En aning grådaskigt…

…tänkte jag, när jag lyckats samla tankarna kring annat än morgonens frukost. Och menade först vädret utanför fönstren innan känslan övergick till att gälla hela vårt land. För att slutligen hamna i ”slutsatsen” och grådaskigast av alla är våra svenska politiker som gemensamt har åstadkommit detta – ett allt mer grådaskigt Sverige.

Därmed torde väl jag har uppnått årets kvot av det ordet.
Vi får väl se, garderade jag mig med en stund senare – eftersom jag fick för mig att logga in hos kkuriren.se – och kan läsa en stort uppslagen (bra) artikel om den kommande Slottsskolan 7-9.

Ser ut att bli en fin skola, tänkte jag, tills jag läste vad rektor Magnus Karlsson säger i artikeln:
– Vi är en liten skola med höga ambitioner. Här ska vi sikta högt, både på kvalitet och i utbildningen, sa han.

Inget negativt att säga om det, mumlade jag till mig själv, då en liten viskande röst bröt in och väste ”Jodå, det är bara det att det räcker inte med att ha höga ambitioner och att sikta högt – man måste också ha resurserna för att kunna uppnå sina visioner – och det saknar man i Vingåker.”

Jo, svarar jag lite undvikande för jag fick funderingen att det räcker inte med att ha en skolbyggnad i klass med ”restaurangen i Grand Hotel i Stockholm och bara kunna erbjuda rätter som (typ) Kalops till de hungrande.”
Av den anledningen att man inte har den rätta kompetensen hos – kökspersonalen.
Eller hos hovmästaren…

Även om de (gästerna) får äta sin mat tillsammans med andra – skofria – gäster.
(– Det blir också Sveriges första skofria restaurang, berättar skolkocken Sara Svensson i Kuriren)

Den som lever får se hur det blir med den saken, tänker jag, och menar då förstås hur det kommer att bli i framtiden för våra skolor i Vingåker.

Och tänkte samma igen – efter att ha läst vad Jan-Olof Sandgren skriver i sin krönika hos DGS där rubriken säger: Det är de duktiga som får skulden.
Krönikan börjar så här:

”Flatskrattet från de andra eleverna när klassens primus svarar fel, där börjar fascismen”.

Upphovet till detta berömda citat lär vara Theodor Adorno, och vad som gör det så genialt är att alla som gått ut grundskolan förstår vad han menar.

Den som är kompetent och gör bra ifrån sig står under bevakning, och hämnden från de mindre kompetenta kanske inte tar sig omedelbara uttryck, men lurar under ytan. Ett ringa felsteg kan vara tillräckligt för att utlösa en kedjereaktion av hån, eller till och med hat.

Med duktigheten följer ett moraliskt ansvar, som av någon anledning inte gäller för de mindre duktiga.”

Som vår nuvarande regering, var en tanke som stilla passerade…

Inte på många år…

…om ens någonsin – tänkte jag när passerade kortsidan av kyrkogården vid Vingåkers kyrka på väg i min halvtimmeslånga promenad – jag emellanåt ägnar mig åt.
Tanken – om det dystra läget – fanns där för att jag kom att tänka på de svenska skolorna och måhända lite extra vad gäller våra egna här i kommunen.

Alltså – jag tror inte på någon förbättring under min kvarvarande levnadstid – som i bästa fall handlar om 20 år så där – och alldeles speciellt då om skolorna i min närhet. Jag tror att känslan kommer av att jag har läst så många artiklar, inlägg osv som beskrivit (och beskriver) hur försämringen blivit allt svårare. Men också texter som beskriver att ingen vet hur det i så fall skulle kunna gå till.
I Sverige alltså – utomlands finns det goda exempel på skolor som fungerar – men som inte duger som förebilder i Sverige enär de inte lever upp till vår värdegrund:
Speciellt då den inom skolvärlden framtagen av ”felprogrammerade pedagoger” – för att skriva det snällt.
”Man får – f-n i mig – inte ställa krav på vare sig eleverna eller deras föräldrar”.
I alla fall inte sådana krav som de framgångsrika skolorna (utomlands) har infört och som bevisligen ger goda studieresultat – och välartade elever…

Jobbar du inom den svenska skolan förstår jag om du ryser – av obehag – när du läser sådant…

Hemma igen och åter framför datorn läser jag ett inlägg av Patrik Engellau (en av mina husgudar) som skriver en lättläst text om skillnaden mellan amerikanska lärosäten och svenska.
Engellau är välutbildad – som du förstår om du läser hela han text.

Dock, det finns ju folk som inte vill ta sig för att läsa länkade texter – för er vill jag gärna återge den text som fick mig att börja skriva vad du läser här:

Jag ger ett exempel bara så att du inte ska tycka att jag försöker göra mig märkvärdig. Hur ska man förstå att svenska politiker inte tycks akta för rov att köra nationen i kvav och förstöra ditt och mitt land?
Det är ingen banal och lättbesvarad fråga. Det finns inget säkert svar. Vi måste samtala om det. Din granne, hur förvirrad han än må vara, kanske har någon ledtråd som kan hjälpa ditt eget tänkande.

För att du ska komma någonstans måste du lyssna. En del korkskallar kanske kommer med uppslag som du avfärdar redan från början men du måste lyssna.
Du måste vara ödmjuk inför vad din nästa eventuellt kan komma med. Och din nästa, liksom du själv, måste våga komma med lösa och oprövade funderingar som kanske visar sig ha fundament och därför inte får förkastas så snart de presenteras.

Nå, bäste läsare, tror du att det här en tankemodell du tror skulle nå fram till våra svenska skolpedagoger?Det tror inte jag – och det är nog grunden bakom att jag inte tror på någon förbättring av de svenska skolorna – på mycket länge – om ens någonsin…

Ställ krav…

…på elevernas föräldrar!
Om du tittar högst upp på ingångssidan så ser du raderna:
”nattgöken – med sin egen värdegrund” – vilken jag inte brukar orera om så mycket alls utan tror mig ana att den kan ni få viss vetskap om från vad jag skriver.

Så fick jag plötsligt för mig att klargöra åtminstone en sak ur denna min värdegrund. Och det beror på en artikel i Expressen där Ann-Charlotte Marteus framför åsikter som jag helt delar.

Texten börjar med en – självklarhet:

”Svenska barn har skolplikt. Vårdnadshavare ska se till att plikten fullgörs. Så säger lagen. Föräldrar som inte sköter sina skyldigheter kan straffas med vite. Bollen ligger alltså hos föräldrarna när en elev skolkar mycket eller till och med blir hemmasittare?”

Trodde jag då och kanske även du?
Av texten förstår jag att – som vanligt i Sverige – inte fan kan vi ställa krav på några enstaka personer när det finns ett helt land att överföra skuldfrågan på!

Om det nu kommer sig att en elev inte infinner sig till lektionerna kan inte rektorn – som jag finner vara fullständigt självklart – åka hem till föräldrarna och då förklara för dem att det är deras absoluta skyldighet att se till att ungjäveln (ungefär då) infinner sig till lektionerna. (Och dessutom med hemläxorna gjorda)
Annars kan de få betala vite!
Dessutom förklara för föräldrarna ”Jag bryr mig inte om ert barns framtid – men det borde ni väl göra?
För utan gedigna kunskaper blir deras framtid – inte så positiv.”

Nej du, så enkelt är det inte.

”Enligt lagen har skolan ett väldigt ansvar. Frånvaro måste utredas, orsak fastställas och konkreta åtgärder sättas in så att eleven kommer tillbaka. Åtgärderna ska följas upp och om de inte funkar ska fler åtgärder vidtas. Skollagen utlovar anpassningar och särskilt stöd.”

Vad är det för slags vilsna kornknarrar (pedagoger – antar jag) som fått igenom sådant?

Jag blir svårt irriterad (snyggare än vad jag egentligen ville skriva) när jag läser sådant jämrans trams. Men nöjer mig att som avslutning citera Marteus:

Den svenska skolans ansvar för att barn får en utbildning är alla överens om. Kravet på föräldrar att sparka i väg sina barn till skolan måste vara lika självklart. Det bör finnas svidande sanktioner för vårdnadshavare som sviker.
(min fetmarkering)

Precis så – enligt min – värdegrund!

PS – Läser rubriken:
Skolorna skärper säkerheten för mångmiljonbelopp.

”Otryggheten på skolorna fortsätter att växa. Skolket ökar. Och bråken. Stölderna. Skadegörelsen. Och insatserna för att förhindra brott. Allt större del av skolbudgetarna går inte till undervisning utan till väktare och säkerhetsåtgärder.
Sju av tio kommuner har höjt säkerheten vid sina skolor de senaste åren”

Ing-Mari Frössevi, barn- och utbildningsnämndens ordförande, hur är det med den saken i Vingåker då?

Hur man kanske fixar skolan på 100 månader

Det finns texter jag läser som får mig att vilja resa mig upp och göra vågen!

Här kan du få ta del av en sådan där rubriken säger:
Hur man kanske kan fixa skolar på 100 månader.
Där texten börjar så här:

Den svenska skolan har ju fått utstå mycket kritik för att utbildningsresultaten har sjunkit i de s.k. PISA undersökningarna. Denna artikel är mitt försök att analysera och diskutera vad, som måste göras, för att rätta till situationen. Jag har ju ingen pedagogisk utbildning, utan mina förslag baserar sig på egen erfarenhet dels som extraknäckande lärare under min studietid, dels som förälder till barn i skola i flera länder i USA, Kina, England och förstås Sverige.

Men först måste vi bestämma vad, det främsta syftet med skolutbildningen är. Är det att utbilda barnen till att i framtiden kunna försörja sig på ett yrke eller är det att ge dem en social utbildning och indoktrinera dem att bli lydiga väljare och när de fyllt arton rösta på ett parti och att sedan tro att alla politiker vill oss väl.

Ja, vad tycker du? Om du läser artikeln får du ta del av vad artikelförfattaren:
Anders Thorén, Shanghai, anser om den saken.

För egen del har jag för avsikt att sända ett mejl till ordföranden i Barn- och utbildningsnämnden, Ing-Mari Frössevi, och be henne läsa inlägget och ge mig (och därmed er läsare) sin syn på vad Anders Thorén skriver.
Och berätta – varför det inte skulle kunna gå att införa i Vingåkers skolor…

Bustidningen hade i februari 1 966 unika besökare

Vem vill bli lärare?

Hm, vem vill egentligen bli lärare idag? Att reducera läraren till en coach för elevernas sökande efter kunskap utan tydliga mål undergräver attraktionen att bli lärare.

Att  man dessutom som lärare riskerar att åka på ett skadestånd för att man utvisar en elev som misskött  sig visar på behovet av samma befogenheter som en ordningsvakthar.

Bitte Assarmo gör här i DGS  en god resumé över utvecklingen av lärarens status i skolan sedan ”den gamla goda tiden”.
/Åke

Om kritik…

Att jag tar upp ämnet här beror nog mest på vad jag har skrivit på ingångssidan – Tankar om skolan – som vill jag anse är ännu en kritisk text om den svenska skolan. Jag läste just i Expressen dessa rader:

”Att få kritik ingår i jobbet. Den bröliga sorten kan visserligen nöta ner en över tid. Kritik i sakfrågan är däremot både intressant och besvärlig, eftersom den kräver ett genomtänkt svar. Det ger en möjlighet att vässa sig.”

Försöker komma på om jag kan minnas några kritiska text som jag vill anse som ”den bröliga sorten” – men kommer inte på några – men däremot flera som kan sägas vara den sorten att de är – sakliga…

Blir så sittandes i stilla funderingar över varför de ansvariga för skolorna i Vingåker – inte minst rektorerna och lärarna – inte ger sig in i skoldebatten. Skriver jag med tillägget att det i så fall sker på platser jag inte känner till.

Och känner hur hornen börjar växa – kan det bero på att man DÅ måste åstadkomma ”ett genomtänkt vässat svar?”
Och det förmår man kanske inte?

Vad vet jag – annat än att jag är förvånad över ointresset hos lärarkåren att mer offentligt ge sig in i debatten om förfallet inom den svenska skolan och det svaga resultat som redovisas i Vingåker.
Går de – rektorerna och lärarna – stolta till sina skolor varje dag?
Det kan de mycket väl göra – men då av skäl jag inte känner till…

Omprövning av skolpolitiken?

Du Bjarne,
många har ju länge längtat efter en omprövning av skolpolitiken.
Tillfälle till förändring finns nu med en ny gymnasieminister med ett starkt mandat till att påverka skolpolitiken med inriktning på studiero, ämneskunskaper och en lärarroll som kunskapsförmedlare.

I Januariavtalet finns skrivningar om att Sverige skall återupprättas som en kunskapsnation med förbättrade skolresultat, stärkt  studiero i klassrummen och likvärdighet i skolsystemet.

Högt ställda mål som Magnus Henreksson och Isak Skogstad i DN Debatt finner lovvärt och kommenterar med sammanfattande synpunkter.

”I överenskommelsen står att läro- och  kursplaner skall revideras från att vara fokuserade på förmågor till att bli mer kunskaps- och fakta-inriktade. Den förändringen bör inte utföras av Skolverket  utan av fristående experter som  utländska forskare från t ex England och USA.

Strävan att stärka studieron i skolan måste stödjas av ett förenklat förfarande för att kunna stänga av  elever som hotat eller utsatt andra för våld. I en enkät har dock 9 av 10 rektorer framhållit att de föredrar samtal, stöd och förebyggande åtgärder. Kravet på att elever skall få vara med och utforma ordningsregler bör slopas.

Lärarutbildningen bör kompletteras med nya lärarutbildningar. Det gäller då personer som redan besitter ämneskunskaper och som under ett par terminer  får lära sig praktisk metodik och grundläggande kunskap om bedömning och betygssättning. De vanliga pedagogiska institutionerna bör inte vara inblandade.

Trots att det gått mer än ett kvartssekel sedan friskolereformen infördes har utlovade kvalitetsförbättringar eller kostnadseffektiviseringar inte infriats.
Idag kan arbetsgivarna ålägga lärarna i princip hur många lektioner som helst. Ovanpå detta läggs sedan det krävande mentoruppdraget, i vilket ingår i många fall omfattande kommunikation med föräldrar och hantering av elevernas sociala problem.

Denna överbelastning av tjänsteinnehållet hämmar både undervisningens kvalitet och skapar ohälsa bland lärarkåren.”

Även om rikspolitikerna försöker kompromissa sig fram till allmänna riktlinjer
är det ändå i den lokala skolan som uppstyrningen måste ske för att det skall bli en bra skola. Det gäller då inte bara på lektionerna utan även på rasterna, i korridorerna och i matsalen.
/Åke

En bit från verkligheten?

Funderar jag när jag i Kuriren läser rubriken:
2021 ska kommunen nå Skolverkets mål – och där det i artikeln finns redovisade ”tankar” som lockar framfunderingar till min egen rubrik…
Där kunde jag krångla till texten lite – ser jag.

Nåväl – bakgrunden är att Skolverket har samverkat med kommunen för att försöka komma fram till ”åtgärder som kan förbättra skolresultaten.”
Elevernas då…

Nu har Skolverket tänkt färdigt och konstaterar att lösningen finns inom:
Det är inom styrning och ledning av verksamheten verket vill se att insatser genomförs.

Och, skriver Kuriren: ”Bland annat vill man se att ledningsgruppen inom förvaltningen har ”verktyg för att föra svåra samtal och hantera problem i verksamheterna” och att den har ”utökat sin förmåga att kommunicera så att det bidrar till ökad delaktighet och tydlighet i hela styrkekedjan”.

Bäste läsare, visst tycker du och jag precis samma, detta är den fullkomligt självklara åtgärden som vi, du och jag, också skulle ha kommit på – eller hur?
För – med prat kan man åstadkomma underverk.
Fast, förstås inte om man i det förväntade underverket måste blanda in den där opålitliga gruppen – skolelever. Tja, varför man nu skulle göra det?De stör ju bara snacket…

Kuriren skriver också:
Barn- och utbildningsnämndens ordförande, Helena Edrenius (S), tror att man måste bli bättre på att prata med varandra i de olika leden.
Om jag nu förstår Kuriren rätt – så finns inte vare sig lärarna eller eleverna med i de ”leden”.Jag kan ha fattat fel…

Det återstår att få veta – men där jag sitter och funderar över detta så kommer jag inte på (tänka mig) minsta egna idé om hur Skolverkets uppmaning ska kunna sippra ner från överheten och förvandlas till ökade kunskaper hos eleverna.
Då får vi hoppas att Vingåkers skolchef Anders Danielsson med personal är klokare än jag.Men hur ska vi då tro om resultatet – när vi läser den absolut sista meningen i det här inlägget?

I Kurirens artikel får inte vi läsare veta vad Skolverkets mål är för 2021.Men tidningen berättar i alla fall att::
”Skolverket driver ”samverkan för bästa skola” för att höja kvaliteten på utvalda skolor. Under tre års tid stödjer verket skolor med låga kunskapsresultat där förutsättningarna att själva förbättra elevernas resultat är svåra.”

Skrämmande läsning

Skrämmande läsning – om dagens studenter…

16.15 – Ännu mer skrämmande läsning – som får mig att känna stor lust att få svära – riktigt ordentligt…
Det händer ibland när jag läser Kuriren – men den här gången är det inte tidningens ”fel” – utan känslan vaknar när jag läser vad mesiga skolföreträdare säger när de får höra hur höga kostnaderna är för skadegörelsen på Slottsskolan – tiden januari-oktober – 250 000 kr.
25 000 kr i månaden. Och det kan bli mer.

Helvetes jävlar – tänker jag när jag läser detta:

”Helena Edrenius (S) är ordförande i barn- och utbildningsnämnden och hon låter förvånad när tidningen ringer upp och berättar vad skadegörelsen kostat.

– Oj då. Det är inte bra.

– Jag tänker att även om man inte har något att göra på rasten så ska man inte ha sönder saker. Man behöver prata med ungdomarna om att om de förstör, blir det ännu mindre pengar kvar till roliga saker.
Blir det för mycket förstörelse så kommer det att påverka alla som betalar skatt i Vingåkers kommun, för studiematerial måste eleverna ha, säger Helena Edrenius.”

Sådant jämrans trams kan bara en kvinna få ur sig.
Eller en man – gravt angripen av feminism…

Nej – det här är inte bra. Och dessutom tro att det hjälper med att ”prata med ungdomarna” är lika fånigt som att tro att man kan påverka en elefants agerande  med en vattenpistol.

Jag – kan inte, vill inte, finna mig i att ens acceptera en skadegörelse på Slottsskolan på ens 10-tusen kronor per år.

Helena Edrenius, och rektor Magnus Karlsson, berätta för mig – hur kan detta hända.
Och dessutom utan att ni på något sätt, för egna pengar, blir ansvariga för kostnaderna?

”Magnus Karlsson har tidigare i Katrineholms-Kuriren förklarat att han inte är förvånad, med tanke på den sociala miljön i de tillfälliga lokalerna.”

Nå, rektor Karlsson – varför har du då tillåtit att den sociala miljön blivit sådan? Helena Edrenius kan väl heller inte ha varit ovetande om sakernas tillstånd – men utan att göra någonting åt saken.

Är det inte dags att låta ”några huvuden rulla inom kommunens verksamhet” – funderar jag med Tennisparkens upphandlingsoreda i gott minne och när jag i dag läser att kommunens nya återvinningscentral verkar bli kraftigt försenad:
”Då den kontrakterade konsulten inte levererat i tid”.
Ytterligare en dålig upphandling – frågar jag mig själv – och mumlar en lång radda osande eder inom mig…

I en artikel i Kuriren svarar Edrenius på reportens fråga:
Vad görs från politisk håll?
– Vi har inte fått signalerna om att det är mycket skadegörelse förrän nu, så vi har inte hunnit göra så mycket. 

Det verkar vara en av Vingåkers kommuns paradgrenar – att inte få information om den verksamhet man är ansvarig för.
Och slutresultatet för denna ”fadäs” blir väl förstås som för Tennisparkeneländet – ingen kan utpekas som ansvarig (skyldig) – då ingen information har fåtts – eller efterfrågats…

Det kanske inte var bättre i skolan – förr – men å andra sidan är det f-n så mycket sämre nu…

Vill du ta del av:
Nämndplan för Barn –  och utbildningsnämnden  år 2018 och
planperioden 2019-2020, klicka här (pdf)…

Outstanding

Ännu är det några veckor kvar av sommarlovet och lärare (?) och elever kan fortsätta njuta av sin ledighet. Men efter att ha läst en artikel i SvD om en skola i England undrar jag lite över vad de ansvariga för skolorna i Vingåker har för sig. Nu – i den kvava sommarvärmen.

Sitter de och funderar över hur de ska agera för att våra skolor ska – som den engelska skolan artikeln handlar om att av – landets skolinspektion lyckas uppnå betyget/omdömet ”Outstanding”?

SvD skriver:

Har det alltid gått så här bra?
– Oh no!
Rektorn Louise Nichols skrattar. ”Out of control” är uttrycket hon använder för tiden när hon tog över ledningen för tio år sedan, okontrollerbart.
Gick hon in i ett klassrum flög det saker.
Elever och föräldrar flydde skolan.

Kingsmead Primary var långt ifrån den enda skolan med problem. I början av 2000-talet låg Hackney i botten på landets resultattabeller. Situationen var så katastrofal att kommunen fråntogs ansvaret för skolorna. Istället avsattes pengar till en stiftelse som skulle få skolorna på fötter.

Det var hårda tag, berättar Åsa Melander, tidigare skolplaneringschef och jobbade med bland annat Hackneyprojektet.
Hon är svensk men sedan över tio år bosatt i England.  

Skolor stängdes, rektorer sparkades, lärare utvärderades.

Det är, i alla fall för mig, lätt att få en snabb fundering som ”Vingåkers skolor har ju under många år harvat i bottenträsket när det gäller omdömet om skolornas kvalitet. Borde kommunen fråntas ansvaret för skolorna?”

Om du är intresserad av hur det kan gå till att ändra en skola från botten till toppen – läs artikeln. Och sitter du i kommunfullmäktige efter den 9 september – se därefter till att skolorna i Vingåker tar efter Kingsmead Primary.

Skolor stängdes, rektorer sparkades, lärare utvärderades.
Hårda tag.

En i  Sverige/Vingåker fullständigt osannolik tanke.
Tråkigt nog…