Bristfällig vård

…förekommer i vår närhet. I alla fall, som det verkar, för oss som bor i Vingåker, noterar jag när jag i Kuriren läser:

Inspektionen för vård och omsorg anser att den medicinska handläggningen på vårdcentralen varit bristfällig. Ivo menar att handläggningen varit alltför passiv och att antibiotikaförskrivningen varit slentrianmässig. Ivo anser också att patienten och hennes anhöriga fick ta ett allt för stort ansvar för patientens vård.

Jo – raderna ovan handlar om Vingåkers Vårdcentral – och utlåtandet får mig att sucka en aning inte bara av personliga skäl utan också för att jag så sent som i går fick en ilsken (lång) beskrivning från en nära vän som livfullt beskrev sina ”eländiga möten” med tre läkare vid vårdcentralen. Men som också uttryckte sin belåtenhet med doktor Jörgen Holm – vilket jag gärna samtycker till.

Ett tecken på att du pratar med en pensionär är att du gärna får stå tyst och lyssna till dennes senaste sjukdomshistoria. Etter värre är det när två, eller flera, gamlingar håller på och försöker bräcka varandra med vad de lider av…

Du, nu läser du vad en pensionär skriver och här kommer nu en livfull beskrivning över min mångåriga upplevelse av vår vårdcentral som gör att jag inte gör vågen när den kommer på tal. Tre skilda läkare missade min ”åkomma” som de skulle ha fixat genom att bara googla på vad det hela handlade om ”Yrsel och kräkanfall”

Om jag skulle ringa till min bilverkstad och säga ”Min bil startar inte” så är jag säker på att deras första självklara fråga skulle vara ”Har du kollat att du har bensin i tanken?”
En lika självklar fråga (till sig själv) hos varje doktor som hört min sjukdoms- beskrivning – borde vara – det här låter som Menieres…

Jag googlade (igen) just orden ”stark yrsel i kombination med kräkningar”.
Herr Google kom inom en sekund med många svar.
På de fyra första svaren kommer det rätta svaret (här nr 4) – Menieres sjukdom

Som jag nu minns det – efter de flera besök jag gjorde under tre år (tror jag det var) så sände två av läkarna hem mig med tabletter mot för sänka magsyrenivån – den tredje påstod bestämt att jag hade ”läcka på övre magmunnen så att syra från magen läckte upp”.

En bekant som är sjuksyster vid Kullbergska sa (snabbt) efter att ha hört mina symptom ”Det där låter som Menieres sjukdom och anmodade mig att ta kontakt med Kullbergska – direkt – med en så kallad skriftlig självanmälan.

Du slipper resten av ”min lidandes historia” – men det är just vad jag under många år har haft besvär med.
Sedan hösten 2016 – inte…

Om väljarförakt

Kan du läsa här en – en rykande argsint text av – Stefan Hedlund.
Artikeln börjar så här:
Att valrörelser präglas av kaskader av floskler, inkonsistenser, övertalningsdefinitioner, halvsanningar och direkta lögner är förvisso inget nytt. När medlemmar av det politiska etablissemanget känner hur väljarna flåsar dem i nacken, frestas de ofta att plocka fram sina allra värsta sidor, och att känna större lojalitet sinsemellan än gentemot sina väljare.
Detta sagt är jag nog inte ensam om att anse att det vi tvingats utstå sedan början av augusti går utöver det mesta av vad svensk politik hittills har kunnat prestera av osmakligt väljarförakt.
I särklass mest upprörande är den närmast totala faktaresistens som präglat den offentliga diskussionen om främst migrationens kostnader och konsekvenser.

Du – Hedlund blir allt argare längre ner i sin text. Läs – och skäms – alla ni som på riksplanet inte röstade på SD.
Skulle man ju kunna tycka när man har läst texten…
Du – glöm inte att läsa kommentarerna.

Jag själv känner även ett annat förakt – mot dagens media. Där menar jag då dags- kvällspress och tv.
Om du läser vad professor Torsten Sandström skriver så förstår du bättre varför jag känner så.

En liten varning – texten är lång som en rotfyllning. Om du trots det orkar ta dig igen vad Sandström skriver så blir resultatet (jämfört med att läsa Kuriren) – du har blivit klokare – för du har lärt dig saker…

Om medias framtid

Blev inspirerad att komma med ett inlägg när jag återläste vad vännen Åke skrev i förra inlägget på den här sidan. Då menar jag tanken att tidningar som Kuriren har begränsad livslängd. Att de inte går under snabbt beror – enligt mig då – på en kombination av ”gammal vana” och nyfikenhet på lokalt skvaller.

Två argument som – i alla fall det första – gör att läsekretsen sakta dör bort. Nyfikenhet på skvaller tror jag också minskar efterhand som Kurirens (gamlingar) läsekrets förändras över till den nya generationen som bara umgås digitalt med sådant – genom t ex smarta mobiler. Där de inte behöver vänta till nästa dags utgivning av Kuriren (eller sen uppdatering på kkuriren.se) när de själva skvallrar till (mellan) sig själva inte bara med ett minut-aktuellt sms utan kan dessutom lägga till bilder. Många bilder…
Jag antar att de flesta av er läsare begriper vad jag menar med den beskrivningen.

Det är inte bara ungdomen som förändrar sina medievanor – även ”modernt fungerande gamlingar som jag själv”  😉 – har slutat ta del av nyheter på papper.

Men även hur jag kommer att vilja få uppleva mitt framtida nyhetsflöde.

Nu tar jag mig ut på gungfly – för jag tänker hänvisa till mig själv.
Jag prenumererar på kkuriren.se – Kurirens digitala utgåva.
Kostar mig 99 kronor i månaden.
Att jag har en prenumeration är till 100 procent för att jag vill få kunna ta del av ”viktig information” om det som händer i Vingåker. Är inte det minsta intresserad av material om Katrineholm, eller ta del av tidningens annonser, eller ”sport & skvallermaterial” om Vingåker.

Låt mig konstatera att över 95 procent av det jag prenumererar på är helt ointressant.
Lik förbannat måste jag betala för det – då jag (ännu) inte bara kan betala för det artiklar jag finner ”prisvärda”.
I Kurirens nuvarande läge skulle det väl bli en två-tre artiklar i månaden.
Och det kan ingen tidning överleva på – om läsarna blir sådana.

Jag vill kunna prenumerera (bara) på sådant material jag vill ta del av.
Ett exempel – låt mig säga att jag är intresserad av ledarsidor.
Inte bara den i Kuriren då utan från många olika tidningar – för att få många olika intryck.
Kuriren skriver:

Du som är prenumerant på Katrineholms-Kuriren kan läsa lokala nyheter från Skellefteå i norr till Markaryd i söder på fler än 40 sajter och appar – helt utan extra kostnad. Allt du behöver göra är att skapa ett konto på respektive tidningskoncerns sajter och appar som ingår i samarbetet.

Totalt ointressant – för mig – som inte har minsta lust att klicka mig in på varje tidning och där leta upp deras ledartext.
Varför erbjuder inte Kuriren mig möjligheten att bara få prenumerera på dessa tidningars ledarsidor – i ett lätthanterat paket. Vi lever ju en digital miljö där sådant inte kan vara någon teknisk svårighet.
Då skulle Kuriren få behålla mig som prenumerant efter septembervalet.

Nu kommer jag att sticka ut min uppkäftiga näsa ytterligare ett stycke.
För – här – har jag länkat till en företeelse som sprider sig sakta men säkert.
En (av flera liknande) saker jag prenumererar på.
Kompetenta personer som kallas ”Youtuber” dvs de har en egen kanal på You Tube där de underhåller oss med vad de erbjuder. Underhållande – medryckande…

Det smått trista (tycker jag alltså) med just det här exemplet jag länkar till att det:
– ställer krav på tålamod då inslaget tar runt 60 minuter.
– kräver att den som tittar på det är intresserad av (engagerad i) ämnet
– Är åtminstone normalbegåvad

Vilket gör att jag inte tror att så många klickar sig in – när jag berättar att ”Henrik Jönsson & Rebecca Uvell pratar om media och dess framtid”.

Om du som jag – är intresserad av ämnet – vill jag säga – Det är förbannat bra!

PS  – Rekommenderas speciellt för redaktionen på Kuriren och Vingåkers politiker…

Om skolan

Det är många nu som på riksplanet redovisar hur de vill ta sig an problemet med skolan. Att det inte är någon quick fix fick utbildningsministern erfara när han 2014 slog fast att han skulle rädda skolan på 100 dagar.
Det har nu gått 1000 dagar och andelen elever som inte nådde tillräckliga kunskaper 2017 var högre än någonsin.

Alliansen försöker nu med sina glada nunor i DN ge väljarna ett intryck av att man har en idé om hur det skall gå till att vår skola inom 10 år skall vara bland de 10 bästa vid Pisa-mätningen.
I alla sammanhang nämns att det viktigaste är att ha en bra lärare. En bra lärare är kunnig och får då både respekt och lyssnande elever vilket automatiskt ger en bra miljö med ordning i klassen. En bra lärare är också en lämplig lärare.
Vem minns inte den praktiske Överfuriren som hela tiden hade beväringarnas öra till skillnad mot den skolade men mindre lämplige Löjtnanten.

Alldeles för länge har de allt lägre intagningspoängen, för att fylla lärarintagningen, medfört att många kandidater skulle ha lyckats bättre om deras talanger utnyttjats i andra verksamheter. Man vill ha fler nationella och digitaliserade prov med extern rättning för rättvisare bedömning och komma till rätta med fusk.

I Tyskland producerar man årligen en bataljon ”doktorer” som numera får sina inlämnade avhandlingar granskade av speciella dataprogram som jämför lämnade alster med redan tidigare registrerade dokument.
När det så 2011 avslöjades att försvarsministern Karl-Theodor zu Guttenbergs avhandling i stort sett enbart innehöll plagierade sidor och passusar blev det ett stort hallå och han åkte ut direkt i kylan med huvudet före.

Alliansen vill ha en10-årig skola och införa reformpaket för ökad kunskap, ordning och reda, samt lärare. Kända långsiktiga och kostsamma ambitioner som redan stötts och blötts i åtskilliga sammanhang.

Under tiden rikspolitikerna ägnar sig åt dessa långsiktiga skolfrågor vore det av intresse att ta del av vilka planer för förbättring av skolresultaten i Vingåker som både de ansvariga inom kommunen och även intresserade partier har. (Se Gökens inlägg i Högst personligt 11/6)!
/Åke 

Håhåjaja – tänker jag när jag läser Åkes sista rader. Detta då jag själv har funderingar om skolverksamheten i Vingåker – kanske mest då om de ansvariga för verksamheten men även om KF-ledamöternas engagemang. Och kunskaper.

Tänker jag lite extra på i dag då jag i Göteborgs-Posten läser en synnerligen intressant intervju med ”Professor emerita Inger Enkvist” – en erfaren lärare och skoldebattör, som har skrivit ett flertal böcker om skola och utbildning.
Hon menar att den svenska skolan är i stort behov av radikala reformer, skriver Isak Skogstad i GP.

Så tillåter jag mig att citera ur GP:

Vad tycker du om den svenska läroplanen?

”– Den svenska läroplanen håller inte måttet och den måste förändras i grunden. Den måste bli mycket tydligare. För det första måste läroplanen präglas av ett starkare fokus på själva ämneskunskaperna. För det andra måste läroplanen klart peka ut vilka kunskaper det är som eleverna ska behärska i de olika årskurserna.

– Att som nu säga att eleverna förväntas kunna diskutera och analysera olika ämnen blir tomma ord, om eleverna inte först har arbetat in en bas av ämneskunskaper. En sådan bas borde vara målet i grundskolan.
De abstrakta förmågorna, som exempelvis att kunna reflektera och analysera, är inslag som passar bättre för studenter på universitetet. De har uppnått den kognitiva mognad som sådana förmågor förutsätter. Och när studenterna ska diskutera och analysera behöver de ha med sig grundkunskaper från skolan. Dagens läroplan har kastat om ordningen mellan vad som bör komma först och vad som kan vänta till senare.”

När jag läser sådant så blir jag sittandes i funderingar – lätt beskrivet som ”Vad vet man om sådant hos de ansvariga för skolan?”

Och undrar förstås också över om våra KF-ledamöter, som samtliga ”värnar så stort om våra skolor” och deltagarna i utbildningsförvaltningen läser sådana här artiklar. Jag tillåter mig tvivla. Alldeles för ofta i alla fall.
Samma ord använder jag också om min syn på min egen fråga:
”Hur är det då med elevernas föräldrar då?”
Bjarne

Nostalgi

Inte så ofta – men vissa dagar vaknar jag med en tydligt trötthetskänsla kring allt var politik heter. Mest den på riksplanet då – eftersom den lokala politiken inte gör så mycket väsen av sig. Men den är inte mindre viktig för det…

Nåväl, nostalgi – under morgonens runda på internet hamnade jag plötsligt hos Spårvägsmuseet i Stockholm – och började titta i det rikliga bildmaterialet.
Jag tar det igen – jag körde ju spårvagn i huvudstaden åren 1960-67 – och kände när jag (allt mer lystet) bläddrade mellan bilderna att en stark känsla av vemodig nostalgi som krånglade sig fram i tankarna.
Inte minst när jag – länge – tittade på den här bilden som visar ”Mustanger vid Tegelbacken”. Just den typen av spårvagn körde jag hela tiden. Om du besökt huvudstaden under de senaste åren tror jag att du som jag smått förundrad noterar hur lite folk där är på Tegelbacken mitt på dagen en sommardag.
Den skillnaden gör att jag undviker att besöka Stockholm nu för tiden…

Men det gör jag inte med min födelsestad, Västerås, som jag snart ska åka till för mitt årliga kontrollbesök hos ”min” tandläkare. Där jag varit kund sedan 1976…
Så hamnar jag (högst motvilligt vill jag berätta) i alla fall i små funderingar kring politik. För jag plötsligt kommer tanken upp: ”Undrar hur en miljöpartisk skulle kommentera den saken”.
Det blir ju i alla fall en bilresa på lite över 200 km, (10 liter diesel) fram och tillbaka då, för att få mina tänder kollade. Borde jag inte – för miljöns skull – skaffa en tandläkare i Vingåker eller åtminstone i Katrineholm – får jag för mig att en MP-sympatisör kan tänkas tänka…

Nej, det har jag ingen som helst tanke på. För just i dag finns det ingenting som känns viktigare än att få sätta mig i bilen (i sällskap med Madame) och få njuta av en stunds bilkörning och efter tandläkarbesöket en stund få strosa runt lite i stadskärnan – och få uppleva lite mer – nostalgi…

En aning avundsjuk…

Jag kan ibland ha höga tankar om mig själv. Inte minst då, som jag anser, min utmärkt höga moral.
Om det får jag behandla i ett senare inlägg – för nu sitter jag här fullkomligt bedövad av en hos mig (sällan) upplevd stark känsla – förbannat avundsjuk.

Som, den här gången, helt beror på att jag just läst en krönika av DN-medarbetaren Hanna Mellin.

Hanna Mellin skriver en text som har sin grund i Matfestivaler, och där rubriken frågar: ”Vem är du i matfestivalvimlet?” och där ingressen säger:
Visst, alla är unika, men det finns ändå vissa typer som återkommer varje år. Hanna Mellin har identifierat fyra typiska personligheter på matfestivalen Smaka på Stockholm.

Och som hon gör det – jag blir smått galen av avundsjuka. För jag får efter att ha läst krönikan den förvirrade tanken ”Tänk om jag skulle, på samma sätt, försöka beskriva de Vingåkerska väljarna efter vilka partier de röstar på”. Vem är du bland väljarna?

Förutom att jag inte har Hanna Mellins briljans i mitt skrivande så låter – Obegåvade träskallar – bli lite enahanda, säger jag till mig själv och försöker få fram samma betydelse med andra ord så att det räcker till för alla partier.

Eftersom jag kan få för mig att det kan bli så märkligt att någon humorbefriad miljöpartist läser det här så vill jag förklara att stycket här ovan är avsett som – ja vaf… då? – kanske humor?
Fast, ärligt, det bevisar nog bättre min oförmåga att konkurrera med skribenter som Hanna Mellin.

Men, bäste läsare, jag kan emellanåt vara en jädrans envis person. Inte minst då jag fått ögonen på någonting eftersträvansvärt som verkar smått omöjligt – så jag kanske kommer att försöka ändå…

En bra fråga…

07.45 – Rubriken tänker jag när jag på annan plats läser:

”Dagens Nyheter hade för några decennier sedan en serie artiklar om klimat. Den första raden i den första artikeln på den första sidan började sa här: ”Inte på 800 år har det varit sa varmt som det varit i…. ”.      

800 år sedan; då talar vi om runt år 1100. Fråga: varför var det så varmt då?
Det var ju långt innan industrialiseringen och associerad miljöförstöring?
Svaret är att det finns också naturliga variationer i klimatet.”

Om det nu är så att du eventuellt har dina funderingar om denna varma majmånad vi upplevt, så läs gärna vad Lennart Bengtsson skriver om den saken hos DGS.