Outstanding

Ännu är det några veckor kvar av sommarlovet och lärare (?) och elever kan fortsätta njuta av sin ledighet. Men efter att ha läst en artikel i SvD om en skola i England undrar jag lite över vad de ansvariga för skolorna i Vingåker har för sig. Nu – i den kvava sommarvärmen.

Sitter de och funderar över hur de ska agera för att våra skolor ska – som den engelska skolan artikeln handlar om att av – landets skolinspektion lyckas uppnå betyget/omdömet ”Outstanding”?

SvD skriver:

Har det alltid gått så här bra?
– Oh no!
Rektorn Louise Nichols skrattar. ”Out of control” är uttrycket hon använder för tiden när hon tog över ledningen för tio år sedan, okontrollerbart.
Gick hon in i ett klassrum flög det saker.
Elever och föräldrar flydde skolan.

Kingsmead Primary var långt ifrån den enda skolan med problem. I början av 2000-talet låg Hackney i botten på landets resultattabeller. Situationen var så katastrofal att kommunen fråntogs ansvaret för skolorna. Istället avsattes pengar till en stiftelse som skulle få skolorna på fötter.

Det var hårda tag, berättar Åsa Melander, tidigare skolplaneringschef och jobbade med bland annat Hackneyprojektet.
Hon är svensk men sedan över tio år bosatt i England.  

Skolor stängdes, rektorer sparkades, lärare utvärderades.

Det är, i alla fall för mig, lätt att få en snabb fundering som ”Vingåkers skolor har ju under många år harvat i bottenträsket när det gäller omdömet om skolornas kvalitet. Borde kommunen fråntas ansvaret för skolorna?”

Om du är intresserad av hur det kan gå till att ändra en skola från botten till toppen – läs artikeln. Och sitter du i kommunfullmäktige efter den 9 september – se därefter till att skolorna i Vingåker tar efter Kingsmead Primary.

Skolor stängdes, rektorer sparkades, lärare utvärderades.
Hårda tag.

En i  Sverige/Vingåker fullständigt osannolik tanke.
Tråkigt nog…

Om skolans kris

Jag sitter här denna varma måndag och mina känslor hoppar mellan att vara urförbannad och till döds uppgiven. Emellanåt ilsken som ett bi för dagens läge och uppgiven för att jag tycker mig förstå att ”läget” högst sannolikt inte kommer att förändras på många många är.

Det handlar om den svenska skolan.

Som, tror jag, inte många svenskar, sommartid, skänker en enda tanke.
Normalt, inte jag heller – tills jag får läsa artiklar som upprör mig.
Vill lägga till – vilket jag just inte begriper hos mig själv – eftersom jag inte har det minsta med den svenska skolan att göra. Blir smått skrämd av min egna förflugna tanke ”Kan jag ha drabbats av den måttligt spridda (?) mentala defekten – att jag bryr mig om Sveriges framtid?”

Hur som helst – när jag läser vad professor Kjell-Åke Forsgren skriver under rubriken ”Likhetsdoktrinen är orsaken till skolans kris” blir jag kraftigt upprörd.

Här är några meningar ur den (långa) artikeln som bl a åstadkommer denna min upprördhet:

Likhetsdoktrinen gällde alls inte på samma sätt när enhetsskolan infördes. Den stämmer helt enkelt inte med verkligheten. Människor är inte mer lika inuti än utanpå.
Om vi drar en parallell med idrottens värld, vem skulle väl vilja tvinga en tyngdlyftare eller en sumobrottare att delta i ett maratonlopp och av dem kräva jämförbara prestationer med maratonlöparna? Och omvänt, vem skulle vilja se maratonlöparen tävla mot tyngdlyftare eller sumobrottare?
Med ytterligare ett exempel från musikens värld: vem skulle väl vilja tvinga den tondöve att lära sig att framföra en operaaria?
Och ändå är var och en av idrottsmännen framstående inom sin egen gren och den omusikaliske kan mycket väl vara en duktig matematiker.
Men i skolans värld förväntas alla kunna tävla mot alla i alla ämnen och nå ungefär samma mål på samma tid.

Eftersom jag just läst vad Forsgren skriver blir jag kvar i mina funderingar:
– Läser de ansvariga för skolorna i Vingåker sådana här artiklar?
Om de nu gör det – varför är det då, fortfarande, i Vingåkers skolor som det är?
– Samma fråga funderar jag på – kring våra KF-ledamöter

Där de – i alla fall på KF-mötena – står upp som en man och bedyrar att deras syn på våra kommunala skolor bekymrar dem ständigt och om du i dagarna hade frågat någon av dem om det hade du kanske fått veta att; de har därför inte fullt ut kunnat njuta av vare sig  fotbolls-VM, eller sin semester – just av det skälet.
Fan tro´t…

Samma kommentar vill jag ge när jag funderar lite över om de ”ansvariga” och KF-ledamöterna kan ha läst vad Sture Eriksson är docent i psykologi vid Uppsala universitet och numera pensionerad forskare i testmetodik och intelligenstestning. Han skriver om mänsklig olikhet och intelligens. Den här gången i tidningen Fria tider under rubriken:
Lågt IQ förklarar varför invandrare inte integreras”
Ingressen säger:
Att invandrare misslyckas i skolan och på arbetsmarknaden behöver inte bero på diskriminering. Istället måste förklaringen sökas i att de största invandrargrupperna har en genomsnittlig IQ-nivå som ligger långt under den hos etniska svenskar.
(hela listan här)

Vilket påverkar den svenska skolan.

I Vingåker gillar inte bara våra politiker att ömma för skolan – det gör man också om miljön. Närodlat, ekologiskt odlat – och dessutom gärna lite Fair Trade i topp – får jag för mig.
Och så får vi ta del av (anser jag) tjusiga floskler om detta – med tämligen obevisade utvikningar om att ovanstående tre inte bara ”räddar vår planet” utan sannerligen också även Vingåker.

Jo, det finns stunder då jag undrar över det.

Nåväl – ekologiskt odlat – läser i AB:

Om normen ska vara ekomat kan vi inte producera tillräckligt för att alla ska bli mätta.

OK, artikeltexten är skriven av en M-politiker (Europarlamentariker) men är trots det värd att läsa…

Om skolan – för 52a gången

Från vännen Åke kom just en ”fundering” som jag gärna delar med mig av.Och känner samtidigt en diffus känsla av att lärarna nog upplever en viss samhörighet med de inom SD – i form av att de ständigt är ifrågasatta…

”I debatten om orsaken till varför det  gått snett i den svenska skolan anförs ofta som skäl att skolan tappat initiativet till förmån för elever/föräldrar. Det talas inte så ofta om den digitaliserade utvecklingen som skett vilket automatiskt medfört en förskjutning av maktförhållandet.
Förr fanns skolan som den främsta förmedlaren av utbildning tillsammans med den press som informerade om omvärlden. I takt med att digitaliseringen accelererat har alternativen till att inhämta information ökat lavinartat och individualiserats på ett sätt som få kunnat förutse.
Den utökade möjligheten till kommunikation har så gjort att information kan spridas momentant och till hur många som helst. Den som då inte haft förmåga att värdera informationens giltighet har lätt blivit vilseledd med fatalt resultat.

För ansvarig myndighet är det förvisso en svårighet att anpassa utbildningen i takt med den tekniska utvecklingen då det tar tid att både utforma, implementera och genomföra en anpassad utbildning.
Dagens lärare och pedagoger är själva en produkt av den digitala utveckling som skett och har säkerligen trott att ett elevaktigt och digitalt lärande är det ultimata i dagens samhälle. Mot ett sådant synsätt vänder sig flera auktoriteter.
Inger Enkvist t.ex menar att Sverige har förstört sitt skolsystem. Lärare har fått studera mer pedagogik och psykologi för att stödja elever socialt och emotionellt och lägga mindre vikt vid inlärning.
Skolan har fått användas som verktyg för social förändring snarare än för inlärning. För att vända utvecklingen måste ämneskunskap prioriteras i lärarutbildning och på elevnivå.

Ingen elev har rätt att frånta andra elevers rätt till utbildning. Alla måste inte ha eller behöver ha samma utbildning. I Tyskland gör man tidigt en selektering av de som är mer lämpade  för högre utbildning och de som är mer lämpade för en praktisk utbildning.
Lärlingsutbildningen är där väl ansedd och avslutas efter 4-5 år med meriterande lärlingsprov, Det är inte mer pengar som behövs utan mod att ompröva ideologier som slagit fel.
David Ingvar t.ex hänvisar till att vi har vetenskaplig forskning som visar vad som fungerar. Att lära sig gå gör ett barn av sig självt, programmerad som hon är att resa sig och ta sitt första steg.
Men att lära sig läsa är ingenting som hjärnan känner igen. Den är inte organiserad för att låta ett ljudande språk symboliseras av små grafiska former på ett papper. De flesta behöver en tydlig instruktion för att komma igång och därefter träna, träna och åter träna.
De flesta pedagoger och politiker har missat en så enkel sak som skillnaden mellan kunskap och färdighet. Lärarna måste vara förmedlande auktoriteter och det är direkt destruktivt att elever får ansvar för inlärningen då deras hjärnor kräver en tydlig struktur  och studiero.
Man kan undra varför skolorna i Vingåker skall behöva utveckla och testa sin undervisning när så många exempel på lyckad undervisning och tips från auktoriteter visar på vad som fungerar.
Varför skulle inte skolan kunna vara den ledande auktoriteten?
/Åke

En så kallad bra fråga…
Vilket vi också kan ställa de ansvariga för de svenska skolorna när man ser den här annonsen från Lärarförbundet – helsida i dagens Fokus – där rubriken får mig att undra:
Vad har då hänt med läraryrket om det har blivit så här?
Varför vill så få bli lärare?