Bustidningen

Mannen utan egenskaper…

Hola, sa Clemens, som just återkommit efter ett kortare besök i Spanien, när han klev in genom dörröppningen och antydde att han gärna lät sig undfägnades med ”lite fika och en av M:s hembakta lussekatter”.

Efter att utbytt artig information om våra Julupplevelser – som en pursvensk socialdemokrat högst sannolikt skulle beskriva som ”urtråkiga” – hamnade vi en stund senare i den pursvenska (?) politiken på riksnivå.

– Har du läst Robert Musils bok ”Mannen utan egenskaper”, frågade Clemens (en fråga som jag förstod uppkom eftersom vi pratade om den nuvarande regeringsbildningen) som jag i alla fall svarade nekande på.
– Hur så? lät min motfråga.
– Jo, jag läste den svenska upplagan, ett par år efter att den utkom på 1960-talet. Nu har jag stiftat bekantskap med den första delen igen, därför att jag fick en diffus känsla av att jag mindes Ulrich (man får bara veta huvudpersonens förnamn) som en person som passar utmärkt in som en beskrivning av dagens  medagerande i regeringsförhandlingarna.
– Att han inte har några egenskaper betyder att han inte har några inre övertygelser, inte någon moralisk kompass och inte heller några bestämda värderingar. 

– Jaha, svarade jag först lite avvaktande men som ganska snart förvandlades till en medhållande åsikt ungefär då som: ”Du menar att de som nu försöker få till en regering bara uppför ett skådespel för en tid, men som de egentligen bara vill ska sluta i en för vinnarna välbetald maktposition?”

Jo, ungefär så tänker jag, svarade Clemens, där jag kom att tänka på att i revyn Gröna Hund säger Hasse Alfredsson ”Rösta på pastor Jansson, han har inga bestämda åsikter om någonting”.
– Eller som dagens regeringsbildare mest tycks göra – de byter åsikter allt efter vad de tror kommer att slutligen ger dem vinnartiteln…

Mmm, hummade jag lite stilla för jag hamnade i mina egna funderingar kring om jag själv just har några ”egenskaper”.

Men det nämnde jag inte för Clemens, som dessbättre var i färd med att byta samtalsämne.