Om skolan

Det är många nu som på riksplanet redovisar hur de vill ta sig an problemet med skolan. Att det inte är någon quick fix fick utbildningsministern erfara när han 2014 slog fast att han skulle rädda skolan på 100 dagar.
Det har nu gått 1000 dagar och andelen elever som inte nådde tillräckliga kunskaper 2017 var högre än någonsin.

Alliansen försöker nu med sina glada nunor i DN ge väljarna ett intryck av att man har en idé om hur det skall gå till att vår skola inom 10 år skall vara bland de 10 bästa vid Pisa-mätningen.
I alla sammanhang nämns att det viktigaste är att ha en bra lärare. En bra lärare är kunnig och får då både respekt och lyssnande elever vilket automatiskt ger en bra miljö med ordning i klassen. En bra lärare är också en lämplig lärare.
Vem minns inte den praktiske Överfuriren som hela tiden hade beväringarnas öra till skillnad mot den skolade men mindre lämplige Löjtnanten.

Alldeles för länge har de allt lägre intagningspoängen, för att fylla lärarintagningen, medfört att många kandidater skulle ha lyckats bättre om deras talanger utnyttjats i andra verksamheter. Man vill ha fler nationella och digitaliserade prov med extern rättning för rättvisare bedömning och komma till rätta med fusk.

I Tyskland producerar man årligen en bataljon ”doktorer” som numera får sina inlämnade avhandlingar granskade av speciella dataprogram som jämför lämnade alster med redan tidigare registrerade dokument.
När det så 2011 avslöjades att försvarsministern Karl-Theodor zu Guttenbergs avhandling i stort sett enbart innehöll plagierade sidor och passusar blev det ett stort hallå och han åkte ut direkt i kylan med huvudet före.

Alliansen vill ha en10-årig skola och införa reformpaket för ökad kunskap, ordning och reda, samt lärare. Kända långsiktiga och kostsamma ambitioner som redan stötts och blötts i åtskilliga sammanhang.

Under tiden rikspolitikerna ägnar sig åt dessa långsiktiga skolfrågor vore det av intresse att ta del av vilka planer för förbättring av skolresultaten i Vingåker som både de ansvariga inom kommunen och även intresserade partier har. (Se Gökens inlägg i Högst personligt 11/6)!
/Åke 

Håhåjaja – tänker jag när jag läser Åkes sista rader. Detta då jag själv har funderingar om skolverksamheten i Vingåker – kanske mest då om de ansvariga för verksamheten men även om KF-ledamöternas engagemang. Och kunskaper.

Tänker jag lite extra på i dag då jag i Göteborgs-Posten läser en synnerligen intressant intervju med ”Professor emerita Inger Enkvist” – en erfaren lärare och skoldebattör, som har skrivit ett flertal böcker om skola och utbildning.
Hon menar att den svenska skolan är i stort behov av radikala reformer, skriver Isak Skogstad i GP.

Så tillåter jag mig att citera ur GP:

Vad tycker du om den svenska läroplanen?

”– Den svenska läroplanen håller inte måttet och den måste förändras i grunden. Den måste bli mycket tydligare. För det första måste läroplanen präglas av ett starkare fokus på själva ämneskunskaperna. För det andra måste läroplanen klart peka ut vilka kunskaper det är som eleverna ska behärska i de olika årskurserna.

– Att som nu säga att eleverna förväntas kunna diskutera och analysera olika ämnen blir tomma ord, om eleverna inte först har arbetat in en bas av ämneskunskaper. En sådan bas borde vara målet i grundskolan.
De abstrakta förmågorna, som exempelvis att kunna reflektera och analysera, är inslag som passar bättre för studenter på universitetet. De har uppnått den kognitiva mognad som sådana förmågor förutsätter. Och när studenterna ska diskutera och analysera behöver de ha med sig grundkunskaper från skolan. Dagens läroplan har kastat om ordningen mellan vad som bör komma först och vad som kan vänta till senare.”

När jag läser sådant så blir jag sittandes i funderingar – lätt beskrivet som ”Vad vet man om sådant hos de ansvariga för skolan?”

Och undrar förstås också över om våra KF-ledamöter, som samtliga ”värnar så stort om våra skolor” och deltagarna i utbildningsförvaltningen läser sådana här artiklar. Jag tillåter mig tvivla. Alldeles för ofta i alla fall.
Samma ord använder jag också om min syn på min egen fråga:
”Hur är det då med elevernas föräldrar då?”
Bjarne

Nostalgi

Inte så ofta – men vissa dagar vaknar jag med en tydligt trötthetskänsla kring allt var politik heter. Mest den på riksplanet då – eftersom den lokala politiken inte gör så mycket väsen av sig. Men den är inte mindre viktig för det…

Nåväl, nostalgi – under morgonens runda på internet hamnade jag plötsligt hos Spårvägsmuseet i Stockholm – och började titta i det rikliga bildmaterialet.
Jag tar det igen – jag körde ju spårvagn i huvudstaden åren 1960-67 – och kände när jag (allt mer lystet) bläddrade mellan bilderna att en stark känsla av vemodig nostalgi som krånglade sig fram i tankarna.
Inte minst när jag – länge – tittade på den här bilden som visar ”Mustanger vid Tegelbacken”. Just den typen av spårvagn körde jag hela tiden. Om du besökt huvudstaden under de senaste åren tror jag att du som jag smått förundrad noterar hur lite folk där är på Tegelbacken mitt på dagen en sommardag.
Den skillnaden gör att jag undviker att besöka Stockholm nu för tiden…

Men det gör jag inte med min födelsestad, Västerås, som jag snart ska åka till för mitt årliga kontrollbesök hos ”min” tandläkare. Där jag varit kund sedan 1976…
Så hamnar jag (högst motvilligt vill jag berätta) i alla fall i små funderingar kring politik. För jag plötsligt kommer tanken upp: ”Undrar hur en miljöpartisk skulle kommentera den saken”.
Det blir ju i alla fall en bilresa på lite över 200 km, (10 liter diesel) fram och tillbaka då, för att få mina tänder kollade. Borde jag inte – för miljöns skull – skaffa en tandläkare i Vingåker eller åtminstone i Katrineholm – får jag för mig att en MP-sympatisör kan tänkas tänka…

Nej, det har jag ingen som helst tanke på. För just i dag finns det ingenting som känns viktigare än att få sätta mig i bilen (i sällskap med Madame) och få njuta av en stunds bilkörning och efter tandläkarbesöket en stund få strosa runt lite i stadskärnan – och få uppleva lite mer – nostalgi…

En aning avundsjuk…

Jag kan ibland ha höga tankar om mig själv. Inte minst då, som jag anser, min utmärkt höga moral.
Om det får jag behandla i ett senare inlägg – för nu sitter jag här fullkomligt bedövad av en hos mig (sällan) upplevd stark känsla – förbannat avundsjuk.

Som, den här gången, helt beror på att jag just läst en krönika av DN-medarbetaren Hanna Mellin.

Hanna Mellin skriver en text som har sin grund i Matfestivaler, och där rubriken frågar: ”Vem är du i matfestivalvimlet?” och där ingressen säger:
Visst, alla är unika, men det finns ändå vissa typer som återkommer varje år. Hanna Mellin har identifierat fyra typiska personligheter på matfestivalen Smaka på Stockholm.

Och som hon gör det – jag blir smått galen av avundsjuka. För jag får efter att ha läst krönikan den förvirrade tanken ”Tänk om jag skulle, på samma sätt, försöka beskriva de Vingåkerska väljarna efter vilka partier de röstar på”. Vem är du bland väljarna?

Förutom att jag inte har Hanna Mellins briljans i mitt skrivande så låter – Obegåvade träskallar – bli lite enahanda, säger jag till mig själv och försöker få fram samma betydelse med andra ord så att det räcker till för alla partier.

Eftersom jag kan få för mig att det kan bli så märkligt att någon humorbefriad miljöpartist läser det här så vill jag förklara att stycket här ovan är avsett som – ja vaf… då? – kanske humor?
Fast, ärligt, det bevisar nog bättre min oförmåga att konkurrera med skribenter som Hanna Mellin.

Men, bäste läsare, jag kan emellanåt vara en jädrans envis person. Inte minst då jag fått ögonen på någonting eftersträvansvärt som verkar smått omöjligt – så jag kanske kommer att försöka ändå…

En bra fråga…

07.45 – Rubriken tänker jag när jag på annan plats läser:

”Dagens Nyheter hade för några decennier sedan en serie artiklar om klimat. Den första raden i den första artikeln på den första sidan började sa här: ”Inte på 800 år har det varit sa varmt som det varit i…. ”.      

800 år sedan; då talar vi om runt år 1100. Fråga: varför var det så varmt då?
Det var ju långt innan industrialiseringen och associerad miljöförstöring?
Svaret är att det finns också naturliga variationer i klimatet.”

Om det nu är så att du eventuellt har dina funderingar om denna varma majmånad vi upplevt, så läs gärna vad Lennart Bengtsson skriver om den saken hos DGS.

Små subtila argument…

Bläddrar förstrött i media och glor lite halvt ointresserad på de reseannonser jag ser. Suckar avvisande över bilderna på chartermål med (som någon tycker) sina lockande bilder på stränder där otaliga solstolar exponerar solhungrande turister, och bilder från mysiga uteserveringar befolkade av leende människor.
Mest kvinnor, de har alltid de mest vackra och lockande leendena…

Ser så den här annonsen från SAS som jag fastnar inför. Den är klart lockande på mig, och jag börjar, smått förundrad över min reaktion, försöka bena ut varför jag bli berörd. Och försöker förstå hur den som knåpat ihop annonsen har ”tänkt”.
Nu talar jag verkligen för mig själv – det är en två-tre saker som sticker ut som påverkar mig mest.
– Färgen på mannens tröja plus hans kraftfulla muskulösa arm. Trygghet.
– Den smala unga damen och hennes väl exponerade behag. Mums…
– Den stämningsfulla omgivningen som lockar reslusten hos en sådan som jag…

Tre små ljuvligheter  – som tillsammans får mig att tänka: ”Tänk om våra lokala politiska partier begrep sig på att använda liknande subtil påverkan för att framhålla sina valargument som kan påverka oss att ge dem vår röst”.

(Det trodde du inte – va?)
Men det kan i alla fall bero på värmen?  😉
Så måste det nog vara, tänker jag då min senaste datormografi (av min hjärna) för två år sedan visade att allt ”såg normalt ut”.

Hur som haver det kan ju också vara så att de, de politiska partierna i Vingåker, har rätt i sitt antagande att ”Vingåkersborna begriper sig inte på att förstå subtilare antydningar om kommunens positiva framtid annat än bilder på (typ) Göran Persson och Göran Greider ätandes fläskpannkaka på Säfstaholms slott”.
Säger Clemens alltså…