Bustidningen

Tjockisar i Vingåker

Du, sa Clemens, har du läst i Kuriren att vi män i Vingåker är några riktiga tjockisar och rankas ha sämst hälsa av kommunerna i Sörmland?
Nej, det hade jag inte hunnit med, så Clemens förklarade lite mer att Kuriren skriver:

Den främsta förklaringen till varför hälsan är sämre i Vingåker, och särskilt bland männen, är den låga utbildningsnivån.

– Vi har lägre utbildningsnivå än övriga länet. Det avspeglar sig i siffrorna. Vi kanske också har längre distanser, vilket kräver bilkörning och vardagsmotionen minskar.

Dessutom, fortsatte Clemens, i Vingåker är 64 procent av männen mellan 18 och 64 år överviktiga eller feta. 

– En sån tur att jag är äldre än så, svarade jag, och klappade mig belåtet på min runda mage.
Och hamnade i en fundering över hur man skulle kunna förbättra utbildningsnivån i de åldersgrupperna. Vilket jag personligen tycker är ett viktigare område än – bantning…
Och min fundering hamnade i (märkliga tankehopp men det var nog ordet bantning som åstadkom det) förmodligen skulle det komma fler intresserade om kommunen ordnade vinprovningar jämfört med den skrivarcirkel kommunen bjuder in till på biblioteket den 17 januari.
Men det sa jag inte till Clemens, för han bytte ämne och sa:
”Jag börjar tycka som du att Kuriren börjar vakna till och – synes mig – förändra sitt innehåll åt det mer läsvärda hållet.”
Kan nog bero på, enades vi om, att tidningen fått ny ägare.
Mera manligt styrd antar jag, la jag till…

Clemens fortsatte:
– Jag tycker mig förstå att du inte på minsta sätt lider av klimatångest?
–  Sånt skit befattar jag mig inte med, svarade jag, och fortsatte med:
”Ska jag få ångest så ska det till rejäla saker” och pekade på en rubrik i dagens digitala AB:

Forskare – Dvärggalax kan krocka med Vintergatan
Kan orsaka stor förödelse på Jorden

Clemens log brett och frågade – finns det mer kaffe?

Så kom vi att prata lite om den (påstådda) lägre utbildningsnivån i Vingåker och Clemens antydde något om att ”det syns i valet”.
Jag hummade med lite och kom att undra över vad Rebecca Weidmo Uvell skriver om – tillväxt – och mitt ständiga tjat om att ”Den som läser lär sig något”