst roll vad Kommunfullmäktige beslutar om i skolfrågorna. Det spelar ingen som helst roll vad styrelsen i Barn- och utbildningsnämnden beslutar som har/får minsta påverkan på elevernas skolresultat.
Det finns bara en som har påverkan på resultatet (stora, klara, förbättringar) och det är skolornas rektor.”

Jag tipsar, för tredje-fjärde gången om den här berättelsen om en skola i London som gick vägen från bottenträsket till ett föredöme  – eller som det beskrivs i den långa, synnerligen medryckande, artikeln:

I början av sommaren kom dessutom den första externa granskningen av Michaela. Det var Ofsted, den brittiska motsvarigheten till svenska Skolinspektionen, som hade låtit granska skolan. Resultatet? Som en av få skolor lyckades de få högsta betyg, ”outstanding” i samtliga kategorier.

Skolan bedömdes ha en effektiv ledning, hög kvalitet på undervisning, god ordning och en trygg studiemiljö samt höga kunskapsresultat för samtliga elever.

Hm, sitter och vrider mig lite i en känsla av olust, i en typisk svensk ovana att vara rakt på sak (någon kan ju ta illa vid sig) – men vad är det för kvalitet på Vingåkers rektorer?

Varför är det så fullständigt otänkbart att en svensk rektor slår näven i bordet och säger:
”Nu skiter jag i vad ni anser och bestämmer – nu gör jag det på mitt sätt!”

Artikeln jag länkar till börjar så här:

För de allra flesta var det en helt vanlig tisdag i oktober. Året var 2010.
Men för läraren Katharine Birbalsingh var det allt annat än en vanlig dag. Hon skulle hålla ett anförande inför flera hundra politiker som hade samlats på Tories nationella partistämma. Talet hade förberetts rigoröst. Katherine hade bestämt sig för att detta var hennes chans att avslöja de obekväma sanningarna om det brittiska skolsystemet.

Hon skulle förklara hur kaoset och den bristande disciplinen i kombination med progressiva undervisningsmetoder missgynnade de allra svagaste eleverna. Katherine menade att vad som behövs är en mer traditionell skola där alla elever hålls ansvariga för sitt eget uppförande.

Hon kunde knappast ana på förhand att hennes anförande skulle förändra hennes liv. Budskapet möttes visserligen av stående ovationer från de samlade politikerna, men det direktsändes även i BBC.
Över en natt blev Katherine Birbalsingh den mest kända läraren i Storbritannien.”

Och mina tankar hamnar igen i boken där uppe – suckar djupt och funderar ”Vem har den tändande gnistan?”

Klart du har rätt – det finns ingen…

– Ingen har rätt att utsätta elever för en skola som inte ger tillräckliga kunskaper, säger Anna Kinberg Batra på en pressträff. (SvD 21/5-16)

En likasinnad…

…eller hur jag nu ska presentera honom som driver den Sörmländska bloggen ”petterssonsblogg.se”. En plats jag ofta besöker.

I dag skriver han så här:

”Petterssons blogg är ansluten till ett program som heter MediaCreeper, där kan man se när och vilka av de så kallade etablerade medierna besöker oss. Det är en förbluffande och imponerande besöksstatistik.
Här sitter det en mogen man i en stuga ute i Sörmlandsskogen och administrerar en egen blogg som frekvent drar till sig besökare från Sveriges och Nordens public serviceföretag samt hela den övriga flocken som ingår i medieetablissemanget.

Det skulle vara väldigt roligt att veta varför alla dessa i Sverige och Norden dominerande media är så enormt intresserade av Petterssons blogg!

Det komiska är ju att det är just dessa stora medieaktörer som i absurdum kritiserar ideella medieplattformar som ”Petterssons”, samtidigt som deras besöksfrekvens på min blogg och andra alternativmedia är häpnadsväckande.

Klicka på den blå länken ovan och du kan se vilka medier som besöker Pettersson…
Vill du läsa hela hans text så klicka här.

Gråmulet…

Och inte bara det – det är måndag och så kommer jag här och försöker få dig att via mina länkningar att läsa  – se där, där kunde jag inte komma på något bra ord – som beskriver innehållet i de texter jag själv tar del av med nyfikenhet men som jag kan ana inte får alla er att resa sig upp och göra vågen.

Skit samma med det, tänker jag, eftersom jag just aldrig bryr mig om vädret eller att det är måndag. I alla fall inte på annat sätt än jag alltid har gillat måndagar. Oavsett väder…

OK – då åker vi.
Första länkningen gör att du hamnar hos Anders Leion där han under rubriken Globaliseringens fångar – för ett resonemang kring våra politiska partier.
Underhållande – tycker jag…

Det tycker jag också att det är att läsa vad Patrik Engellau skriver under rubriken:
Allt du behöver veta om det socialdemokratiska partiet i några enkla punkter

Ännu mer underhållande (och tänkvärt) finner jag det vara att läsa vad Patrik E skriver i ämnet – stil och mode – och vad det kan påstås säga om oss människor.

Som så vanligt – jag spar det bästa till sist.
Vilket i det här fallet gör att du hamnar hos Ann Heberlein som med sin text får mig att hamna i ungefär ”tänk så bra det var förr när…”

Heberleins rubrik till sin text är: Till manlighetens försvar.

Texten börjar så här:

”Den gråtande polisen som jag skrev om tidigare i veckan talade i sin filmsnutt om sakernas tillstånd i Rinkeby om en destruktiv manlighet, om en machokultur och om trasiga män. Hur mår männen? Och är det verkligen ”manlighetens” fel att pojkar tar till vapen för att tillskansa sig kakor? Knappast.

Camille Paglia sparade inte på krutet när hon kritiserade samtidens feminiserade kultur i en intervju i Wall Street Journal 2013. ”What you´re seeing is how a civilization commits suicide”, förkunnade hon frankt. Paglia, lesbisk feminist med en professur i Philadelphia, menar att pojkar kastreras mentalt i mycket späd ålder.
Barnomsorg, skola och kulturen i största allmänhet, premierar kvinnlighet och kvinnliga dygder och förnekar de manliga dito. Det bedrivs, enligt Paglia, ett krig mot män och pojkar.
”Manlighet”, säger hon, ”är något vi numera bara ser på bio”.
Paglia menar att det finns faror i tendensen att förneka biologiska skillnader mellan könen. Många av de samhälleliga problem vi ser idag kan ha sitt upphov i osäkerhet kring manlighet och kvinnlighet – för även kvinnorna, menar Paglia, har problem.
Kvinnor vet inte längre hur de ska vara kvinnor, hävdar hon.”

Hm, jag kanske inte vet allt – men så mycket vet jag att vad Heberlein skriver är ett av de skäl som gör att jag inte är – feminist .Snarare antifeminist…

Varit naiv?

Jag? Aldrig i livet, vill jag klart påstå.
Om jag då någon gång skulle ha varit det så har jag, dels, glömt fort det, dels (i så fall) aldrig i närheten av den naivitet som som Alice Teodorescu (i GP) redovisar vad gäller landets styrande människor.
Där hennes text avslutas så här:

”Den svenska senfärdigheten, naiviteten eller bara kort och gott dumheten, är ett symptom på en strukturell oförmåga att förhålla sig till komplexa problemformuleringar.
Men politik är inte bara att vilja, utan främst att välja.
Den som i sin yrkesutövning värjer för det obekväma av rädsla för hur han eller hon personligen ska uppfattas bör inte befatta sig med ansvarskrävande uppdrag.
Visst är det hisnande att fundera över vilket land Sverige hade kunnat vara om realism i stället för naivitet hade fått dominera?”

Ja, tänk, mumlar jag för mig själv och hoppas att du unnar dig de få minuter det tar att läsa hela hennes text.

Och funderingarna hamnar i Vingåker och funderingen ”Hur är det då med naiviteten bland de styrande i kommunen?” och blir en aning misslynt över mig själv att jag inte har någon vidare kunskap om det. Tennisparken, 11 elbilar i stället för beslutade två passerar förbi men jag får inte riktigt till det att vara naivitet.
Men annat.
Men skolan då? Ja kanske där då…

Teodorescu skriver också:

”Synonymer till ordet naiv är: barnslig, godtrogen, aningslös, omogen, enfaldig, lättlurad, korkad. Motsatsord är: mogen, vuxen, realistisk, skeptisk.
Frågan är varför det sitter en massa, enligt egen utsago, lättlurade och omogna människor på samhällets högsta positioner, från vilka de förväntas fatta välavvägda och långsiktigt kloka beslut, och ursäktar sin senfärdighet med att ”vi” har varit naiva?
Vilka ”vi”?
Och varför har ”naiviteten” inte fått några konsekvenser för deras fortsatta möjlighet att sitta kvar?”

Som man brukar säga – en mycket bra fråga

Andra funderingar…

…får jag när jag läser vad Ann Heberlein skriver i sin krönika:

”Förstår ni hur sjukt det är?”, frågar mannen i polisuniform och blond kalufs och ser rakt in i kameran. Det gör vi sannolikt inte, tänker jag när jag tittar på den lilla filmsnutten som jag fått mig tillsänd av närmare trettio personer med uppmaningen att ”se och dela”.
Polisen från Rinkeby berättar om en incident som skakat om honom: En grupp pojkar som försökt snatta kaffebröd drog vapen då butiksinnehavaren dristade sig till att protestera.
Pojkar, kaffebröd, vapen. Ja, det är en märklig kombination. Ja, det är sjukt.”

Polismannen som givit upp, vädjar om förståelse ”för de stackars pojkarna”. Men det får han inte – utan tvärt om – kan du bl a ta del av om du läser vad Heberlein skriver i sin text.

Men ännu mer om du tar del av vad Kent Ekeroth skriver i ett inlägg hos Samhällsnytt. Och om du tar del av kommentarerna till texten finner du många fler som delar Ekeroths ”synpunkter”.
En kommentar får mig att le, både över den ironiska texten som emellertid också manar fram en viss känsla av – vanmakt.
Mest kanske – över invandringen – och – vår usla regering med bihang…

Varför kom inte jag på den här geniala lösningen?

”Jag tänker mig att staten kan dela ut ett dokument till butiker i Sverige och när de blir rånade eller hotade kan både buset och kassören få fylla i det här pappret om samtycke till rånet. Så slipper vi att folk känner sig kränkta och att de inte blivit hörda. Sen bjuder polisen på korv.”

Promenadfunderingar…

Livet kan vara lite av ett mysterium, i alla fall för mig, då jag plötsligt utan någon som förvarning bestämde mig för: ”NU – är det f-n i mig dags att börja promenera” vilket jag inte har kommit mig för att göra sedan Nyåret.
Och så gjorde jag det. Underbart skönt att i det soliga vädret i tämligen stilla mak bara gå och njuta. Vilket i sin tur skapar ingångar till – funderingar.
Och vad kan man fundera om/över i Vingåker då – om inte våra skolor – där jag mindes dessa rader i Aftonbladet om de svenska skolorna:

Stefan Löfven öppnar även för att begränsa det fria skolvalet.
– Man ska ha möjlighet att välja, men det får inte ske på bekostnad av likvärdigheten, säger han.

Likvärdigheten, funderade jag över, för jag visste inte vad det betydde när det gäller skolvärlden.Inte i övrigt heller, om jag ska vara ärlig…
Inte heller fick jag i artikeln någon förklaring över vad ordet står för och kände mig då en aning missmodig över mig själv som inte hade en aning om vad ”alla andra tydligen vet”.

OK – nu vet jag lite mer efter att ha konsulterat herr Google. Och det kan du ju också ta del av om du klickar här. 
(Ungefär 864 000 resultat  (0,30 sekunder)
Och kanske du som jag – när du läser artikeln i AB, får samma känsla av att vad Löfven säger är någonstans i närheten av hans personliga rekord vad gäller produktion av – floskler – i en och samma intervju.

Jag hann fundera över mer då promenaden blev ganska lång – som vad Expressen skriver:

Dieseln står för nästan hälften av dödsfallen i världen som inträffade på grund av fordonsavgaser 2015. Det har studien från International Council on Clean Transportation (ICCT), i samarbete med amerikanska universitet, kommit fram till.

Jag, som i min Skoda Octavia, har en VW-dieselav den där fusksorten som uppdagades för några år sedan (fixad nu) fick den snabba tanken ”undrar hur många jag då tagit livet av?” Jag har ju haft bilen i fyra år nu – så några har kanske strukit med på grund av mina 2000-mil-om-året.

Och hamnade så i funderingar kring om jag hade varit i begravningsbranschen då skulle ha lobbat för ”fler dieselbilar” och om det hade varit så att min begravningsbyrå fanns i Vingåker hade stämt kommunen för ”illvilligt beteende och otillbörligt utnyttjande av sin storlek” – när man nu satsar på elbilar…

Hm, jag kan (fortfarande) inte bestämma mig för vad jag tror om den saken…

Tänkte att du möjligen…

…kunde vara intresserad av få veta att det finns politiker med bättre förstånd om sitt lands medborgare än våra svenska om Sverige. Jag tar med det eftersom jag är tämligen säker på att du inte kommer att få läsa om det i Kuriren.

Österrike stoppar all asylinvandring med omedelbar verkan

”Det kommer i Österrike från och med den 1 mars inte längre att finnas några mottagningscentra för migranter, endast återvandringscentra” tillkännagav inrikesminister Herbert Kickl (FPÖ) vid en presskonferens på måndagen.

Kan du läsa om i Samhällsnytt – om du klickar här

Så många men…

…men ingen som har velat ge en kommentar. Klockan 10.15 tittade jag in på statistiken över besökare hos bustidningen – den plats dit jag för över många av inläggen från nattgöken för att läsarna ska kunna kommentera vad jag publicerar.

Då, hade 1745 unika besökare (under februari) hälsat på hos bustidningen – men ingen har tyckt sig bli tillräckligt inspirerad av vad de läser – för att vilja föra fram några egna tankar.
Klart jag är nyfiken på frågan – hur kan det komma sig?
Och anar att det inte är någon idé att be om en kommentar från dig på min fråga…

Kreativ förnyelse…

…har jag nämnt vid några tidigare inlägg här hos nattgöken. Måhända jag är en aning orättvis – men just de orden finner jag vara synnerligen sällsynta i den svenska debatten.
I Vingåker – eller Kuriren – kan jag inte minnas att jag över huvud taget hört eller läst något om det.
Så får jag från vännen Åke ett tips på just vad jag skulle kalla – kreativ förnyelse. Som visar en skolrektor i Kina, som när han ansåg att eleverna rörde på sig för lite, kom på

Om du klickar på länken hamnar du i en Facebook-video som visar någonting du aldrig skulle kunna föreställa dig skulle kunna hända i Slottsskolan.
Undrar om det ens skulle vara – tillåtet.
Någon skulle ju – av något obegripligt skäl – kunna tänkas bli kränkt.
Och, viskar jag till mig själv – finns det ängsligare skolfolk än dem i Vingåker?
När jag funderat mer på det kanske du får mitt svar…

Vännen Åke bifogar i sitt mejl:
Här kommer ett förslag till anpassat inslag på Slottskolans invigningsfest då med dansanta och sångkunniga lärare och rektor.  🙂
/Åke

Ha, tänker jag, det skulle Skolverket eller Lärarnas Riksförbund aldrig godkänna.