Bustidningen

Förlustaversion…

Clemens tittade in för att så där lite mer personlig önska mig och Madame en skön Jul eftersom han vet att vi inte är kvar i Vingåker över (allas) Julledighet.
Vi satte oss ner och smuttade på lite varm glögg och knaprade på pepparkakor därtill och småpratade om lite av varje.

Självklart – oundvikligen rent av – hamnade vi så småningom i sakernas tillstånd i försöken att forma en ny regering.
Du, sa Clemens, du och jag som varit företagare vet ju hur svårt det är att förhandla. Hela spelet handlar ju om viljan att undvika förluster respektive inkassera lite vinst. Vilket vi hur tydligt som helst kan se när C och S nu försöker komma till avslut. Och fortsatte:

– Aversionen man känner, när man gör en förlust, gör det svårt att sluta överenskommelser – det vet ju både du och jag – eftersom det skapar en känsla av att den andre då gör en vinst. De eftergifter man gör är den andres vinster.

– För egen del minns jag att de förluster jag gjort varit en större plåga än den njutning jag känt när jag gjort vinst eftersom jag sätter högre pris på förlusten än den jag gjort för vinsten.
– Jo, sa jag, och jag kunde reta mig på att när jag gjort eftergifter så blev jag sur när inte motparten verkade uppskatta det tillräckligt mycket.

– Samma här, sa Clemens, och visst är det besvärligare att förhandla när det är en krympande kaka man förhandlar om.
Jo, enades vi om den saken – och antydde att vi ansåg att  regeringsförhandlingarna nu befann sig ungefär i det läget.

– Som vi lärde oss i biologin, sa Clemens, ”Människor och andra djur kämpar hårdare för att undvika förluster än för att skaffa sig vinster”.

Så log han och sa spelet mellan Annie Lööf och Stefan Löfven handlar ju inte om kroppsstyrka utan mera om mental uthållighet.
– Och jag anar att Annie Lööf där är den starkare personen…

Så försjönk vi båda i små funderingar kring hur det då kunde sluta.
Antagligen hamnade vi i samma tanke ”Pest eller kolera”…

För vi började plötsligt prata om feminismen…