Att vika ett papper…

Du, sa Clemens kommer du ihåg när vi för tid sedan pratade om många människors svårighet, rent av oförmåga, att föreställa sig saker?

Jodå, svarade jag väl medveten om att det är åsikt vi har pratat om många gånger tidigare och då kommit fram till att de inte tror vad någon påstår därför att de i sin okunskap inte kan till sig information som så att säga går utanför deras kunskaps och därmed fattningsförmåga.

Så kommer jag plötsligt på att jag inte vill fortsätta berätta om just den saken vid mitt fortsatta skrivande – men i alla fall ge ett exempel:

OK, föreställ dig att du får ett pappersark och jag ber dig vika det på mitten och sedan det en gång till och en gång till tills du vikt det ursprungliga papperet femtio gånger. (OK, besserwisser där – det går inte att göra rent praktiskt men låt oss tänka oss att det går) Hur hög tror du att den slutgiltiga stapeln blir?

Du – du har fel! Vill du veta det rätta svaret finner du det om du länkar in dig på bustidningen som har rubriken – att vika ett papper

Clemens och jag fortsatte vårt samtal med att prata om andra människors oförmåga att föreställa sig saker. Då menade vi politiker i allmänhet men hamnade så småningom hos våra lokala. Och om jag nu ska informera om ett av alla deras tillkortakommanden (som vi tycker) så är det deras oförmåga att hos väljarna ”hålla intresset uppe för partiets verksamhet och ideologi” – kanske lite annat mumlade vi så där på sidan om.

Hur som haver – vi kunde inte få in i våra huvuden partiernas ovilja att hålla en ständig berättelse levande om ”vad partiet vill, tankarna bakom de beslut de tagit och vill genomföra”.
Deras totala likgiltighet att hålla intresset för kommunpolitiken levande hos Vingåkersväljarna under hela valperioden fram till nästa val och inte som vanligt vakna till liv någon månad före valet och då genom att sprida sina förväntade och intetsägande floskler kring sig.

Vi pratade förstås om annat också allt medan vi njöt av något gott att dricka. Men när Clemens höll på att ta på sig ytterkläderna för att ta sig mot det egna hemmet sa han:

– Du det där med partierna och deras ointresse – de kanske säger som vi ofta gör när vi vill föra ut våra idéer och suckande tycker oss konstatera: Det är väl ingen idé att klappa-smeka-kittla en död häst.

Svaret: För att besvara den frågan viker de flesta papperet för sitt inre öga och gissar att stapeln blir tjock som en telefonkatalog eller, om de är verkligt djärva – hög som ett kylskåp.

Men det riktiga svaret är att stapelns höjd ungefär skulle motsvara avståndet till solen. Och om du skulle vika den en gång till skulle stapeln bli lika hög som avståndet till solen och tillbaka.
Detta är ett exempel på vad som inom matematiken kallas – geometrisk progression.
Du får googla orden…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *